Jump to content

Omgång 7 - Tema "Misär, ångest och krig"


Plox

Rekommenderade inlägg

  • Svar 52
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Posted Images

Idi i smotri - Gå och se! (1985)

 

Året är 1943 och en sovjetisk pojke bestämmer sig för att ta värvning och försöka hindra nazisternas intåg på sovjetisk mark. Det han får se kommer inte bara att ta död på hans barndom utan även hans förstånd.

 

Comeandsee8.jpg Comeandsee3.jpg

 

Extrema inslag som sex, våld och misär har använts i filmer för att chocka sin publik och i de mer begåvade fallen även väcka nyttiga tankar och budskap. Jag har en slags förkärlek för den typen av film och trots att jag har sett en hel del så vågar jag påstå att Elem Klimovs Gå och se kan vara den film som skickligast utnyttjat denna typ av provocerande berättande. Det går knappast inte att konkurrera med denna film när det gäller att utse vilken antikrigsfilm som är mest anti. Hyllade filmer som Schindler’s list, Saving Private Ryan och Den tunna, röda linjen har tydliga drag av detta ryska mästerverk.

 

Filmen berättas brutalt och poetiskt från början till slut och man får genom den unge pojken Floryas ögon se hur världen rasar ihop från alla håll samtidigt - det finns ingenstans att gömma sig. Intensiteten stiger ju längre filmen pågår och jag höll bokstavligen för mina öron när skriken från alla skräckslagna människor tog över. Ljudet i filmen är fenomenalt effektiv på sina ställen - speciellt när stämningen byggs upp av det dova undergångsljudet från ett bombplan, skriken från Hitler och hans undersåtar - eller en döende ko.

 

Comeandsee5.jpg Comeandsee1.jpg

 

Aleksej Kravtjenko, som spelar huvudrollen, gick in i filmen utan erfarenhet inom skådespel, men hans insats är riktigt stark och uttrycken i hans ansikte säger allt. Han berättar själv i extramaterialet till filmen hur pass väl hans inställning till rollen var, då han bland annat sprang miltals för att "komma i form" till filmen, och hur hans, av kölden, avdomnade händer i en scen fick honom att verkligen agera ut det karaktären kände. I en annan scen sattes i praktiken hans liv på spel. Den som inte lyckas bli berörd av Kravtjenkos karaktär har någon form av seriöst problem, för han känns äkta. Känslan av att det som händer honom är på riktigt tog över inom mig efter drygt en kvart - och jag föll aldrig ut ur den känslan efter det.

 

Fotot är även det noggrant utfört och miljöerna som Florya flyr genom känns unika för en andra världskrigsfilm och gör mycket för stämningen. Något speciellt med filmens foto är att karaktärerna emellanåt ser och talar direkt in mot filmens åskådare, rakt in i kameran. Sådana saker kan förstöra illusionen av att det är en film, men tillsammans med den poetiska stämningen som filmen har så tillför detta grepp istället. Kontakten med filmens karaktärer blir större och det går inte att missta på deras ögon vad de känner.

 

De poetiska, symboliska detaljerna i filmen förhöjer upplevelsen till något jag aldrig varit med om tidigare i någon annan krigsfilm. Storken som i bakgrunden förföljer Florya, planet som hela tiden vakar över människorna och den gamla tanten som lämnas kvar i sin säng.

 

5/5

Link to comment
Share on other sites

Första femman där då, kan verkligen inte säga emot den på något sätt heller.

 

Den där scenen du har på bilden där Yojimbo, motorcykel+den döda vackra kvinnliga nazisten, är nog en av mina favorit ögonblick i hela filmen, det är väl precis i övergången när nazisterna har svinat runt i byn en rejäl stund -KLIPP- massa döda nazister ligger utspridda i hela skogen.

 

Men som sagt, det jag tar med mig från denna andra tittning av filmen, förutom illamående och lite ångest, är dels det fenomenala ljudet. Fruktansvärda ljud pumpas in i huvudet på en hela tiden, vilket gör filmupplevelsen nästan olidlig. (eller så var det kanske bara jag som hade för hög volym där hemma... blastade på ganska friskt) Och sen slutligen Aleksej Kravtjenko makalösa skådespelarinsats, som är bland det ruggigaste jag har sett på länge.

Link to comment
Share on other sites

Första femman där då, kan verkligen inte säga emot den på något sätt heller.

