Filmstar Czechflash Skriven 23 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 23 Juni, 2005 Titel: Shampoo Genre: Drama/Komedi/Romantik Land: USA År: 1975 Regi: Hal Ashby I rollerna: Warren Beatty, Julie Christie, Jack Warden, Goldie Hawn, Lee Grant, Carrie Fisher Handling: Det är den 4:e november 1968 och kvällen för presidentvalet i USA. I Beverly Hills finner vi den uppskattade damfrisören George som gärna vill öppna eget. George har ett antal kvinnor han umgås med samtidigt, vilket leder till komplikationer. Omdöme: Regissören Hal Ashby är nog mest känd för sin klassiker Being There (1979) med Peter Sellers i huvudrollen. Men han gjorde även ett par andra bra filmer under 70-talet, däribland denna. Man känner igen sig en del i stilen som används här, även om det här oftast inte blir lika roligt. Jag upplever filmen som ett drama med stora mängder komiska inslag. Många starka karaktärer som spelas bra av samtliga skådespelare. Intressant är att Warren Beatty skrivit det Oscarsnominerade manuset tillsammans med Robert Towne (som bl.a. skrev manuset till klassikern Chinatown). Självklart kretsar allt kring hans karaktär, George, som är som besatt av att ligga med sina kvinnliga kunder. George är en ganska skön karaktär som har en cool frisyr, samtidigt som det ser fånigt ut. Han är lite av en hippie med flummiga kläder som kör runt på sin motorcykel mellan salongen där han jobbar och hemmen där hans flammor bor. Flera roliga situationer uppstår som t.ex. när maken till en av kvinnorna dyker upp just som George är klar med hennes hår och är i färd med att "bekanta sig närmare" med henne. Filmen är välskriven och dialogen är oftast rapp och passande. Filmen är inte så lättsam som man kan tro av titeln och jag hade inte förväntat mig en så pass djup historia som det faktiskt är. Man vet inte heller hur det ska sluta när det hunnit gå ett dygn som filmen håller på. Det händer faktiskt väldigt mycket i filmen, även om jag kände att den kunde ha varit lite kortare (1.50 lång) då det mot slutet blir lite utdraget. På sätt och vis känns det lite som en Robert Altman eller Lawrence Kasdan-film som har flera karaktärer och historier som berättas samtidigt och som flyter ihop mot slutet. Här finns det egentligen bara en historia, men flera stora karaktärer är inblandade i den. Filmen innehåller även en hel del fina inspelningsplatser runt och i Beverly Hills som jag uppskattar. Kul var att se Carrie Fisher (slog igenom i sin nästa film - Star Wars) i sin debutroll där hon spelar dotter till en av kvinnorna som George har en affär med. Hon är egentligen bara med i en-två scener, men dessa är centrala i filmen och antaligen de mest minnesvärda. Hon spelar väldigt nyfiken då hon vill veta om han ligger med hennes mamma. Samtidigt är hon ganska otrevlig mot honom, just för att hon misstänker att han ligger med henne, om han nu inte är bög, som hon frågar honom ett flertal gånger. När han till slut tröttnar på alla frågor säger han "Why can't we just be friends?" varpå hon plötsligt säger "Wanna fuck?". Detta utspelar sig i ett kök och en klar referens som Quentin Tarantino kör med i Jackie Brown då Bridget Fonda spelar en liknande karaktär och ställer samma fråga i ett kök till Robert De Niro. Annars övertygar bl.a. Jack Warden som rik affärsman som är gift med mamman till Carrie Fishers karaktär och som har en älskarinna, som George också haft ett förhållande med. Alltså bäddat för många komplikationer och roliga scener. Just Jack Warden blev Oscarsnominerad, samtidigt som Lee Grant vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Även Julie Christie tycker jag presterar mycket bra som älskarinnan och kunde lika gärna blivit nominerad. Goldie Hawn har en ganska nedtonad roll som George nuvarande flickvän, men passar bra som naiv tjej som tror att han ska förändra sig. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: 3/5 IMDb: 6.1 Rekommenderas: Ja, en skön film som känns som lite kult Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 23 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 23 Juni, 2005 Hawa!i: Jag såg Glengarry Glen Ross för ett tag sen och håller med dig om skådespelarprestationerna som är riktigt bra rakt igenom. Sen har man också fem-sex toppskådespelare främst från den gamla skolan som verkligen kan prestera. Manuset är för övrigt skrivet av samme person som skrev pjäsen - David Mamet som även skrivit manuset till flera andra kända filmer, som t.ex. De omutbara. Han har även regisserat en del filmer som han skrivit manus till och för det mesta har jag gillat dessa filmer. Lite udda dialog brukar det vara i hans egna filmer. Jag tyckte något fattades i Glengarry Glen Ross, utan att kunna sätta fingret på vad. Men jag håller med dig att den kan rekommenderas och tror de flesta borde uppskatta den om man vill se bra skådespeleri och mycket dialog. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 23 Juni, 2005 Filmstar Report Share Skriven 23 Juni, 2005 The Machinist (El Maquinista, 2004) I denna spanskproducerade rulle spelar Christian "Robert De Niro, släng dig i väggen!" Bale rollen som en paranoid fabriksarbetare som inte kan sova eller äta - och det syns på Bales anorektiska koncentrationslägerkropp. På hans kylskåp sitter mystiska lappar med kryptiska meddelanden som han försöker tyda. Hans enda vänner är prostituerade Stevie (Jennifer Jason Leigh) och servitrisen Marie. Det hela är en nedåtgående spiral mot galenskapen och vetskapen. Vad är det som händer egentligen? Trots det till synes bra uppläget: den mystiska inledningen, de perfekt gråtrista miljöerna och Bales makalösa rollprestation, så saknas ändå på nåt sätt originalitet i filmen. Bales prestation och utseende både bär upp filmen och liksom tar bort fokus från vad filmen försöker berätta. Det blir för mycket av det goda. Eftersom man inte vet varför Bale inte kan äta eller sova så tänker man liksom bara på hur han ser ut och funderar på hur lite han måste ha ätit på riktigt, och tänker på att han förmodligen mådde ganska dåligt på riktigt när filmen spelades in. Detta skuggar liksom filmen i sig. Jag kände lite att det mystiska i filmen var det viktigaste i filmen. Att hela filmen bara byggde på twisten som vi alla satt och väntade på. Det räcker liksom inte. I en film som Memento så funkade det hela vägen eftersom upplägget var så annorlunda att det bara måste bli fascinerande. I en film som Fight Club så var twisten på ett sätt underordnad eftersom resan mot gåtans lösning inte handlade om det egentligen. Här fanns så mycket annat som mitchie skrivit om i sin monsterrecension. När väl twisten kommer så lägger det bara till ytterligare en dimension till filmen. I The Machinist så är det själva twisten det hela bygger på. Så kände jag det i alla fall. Ok, nu kanske jag låter negativ, men faktum är att det förstås är en välgjord, välspelad, snygg och intressant film i princip hela vägen. Ville bara förklara varför den inte får en fyra i betyg. Bales rollprestation gör den klart sevärd och hans förvirring och desperation går verkligen fram. Hade förmodligen gillat den mer om jag inte vetat nånting alls om den. Nu hade jag fått lite förhandsinformation och satt bara och väntade på twisten. Men, men, jag ser fram emot fler filmer av regissören Brad Anderson och förstås från Christian "Benranglet" Bale. 3+/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 24 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 24 Juni, 2005 (ändrad) Jojje: Kände lite som du första gången jag såg The Machinist. Fokus från min sida låg på Christian Bale och inte handlingen i första hand. Detta gjorde att jag inte tyckte filmen kom upp i den potential som jag hade förväntat mig. Men när jag såg om den tänkte jag inte lika mycket på Bale, utan la märke till detaljer i filmen som jag hade missat första gången. Den blev givetvis mycket bättre andra gången och den höjdes till en fyra (från en stark trea som den faktiskt låg på precis efter att jag hade sett den). Ändrad 24 Juni, 2005 av Czechflash Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Juni, 2005 (ändrad) Titel: Innerspace / 24-timmarsjakten Genre: Komedi/Sci-Fi/Äventyr Land: USA År: 1987 Regi: Joe Dante I rollerna: Dennis Quaid, Martin Short, Meg Ryan, Fiona Lewis Handling: En amerikansk pilot tar del av ett avancerat experiment där han blir förminskad och placerad i en farkost som