Plox Skriven 31 Juli, 2009 Author Report Share Skriven 31 Juli, 2009 Haha jo jag förstår vad du menar med den där cancern Spög. Den där problematiken kommer du förvisso ifrån om du köper hem säsongs-boxar av serierna istället för att följa dom på tv alt ladda ner dom. Då har du åtminstone en hel säsong att pressa igenom - i vilken fart du än vill. Jag är likadan, jag vill helst ha alla säsongerna hemma av något innan jag börjar titta - av den enkla anledningen att jag själv vill styra mitt tv-tittande. + att jag är lite sjuk i huvudet när det kommer till att lägga ut pengar på film och tv-serier. Men det är en annan femma. Lost, håller med dig - det blev väldigt mycket återupprepning där ett tag. Jag gav faktiskt upp serien helt en bit in på fjärde säsongen då jag tyckte det blev FÖR mycket dravel av allting. Dock har jag hört att serien tar sig upp från dippen och att slutat av fjärde och hela femte säsongen ska vara riktigt bra. Så jag kommer att återuppta tittandet. Prison Break har jag inte sett så mycket av, men planerar i alla fall att se första säsongen i sin helhet. Vad jag hört så tappar serien säsong efter säsong, men det slutar antagligen med att jag ser samtliga säsonger... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 31 Juli, 2009 Filmstar Report Share Skriven 31 Juli, 2009 Kollar på tv-serier av och till. På senare tid har jag faktiskt börja köpa serier på dvd. Här kommer en liten sammanfattning av vad jag sett. Star Trek: The Original Series Detta var ett givet köp för mig då jag verkligen gillar Star Trek. Egentligen började det hela med The Next Generation när SVT visade den serien. Sen såg jag en hel del avsnitt av originalserien när femman visade för ett antal år sen. För mig var det en ren fröjd att ha alla avsnitt av originalserien. Stämningen är så skön att det bara inte finns. Kirk, Spock och McCoy är en oslagbar kombination. Spock som är till hälften vulcan, till hälften människa men som inte vill annat än att bli mindre mänsklig. McCoy som är hetlevrad och hela tiden stör sig på och gnabbas med Spock. Och så Kirk som en sorts macho-medlare i mitten. Äventyren är i princip alltid av samma slag. Skeppet Enterprise kommer till en okänd planet, eller stöter på ett okänt rymdfenomen. Till en början verkar alltid vara ganska ofarligt eller för bra för att vara sant (t ex om man har kommit till vad som verkar vara en paradisplanet så bara måste finnas nåt otäckt som väntar i kulisserna). Även om serien är episodisk så finns ändå en röd tråd vad gäller personers utveckling. Intressantast är att följa Spock. Ja, jag gillar verkligen Star Trek: TOS. Twin Peaks Även när det gäller Twin Peaks var det egentligen bara en tidsfråga när jag skulle köpa den på dvd. Jag såg serien när SVT visade den första gången och var totalt fast då. När jag nu såg om hela serien så var jag fast igen, kanske inte riktigt på samma sätt som första gången. Mycket är underbart och första säsongen är genomgående suverän. Det som överraskar mig en aning är jag faktiskt tycker det bitvis är riktigt otäckt. Bob är inte att leka med. Under andra säsongen, som av nån anledning har dragits ut på, så sjunker kvalitén lite grann. Några av sidohistorierna är inte lika bra, främst den med James på egna äventyr platsar inte. Slutet av säsong två når dock upp till första säsongens nivå, om inte högre. Avslutningen är underbar och jag hade kunnat kolla på hur många avsnitt som helst som utspelas i The Black Lodge. Dessutom var Windom Earle en trevlig bekantskap. Twin Peaks är tokbra helt enkelt. Paranoia Agent För några år sen började jag kolla på anime. Då ville jag helst kolla på filmer (eller snarare: jag kollade bara på filmer). Efter att ha sett alla filmer av Satoshi Kon (och gillat dem) så upptäckte jag att han hade gjort en tv-serie vid namn Paranoia Agent, vilket ledde till ett dvd-inköp. Det är en serie på 