 

Den där scenen du har på bilden där Yojimbo, motorcykel+den döda vackra kvinnliga nazisten, är nog en av mina favorit ögonblick i hela filmen, det är väl precis i övergången när nazisterna har svinat runt i byn en rejäl stund -KLIPP- massa döda nazister ligger utspridda i hela skogen.

Japp, Florya kommer in i skogen och ser hur nazisterna nästan utrotat sig själva, skulle man kunna säga.

 

Men som sagt, det jag tar med mig från denna andra tittning av filmen, förutom illamående och lite ångest, är dels det fenomenala ljudet. Fruktansvärda ljud pumpas in i huvudet på en hela tiden, vilket gör filmupplevelsen nästan olidlig. (eller så var det kanske bara jag som hade för hög volym där hemma... blastade på ganska friskt) Och sen slutligen Aleksej Kravtjenko makalösa skådespelarinsats, som är bland det ruggigaste jag har sett på länge.
Jag hade också ganska högt ljud och det var som att hanmna i en hypnos emellanåt när allt ljud tog över. När jag tänker tillbaka på flera scener så är det allt ljudet jag hör i mitt huvud, snarare än vad som händer i bild.
Link to comment
Share on other sites

När jag läste på lite om filmen, efter jag såg den, och vad andra tyckte om den, så märkte jag att en del klagade på hur man målar upp nazisterna som monster i filmen.

 

Precis som jag nämnde i min recension så köpte jag det rakt av, då jag anser att filmen är berättad ur Floryas perspektiv. Dessutom så vänder man ju på steken i slutet och skildrar från andra hållet.

 

Men vad tycker ni andra? Kan ni också köpa detta eller tycker ni att, hur nazisterna målas upp, är för ensidigt?

Link to comment
Share on other sites

Jag tänkte också på den frågan, och jag tycker att det var berättigat att skildra fienden så som dom gjordes i filmen. Jag fick inte känslan av att nazisoldaterna var "födda" till att var onda dödsmaskiner eller liknande, utan jag såg det mer som att kriget hade drivit dem till att göra som de gjorde när de väl hade överläge. Som en drog som tog över, och att den tillfångatagna nazisten som efteråt ville bli skonad var ett enskilt bevis för att det lika gärna kunde varit omvända roller typ.

 

Det var ju en sån schizofren kaoskänsla under massavrättningen vid ladan att det kändes som att allting var möjligt under de minuterna. Jag minns exempelvis nazikvinnan som satt i ett fordon och bevittnade avrättningen, samtidigt som hon avnjöt kräftor. Och nazisterna som lämnade den gamla damen liggandes i sin säng mitt i kaoset, och de sa att hon kunde föda barn åt dem eller nåt. Kusligt värre...

Link to comment
Share on other sites

Jag tyckte också det var på sin plats att skildra nazisterna som de gjorde faktiskt, dels som du skriver Nit89ram - att det är ur Floryas perspektiv vi får se saker och ting och för honom var det såhär (och den bilden var han antagligen inte särskilt ensam om att ha). Sen dels var det ju en riktigt bra upptakt inför slutscenen, när man mer eller minde kan konstatera att det absolut inte finns några vinnare eller förlorare i krig. Ah svårt att förklara hur jag menar nu plötsligt - men som helhet - JA - jag tyckte den ensidiga bilden av nazisterna var helt på sin plats.

 

Jag har märkt att jag fastande mest för paritet efter kaoset, dvs när alla mer eller mindre är döda och Florya står kvar helt tom i blicken. Bla då den ryska flickan kommer tillbaka (hon som blir uppslafad i lastbilen) med blodet forsandes ner för benen, ruggigt, osmakligt och perfekt.

Link to comment
Share on other sites

Jo, det är riktigt skickligt hur regissören vänder på steken i slutet.

Första skildras nazisterna som riktiga monster och man förstår inte riktigt hur de kan agera så som dem gör.

Men sen så skildrar man nazisterna som offer och vitryssarna som monster.

 

Även om man då förstår lite de fasansfulla sakerna som har hänt dem och deras byar, så försvinner ändå inte tanken på vad som har hänt de tyska soldaterna.

Att man dessutom ungefär samtidigt sveper över en stor mängd döda nazister, gör att den här tanken växer och då inser man verkligen att kriget för inte med sig några vinnare, utan enbart förlorare.

 

Detta är en av Gå och se!'s största styrkor och något som jag inte har sett i någon annan krigsfilm.