liknar en ubåt. Skurkarna försöker kidnappa honom och ett sci-fi-äventyr kan börja! Omdöme: En herrans massa år sen jag såg den sist, men det var en barndomsfavorit som jag gärna såg om. En typisk, skön 80-tals film där Dennis Quaid spelar stridspiloten Tuck som gått med på att vara med i ett experiment som innebär att han och hans farkost blir förminskade för att sen injiceras i en försökskanin som ska utforskas. Men när labbet blir utsatt för en kupp, injiceras sprutan istället i en människokropp tillhörande hypokondriske Jack, utmärkt spelad av Martin Short. När Jack blir medveten om att han har en annan människa i sig, tipsar Tuck honom att ta hjälp av Tucks flickvän Lydia (Meg Ryan), som är ovetande om att Tuck är inblandad i experimentet och befinner sig i Jacks kropp. Flertalet skrattscener rakt igenom filmen där Martin Short står för det mesta och det bästa. Detta måste vara hans allra bästa rollprestation vad jag vet och han passar verkligen helt perfekt som det sönderstressade butiksbiträdet som hela tiden besöker sin doktor för att se om något är fel på honom. Man har lyckats fånga samspelet mellan Tuck och Jack på ett imponerande sätt, trots att de alltså inte befinner sig på bild tillsammans. Effekterna är också mycket imponerande och vann för övrigt en Oscar för just bästa specialeffekter. Det finns även några sanslösa stunts som man måste se. Jag tänker främst på scenen då Jack ska ta sig från en lastbil till en cabriolet bredvid. Han ställer sig på toppen av vindrutan och utan att hålla i något står han och balanserar fritt ett tag innan han faller ner i sätet. Handlingen kan på sina håll vara lite överdriven, men det är något man snabbt bortser från då det inte är något som stör. Definitivt en film som håller än i dag och som man kan se om många gånger. 3 - Skådespelare 4 - Handling 5 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 18 - Totalt Betyg: 4/5 IMDb: 6.4 Rekommenderas: Ja, en av 80-talets mest underhållande filmer Ändrad 30 Juni, 2005 av Czechflash Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Juni, 2005 Titel: Van Helsing Genre: Action/Äventyr/Fantasy Land: USA År: 2004 Regi: Stephen Sommers I rollerna: Hugh Jackman, Kate Beckinsale, Richard Roxburgh, David Wenham Handling: Gabriel Van Helsing är filosof, historiker och ockultist. På uppdrag av ett hemligt sällskap baserat i Vatikanen, beger han sig till Transsylvanien för att en gång för alla utplåna den blodtörstige greve Dracula. Till sin hjälp får han Anna Valerious, som sett hela sin släkt dödas av monstret och vigt sitt liv åt att jaga mörkrets makter. Omdöme: Om jag ska vara ärlig, så trodde jag aldrig jag skulle se den här filmen. Jag stretade emot när andra ville se den, men jag fick till slut ge mig. Jag hade på förhand mycket låga förväntningar och befarade det värsta. Det känns mycket som att man tagit från andra filmer, lagt på en massa specialeffekter (vad är egentligen inte effekter i filmen ?) och svept in det i en historia som man gjort till ett äventyr med komiska inslag. Var det här bra ? Nej, stundtals skrattar man för att det är så dåligt, vilket i sig kan höja en filmupplevelse, men så var inte direkt fallet här. Jag kan ändå tycka att Hugh Jackman sköter sig ganska bra i rollen som Van Helsing. Karaktären är helt ok, utan att för den delen vara minnesvärd. Annars blev det för mycket med de övriga urfåniga karaktärerna och deras brytning. Kate Beckinsale har kanske utseendet, men hon är ingen stor skådespelerska. Iofs är det svårt att övertyga i en sån här film, det klarar nog ingen. Richard Roxburgh som Dracula är inte heller särskilt bra och mest töntig när han pratar. Men som sagt, det gäller i princip alla förutom Van Helsing som är mest "normal". Specialeffekterna ser oftast inte bra ut och det blir för mycket, man orkar inte bry sig efter ett tag. Det här var helt enkelt inte min typ av film, men visst har man sett sämre. 2 - Skådespelare 1 - Handling 2 - Känsla 2 - Musik 2 - Foto -------------- 9 - Totalt Betyg: +1/5 IMDb: 5.3 Rekommenderas: Nej Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Hawa!i Skriven 26 Juni, 2005 Report Share Skriven 26 Juni, 2005 Innerspace är en av mina barndomsfavoriter också. Kommer ihåg att jag hatade tanten i hans dröm som drar fram en pistol, hon ser skitäcklig ut... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Juni, 2005 Innerspace är en av mina barndomsfavoriter också. Kommer ihåg att jag hatade tanten i hans dröm som drar fram en pistol, hon ser skitäcklig ut... Haha, ja hon är kuslig. Hon hade satt sig ganska rejält i minnet, svår att glömma. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 26 Juni, 2005 Filmstar Report Share Skriven 26 Juni, 2005 Finding Neverland (2004) Marc Forsters förra film Monster's Ball tyckte jag var en ganska positiv överraskning. Det var en film med ett manus som betydde nåt och där man litade till insatserna från filmens skådisar. Forsters nya rulle följer i den filmens fotspår, även om den har ett helt annat tema. Här ser vi Johnny Depp som den blivande Peter Pan-författaren J.M. Barrie och Kate Winslet som ensamstående mamma till ett koppel söner. Barrie är pjäsförfattare, men har ingen större lycka med sig. Så träffar han på mamma Winslet med söner och blir inspirerad. Samtidigt glider Barrie och hans fru allt mer isär. Filmen är välspelad och välgjord rakt igenom. Man kan egentligen bara sitta och njuta av det småputtriga drama som spelas upp på den vita duken. Det tog dock ett tag för mig att komma riktigt in i filmen. Tyckte den till en början var ganska ointressant. Det fanns liksom inget att hänga upp historien på. Så småningom börjar det dock hända saker. Centrum i historien är Barrie och en av sönerna vid namn Peter (förstås!). Peter har nyligen förlorat sin pappa och verkar ha blivit lillgammal av det hela. Fantasi och lekar är nåt som han absolut inte gillar. Samtidigt finns något annat inom honom som försöker komma fram. Hmmm, det blev riktigt gripande bitvis. Depp spelar här - en av få gånger? - en ganska normal person, även om han då och då ägnar sig åt fantasilekar med barnen. Det är så långt ifrån kapten Sparrow man kan komma, och det visar att Depp är en riktigt bra skådis. Winslet (som vanligt bra hon med) och Depp funkar bra ihop, även om det inte är nån romantisk historia det är frågan om. Det handlar om vänskap och om att våga släppa lös fantasin och tron på det fantastiska. Det kan låta fjantigt, men för mig funkar det fullt ut. Mot slutet är det stark gråtvarning måste jag säga. Det kan bero på att regissören på ett ytligt sätt lyckas trycka på rätt knappar, men troligen på att det är en välgjord och gripande film... eller både och. Det var kul att se hur Barrie fick sina idéer från det verkliga livet; han ser något hända och överför det till den teaterpjäs som kom att bli Peter Pan. De gånger vi får se in i Barries fantasivärld är det allt som oftast bra gjort med smakfulla specialeffekter som känns mänskliga på nåt sätt. Så långt ifrån Van Helsing man kan komma med andra ord, he he. När det gäller barnskådisarna så konstaterar jag att de var mycket bra. Ynglingen som spelar Peter är klockren. Tydligen ska han också spela Kalle i Tim Burtons kommande film om chokladfabriken. Något som kan vara lite kul är att titta in på J.M. Barries trivia-sida på IMDb. Där får man se att filmen verkligen bara är inspirerad av verkliga händelser. Speciellt en sak jag läste fick mig att haja till: SPOILER den verklige Peter tog livet av sig 1960 SPOILER SLUT. Ok, dags för slutbetyg. Det blir en svag fyra till Finding Neverland. Filmupplevelsen - på en ganska sunkig biograf i Östersund - stördes av diverse saker: bl a snackande fjortistjejer som envisades med att titt som tätt ta upp sin mobil med lysande display för att SMS:a, väldigt varm och kvav salong, för låg volym, samt ett strömavbrott som gjorde att visningen stoppade i ca 10 minuter. Jag bedömer alltid filmupplevelsen, inte filmen egentligen, så det var på gränsen till att bli en trea faktiskt (kanske lite orättvist mot filmen, men, men...). 