Jump to content

Omgång 11 - Avatar


Plox

Rekommenderade inlägg

  • Svar 67
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Posted Images

  • Filmstar

Då är min fråga - 3D eller icke 3D när man ser den på bio ? Jag tror aldrig jag sett en 3D film (kanske på Cosmonova), men en kompis sa att senaste han var på en fick han ont i huvudet efter en halvtimme. Inte så kul om det förstör upplevelsen. Samtidigt vill man inte gå miste om något som kan förhöja upplevelsen.

Link to comment
Share on other sites

Då är min fråga - 3D eller icke 3D när man ser den på bio ? Jag tror aldrig jag sett en 3D film (kanske på Cosmonova), men en kompis sa att senaste han var på en fick han ont i huvudet efter en halvtimme. Inte så kul om det förstör upplevelsen. Samtidigt vill man inte gå miste om något som kan förhöja upplevelsen.

Enligt rykten så ska Cameron ha tänkt på det och blandar således 2D med 3D i filmen just för att man inte ska få ont i huvudet. En film på 162 minuter hade annars varit för jobbigt att ta sig igenom. Om det fungerar vet jag inte, men han ska tydligen ha tänkt på det.

 

 

Jag kan ju även tillägga att jag såg Monsters vs Aliens i 3D (94 minuter) och då fick jag själv i alla fall inte ont i huvudet.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
Ja, det är en 3D-film så självklart ska 3D-visningen prioriteras först. Sedan kan man (som jag) gå och så den i 2D också och jämföra. Ska bli coolt att se Avatar som den första 3D-filmen (bortsett från cosmonova-visningar) på bio för min del...

Ja, det lutar åt samma för mig då. Kommer nog inte se den nu till helgen då jag jobbar, men i början av nästa vecka är jag ledig och ska nog passa på då.

Link to comment
Share on other sites

Kom precis hem. Var visuellt helt fantastisk även om jag tyvärr inte fick någon euforisk känsla över bilderna. Jag tror det har en del med att göra med mina låga förväntningar och att jag inte var supertaggad. Det är klart jag ville se den, annars hade jag inte gått, men det är en annan sak med taggning. Kommer garanterat se den igen p.g.a. det visuella. Jag är inte för insatt i olika format, 3D och bildkvalitet men det känns som att den här filmen har satt standarden för hur film kommer att göras framöver, ungefär som Star Wars var för 30 år sen.

 

Trots detta känner jag alltså ingen eufori. Det gör mig lite ledsen och jag undrar just nu om jag helt enkelt är avtrubbad efter så mycket filmtittande som snarare gjort mig mer cynisk än att ha fått mig att uppskatta film mer (kan jag i alla fall känna ibland), eller om det är för att filmen i övrigt inte levererar på något plan egentligen. Det är en ok dialog, karaktärerna är standard, likaså händelseutvecklingen och att jag kunde sätta två feta händelser redan efter tio minuter av filmen är ju inte positivt någonstans. Däremot kan det ju, som min polare föreslog, ha varit så att Cameron kanske inte ville grotta ner sig för mycket i att göra filmen komplicerad, när man lägger sånt fokus på det visuella och vad man vill visa. När jag skriver ner detta så låter det dock hemskt och som en universell dumförklaring av biotittare.

 

Den har en hel del likheter med The Matrix, även om det nog snarare kan klassas som bagateller.

 

Jag blev besviken på animeringen av Na'vi var stundtals bristfällig dock.

 

Sist men inte minst undrar jag om James Cameron försöker säga någonting med den här filmen. Människans intåg på Pandora var lite som en blandning av européers diverse våldtäkter på lokalbefolkningar runt i världen. Som sagt, försöker han förmedla något med detta eller ska man bara ta för givet att alla vi, i grund och botten, är vidriga varelser utan empati och förståelse?

 

Det här är mina första intryck egentligen, nerskriva utan någon större tanke på struktur och liknande. Jag måste se filmen igen, inte bara för att jag vill se hur handlingen är den andra gången utan även för en bättre plats som maximerar 3D på ett annat sätt än den kantplats jag hade inatt.

Link to comment
Share on other sites

Då har jag också sett den och skrivit en recension här.

 

Ja jag håller med dig Tjalan i det mesta, känner mig inte heller helt "bortblåst" och hänförd - som jag hade önskat. Visst var det en spektakulär film på många sätt - men på lika många sätt var det en film man sett tidigare.

 

Kul att du nämner likhetern amed The Matrix, satt och grubblade på det ganska länge där i biomörkret. Tyckte det upplägget kändes sådär om jag ska vara ärlig. Tyckte förvisso filmens hela upplägg kändes sådär haha. Just manuset skulle verkligen behövts finslipats, tyckte det kändes ganska standard och tråkigt.

