[La Diva]

Jag sitter här helt förstummad av chock!!!

Av alla människor så var DU den sista jag förväntade mig en sån ovetenskaplig kommentar från!
Buhuu jag känner mig påhoppad, annars brukar du minsann vara bra på att krydda dina recensioner med info om skådisar, andra filmer de varit med i, etc etc…….men inte här inte.
Inget kollande av fakta för att bygga upp dina teorier utan du utgår ju helt från dina inre kvinnliga känslor.

Woody Allen har en väldigt bred musiksmak som sträcker sig långt bortom jazzen.
Valet av musik passar ofta in med karaktärernas sociala status eller miljön som skildras.Dock inte alltid.

Själv tycker jag det är skönt med en mångfald sätt att använda sig av musik i filmer, så det inte till slut blir för stereotypt,t.ex smäktande stråkar i en dramatiskt emotionell scen för att ta ett exempel.

Ta ett exempel, tänk på att en äldre publik ofta kan ha en personlig känsla och erfarenhet för vissa vemodiga verk som skrevs mitt under brinnande världskrig, där ett farväl kunde bli det sista någonsin. Användandet av en sån låt kan hos dem direkt ge asociationer som en yngre och ointresserad generation eller kanske bara okunnig person går helt miste om.

Man kan aldrig göra konst som tilltalar alla samtidigt,och då varje skapande människa är olika till sin natur så kommer stilen/språket att uttrycka sig också på att skifta, vilket kommer att tala till vissa i publiken men inte andra pga deras skiftande natur.
Det är ju därför det blir så intressanta påhopp här på vårt forum haha.
Alla vet ju bäst

Här får du en liten mini-lista med lite blandad musik i Allens filmer:

Andrew Sisters och Bing Crosby
Cole Porter
Carmen Miranda
Kurt Weill
Nikolai Rimsky-Korsakov
Mozart
Sergei Prokofiev
Bach
Puccini
Rodgers-Hart
Irving Berlin
Liberace
Billie Holiday
Antonio Carlos Jobim
Barry White

Czechflash, jag säger kanske, bara kanske, jag förlåter dig din fadäs om du går på bio med mig snart.

[TonyMarklund]

La Diva, den 23 Aug 2006, 22:29, sa

TonyMarklund, den 23 Aug 2006, 17:09, sa

Match Point (2005)

Med Match Point så gick Allen över till ett mer allvarligt territorie än vad han tidigare var van att vandra.

Nej det stämmer inte alls vad du säger ovan.

Han har de facto gjort mycket allvarliga filmer innan: Interiors imdb , September imdb, Allens homage till Bergman som han starkt beundrar, samt Another Woman imdb

Tack för att du rättar mig, det kändes nästan som att jag överdrev när jag skrev det men kunde inte komma med några specifika exempel. Men nu är jag upplyst
Jag ska defenitivt försöka se mer av Allen.

[Street]

The Insider
Micheal Mann briljerar med dramat om tobaksindustrins hemligheter. Filmens 2 huvudroller består av Russel Crowe och Al Pacino, båda i högform. Crowe har en del riktigt sköna repliker te.x "It never crossed my mind not to honor my agreement. And I will tell you, Mr. Sandefur... and Brown & Williamson too - fuck me? Well, fuck you!"
Filmen har en speltid på över 2h, det kändes de första gångerna men efter några visningar så susar tiden förbi. Fotot påminner om Heat, fast med mer tyngd i mörka partier.Lisa Gerard står bl.a. för musiken och den är mkt bra.
4/5

Black Hawk Down
Riktigt bra krigsfilm som jag gärna ser om tusen gånger. I rollerna finns mängder av olika små&stora kändisar som fyller upp, ingen känns fel placerad. Tom Sizemore och Eric Bana är favoriterna i denna rulle. Musiken av Hans Zimmer kunde inte passat mkt bättre, coola rocklåtar eller sköna balader på utlänskt språk. Manuset har tidigare känts en aning drygt men det flög på bra denna gång. Bra musik och schyssta kommentare gör att filmen känns en hel del. En fin kameraflygning är när 2 attackhelikoptar skjuter på somalier på natten ovanpå byggnadsruiner. Dialogen om hjältar känns lite överdrivet, men inget som drar ner nåt betyg.
4/5