4-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 26 Juni, 2005 Filmstar Report Share Skriven 26 Juni, 2005 Världarnas krig (The War of the Worlds, 1953) När jag råkade hitta Världarnas krig på den relativt välfyllda videobutiken i Sveriges mittpunkt och Jämtlands stolthet, Östersund, så tänkte jag att det kunde vara kul att se den innan den nya versionen av H.G. Wells sci fi-roman från 1898 har premiär på våra svenska biografer. Historien är ganska enkel: världen blir invaderad av marsianer (ja, de är från Mars!) som vill ta över jorden eftersom Mars har blivit en obeboelig planet. Marsianerna landar över hela världen, men vi får följa kampen mot dessa freaks i en amerikansk småstad i Kalifornien där en forskare tillsammans med militären försöker hitta nåt som kan besegra de objudna gästerna. Oj, oj, vad dåligt detta var! Manuset, boken vet jag inget om, den har jag inte läst, men filmmanuset och skådespelarinsatserna är skrattretande dåliga och det är aldrig spännande för fem öre. Det är helylleamerikanskt med svag kvinna som tas om hand av manlig hjälte, det är square dance, det är militär som kommer in och styr och ställer för att bomba marsianerna till stenåldern. Början av filmen var annorlunda; i alla fall var den inte gjord som jag är van vid. Jag trodde först det var en trailer för filmen. I princip är det faktiskt en trailer, med speaker-röst och allt, som inleder filmen. Den var riktigt rolig faktiskt och jag såg fram emot resten av filmen. Tyvärr blev det inte roligare än så. Det saknas spänning och intensitet i filmen. Trots att filmen är ganska kort så segar den sig verkligen fram. Det beror på uppbyggnaden av scenerna och hur dessa är klippta. Det känns som om filmmakarna liksom har glömt titta på slutresultatet. Det är för mycket upprepningar, för mycket döda punkter då inget händer, det finns ingen uppbyggnad av spänning. Nåt som hade varit intressant hade varit att följa forskarna på sin jakt mot ett motmedel mot marsianerna, men detta tappas helt bort. Forskarna lyckas i princip med nada. I stället är det Gud, av alla, som är den som vinner kriget mot de elaka besökarna. Mot slutet kom plötsligt speaker-rösten tillbaka för att förklara just detta, så vi tittare inte skulle missa det. Då blev det bara för mycket, och dessutom helt ospännande. Nä, riktigt dåligt. Nu lyftes filmupplevelsen lite av de charmiga specialeffekterna och därför blir det inte ett bottenbetyg. 2/5 PS. Lite kul att notera är att producenten George Pal faktiskt själv har regisserat en filmatisering av en H.G. Wells-roman, som det dessutom även har gjorts en remake på. Det handlar om The Time Machine, och även om jag inte har sett remaken av den så tror jag att den i det fallet nog är sämre än originalet. När det gäller Världarnas krig så tror jag Spielberg & Cruise har stor chans att överträffa det dåliga originalet. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
roadwarrior Skriven 27 Juni, 2005 Report Share Skriven 27 Juni, 2005 Har fortfarande inte sett någon film. Var aplänge sedan nu. Fick dock biobiljetter i födelsedagspresent så Sin City ska jag defenitivt försöka se när den letar sig till jönköpings biografer. Har precis kollat på Sopranos första säsong, bla därför jag inte sett film på länge. Världarnas krig tycker jag faktiskt är småcharmig, ger den nog åtminstone en trea, ska bli intressant att se remaken. 24-timmarsjakten är även för mig en barndomsfavorit. Minns inte speciellt mycket av den mer än att den är både skön och underhållande. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lestat Skriven 27 Juni, 2005 Report Share Skriven 27 Juni, 2005 The Machinist (El Maquinista, 2004) Ok, nu kanske jag låter negativ, men faktum är att det förstås är en välgjord, välspelad, snygg och intressant film i princip hela vägen. Ville bara förklara varför den inte får en fyra i betyg. Bales rollprestation gör den klart sevärd och hans förvirring och desperation går verkligen fram. Hade förmodligen gillat den mer om jag inte vetat nånting alls om den. Nu hade jag fått lite förhandsinformation och satt bara och väntade på twisten. Men, men, jag ser fram emot fler filmer av regissören Brad Anderson och förstås från Christian "Benranglet" Bale. 3+/5 här märker man tydliga tendenser på en insnöad filmnörd som famlar i mörkret. twist my ass!!! själv anser jag att filmen som helhet med den underbara Bale är värd ett bättre betyg. så jävla nördigt det där om twist i alla former. tydligt tecken på biomissbruk. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 27 Juni, 2005 Moderator Report Share Skriven 27 Juni, 2005 Czechflash, jag är ju en av dem som inte har några problem med Van Helsing. Det är en actionfilm som går att avnjuta när man vill bli inderhållen ett par timmar, utan att behöva tänka. Visst har jag sett bättre och snyggare effekter, men jag stör mig inte så mycket på dem. Sen gillar jag att man blandar karaktärer på det här sättet, precis som man gjorde i The Leaughe (stavning). 24-timmarsjakten var en favorit för mig också när jag var ung, blir jäkligt sugen att se den nu efter din recension! Jojje, håller med om det du skriver om Finding Neverland, även om jag höjde betyget jämfört med dig. Du kallar den ytlig, och det kan väl stämma. Jag gillar det dock, det kräver inga stora tankejobb och analyser, utan berättelsen är rättfram och charmig. Det är roligt att hitta kopplingarna till de litterära karaktärerna allteftersom Barry upptäcker dem, och det faktum att tårkanalerna får jobba mot slutet höjer bara filmer för mig, jag gillar sånt. Se den igen, utan att ha en massa tuggummidoftande tonårsflickor i närheten som distraherar dig, du kommer nog att uppskatta den än mer då. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Vincent Skriven 27 Juni, 2005 Report Share Skriven 27 Juni, 2005 Meat Love (1989) av Svankmajer Har sett den en minut långa filmen Meat Love. Det första jag kom att tänka på var: är detta köttet som äts i Historia Naturae, Suita? Eller är Meat Love och Flora från samma år menade att visas tillsammans? Iaf handlar den helt enkelt om två köttbitar på en skärbräda. Det är en fin film som blir bättre om man sett andra Svankmajerfilmer. köttbitarna dansar Som vanligt så animerar svankmajer verkliga föremål. Den snabba precisa klippningen märks tyvärr inte så mkt av här men fyra av fem är den helt klart värd, trots sin längd. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 29 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 29 Juni, 2005 Titel: Wu fu xing / Winners and Sinners Genre: Action/Komedi Land: Hong Kong År: 1983 Regi: Sammo Hung I rollerna: Sammo Hung, Jackie Chan, Shui-Fan Fung, Charlie Chin Handling: Ett gäng på fem personer blir frisläppta från fängelset. De är inbrottstjuvar och bankrånare som alltid håller ihop. Från och med nu försöker de vara lagliga, och startar en städfirma. Av misstag får de med sig en väska full med pengar som tillhör den lokala maffian. Nu är maffian efter dem och de försöker naturligtvis att behålla pengarna samtidigt som de slåss mot maffian. Omdöme: Efter att ha sett och gillat Winners and Sinners 2, var jag nyfiken på hur originalet skulle vara. Det visade sig vara ungefär likadant med samma typ av humor och samma skådespelare. Men i den här filmen känns många scener fristående från varandra så att man hoppar runt lite utan handling. Detta gör iofs att det inte finns många döpunkter i filmen. Det jag saknar är fler kampsportsscener då det endast finns ett fåtal, vilka givetvis är bra. Jackie Chan är också med för lite då han inte ingår i gänget på fem, utan han är en polis som dyker upp då och då när deras vägar korsas. Han är dock med i en hissnande jakt där han följer efter en bil på rullskridskor (!) genom att ta sig mellan bilarna på motorvägen. Häftigt och kul. Men som helhet tycker jag faktiskt mer om tvåan, vilket kanske kan bero på att jag såg den först. Där tyckte jag handlingen höll ihop bättre och den hade både mer action och flera roliga scener och skämt. Sammo Hung, som både står för regin och huvudrollen i båda filmerna, är väldigt rolig att se då han är storväxt, men trots det väldigt skicklig på kampsport. Gillar hur man använder sig av slowmotion vid sparkar och andra sekvenser och trots detta ser det oftast äkta ut. Musiken i filmen fick mig att skratta ett par gånger. Det lät ofta väldigt barnsligt och passade karaktärerna som uppför sig så många gånger. Kommer jag över trean så kommer jag självklart även se den. Underhållande filmer som är sköna för stunden. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 IMDb: 6.4 Rekommenderas: Ja, se även tvåan som jag tycker är snäppet bättre Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.