13 avsnitt om ett antal personer i Tokyo som alla på ett eller annat sätt kommer i kontakt med "den lille sluggern" som är en pojke på rullgrillor som attackerar folk med sitt basebollträ. Av nån anledning så är personerna han anfaller i nån form av knipa varför attackerna för dem nästan blir en form av lättnad. Vad är det som händer, har personerna nåt gemensamt? Två poliser startar en utredning. Som vanligt med Kon så handlar det om dröm/fantasi vs. verklighet. Av de 13 avsnitten så är det en hel del som sticker ut och kan ses som helt fristående även om vissa saker länkar ihop med huvudhistorien. Det bästa avsnittet är ett helt bisarrt avsnitt om tre personer som träffas IRL efter att träffats på ett självmordsforum på nätet. Nu ska de tre tillsammans ta sina egna liv. Det är bara det att de två vuxna i skaran upptäcker att den tredje personen är en liten flicka. Hur ska de göra nu? De kan väl inte ta med henne? Jag gillade Paranoia Agent. En del avsnitt var superbra medan andra gick lite på tomgång. Sen var det vissa avsnitt där animeringarna höll lite sämre kvalité. The Wire Oj, oj, ja, vad ska man säga om The Wire? Det är nog min absoluta favoritserie nånsin (i konkurrens med Twin Peaks). The Wire är en episk, realistisk, rå, komlex och humoristisk serie. Men den ställer kanske vissa krav på tittarna. David Simon som skapat serien brukar jämföra The Wire med en roman. Ja, man skulle kunna säga att varje säsong är en roman. Det är så långt ifrån en episodisk serie man kan komma. Vad man får om man inte ger upp efter några avsnitt *host*Plox*host är en komplex men sammanhängande bild av det amerikanska samhället, i form av staden Baltimore. Vi får följa alla, den som är lägst på samhällsskalan upp till de politiker som tror de styr staden. Vi får alltså träffa heroinmissbrukare, corner boys, knarklangare, enforcerers/hitmen, poliser, poliskommisarier, polischefer, hamnarbetare, frigivna fångar, politiker, skolbarn, journalister. Och allt alla gör har betydelse. Vad junkien Bubbs gör kan ha betydelse för nyvalde borgmästaren Carcetti. Det jag tar med mig från serien och vad jag tror den försöker säga är att det i princip inte går att göra "det rätta", "något gott" inom systemet. Om man t ex vill hjälpa någon får man helt enkelt ta sitt personliga ansvar och göra det själv. Här är två av en drös favoritscener från The Wire: Bunk och McNulty utreder brottsplats Cutty välkomnas hem från fängelset Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 31 Juli, 2009 Author Report Share Skriven 31 Juli, 2009 Haha jo jag vet Jojje - men även om jag gav upp efter bara ett par avsnitt så ska jag till 100% se hela serien. Med tanke på att ingen jag stött på ogillat serien utan snarare rankar den som topp3 bästa serierna någonsin. Och en sådan serie kan man ju inte bara skita i... Kanske inte så konstigt att jag tyckte det kändes rörigt - när serien handlar om en hel stad... Star Trek har jag aldrig riktigt tagit mig an, känns som ett för stort projekt om inte oändligt... Twin Peaks andra säsong ska jag se när det börjar bli mörkt ute. Du har inte funderat på att ta dig an Sopranos? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 2 Augusti, 2009 Filmstar Report Share Skriven 2 Augusti, 2009 Sopranos? Jo, jag har kollat på första och delar av andra säsongen. Sen tappade jag intresset lite. Men det här var när den gick på tv så det är inte riktigt samma sak som när man har tillgång till hela serien. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 10 Augusti, 2009 Author Report Share Skriven 10 Augusti, 2009 Six Feet Under (2001-2005) Jaha då lite drygt 65 timmar senare och med fem säsonger Six Feet Under innanför västen har jag bara tre saker att säga - Alan Ball är ett geni, Six Feet Under är den nästbästa tv-serien någonsin (Sopranos ligger knappt före) och att jag är småförälskad. Efter dunder framgångarna med American Beauty jagades manusförfattaren Alan Ball av hela filmvärlden - men Balls val föll slutligen (tack och lov) på tv-serien Six Feet Under. Efter ett fantastiskt pilotavsnitt fick projektet grönt ljus från HBO och starten var ett faktum. Serien kretsar kring familjen Fisher, en familj som driver en begravningsbyrå i Los Angeles. I seriens pilotavsnitt går familjens överhuvud, far och tillika företagsledare Nathaniel (Richard Jenkins) plötsligt bort, de övriga familjemedlemmarna samlas för första gången på länge och tillsammans måste de nu försöka hålla familjeföretaget flytande samtidigt som de måste försöka gå vidare. Just - att gå vidare - är väl mer eller mindre seriens grundpelare - vilket man inte minst får erfara i det allra sista avsnittet (som för övrigt utan vidare konkurrens är den bästa timmen tv jag någonsin sett). Jag såg första säsongen för ganska länge sedan, men när jag väl fick hem de resterande fyra säsongerna så kunde jag helt enkelt inte sluta titta. Det gick bara inte. Varje avsnitt känns viktigt, tar upp något - en del saker sätter sig mer än andra - men jag kan garantera er alla om att Six Feet Under verkligen får en att tänka till… Alan Balls förmåga att få ett såhär pass tabubelagt ämne som döden att bli så charmigt och intressant att ta del av är helt makalöst. Men även om serien bjuder på mycket ångest och död så är nästan de komiska inslagen lika många, för det är sannerligen en unik familj - en familj som är svårt att inte tycka om, ta till sig och skratta med. Någon favoritkaraktär har jag egentligen inte, en del karaktärer är lättare att relatera till än andra men på det stora hela finns det något hos alla och tillsammans blir familjen Fisher oemotståndlig. Men att serien är grymt välspelad (utnött uttryck jag vet) är en sak som är säker, Peter Krause, Michael C. Hall (Mr Dexter), Lauren Ambrose och Frances Conroy bjuder samtliga på fantastiska prestationer, karaktärer och dess utveckling är svår att inte kära ner sig i. Dessutom gästas serien av flera kända namn - bl.a. en av mina absoluta favoritskådisar Kathy Bates (som dessutom regisserat ett antal avsnitt), en annan som imponerar stort är rutinerade Patricia Clarkson (Station Agent, Dogville och The Untouchables) i rollen som den frisinnade mostern Sarah. Det är svårt att summera fem säsonger Six Feet Under såhär på en handvändning, men jag kan ju säga att serien är precis så bra som alla säger att den är och att den är ett måste! Fantastiskt skådespel, underbar musik, en helt egen stil, jämn över fem säsonger och med ett klockrent avslut och som garanterat får dina tårkanaler att jobba - kort och gott en fantastisk serie som jag tycker alla bör se innan de dör! 5/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 11 Augusti, 2009 Filmstar Report Share Skriven 11 Augusti, 2009 Japp, Six Feet Under är riktigt riktigt bra. En serie som jag inte tröttnade på (som faktiskt var fallet med Sopranos). Gillade verkligen, kom jag plötsligt på, öppningssekvenserna med ett dödsfall. Finns tydligen Six Feet Under-tråd som jag tydligen skrev en del i, haha. Psst, Richard Jenkins är det som spelar pappa Fisher men du skrev nog bara fel antar jag. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 12 Augusti, 2009 Author Report Share Skriven 12 Augusti, 2009 Ah sweet - då tar vi det vidare i den tråden tycker jag. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