Silent Hill Bästa tv-spels adaptering lätt. Manuset drar in en i handligen och det blir spännande, tyvärr så är den lite för lång. Mitchells roll som mamma funkar perfekt,kan väl jämföras med hennes roll i Pitch Black. Jag hade gärna sett mer av Sean Bean, hans roll känns för liten och mest utfyllning. Filmen har en del effekter och allt är helt ok, Pyramid mannen är jäkligt cool. Filmen innehåller en hel del blod och det kändes lite väl mkt ibland. Slutet är inte väntat och de ger en tankeställare.

Spoiler

Förklar varför mamman&barnet inte är i samma dimension som farsan i slutet ?

3/5

Poseidon Sämsta skitet jag sett på år och dag. Ren B-film. Handligen är lövtunn och man bryr sig inte om någon person i handligen. Effekterna är helt ok, hade dock gärna sett mer av katastrofen. Allt kändes väl snabbt. Kurt Russel som överbeskyddande farsa var kul att se, klische men ändå.
1/5

[Jonas]

Thank You for Smoking, Jason Reitman (USA 2005)

Bäst att säga det med en gång: det här är egentligen ingen särskilt originell film. Storyn är, om än smart berättad, åtminstone delvis byggd på ganska trötta Hollywoodklichéer. Men den är jäkligt kul! Bättre och mer underhållande politisk satir har jag inte sett sedan Wag the Dog (1997). Mycket beroende på nästan rakt igenom suveränt skådespeleri.

Thank you for smoking berättar om Nick, som är (en riktigt sympatisk!) lobbyist för tobaksbolagen - lysande spelad av Aaron Eckhart - och hans framgångsrika manipulationer av sanningen om tobakens skadeverkningar. Intelligent och snyggt berättad, faktiskt ovanligt snyggt för genren. Nick lyckas kusligt bra i sin uppgift ända tills han stöter på en ung snygg journalist (Katie Holmes) som visar sig vara minst lika framgångsrik som han själv när det gäller att vinna med alla medel...

Manuset består till stor del av enradingar av det intelligenta slaget. Grymt underhållande är t ex scenerna från The M.O.D. Squads regelbundna luncher där Nick tävlar med lobbyistkollegorna Polly (alkohol) och Jeff (vapen) i grenen "vems business dödar flest" (!) M.O.D. som i Merchants of Death...

Samtidigt är filmens svaghet dess brist på djup. Den skulle absolut inte förlorat på att Reitman tagit ämnet (ännu) mer på allvar. Det smarta manuset blir paradoxalt nog filmens största fiende... det blir en eller två one-liners för mycket så att säga. Filmen påstås vara politiskt inkorrekt, och Reitman har i intervjuer sagt att han vill försvara rätten till ett "fritt" val (dvs enligt mig: rätten för bolagen att härja fritt). Men det budskapet får han knappast fram, snarare tvärtom.

Den bästa scenen är i mitt tycke när Nick, i sällskap av sin son, ska överlämna en stor summa pengar som muta till den cancersjuke och döende "The Marlboro Man" (Sam Elliot!). LITEN SPOILER: Sonen iakttar i smyg hur pappan listigt får den minst sagt fientligt inställde Elliot att trots allt ta emot pengarna. I den följande dialogen mellan far och son börjar Nicks samvete ömma en aning.

Sämst i filmen är nog Katie Holmes även om hon inte gör några större fel. Hon har en tung roll men det känns inte riktigt som att hon platsar i gänget bland sådana som William H Macy, Robert Duvall, Rob Lowe, Maria Bello och de redan nämnda.

