Jump to content

Omgång 5 - Tema "En kväll i vampyrens tecken"


Plox

Rekommenderade inlägg

Då är det äntligen dags för en ny omgång. Denna gång är passande nog temat "En kväll i vampyrens tecken". Här följer filmerna som vi kommit fram till att titta lite närmre på;

 

HUVUDFILM

 

8041.gif

Nosferatu - nattens vampyr (1979) av Werner Herzog

På TV: SVT2 Lördag 11/10 22:05

 

BI-FILMER

 

30.jpg

Bram Stoker's Dracula (1992) av Francis Ford Coppola

På TV: SVT2 Lördag 11/10 00:00

 

32.jpg

Nosferatu (1922) av F W Murnau

Billigast hos Ginza, 29:-

 

1937.jpg

Shadow of the Vampire (2000) av E Elias Merhige

79:- på Discshop

 

Eftersnacket kör vi igång lite när vi känner för det, men förslagsvis när de båda TV-filmerna har gått på televisionen, i denna tråd. Hoppas så många som möjligt är sugna på lite vampyr-film! :twisted:

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

post-462-1223547814.jpg

 

Annars kunde Shadow of the Vampire (2000) varit av intresse då den visar hur inspelningen av Nosferatu gick till. Med Willem Dafoe som vampyren Schreck och John Malkovich som regissören Murnau. Jag har iofs sett den, men om någon annan känner för mer på temat så är det ett tips. Ganska rolig också bör tilläggas.

Link to comment
Share on other sites

Nosferatu, vad ska man dra för slutsatser? Vad ska man säga om denna kult film, eller kult och kult, egentligen så är det väll mer versionen från 1922 som är kult.

Jag gillar inte Dracula historion för fullt men denna kändes som en Dario Argento film, eller det kanske bara var jag som kände så?

Bildspråket kändes klassiskt och mjukt, man bara flöt med allt.

Med musik som faktiskt påminde om Bröderna Lejonhjärta så gillade jag filmen, trots den slöhet.

 

Jag såg faktiskt att Dracula hade en spegelbild, nån annan som märkte det i badrumsscenen?

Link to comment
Share on other sites

Blev lite besviken på Nosferatu ska jag erkänna. Känns som om den inte åldrats på ett bra sätt, bildkvaliteten var t.ex inte alls på topp i alla scener. Skall dock tillägga att man stundtals kunde notera en viss Herzogsk briljans, som scenen när ett får vandrar över ett öde torg i den pestsmittade staden. Jaja, skall kolla på nästa film nu. Mina förhoppningar är stora!

Link to comment
Share on other sites

Hmmm... efter 1 timmes tittandes så kom jag på att "fan, jag har sett denna förr".

Bram Stoker's Dracula är en film som faller mig mer i smaken, visst så hade Herzogs Nosferatu en del geniala bilder, men vad går det upp mot den mer underhållande varan?

Jag måste dock säga som så att favorit Dracula är Roman Polanskis Vampyrernas natt.

Jag vet inte hur mycket intressant man kan säga om dessa vampyrfilmer, hade gärna sett "Shadow of a Vampire" men kan inte få tag på den... Har inte heller råd till film just nu...

 

Men det ploppar upp mer i skallen när diskussionen drar igång.

Link to comment
Share on other sites

  • Moderator

Jag har ju nyligen köpt mig en PVR-box, så för en gångs skulle kan jag hänga med i filmklubbs-diskussionerna. Såg Nosferatu igår kväll, olämpligt trött men jag tog mig igenom hela.

 

Först ska jag säga att jag aldrig sett någon Herzog-film tidigare, så jag har ingen känsla för hans berättarstil. Men jag är inte alls imponerad över Nosferatu. Handlingen var utan flyt och scenerna var väldigt lösryckta. Överspelet var påtagligt, men egentligen inte så störande.

