Filmstar Jojje Skriven 26 April, 2006 Filmstar Report Share Skriven 26 April, 2006 Kil jobbar som hitman, men lever ett ensamt liv med sin apa. Han hjälper en berusad granne hem en kväll och snart är romansen ett faktum. Det blir lite kul om man byter ut granne mot apa, och apa mot granne. Tack för omdömena förresten. Kort, koncist och bra. Är lite sugen på att se Tell Me Something. Får Memories of Murder-vibbar. Eller? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Arcer Skriven 26 April, 2006 Report Share Skriven 26 April, 2006 Jojje: Har inte hört talas om Memories of Murder, har du nånn recension på den kanske? Om du ska se Tell me something, så är inte den versionen jag såg att rekomendera, dålig engelska i undertexterna, och ibland tre rader text att läsa på en sekund. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 26 April, 2006 Filmstar Report Share Skriven 26 April, 2006 Min recension av Memories of Murder. Riktigt bra film (4-/5). Mmm, om nu Tell Me Something är en lite klurig film med vändningar etc, så är det nog bra om det är bra textat, så man hänger med någorlunda. Och det där med tre rader textning på en sekund har jag varit med om några gånger (tror det var när jag såg några rullar under min Kurosawa-retro). Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 26 April, 2006 Report Share Skriven 26 April, 2006 Titel: At the Circus Genre: Komedi Land: USA År: 1939 Regi: Edward Buzzell Skådespelare: Groucho Marx, Chico Marx, Harpo Marx IMDb: 6.8 Antonio och Punchy jobbar på en konkurshotad cirkus vars direktör är i trubbel på grund av av sin fordringsägare. Tillsammans med advokaten Loophole försöker de rädda cirkusen. Då har jag sett ännu en helt underbar film med bröderna Marx. Även om At the Circus inte tillhör en av brödernas absolut bästa filmer så innehåller den ändå alla ingredienser en bra komedi ska ha. Harpo och Chico står som vanligt för ”slapstickhumorn” och de gör det mycket bra. Och Groucho står som vanligt för den mer verbala delen av humorn. Och jag måste helt klart se om filmen utan textning, skämten fullkomligt forsar ur Groucho så översättning får inte med allt, dessutom går de flesta skämten förlorade i översättningen. At the Circus har samma stil som de flesta Marxfilmer har, så man får vad man förväntar sig. En svag 4:a tycker jag känns som ett rimligt betyg, inte Marx när de är som bäst men stundtals är det inte långt borta. 4-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Donnie Darko Skriven 26 April, 2006 Report Share Skriven 26 April, 2006 Donnie, jag förstår inte varför han skulle tona ner det som faktiskt hände. Nu har ju du iofs inte sett dokumentären och jag tror du kommer känna ännu mer för filmen efter den. Man fick en ganska bra uppfattning om hur stort och nytt det var med skateboard i filmen, men efter dokumentären (som är otroligt välgjord) så förstår man verkligen hur stora dessa pionjärer var. Tycker personligen inte alls att man förstorade upp de olika karaktärerna. Filmen är otroligt bra gjord om man nu tar just dokumentären som saningen i detta fall. Hehe, kännde på mig att detta skulle komma Jag förstår att dessa tre revolutionärer var så stora om det framställdes i filmen. Skulle dock troligtvis förstå det bättre om jag hade sett dokumentären före. Men det var mest den glamorösa och enligt mitt tycke överdrivna miljön som störde mig en aning och det kändes då lite för mycket film om du förstår vad jag menar. Från att skata runt med en smutsig t-shirt och ett par trasiga jeans glider Tony Alva plötsligt runt i en blänkande limousin med en pälsrock, tre upplåsta blondiner och en Johnny Knoxville som mångmiljonär runt omkring sig. Även deras arroganta och oberörda sätt att tackla dessa enorma framgångar med kändes aningen omänskilgt. Och till råga på detta förändras Staceys och Alvas relation med varandra lite väl mycket. Från bästa vänner till värsta rivaler. Visst förändras saker och ting vid sådanna framgångar, men jag har svårt att köpa detta. Men detta är fortfarande en härlig film på många sätt o vis! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 April, 2006 Author Filmstar Report Share Skriven 26 April, 2006 Jojje: Har inte hört talas om Memories of Murder, har du nånn recension på den kanske? Om du ska se Tell me something, så är inte den versionen jag såg att rekomendera, dålig engelska i undertexterna, och ibland tre rader text att läsa på en sekund. Memories of Murder är den bästa asiatiska filmen jag hittills sett. Gillar den väldigt mycket och den får +4/5, på gränsen till en femma... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 27 April, 2006 Report Share Skriven 27 April, 2006 Memories of Murder står fortfarande osedd i filmhyllan, men alla säger ju att den ska vara grymt bra så man får nog ta och se den snart... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 27 April, 2006 Author Filmstar Report Share Skriven 27 April, 2006 Memories of Murder står fortfarande osedd i filmhyllan, men alla säger ju att den ska vara grymt bra så man får nog ta och se den snart... Den byggs upp på ett sätt som inte är vanligt i Hollywood. Börjar lite lättsamt med många komiska inslag för att sedan blir allt mer dramatisk och spännande. När man sedan sett filmen känner man att den lyckades på så många olika plan. Har sett den ett antal gånger och den är lika bra varje gång. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Hartigan Skriven 27 April, 2006 Report Share Skriven 27 April, 2006 Titel: Inside Man Regi: Spike Lee Skådespelare: Denzel Washington, Clive Owen, Jodie Foster, Willem Dafoe, Chiwetel Ejiofor, Christopher Plummer Längd: 129 min År: 2006 Handling: Polisen Keith Frazier och hans medarbetare får i uppdrag att ta hand om ett bankrån. Rånarna har gisslan inne i banken och Frazier och hans mannar vill få ut dem. Den som leder rånet heter Dalton Russell och är ovanligt lugn när han pratar med Frazier via telefon. Mannen som äger banken, Arthur Case, är rädd för att rånarna ska komma åt hans bankfack där det ligger något viktigt. Han anställer Madeline White så att bankfacket förblir orört. Det händer oväntade handlingar i denna spännande film. Omdöme: Inside Man är en film jag hade ganska höga förväntningar på innan jag skulle se den, b l a på grund av den fina kritiken. Förväntningarna inträffades, helt klart. Med åren har det kommit många heistfilmer som försökt vara smarta, men som inte riktigt lyckats. Det har inte kommit någon riktigt bra. Nu har Inside Man kommit att ändra på det. Det är en mycket bra film med riktigt bra skådespelarinsatser och ett bra manus. Denzel Washington och Clive Owen är bäst i filmen och är på gränsen till fantastiska i sina rolltolkingar. Washington är en skådespelare jag länge uppskattat vädligt mycket och det var roligt att se honom igen efter 2004 års Man On Fire, som också är grymt bra. Jodie Fosters roll i Inside Man är liten, men hon gör den bra. Jag tycker att man hade kunnat lägga ner lite mer tid på den karaktären, men det gör inte så mycket i längden. Willem Dafoe, Chiwetel Ejiofor och Christoper Plummer är också mycket bra i sina biroller. Det är en smart film som ständigt är spännande och dialogen är klockren vissa stunder. En härlig filmupplevelse som är Lees bästa sedan 25th Hour. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Spicoli Skriven 27 April, 2006 Report Share Skriven 27 April, 2006 Hartigan: Intressant med Inside Man, har vart lite osäker på den ett tag, men den har fått en del lovord nu. Så nästa biobesök när det nu blir så kommer det nog definitivt bli Inside Man. Spike Lee är en av mina favoritregissörer, och tycker att han är lite underskattad ibland. Lee är väldigt bra på att skildra stadsmiljöer, främst då New York, men Inside Man är visst något helt annat. Hursomhelst nu är man verkligen sugen på att se den. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Ingoman Skriven 27 April, 2006 Report Share Skriven 27 April, 2006 Jag vart faktiskt lite besviken på Inside man. tyckte det började riktigt bra men när Foster kom in i bilden började det spåra ur lite och den vart lite "snäll" Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 28 April, 2006 Author Filmstar Report Share Skriven 28 April, 2006 Titel: Wallace & Gromit: The Curse of the Were-Rabbit / Wallace och Gromit - Varulvskaninens förbannelse Genre: Animerat/Äventyr/Komedi Land: Storbritannien År: 2005 Regi: Steve Box, Nick Park Röster: Peter Sallis, Ralph Fiennes, Helena Bonham Carter, Peter Kay Handling: Den årliga grönsakstävlingen närmar sig och invånarna i det lilla grannskapet drabbas av riktig odlarfeber. Rädslan är dock stor för salladsälskande skadedjur, såsom kaniner, men Wallace och Gromits "Anti-pesto"-metod har rönt stora framgångar. Paret börjar faktiskt bli rika på sin metod att utan blodspillan lura iväg kaninerna till andra jaktmarker. Men en natt drabbas grannskapet av en mystisk inkräktare, som skövlar allt i sin väg. Omdöme: Jag hade tidigare aldrig sett en W&G-film, men jag kände till karaktärerna. Eftersom filmen blev belönad med en Oscar för bästa animerade film, blev det till slut avgörande när man stod i videobutiken. Wallace (Peter Sallis) jagar tillsammans med sin vän (och hund) Gromit kaniner på begäran. De har många viktiga klienter, bl.a. Lady Tottington (Helena Bonham Carter) vars enorma tomt fått en stor mängd kaniner på besök. Hennes beundrare Victor Quartermaine (Ralph Fiennes) med sin jakthund vill helst gå på jakt med sitt gevär, men W&G förhindrar detta i sista stund med sitt eget system. Detta gör honom ilsken och han tar varje chans att hämnas på dem. Överlag var det en ganska underhållande film med en del smarta lösningar och uppfinningar som W&G hade till hjälp. Sedan måste man säga att filmen var mycket välgjord med tanke på att det är lera man jobbat med. Nu vet jag inte om man använt sig av en massa dataeffekter också, men det måste man ha gjort på flera ställen då det ser väldigt äkta ut. Bl.a. finns en minnesvärd scen när Gromit följer efter jättekaninen när den gräver en tunnel. Skickligt utfört att få till det så verkligt som man fått till det. Känner väl att filmen inte riktigt lyckas vara så bra som sitt rykte och den tappade en del mot slutet när det kanske blev för utdraget. Men en helt ok liten film med stort hjärta. Betyg: 3/5 IMDb: 8.1 (#214) Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Spicoli Skriven 28 April, 2006 Report Share Skriven 28 April, 2006 Elefantmannen Orginaltitel: The Elephant Man Produktionsår: 1980 Genre: Drama Regi: David Lynch Skådespelare: John Hurt, Anthony Hopkins, John Gielgud, Anne Bancroft, Freddie Jones, Wendy Hiller Handling: Utspelar sig i slutet av 1800-talet i London. Frederick Treves (Anthony Hopkins) doktor på London sjukhus får höra om en man som kallas för Elefantmannen (John Hurt). Han beger sig till stans cirkus där det sägs att Elefantmannen ska finnas. Väl där, i ett igenstängt mörkt rum visar ägaren honom. Doktorn Fredrick Treves övertalar också ägaren att ta med honom till sjukhuset för undersökningen. Efter det bestämmer sig doktorn för att ta hand om Elefantmannen, utan tillåtelse av ägaren. Och så börjar allt fler människor visa mer och mer intresse för denna vanskapta man. Omdöme: Visst hade man höga förväntningar efter allt man hört och läst, och att många här verkar ha den som en solklar 5:a. Att den blev nominerad till 8 Oscars (konstigt att den inte vann en enda) för bland annat bästa film, manlig huvudroll, regi, musik och att den ligger på 8,2 (108:e plats) i betyg imdb tyder ju på att den inte bara är uppskattad på filmsnack. David Lynch är en annorlunda och speciell regissör som ofta får mig att tänka till. Har nu sett nästan alla Lynchs filmer (ej sett Blue Velvet och Eraserhead + några helt okända) och måste säga av dom jag sett så är det absolut den bästa. Tycker att filmen börjar riktigt bra; man börjar direkt tänka på Elefantmannen - Vem är han? Hur ser han ut? Lynch har med det svartvita fotot skapat en dyster och mörk bild av London i slutet av 1800-talet. Det svartvita fotot höjer känslan rejält tycker jag, miljöerna känns på något sätt mer äkta. Att Lynch väntar med att visa hur Elefantmannen John Merrick som han egentligen hette ser ut är bra, det gör att man själv får skapa sig en bild. Men man sitter ändå hel spänd på att få se honom, och ju väl när den scenen kommer blir man närmast skräckslagen. Jag kan säga att min bild av hur han såg ut inte var i närheten av hur det var. Bilden av Elefantmannen är något man aldrig skådat förut, dom som har skapat honom ska ha stort beröm för sitt arbete. Vidare så behåller Lynch den där mörka känslan, Elefantmannen ställer en massa frågetecken, man vill ju höra hans livshistoria, men kan han tala ?? Med tiden så