Link to comment
Share on other sites

Jag har några frågor och konstateranden att reflektera lite kring;

 

En störande grej - som väl fick utrymme lite pågrund av det, var att fågelskrämman av Hitler aldrig offrades, utan försvann på vägen. Jag förväntade mig någon slags hatisk uppbränning eller annan bespottningsceremoni, men blev bestulen på den förväntade ”glädjen”.

 

Tänkte ni på att trots alla grymheter så förekom inget grafiskt våld mot människor i filmen? Kon som dödades var faktiskt det närmaste filmens åskådare kunde komma våld i bild.

 

Är det rätt att offra ett djur som man gjorde med kon i Gå och se? Scenen när kossan blir punkterad av en kulspruta var en äkta avrättning - dock var kossan sjuk och hade ändå avlivats på något sätt.

 

För mig personligen tycker jag att man ska hitta den skonsammaste lösningen för att göra en scen som den med kon och de söndertrampade fåglarna (som väl också måste ha varit äkta?). Det kunde ha gjorts skonsammare för de medverkade djuren, men samtidigt så tillför det något till den olidliga, realistiska känslan när det så tydligt visas att det verkligen händer.

Link to comment
Share on other sites

Ända sedan jag såg för första gången såg Gå och Se har jag fascinerats av den tvetydiga människan. Hon gråter och hon skrattar. Hon hatar och hon älskar. Hon skriker av förfäran men lika gärna är hon skrämmande likgiltig till alla fasor omkring henne.

 

Vad jag läst mig till ska filmen vara starkt baserad på Uppenbarelsebokens sjätte kapitel. Finns en del tolkningsutrymme för den som läst detta kapitel men själv tänker jag inte lägga någon större vikt vid detta. Vad Klimov och Adamovitj egentligen menade är irrelevant och egentligen är det bara upp till åskådaren att göra filmen till vad hon vill.

 

Pojken lämnar sin familj för att sluta upp med partisanerna som inte vill ha honom. Han har ingen stans att ta vägen förutom att gå hem. Där har redan ondskan varit och pojken fortsätter att gå och se fasorna som kriget drar med sig. Den karga vitryska naturen inger inte heller den säkerhet eller värme. Florian fortsätter att gå och se. Han tar sig bara längre ner i människans ondskefulla natur.

 

Jag kan inte sluta fundera på om Florian ska symbolisera det vitryska folket eller inte. Eller om det är genom hans klaustrofobiska tinnitus, sargade kropp och ständigt åldrande ansikte som vi ska se det vitryska folket.

 

Men framförallt ser jag Florian som det barn han är. Han förstår inte riktigt vad som pågår. Varför gör människor såhär? Att byn han bor i blir slaktad är i grund och botten inte pojkens fel. Oskyldig stog dock pojken med bössan i handen när spaningsplanet åkte förbi. Undgår detta Florian? Tar Florian på sig en skuld som inte är hans?

Link to comment
Share on other sites

Men vad tycker ni andra? Kan ni också köpa detta eller tycker ni att, hur nazisterna målas upp, är för ensidigt?

 

Nazisterna våldtog och mördade urskiljningslöst. Varför välja att framställa den fascistiska massan som mänsklig när rörelsen inte är det? Nazisterna framställs inte som individer utan vad folk kommer ihåg av dom. Jag tycker det är ett fantastiskt sätt att göra film. Inga gråzoner. Det är ärligt och inget moralistiskt trams.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Fasiken, ska man behöva se om den här ångestrullen så att man kan komma med några vettiga kommentarer. :P Även recensionerna från alla gör ju att man blir sugen. Fast, nä, jag ser ju inte om filmer, eller hur var det nu.

 

Sen hade det varit väldigt intressant att höra vad krigsfilmsälskaren Manetheren skulle haft att säga om filmen.

Link to comment
Share on other sites

Nazisterna våldtog och mördade urskiljningslöst. Varför välja att framställa den fascistiska massan som mänsklig när rörelsen inte är det? Nazisterna framställs inte som individer utan vad folk kommer ihåg av dom. Jag tycker det är ett fantastiskt sätt att göra film. Inga gråzoner. Det är ärligt och inget moralistiskt trams.

Ungefär sådär tänkte jag också svara på din fråga Yojimbo - men MK47 formulerade det så snyggt att det inte känns lönt att omformulera... Bra skrivit MK47! :up:

 

Jojje: Se om den för guds skull! :lol:

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...