Något som däremot var rejält störande var den vansinniga ljussättningen. I alla nattliga scener hade man satt upp enorma strålkastare som gjorde att de såg löjligt ut när Dracula gick omkring med stearingljus. Herzog har jobbat mycket med skuggor och ljusspel, och hade filmen varit svartvit hade det säkert fungerat, men i färg ser alltihop bara dumt ut.

 

Filmens enda behållning är Klaus Kinski, som verkligen går in i rollen som Dracula. Tyckte nästan synd om motspelaren Bruno Ganz, måste ha varit rejält otäckt att bli nedstirrad och förföljd av Kinski i den sminkningen och med den brinnande blicken. :D

 

Jag förstår att Herzog hämtat inspiration från orginalet, vilket är lite synd, då Kinskis sminkning och skuggspelet inte fungerar i en modernare film. Kärlekshistorien är egentligen en ganska stark historia, men det blir aldrig något riktigt focus på den här.

 

Skulle vara intressant att höra vad fans av Herzogs filmer har att säga, vad är det som göra honom till en så stor regissör, och går det att peka på saker i Nosferaut som visar på dessa storheter?

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag som sagt ännu inte sett Herzogs version av Nosferatu, men min känsla för Herzog som filmskapare är lite splittrad. Såg Aguirre - Guds vrede för ett tag sedan, filmen som väl egentligen ska vara hans bästa, men gillade den väldigt lite och kände mig inte alls imponerad. Känslan jag fick efter ha sett den filmen har sedan avskräckt mig totalt från att ta tag i den mastiga Herzog/Kinski-boxen jag har i hyllan.

 

De andra två filmerna jag sett av honom, Grizzly Man och Rescue Dawn gillar jag i så fall mer. Min spontana känsla inför Nosferatu är att det antagligen inte är en film för mig. Kollade på originalet igår - men avvaktar med mina kommentarer angående den tills ikväll när jag sett den andra versionen.

 

Ett ganska meningslöst inlägg i diskussionen, sorry - ville bara vädra lite... B)

Link to comment
Share on other sites

  • Moderator

Såg Bram Stokers Dracula igår. Historien är densamma som i Herzogs Nosferatu (givetvis, då de baseras på samma bok), men mycket är ändå ändrat.

Jag skrev ovan att kärlekshistorien inte fått så mycket plats i Nosferatu. Coppola gör tvärt om i BSD, han skyndar förbi inledningen där Jonathan Harker (en ofantligt träig Keanu Reeves) blir fast i Draculas slott medan greven själv beger sig till London i jakt på Harkers fru Mina. Här börjar Coppola bygga upp en känslosam och svår kärlekshistoria, och det är den här delen som är filmens enda behållning.

Coppola skildrar Mina och Draculas förälskelse väldigt drömlik och det finns ett skönt flyt i kärleksscenerna.

 

Resten av filmen är tyvärr inte mycket att ha. Det är obegripligt hur Coppola, som i sina bästa stunder skildrat realism så otroligt kännbart, kan skapa nåt så konstruerat som BSD. Möjligtvis är det medvetet, men hela scenografin är så plastig och uppenbart tillverkad att det mest liknar teater.

Han har tagit sig stora friheter med huvudkaraktären, som kan uppenbara sig alla möjliga skepnader och åldrar. Gary Oldman gör sitt bästa för att göra greven sensuell och skämmande, men hans överspel lyckas bara så där.

 

Skådespelarensemblen består av gräddan av dåtidens stjärnor, samtliga ä dock rejält tråkiga. Reeves har jag nämnt, Antony Hopkins gör ingen vidare gestaltning av den småtokige Van Helsing, Cary Elves är trist som vanligt och jag har aldrig riktigt gillat Wynona Ryder. Den ende förutom Oldman som får ok betyg är Richard E. Grant som nervös doktor.

 

Filmen är aldrig skrämmande och aldrig speciellt engagerande. Kärlekshistorien är ok, men resten är mest överspel och plastiga figurer. Föredrar Coppolas version före Herzogs, fast den sistnämnde har en realism jag saknar hos BSD.