Den tolvårige Cameron Bright som spelar sonen Joey förtjänar också att nämnas. Visst finns det gott om duktiga barnskådisar där borta men de är oftast lite sådär småäckligt, präktigt lillgamla. Bright har en bärande roll i filmen och balanserar utmärkt mellan de ibland överdrivet intelligenta replikerna och naiv tolvåring med bibehållen trovärdighet.

Se! Finns ingen anledning att vänta på DVD:n. 4/5.

[Spicoli]

Såg om Spike Lee's Summer of Sam igår, trots att jag såg den endast för ett par månader sen. Tyckte den var bättre nu, så går nog över från en svag 3:a till en lite starkare. Gillar verkligen Lee's speciella stil och man tände verkigen till när låtar som The Who's Won't get fooled again och Teenage Wasteland spelas, samt när mord utförs till abba musik, hehe.

[Michael Myers]

såg Lords of Dogtown hos Lorre!! den var riktigt bra imo..

[Ingoman]

Michael Myers, den 27 Aug 2006, 13:42, sa

såg Lords of Dogtown hos Lorre!! den var riktigt bra imo..

Hmm har Lorre nån hållhake på dej för att du ska säga så. För Lorre är väl en sån där gammal skatenörd

[Rakii]

Blue Velvet (1986)



Regi: David Lynch
Skådespelare: Kyle Maclachlan, Isabella Rossellini, Dennis Hopper & Laura Dern
Gengre: Thriller
Land: USA
Längd: 120 min

David Lynch fortsätter att förbrylla och förvirra med sitt lilla mästerverk som når upp i samma anda som Mulholland Drive och Lost Highway men inte i närheten av Eraserhead. I hans absurda mardrömslika värld finns den lilla idyllen till småstad Lumbertown där staketen alltid är vita, människorna till synes alltid snälla och hjälpsamma och inget ont tycks finnas. Tills Jeffery (Maclachlan) kommer på besök för att hälsa på familjen och han hittar ett avskuret öra på en gräsplätt. Lika konstigt som det låter drar han in Sandy (Dern) in i mysteriet som går djupare och djupare då Jeffery upptäcker nattklubbssångerskan Dorothys (Rossellini) förhållande med den kusliga Frank Booth (Hopper).



Det råder direkt ingen tvekan om att det är en Lynch-film då Jeffery hittar örat, direkt slängs man in i symbolik och dubbla betydelser i diverse karaktärer utan att dra till med direkta avslöjanden. Jag gillar verkligen hela konceptet kring hur en trevlig till synes fläckfri småstad förvandlas till ett mindre helvete så fort Dennis Hoppers ondsinta och osympatiska karaktär stiger in i bild. Han gör hela filmen till vad den är på många vis, han tillför all ondska med bara små gestaltningar och tillvägagångssätt i karaktären samtidigt som han tillför ren och skär skräck i mig som tittare då hans obehagliga förhållande till gas (helium?) löper ut i våld mot Dohortys karaktär.

Skådespel råder det ingen brist på, Hopper är inte den enda som gör riktigt bra ifrån sig, även den då relativt unga Kyle Maclachlan gör en näst intill felfri rolltolkning som Jeffery och personkemin mellan honom och Laura Derns karaktär funkar utmärkt i alla anmärlekser, lika bra som samspelet mellan Hopper och Rossellini då dom båda personkemina blir en utsökt blandning mellan gott och ont.

Egentligen är det svårt att dra några som helst tydliga slutsatser om filmen första gången då det för min egen del krävdes ett par gånger för att riktigt få allt att falla på plats, lika svårt är det att dra in filmens olika symboler och dylikt utan att avslöja för mycket, den som nu vill ha klart för sig på olika sätt hur det står till finns bra information av andra medlemar på IMDb.