 

Pandora var dock helt sagolikt snyggt. Kändes lite som att vara under vatten fast i djungelmiljö. Och ata Cameron inspirerats av sina undervattensfilmer märktes verkligen. Vackert!

 

Tycker helt klart Cameron får fram sitt budskap ganska klart och riktar som så många andra en och annan känga mot USA utrikespolitik. Men att hela filmen skulle ta den utvecklingen kändes väldigt förutsägbart också.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
Gah, Avatar 3D visas endast i Malmö tills på torsdag. Får fan ta och se skiten nån gång.

Märkligt att de slutar visa den så snabbt. Kostar det egentligen så mycket extra att visa 3D-visningar, för annars fattar jag inte varför man inte låter fler se årets mest publikdragande film??

Link to comment
Share on other sites

Avatar (2009)

 

Den före detta marinsoldaten Jake Sully är utvald att i form av en annan kropp – en så kallad ”avatar”, skickas till paradisplaneten Pandora för att utforska planeten på nära håll och kommunicera med planetens urbefolkning. Hans uppdrag tar dock en ny vändning när han finner sig mitt i en världsomspännande konflikt mellan de naturkära urinvånarna Na´vi-folket och de koloniserande människorna som vill skövla planeten.

 

James Cameron (Terminator 1 & 2, Aliens) har återvänt efter den kolossala succén med Titanic (1997) och för att motsvara alla förväntningar har han först legat lågt i ett halvt decennium och därefter förberett tekniken för sitt nästa stora sci-fi-äventyr – Avatar. Med hjälp av helt nya tillvägagångssätt har han under de senaste tre åren stöpt filmen i 3D och målat den med realistiska animationer som utvecklats ett steg längre än den animation som präglat 00-talet. Skådespelarna har kunnat agera mot varandra precis som i en vanlig film, men de har burit avancerade "dräkter" som fångar upp rörelsemönstret och dessutom har de haft en kamera riktad direkt mot ansiktet för att fånga in minsta lilla ansiktsrörelse. Därefter har åratal av dataanimation målat om skådespelarna till dataanimerade karaktärer.

 

A1.jpg

 

Upplägget för filmen är den klassiska och mycket aktuella ”människan mot miljön”-konflikten samt konflikten mellan människans ägandebehov av markytan och regissören James Cameron återspeglar nästan den omtyckta koloniberättelsen om indiankvinnan Pocahontas och hennes möte med de ”civiliserade” människorna. Det är en enkel men kraftfull handling och Cameron har arbetat med visionen om att skapa en science fiction-berättelse såsom han såg dem under sin uppväxt. Resultatet är en två timmar och fyrtio minuter lång visuell upplevelse skapad för att upplevas på bio och i - som Cameron själv utmålar det som - ”framtidens format”, alltså 3D. Resten av filmindustrin har efter hans arbete med filmen inte varit sena med att haka på formatet och ingen har väl undgått att var och varannan biofilm som visats det senaste halvåret har marknadsfört sig som ”3D-filmer”. Det kommande året kommer formatet eskalera än mer i och med Tim Burtons Alice in Wonderland och Iron Man 2, bland annat.

 

Omdöme:Austaliensaren Sam Worthington fortsätter att övertyga i huvudrollen som den invalide soldaten Jake Sully efter genombrottet i Terminator Salvation (vilken han fick rollen i efter Camerons rekommendation) och visar att han kan bära storfilmer lika bra som Bale, Depp och DiCaprio. Han drar dock inte det stora lasset ensam då kemin mellan honom och Zoe Saldaña (som spelar den vackra Na´vi-kvinnan Neytiri) är mycket bra och hon glänser i sina scener trots att hon till ytan är animerad. Intressant är det intrycket jag fick, att även om Sam Worthington inte gör någon jätteavancerad insats så imponerar nästan den animerade (!) Saldaña lika mycket. Sigourney Weaver återvänder under Camerons regi i rollen som den kaxige modersfiguren Dr. Grace – en roll som kunde getts ännu mer utrymme trots att filmens längd redan är över standard.

 

Avatar är liksom Camerons tidigare sci-fi-projekt inte en film där skådespelet når storartade proportioner, men jag gläds ändå av det lilla och tycker att Giovanni Ribibsis tolkning av det kapitalistiske överhuvudet för kolonisationen är träffsäkert och både Michelle Rodriguez och Joel Moore gör de enkla karaktärerna med bravur. Den sistnämnda har ni förhoppningsvis lyckats undvika i Paris Hilton-kalkonen The Hottie and the Nottie, där han spelade huvudrollen. Stridspitten Col. Quaritch spelas av den relativt okända Stephen Lang, men jag undrar om inte en viss Arnold fanns i tankarna hos James Cameron när han först skrev manuset? Det är en intressant tanke att tänka sig Kaliforniens guvernör för den rollen.