Link to comment
Share on other sites

Sådär ja - då har jag sett både Herzogs och original-versionen av Nosferatu. Om jag börjar med originalet från 1922, så ska det sägas att jag inte är någon direkt inkörd stumfilms-tittare och har väl kanske lite svårt för att engagera mig i en sådan typ av film. Det var ändå kul att äntligen få se denna klassiker och med tanke på att hela denna omgången grundar sig lite på denna filmen, såg jag det lite som ett måste att börja med denna.

Jag blev imponerad med tanke på att filmen snart är 100 år gammal, men mer imponerad än så blev jag ärligt talat inte och fann inte historien särskilt engagerande.

 

Mitt dåliga engagemang i grund-storyn följde sedan såklart med in i Herzogs-version, som kanske var än mer långtråkig än originalet. Håller också med dig Manne om att filmen helt klart hade gjort sig bättre i svartvit, nu blev många scener inte alls så storartade som de hade kunnat, tänker främst på slutscenen i sängkammaren (som nog var den scen jag gillade mest från originalet). Tar också med mig Klaus Kinskis insats från denna film, verkligen otäck och briljant på sina ställen.

 

På det stora hela hade jag nog förväntat mig att det skulle hända lite mer i båda dessa filmer. Var upplagd för huggtänder och blod, vilket det blev väldigt lite av. Nja besviken som sagt, skulle jag sätta ett betyg på dessa två filmer så får båda filmerna två ganska skrangliga 3or. Inte direkt några filmer jag är sugen på att se om.

 

Började också titta på Bram Stokers Dracula igår, gav upp efter 20 minuter - får se om jag lyckas motivera mig att se hela. Annars lägger jag nog störst hopp på den sista filmen i detta tema Shadow of the Vampire - som Czechen så snällt tipsade om.

Link to comment
Share on other sites

Nosferatu (1922)

Nu har jag tagit mig an den första filmen om Dracula, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad, trots att jag redan på förhand hört mycket bra om den. Faktumet att det är en svartvit stumfilm gör genast att det blir en drömsk känsla över den, som jag annars nästan bara upplevt i Lynchs och Bunuels filmer. Frågan jag ställer mig; vad är det med det svartvita och bristen på ljud som gör att det (i alla fall för mig) känns som dröm? En förklaring är nog att jag blir tvungen att "fylla i" mycket själv, precis som i drömmar. Men musiken i Nosferatu är också mycket, mycket stämningsfull och jag blir väldigt sugen på att införskaffa mig soundtracket - för så bra är den! Jag har inte sett Herzogs remake än, men hade jag varit honom så skulle jag använt samma musik även i nyversionen.

 

NosferatuShadow.jpg

 

Handlingmässigt så är det den klassiska historien om hur en mäklare besöker den ensamme greve Orlok (inte "Dracula", av rättighetsskäl) och hur den skräckinjagande greven snabbt ser sin chans till friskt blod, vilket drar honom till staden (i en kista) och mäklarens unga mö. Filmen är inspelad i bergskejan Karpaterna och i Bremen, och om musiken var ett utropstecken, så är miljöerna en annan. De ger en nästan unik atmosfär, och jag tror även att miljön är en mycket starkt bidragande orsak till drömkänslan som jag får av Nosferatu. Dessutom är fotot mycket snyggt och skickligt gjort rakt igenom, med slottsskuggor och den smygande vampyrens vålnad, och ingen kan ju säga att Max Shrecks karaktär inte var kuslig. Mycket fint visuellt tänk där.

 

Sammanfattningsvis gör filmens första två tredjedelar mig mycket inspirerad, men sedan är det lite dödande tid fram till den omnämnda finalen. Hade filmen varit lika inspirerande rakt igenom så hade det varit en solklar 4:a för min del, men resultatet blir en stark 3:a - men jag tror absolut att det är den bästa filmen om Dracula och väl värd att se.

 

3/5

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
×
×
  • Skapa nytt...