Jump to content

Välkommen till Pleasantville


Rekommenderade inlägg

Välkommen till Pleasantville

 

 

 

Vi får följa en traditionell zappning mellan kanaler fram till kanalen med stort K, TV Time, som bara visar tråkiga svartvita program jämfört med det vi just har sett passera förbi i färgglada reklamsnuttar blandat med talkshows och sporthändelser. Regissören Garry Ross får även med filmens titel bland de olika klippen.

 

Pleasant_Filmsnack.jpg

 

När vi väl nått kanalen TV Time stannar kanalbytet och vi får för en kort stund följa med till den präktiga tv-serien Pleasantville och därmed ett litet hum om vad den har för karaktär. Vi får även veta att just den serien kommer att uppta tjugofyra timmars tv tittande för de mest inbitna samt att man kommer belönas med en tävling där man kan vinna finfina vinster. En del karaktärer som vi senare kommer att möta får även en kort presentation.

Här skulle anslaget kunna ta slut. Men enligt mig fortsätter det något tills huvudpersonen har presenterats. Han placeras snabbt i facket som skolans tönt då han under en minut låtsas prata med en av de populära flickorna. När allt uppdagas, efter den oskrivna regeln för hur långt ett anslag ska vara, omkring tre minuter in i filmen så har man redan fått en del sympati för David som är just huvudperson i filmen. Men du har fortfarande inte förstått vart filmen ska föra dig (om du inte har läst på baksidan av omslaget så klart, vilket enligt mig kan förstöra en hel del, men det ska vi inte ta upp här och nu).

 

Efter Anslaget får vi följa David genom hans olika lektioner som överdrivet visar vilken hemsk och tråkig värld vi lever i, det är inte så konstigt att han längtar bort till den värld som tv-serier och film presenterar för oss. Det är även nu som vi får veta att David är en stor beundrare av serien Pleasantville. Även hans syster får en kortare presentation som Davids raka motsatts. Hon verkar ha en högre status bland skolans mer inflytelserika elever. Här får vi en lite försmak av huvudkonflikten som är mellan David och hans syster Jennifer. De drar inte riktigt jämt utan uppför sig som de flesta syskon gör. Huvudkonflikten för tillfället är syskonkärlek. Även om huvudkonflikten redan ska ha visats i anslaget tycker jag att den dyker upp först här. Konflikten mellan de båda vrids och vänds under filmens gång och de båda byter plats som pådrivande person. Vi får även reda på att dom två lever i en ganska strulig familj med en mor som inte verkar bry sig värst mycket om de båda.

 

Välkommen till Pleasantville är full av olika karaktärer, dock är de svåra att ta fasta på. Vem är egentligen antagonisten, likaren eller den drivande karaktären?

Huvudkaraktären är ganska självklar, han, David, presenterades dock ganska sent i anslaget jämfört med andra betydande roller i filmen. Han går från att i sin dagliga miljö vara en ganska osynlig och drömmande figur som verkar vara trött på det mesta vad skolan har att erbjuda till att vara en av de framstående personerna i en hel stad där han blir en omåttligt populär person som ändrar en hel världs tankesätt. Davids största intresse är tv och då i synnerhet tv-serien Pleasantville. David är inte till en början överförtjust att se sin drömidyll gå i spillror men ändrar sig dock eftersom.

Den store antagonisten är till en början systern Jennifer. Hon avskyr allt som David tar sig för. Hon är på väg att bli en av de populära personerna i skolan och har snart kommit så långt att hon fått en träff med skolans populäraste kille. Jennifer är emot Pleasantville från första början när de båda hamnat där. Det här förändras under tiden som hon märker att här kan hon bli den som hon kanske alltid velat vara. Här kan man ställa sig frågan hur hon ser på sig själv i den verkliga världen. Hon undervärderar sig själv och upptäcker att hon faktiskt är bra på fler saker än charma skolans mest populära elever. Det är först när Jennifer upptäckt kärleken till att studera som hon når sin förändring. Till slut når hon också ett av alla amerikaners mål. Att studera och vara en bra bit på väg mot den Amerikanska drömmen. Jennifer stannar även kvar i sin nya värld där hon kan bli så mycket mera.

Antagonistrollen tas dock över efter att Jennifer verkar ha accepterat sin nya roll som präktig syster i Pleasantville. Då tar den mycket onde borgmästaren Bob vid. Han styr sin stad med järnhand och dold ondska. Han vill sätta folket i respekt och älskar att visa sig på styva linan. Det är Bob som är den som förändrar sig sist i staden genom att David provocerar fram känslor inom honom.

Man kan även säga att David och Jennifers far, George är en typ av antagonist. Han är emot det mesta av förändringarna som sker. Detta är dock mest på grund av att han inte får sin mat på bordet samt att Bob indoktrinerar honom med diverse idéer om hur saker och ting står till. Det är George man har mest känslor för och kanske även han som genomgår den största förändringen i staden.

Den drivande karaktären är till en början David, men övertas senare av Jennifer som med hjälp av sitt självförtroende givetvis även lyckas styra en hel del i sin nya miljö, men hon lämnar till slut över rollen till David igen.