insomnia Skriven 30 Augusti, 2009 Report Share Skriven 30 Augusti, 2009 Har varit magsjuk sista veckan av sommarlovet och har passat på att titta genom Kvarteret Skatan, lagom uppvärmning innan jag går och ser deras I nöd och lust Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 22 September, 2009 Report Share Skriven 22 September, 2009 Twin Peaks "Världens bästa serie" eller "krångligare än att hitta till ett visst nätbolags lagershoppar". Kärt barn har många namn och många sidor av samma mynt - men en sak verkar säkert och det är att Twin Peaks berör. Dessutom så hade jag hört talas om den speciella David Lynch-stämningen, som jag inte själv hade upplevt än. Så det var med stor spänning och förväntan som jag dök ner i min nyss inköpa guldbox, för att stifta bekantskap med Twin Peaks och dess invånare. Det första som slår mig är mystiken och den successiva spänningen som ökar ju längre serien fortskrider. Musiken, komponerad av Angelo Badalamenti, hjälper till att förstärka detta. Seriens intro är oerhört vackert på sitt speciella sätt och lägger ribban högt när det gäller den fortsatta atmosfären i serien. Twin Peaks intrig skiftar lite under seriens gång, men själva kärnan är alltid intakt och intresset bibehålls därför genom hela serien. Serien prövar tittaren att försöka hänga med i allt och framhäver att använda fantasin. Just att kunna använda sin fantasi är ett viktigt hjälpmedel för att verkligen kunna uppskatta serien fullt ut. Man ska vara beredd på att allt inte serveras på ett silverfat - färdigt att konsumeras, utan det ska krävas något tillbaka från tittaren. Detta faktum, tillsammans med en rätt sorts förvirring, gör att jag verkligen inte kan släppa serien ur mitt medvetna - och på något sätt så känns det verkligen som om serien även tränger in i mitt undermedvetna. Just förvirring - på rätt sätt, är en underskattad funktion inom det rörliga mediets underbara värld och Lynch/Frost uttnyttjar detta maximalt. "Vad händer här?" och "Hur hänger det ihop med det andra?", är några av de frågorna som jag frekvent ställer till mig själv under seriens gång. Invånarna som har bosatt sig i det lilla samhället Twin Peaks är en kavalkad av fantastiska karaktärer, och ett persongalleri utöver det vanliga. Det spelar ingen roll om det är en av de mer bärande rollerna eller någon som bara skymtar förbi ibland - alla lämnar ett starkt intryck på mig. Trots detta så måste jag ändå belysa Kyle MacLachlan's roll i det hela, som spelar med sådan charm och pondus att han nästan stjäl alla de scener som han är med i. Att jag tidigare har refererat herr MacLachlan till en viss film om en stenåldersfamilj, ter sig ganska ironiskt nu efter att jag har sett Twin Peaks. Men intressanta karaktärer och engagerande intrig till trots, så är det seriens speciella atmosfär som är dess allra största styrka och det som urskiljer Twin Peaks från andra serier. The Shining har sitt Overlook Hotel och Twin Peaks har sitt samhälle med samma namn - och sin omkringliggande skog. Det är faktiskt just nyss nämnda film som är det enda jag kommer på som faktiskt kan tävla i samma liga som Twin Peaks, när det gäller atmosfär och underliggande spänning - och det får väl anses vara ett ganska gott betyg för båda parter. 10/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 22 September, 2009 Author Report Share Skriven 22 September, 2009 Hyllningarna fortsätter. Ska försöka hålla mig borta från era recensioner tills jag har sett säsong 2, men dte är sanneligen inte det lättaste. Jag har nog aldrig läst något negativt om denna serie överhuvudtaget - så förväntningarna är blytunga från min sida nu. Inväntar regn och med regnet kommer Twin Peaks. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Yojimbo Skriven 22 September, 2009 Report Share Skriven 22 September, 2009 Nit89ram: Gillar att du jämför Twin Peaks atmosfär med The Shinings, för det är nog den enda atmosfären jag kan jämföra med också. Hyllningarna fortsätter. Ska försöka hålla mig borta från era recensioner tills jag har sett säsong 2, men dte är sanneligen inte det lättaste. Jag har nog aldrig läst något negativt om denna serie överhuvudtaget - så förväntningarna är blytunga från min sida nu. Inväntar regn och med regnet kommer Twin Peaks. Jag väntar mig faktiskt lite skepsis från dig, Plox (för att sänka förväntningarna lite )... Jag befinner mig själv i den underbaraste av alla atmosfärer just nu och det är höstatmosfären. Det gör att jag får tvinga mig själv att undvika Twin Peaks för att prioritera annat också, men det är svårt. Jag har inte sett sequel-prequelen Fire Walk With Me på plasma-tv och med mitt hemmabiosystem än så det ska jag sannerligen göra snart. Fire Walk With Me, som av världens bästa filmradioshow, Movie Geeks United, benämndes som "David Lynchs skräckfilm" - känn på den! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 22 September, 2009 Author Report Share Skriven 22 September, 2009 Deadwood (2004-2006) Deadwood kan ses ur många perspektiv och fokus ligger egentligen på politiken, att bygga upp ett samhälle med hjälp av lagar och förordningar. Spelet bakom, framför och mitt i sammansvärjningar och pakter. Vilket betyder att det är väldigt mycket snack, stundtals ganska rörigt att hålla reda på alla överenskommelser och karaktärer, men också helt fantastiskt att få följa. Deadwood är ytterligare en serie producerad av HBO och skulle jag ranka den så ligger den sannerligen inte långt efter mina två andra HBO-favoriter Six Feet Under och Sopranos. Så pass bra är David Milch skildring av en bosättning för laglösa i Black Hills i slutet av 1800-talet. När det kommer till tv-serier har de en tendens att växa med tiden, men med Deadwood tycker jag faktiskt den första säsongen är den starkaste. Detta inte sagt att de två avslutande säsongerna på något sätt är dåliga, nädå - de håller hög klass, men det är bara det att introduktionen i den första säsongen är helt makalöst stark. Karaktärerna som är med redan i den första säsongen (för det kommer ganska många nya ansikten längs resan gång) är också de som lämnar störst avtryck hos mig. Det är skitigt, brutalt och rått - inte direkt den bilden av western man är van vid att se och likheterna med David Milchs NYPD Blue är inte helt svåra att upptäcka och charmas av. Med så stor tyngd på dialog krävs det givetvis välskrivna karaktärer - vilket Deadwood fullkomligt kryllar av. Att nämna alla skulle ta för lång tid men att påstå att inte Ian McShane, i rollen som Al Swearengen, är outstanding vore en stor fet lögn. Jag skulle gärna se Ian i fler stora filmroller - vilket jag tror han skulle klara galant, i Deadwood äger han hur som helst varje scen han är med i. Lite synd att serien aldrig fick ett ordentligt avslut, men så är det ju tyvärr med tv-serier - sviker tittarna så är bolagen inte direkt långsamma med att “dra ut pluggen”. Det har dock snackats lite om någon form av avslutningsfilm - men i skrivande stund ser det i ärlighetens namn ganska mörkt ut tyvärr. Är man svag för välskrivna manus, makalöst skådespel och vill ha en lite mer realistisk skildring av western-tiden - så ska man definitivt hoppa på tåget till Deadwood! Rekommenderas varmt! 4+/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 22 September, 2009 Filmstar Report Share Skriven 22 September, 2009 Är man svag för välskrivna manus, makalöst skådespel och vill ha en lite mer realistisk skildring av polis/kriminalitet/politik i en amerikansk storstad - så ska man definitivt hoppa på tåget till Baltimore och The Wire! Haha, fortsätter min (o)vana att ändra i citat. Sorry. Nä, men, Deadwood kanske man skulle ta och se nån gång. Har funderat på den av och till. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 23 September, 2009 Author Report Share Skriven 23 September, 2009 sequel-prequelen Fire Walk With Me Haha nytt uttryck. Jojje: Tycker definitivt att du ska ta och se Deadwood, klart värt att lägga tid på - dessutom ganska kort med sina 3 säsonger (12 avsnitt/säsong). Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
insomnia Skriven 27 September, 2009 Report Share Skriven 27 September, 2009 Little Britain Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.