 

Egentligen borde Avatar visas permanent på bio hela nästa decennium, tills utvecklingen för budgethemmabion kan mäta sig med Avatars visuella muskler – för ska du se Avatar så är det inte speciellt för storyn utan för bilden. Filmens längd känns inte överflödig men avslutningen kunde ha getts mer tid då den mer går hand i hand med resten av filmens intensitet snarare än att växa. Den sortens avslutning delar Avatar med 2009 års övriga två höjdarfilmer – Inglourious Basterds och Enter The Void, men dessa två lyckas bättre då deras berättarsätt är betydligt mindre konventionellt. Cameron må regissera en ganska enkel handling, men något ovanligt som Avatar ståtar med är mängden av kvinnliga hjälteroller, som överträffar filmens manliga motsvarigheter. Dessutom har Cameron låtit uppfinna ett helt nytt språk speciellt för Na´vi-folket, vilket är starkt gjort med tanke på USA:s fientlighet inför textade filmer. Även om Avatar är en enkel film så är det samtidigt något utöver det vanliga i filmväg.

 

A2.jpg

 

Effekterna: Det känns lite konstigt att tänka tillbaka på den här filmen, eftersom mina minnesbilder till skillnad från andra filmer är i 3D! En av mina första tankar var att; så här borde den nya Star Wars-trilogin ha sett ut egentligen! 3D-Effekten var ännu mer påtaglig än vad jag hade trott på förhand – den var mer ”uppdelad” i förhållandet mellan förgrund och bakgrund (medan min föreställning snarare var ett fastare och mer grumligare ”djup”). Skärpekontrasterna kändes i och med detta av mer vilket kunde bli lite rörigt ibland, men i övrigt var det en märklig och häftig upplevelse och det kändes definitivt som att jag kom närmare filmens alla miljöer. James Cameron och hans effektteam är intelligenta i sitt 3D-utnyttjande och undviker misstaget att gå ”all-in” med berg-och-dalbane-effekter och saker som kastas mot tittarna, utan balanserar allting väldigt bra där lagom är bäst och miljöerna står ut mest.

 

För även om Avatar är en film med ”flygande farkoster och action” så är det de levande miljöerna som trollbinder mig och får mig att sucka av välmående. Pandora – den djungelbeklädda paradisplaneten som filmen utspelar sig på, är bedårande på ett sätt som är svårt att jämföra ens med verkligheten, om du någon gång har satt foten i någon slags paradisnatur och känt hur den tar över dig. På Pandora sveps jag in i något som inte finns, men likväl upplever jag det på riktigt. Växterna och ljuset blandat med vatten och sagolika insekter smälter samman på ett sätt som gör det svårt att urskilja vad som är animerat och vad som är verklighet. Ytan känns ”fast” och greppbar så till den grad att även om jag vet att det är skapat i en dator så ser det mer ut som materia – till skillnad från de mjuka luftkaraktärerna i filmer som Iron Man och Spiderman. Det bästa är att själv gå och se filmen på bio för att uppleva vad jag pratar om.

 

Na´vi-folket – de blåhudade jättedjungelmänniskorna, är fortfarande dataanimerade kroppar och ingen kan säga något annat, men Cameron lyckas ge dem en själ och en röst - en karaktär kort sagt, som gör att jag får kontakt på samma sätt som Peter Jackson lyckades med bikaraktären ”Gollum” i Härskarringen-trilogin (och den tekniken har aktivt hjälpt Cameron att förverkliga den här filmen avsevärt). Dessutom är Na´vi-folket mycket graciösa och vackra när de glider fram i omgivningen – som någon form av ståtliga hästmänniskor - och mest imponerad är jag nog faktiskt i scenerna där Na´vis och riktiga människor interagerar med varandra.

 

A3.jpg

 

Sammanfattning: Filmen är en handlingsmässigt enkel men visuellt sett mäktig upplevelse som berör både hjärnan och hjärtat tack vare intressanta skådespelare och bländande teknik som är mycket välbalanserat. Titanic var mer gripande tack vare fokus på kärleksrelationen komponerad till mästerlig filmmusik, men Avatar lyckas ändå ge mig rysningar med en och annan klump i halsen och enkel filmmagi i och med temat om kampen för naturen och allt det vackra som vi människor vill utrota. Känslan efteråt är lite som att ha sett en härlig Disneyfilm om det goda mot det onda - fast i jätteformat. Frågan nu är hur James Cameron ska kunna återgå till mer ”vanliga” filmer efter det här mastodontprojektet? Avatar sätter perspektiv på hur stort ett filmprojekt kan vara och de kommande månaderna och åren vill jag kunna gå och se Avatar på bio när jag vill, igen och igen.

 

4/5

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...