Närmaste relationen blir till Davids nya mor, Betty. Dock så delas den med systern eftersom de är nya i den här världen och har mer gemensamt med varandra. Förhållandet till Betty är dock på ett helt annat sätt, det blir mer ett lärandeförhållande där David är den som lär ut och trycker på. Betty är den perfekta hemmafrun som alltid är på glatt humör och aldrig tillåts att tänka själv. Hon ser alltid till att det står mat på bordet samt att kläderna är rena och strukna. Hon är dock den vuxna person som först, tillsammans med Mr. Johnson bryter upp med det invanda och förändras. Mr. Johnson är ägaren till stadens hamburgarrestaurant som har blivit stadens ungdomsställe nummer ett. Han är en hopplös romantiker som förälskar sig i både Bud och Mary-Sues mor samt konsten.

Likaren är Davids nya far, George. Även om han är lite av en antagonist så förstår han absolut ingenting om vad som sker. Han lyssnar på de människor han alltid har sett upp till och vill att allt ska vara som vanligt. George beter sig som vi antagligen skulle ha betett oss.

 

De filmtekniska elementen är många. Leken med filter, färg och musik är omfattande och karaktäriserar i stort sett hela filmen, vilket även kommer att vidareutvecklas senare när jag kommer in på filmens budskap.

Just färgsättningen är det stora med filmen då detta är den röda tråden i handlingen. När David och Jennifer hamnar i Pleasantville är allt svartvit, precis som vardagen för de boende i staden. Successivt övergår det mesta till färg beroende på hur långt i den känslomässiga utvecklingen man som invånare har kommit. Det är då inte konstigt att det populära utflyktsmålet kärleksstigen färgläggs först. Det hela avslutas i en stor känslomässig final där hela staden blir färglagd.

 

 

Valen av musiken är dov Jazz och 50-60talsmusik. Detta passar tidsmässigt in på perioden då Pleasantville utspelas. Ljudmässigt försöker filmmakarna inte flörta med de mest inbitna ljudfantasterna med diverse effekter som snurrar runt i salongen. Vid ett tillfälle i filmen när det åskar för första gången i Pleasantville blir det en slags kuslig skräckfilmskänsla som inte hade infunnit sig där utan effekterna, men annars är det ljudtekniskt en ganska blek historia.

 

Klipp och kamerateknik har används väldigt flitigt från anslaget till avtoningen. Då anslaget inleds med snabba klipp som fastnar på objektet som vi kommer att få följa i filmen, just tv-serien. Vi får efter en stund se några kameraåkningar i olika lektionssalar där några mycket pessimistiska lärare står och talar inför sina klasser.

Scenen där David och Jennifer åker in i tv-serien och blir Bud och Mary-Sue, är mycket speciell. Man ser David och Jennifer slåss om en fjärrkontroll samtidigt som man i bakgrunden ser exakt samma scen utspelas i ett avsnitt av Pleasantville. Det enda som skiljer är objektet de bråkar om. Det hela avlutas med att de båda sugs in i sin nya värld.

En viss Noirkänsla infinner sig vid scenen som utspelas sig i bowlinghallen där männen, med borgmästaren som pådrivande faktor, i staden samlats och diskuterar vad dom ska göra för att komma tillrätta med det hemska som håller på att hända i staden. Leken med skuggor och ljus blir mycket påfallande här. I den här scenen ser vi även en scen där Bob, borgmästaren, står framför en upplyst poängtavla. Han är filmad ur ett grodperspektiv som ger honom en maktposition gentemot de andra. Man kan även se hur dom växlar mellan klippen där de andra ser upp på honom. En rolig detalj här är just poängen på tavlan, alla har fått strike eller spärr under det pågående spelet, men Bob verkar alltjämt leda med en serie bestående av bara strikes. Han kallar sig även Big Bob. I den här scenen tycker jag att det även sker en viss flört med skräckfilmsgenren.

 

Bowling_Filmsnack.jpg

 

Det finns en stor symbolisk mening med filmen som är rasism, rädslan för förändring och att ta till sig nya kulturer. Många av de äldre i Pleasantville tycker om sitt liv och allt ska vara som det alltid har varit. Mycket av detta går igen i dagens samhälle.

Just rasismens paralleller återfinns på många ställen i filmen. Här är det de färgade som är utsatta för glåpord och begränsningar från de svartvita medborgarna. Detta visas i flera scener, bland annat i en där borgmästaren Bob har ett möte där han berättar för stadens invånare vad de färgade får och inte får göra. Det sätts upp skyltar där det står att färgade inte får tillträde till vissa platser osv. Från de bokbål som hålls kan man dra paralleller till nazismen. Lägg märke till att det inte existerar några av de vi idag kallar färgade. Alla personer i Pleasantville är så kallade vita i våra ögon sett.

 

I Pleasantville är det främst männen som är de som är minst förändringsbenägna. Vad händer när inte maten står på bordet när de kommer hem, eller skjortan är korrekt struken? De har ju aldrig behövt göra några hemsysslor och tycker givetvis att detta är en mycket obehaglig situation. Undantaget är Mr. Johnson.

Filmen visar även att det går att gå emot en stark ledare, i detta fall borgmästare Bob som styr med järnhand och delar ut befattningar i form av medlemskap i handelskammaren för att blidka sina medmänniskor.

Vissa paralleller mot stora diktatorer som Hitler och Nord Koreas KIM Jong Il kan finnas.

 

I slutändan så ser vi att respekt för varandra samt kärlek kan övervinna allt. Även tron på den perfekta kärnfamiljen samt att man ska vara trogen mot varandra lyfts fram.

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
×
×
  • Skapa nytt...