Jump to content

Lost Highway


Puffie

Rekommenderade inlägg

  • Filmstar

Hela Lost Highway är, enligt mig i alla fall, en persons dröm om att vara någon annan. För huvudpersonen i Lost Highway, Fred, som är saxofonist, funkar denna önskedröm ett tag. Efter 1/3 av filmen förvandlas han till en annan person, bilmeken Pete, och har en affär med en dubbelgångare till sin mördade fru och lever livet. Efter tag går dock allt åt pipan igen. Tecken på att nåt är fel är exempelvis att när Pete hör jazzmusik på radio så får han fruktansvärt ont i huvet. Detta påminner för övrigt om Bettys reaktion inne på musikklubben Silencio i Mulholland Drive. I slutet av Lost Highway förvandlas han åter till sitt rätta jag, Fred, och filmen slutar genom att bita sig själv i svansen på ett oförklarigt sätt och Freds galenskap blir fullständig.

 

När man ser en Lynch-film måste man tänka på att det man ser inte alltid är vad det är och det man ser inte nödvändigtvis händer på riktigt, ens i filmens verklighet. I stället försöker Lynch ibland gestalta drömmar, önskedrömmar, känslor, stämningar och andra abstrakta saker. Filmer där detta förekommer är väl främst Eraserhead, Mulholland Drive och just Lost Highway.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Jag har endast sett Lost Highway en gång och tyckte då inte den var i samma klass som den mycket bättre Mulholland Drive. Dock var den bättre än Eraserhead. Hur som helst ska jag se om Lost Highway och se om jag kan lista ut lite mer, för jag förstod inte heller allt, men tyckte det var ganska intressant. Tror jag gillar den mer andra gången när jag vet vad vissa saker ska betyda. Får återkomma när jag sett den igen.

 

Tycker nog den var bäst i början då den hade bra känsla och mystik.

Ändrad av Czechflash
Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Det där om Freds drömmar om att vara någon annan förklarar ju nästan det mesta. När jag såg filmen första gången så tänkte jag inte alls i de banorna (det var för övrigt första Lynch-filmen jag såg).

 

Detta är dock en del saker som jag inte förstår än:

 

* Petes föräldrar hade sett Pete tillsammans med en man (vem var han? har jag rätt i att det var den där "skumma" , han finns ju i båda "världar").

 

* De hade också sett båda göra något, vad gjorde de?

 

* Vad är det huvudsakliga som Fred åstadkommit som Pete? I slutet rymmer han ju ifrån polisen, har han rymmt ifrån fängelset?

Link to comment
Share on other sites

  • 1 year later...
  • Filmstar

Jag råkade se första ca 40 minuterna av Lost Highway nu ikväll (har sett den två gånger tidigare, varav en på bio faktiskt) och just de första 30-40 minuterna är ju sjukt bra. Så otroligt snyggt, mystiskt och dessutom bland det läskigaste jag sett.

 

post-22-1135119709.jpg

 

Mystery Man: We've met before, haven't we.

Fred Madison: I don't think so. Where was it you think we met?

Mystery Man: At your house. Don't you remember?

Fred Madison: No. No, I don't. Are you sure?

Mystery Man: Of course. As a matter of fact, I'm there right now.

Fred Madison: What do you mean? You're where right now?

Mystery Man: At your house.

Fred Madison: That's fucking crazy, man.

Mystery Man: Call me. Dial your number. Go ahead.

 

He, underbart!

Link to comment
Share on other sites

Lost Highway var en stor besvikelse för mig. Hade höga förväntningar, men de uppfylldes inte.

Lynch försöker att vara djup, men det blir bara konstigt och löjligt. Arquette var dålig i sin roll. Jag hade velat se mer av Pullman. Jag försår inte hur man kan tycka att detta är konst. De flesta tycker bara om den bara för att de inte fattar någonting och det är dumt. Det är som om man måste älska Lynch och hans konstigheter för att då är man djup.

 

2-/5

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Jag såg den för andra gången igår och måste säga att vissa saker klarnade en del mot första. Men jag skulle ändå velat förstå allt mer för att kunna uppskatta filmen helt. Dock gillade jag nog filmen lite mer nu när jag förstod hur vissa saker låg till. Första gången var jag mest konfunderad. Bra stämning är det hur som helst, både kusligt och spännande. Synd bara att poängen inte infunnit sig än.

Link to comment
Share on other sites

Jag har inte klurat ut den konkreta handlingen till 100 procent, men det centrala i filmen är att Fred och Pete, som egentligen är samma person, båda lider eller drabbas av stark svartsjuka och misstro till Arquettes karaktär(er) trots att deras förhållanden med henne är de raka motsatta.

 

Hartigan, om inte en film som är så här stark förmedlar en känsla svartsjuka är konst, vad är då konst för dig? Att de "flesta" inte begriper något kanske beror på att du är 16 år och de flesta i din ålder är korkade och oerfarna.

Link to comment
Share on other sites

Jag har inte klurat ut den konkreta handlingen till 100 procent, men det centrala i filmen är att Fred och Pete, som egentligen är samma person, båda lider eller drabbas av stark svartsjuka och misstro till Arquettes karaktär(er) trots att deras förhållanden med henne är de raka motsatta.

 

Hartigan, om inte en film som är så här stark förmedlar en känsla svartsjuka är konst, vad är då konst för dig? Att de "flesta" inte begriper något kanske beror på att du är 16 år och de flesta i din ålder är korkade och oerfarna.

 

 

Vad vill du få fram av det? Det finns äldre personer som inte förstår ett skvatt av filmen. Kolla bara på Jens Petersens sågning i aftonbladet. Det säger en del.

Jag förstod rätt mycket av filmen, men förstår inte storheten. Du kanske tycker att du är djup, Harry Lime?

Link to comment
Share on other sites

Hartigan: Man KAN ju faktiskt tycka om en film fast man inte riktigt förstår allt. För det första kan det ju vara fint, spännande eller vad som helst och sen så kan man ju gilla att försöka fatta. Just Lost Highway kändes lite för rörig o konstig för min smak, men Mullholland drive är ju riktigt spännande just för att man inte förstår allt :D

Link to comment
Share on other sites

  • 1 year later...

Jag såg Lost Highway för 4:e gången för några dagar sen, och en tanke slog mig hårt när jag hade sett färdigt den... När Fred Madison åker in i fängelset å säger de att han ska avrättas i elektriska stolen. Några minuter senare i filmen så kommer den omtalade övergången då Fred blir Pete Dayton i sin cell, som måste betyda att han har spårat ut totalt och hamnat i en drömvärld som bara sker i hans eget huvud.

 

Det jag ville komma till är att alldeles innan filmen är slut så ser man hur Fred Madison (som han, i sin drömvärld, blivit igen) kör en bil i full fart och har snutar efter sig. Här börjar han tappa kontrollen totalt och hans huvud börjar skaka i overkligt hög fart tills det blir helt svart. Någon har säkert nämnt det här tidigare, men min teori är att han i just den här stunden blir avrättad i elektriska stolen, men eftersom han är fångad i sin egen drömvärld så blir det så här han reagerar (skakar huvudet alltså). Typ som att man kortsluter honom utan att han själv vet om det. Han flyr liksom från verkligheten genom att köra iväg på en "lost highway" och polisbilarna jagar honom. Men till sist så gör verkligheten slut på honom genom dödstöten och han spårar ut ur sin egen drömvärld för att dö i den riktiga världen.

 

Är det någon mer som har tänkt så?

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
×
×
  • Skapa nytt...