börjar jag inse att det här kommer att bli en 5:a. Handlingen utvecklar sig och Elefantmannen spelad av en strålande John Hurt bjuder på många minnesvärda scener som jag verkligen blev tårögd av. Spoiler: En av dom starkaste och bästa scenerna var när John (Elefantmannen) kommer tillbaka till London och folk börjar jaga honom, och blir omringad och tillslut skriker han: I am not an animal, I am a man! Slut Ja, det är klart att det här är en 5:a. Sällan sett en så sorglig film som griper tag i mig och får mig att tänka så mycket. Samtidigt som jag tycker att den är sorglig blir jag samtidigt så arg som jag endast har blivit i Gökboet. Den visar människors värsta sidor samtidigt som den visar dom finaste. Det är hemskt att veta att det här verkligen har hänt. Lynch imponerar på mig som vanligt. Betyg som helhet: 5 /5 Imdb rating: 8,2 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Ingoman Skriven 28 April, 2006 Report Share Skriven 28 April, 2006 skulle ju säga vad jag tycket om Old boy efter att jag smält den. orkar mej inte på en riktig recension då jag är så kass på sånna. För mej var det en sån där film som man nästan inte ville att den skulle ta slut samtidigt som man givetvis ville veta hur det skulle gå. Det är en smått udda film och en jäkligt intressant story. Just bara att han är inlåst i ett rum i 15 år får en att tänka. Hur skulle man bete sig. Hur skulle man klara det. Jag måste bara ge filmen 5 av 5. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 28 April, 2006 Filmstar Report Share Skriven 28 April, 2006 Det sociala arvet (1993) Stefan Jarl kunde efter inspelningen av den andra delen i Modstrilogin inte släppa tanken på hur det skulle gå för barnen till modsen. I denna den avslutande delen, efter Dom kallar oss mods (1968) och Ett anständigt liv (1979), träffar han två av modsens barn. Dels Patric som är Kentas och Evas son, och dels Carina som är dotter till Jajje (som varit med i de två första filmerna). Vi får även träffa Kenta och Eva och följa med när de flyttar till Blekinge för att försöka starta ett nytt liv. Det kändes bra att det kom en tredje del efter den mörka Ett anständigt liv. Här är det lite ljusare i och med att det är fokus på modsbarnen Carina och Patric, som faktiskt har klarat sig ganska bra, även om de väl också har/har haft sina problem (främst Carina kanske, men hon verkar å andra sidan har försonats med vem hon är och var hon kommer ifrån mer än Patric). Det är också Carina som är den mest intressanta personen, eller kanske snarare den som är mest öppen och säger mer intressanta, tänkvärda saker i intervjuerna i filmen. Om man lyssnar på det - återigen - utmärkta kommentatorspåret så får man reda på en anledning till varför Patric kan verka lite återhållen och på sin vakt i sina intervju-scener. Inledningen på filmen är riktigt tokrolig. Kenta har nämligen blivit stämd för att ha druckit alkohol i en park. Han är kallad till ett inledande förhör där han också träffar den polis som ska ha iakttagit det hela. Under förhöret med polisen framkommer det dock att polisen befunnit sig på 50-75 m avstånd från Kenta. Och Kenta, han säger ju att han har druckit helt vanlig cider och eftersom det inte går att motbevisa så lägga åtalet ner. Väldigt roliga scener, dels när Kenta får det första beskedet om stämning och dels när han får beskedet (per brev förstås) att åtalet lagts ner. Lite kul är att Patric har blivit värsta yuppien och inte vill förknippas med Kenta utan hellre umgås med sina yuppiekompisar, hänger på Café Opera och glider runt i schyssta bilar eller båtar. I övrigt är filmen inte lika intensiv som de två föregångarna. Den känns mer vanlig och det händer inte så mycket, på ytan i alla fall. Återigen är det nämligen så att man får reda på en hel del av det som föregick bakom kameran och vad som hände efter filmen om man lyssnar på kommentatorspåret. Det blir en klockren trea. Treor kan också vara klockrena om ni inte visste det. 3/5 PS. För mig var det här första gången som kommentatorspår (och övrigt extramaterial) verkligen tillfört nåt extra och haft ett egenvärde (gäller hela trilogin). Missa inte det om ni ska titta på Modstrilogin på dvd. DS. PPS. R.I.P. Kenta. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.