Rent innehållsmässigt finns det egentligen inga direkta fel då skådespelet är på topp och mysteriet med all atmosfär tätnar emellan åt så är väl längden det enda jag kan direkt klaga på dom man emellan åt tappar intresse då det svalnar lite, men det tas igen mot slutet, trots det är det en väldigt bra, intressant på ett psykologiskt plan film som alla borde se, oavsett om man är eller inte ett fan av Lynch så finns det mycket här som tyder på en stämningsfull filmupplevelse.

4/5

[Ingoman]

Crash



Sett den förut men minns nite så mycket av själva filmen egentligen.

Handlar om några människor som tänder på bilkracher kan man väl säga.

Det är en ganska udda och annorlunda film. Men så är det ju Cronenberg också. Det är egentligen svårt att tycka någonting om den här filmen. Dom sitter och tittar på svenska bilkrocktester på video och blir upphetsade. Dom rekonstruerar James Deans dödskrach. Inga andra människor än dessa udda personer finns egentlgen i filmen. Och filmen innehåller väldigt mycket sex och naket. Så vill man se Deborah Kara Unger spritt språngande kan jag rekomendera denna. Vill också påpeka att jag ser denna film inte som konstig bara udda.

Hyffsade skådespelare som nämnda Unger, James Spader, Holly Hunter, Elias Koteas och Rosanna Arquette. Elias Koteas mystiska figur Vaughan är väl den som håller igång hela filmen egentligen. Som annars kanske kan ses som en enda lång erotisk scen. Elias är väl den skådespelare som klarar sig bäst också.

Betyg 2+ av 5

[Rakii]

Ingoman: Håller med dig till fullo och det är Cronenbergs sämsta film, snäppet sämre än vad Dubbelgångare var. Ett intressant budskap som kunde blivit en intressantare film men föredrar att läsa J.G. Ballards roman i stället.

[Michael Myers]

Ingoman, den 27 Aug 2006, 13:49, sa

Michael Myers, den 27 Aug 2006, 13:42, sa

såg Lords of Dogtown hos Lorre!! den var riktigt bra imo..

Hmm har Lorre nån hållhake på dej för att du ska säga så. För Lorre är väl en sån där gammal skatenörd

hahaha.. tror inte han nånsin kunnat åka skatebord.. inte bra iaf.. nej jag tyckte den var jäkligt bra faktiskt...

[Plox]

Mycket att göra under en längre tid nu, film har jag dock fortsatt att avnjuta. Några bra filmer jag sett de sista veckorna är:

Happiness av Todd Solondz (1998, USA)
Överraskande bra, intressant upplägg på en skruvad story. En film som tar upp allvarliga ämnen men som både är rolig och tragisk på samma gång. Bra skådespel med Seymour Hoffman i spetsen. Blev väldigt fäst vid denna film och gillade den otroligt mycket och betyget får bli en femma.
Betyg: 5/5

Mysterious Skin av Gregg Araki (2004, USA)
Joseph Gordon-Levitt, den yngre killen från ”Tredje klotet från solen”, i huvudrollen. Även detta en överraskning för mig, en film man inte hört allt för mycket om. Även detta en tung story som har både tragik och komik. Känns kanske aningen tunn och för enkel i sina stunder, men i det stora hela är det en mycket bra film.
Betyg: 4/5

Jacobs inferno av Adrian Lyne (USA, 1990)
Denna mörka drama med Tim Robbins i huvudrollen är en film jag råkade se som barn för tiotalet år sedan, väldigt obehaglig och otäck på sina ställen. Den var faktikst lika läskig nu som då måste jag säga. Men handlingen håller klass och storyn är bra, dessutom får man kontentan "svart på vit" i slutet - vilket kan vara skönt för oss som inte kan räkna ut 100% av en film efter 5 minuter.
Betyg: 4/5

Midnight Express av Alan Parker (USA, 1978)
En film jag velat se länge och som jag äntligen fått tag på. En verklighetsbaserad tung film om Billy Hayes som fastnar i ett turkiskt fängelse. En väldigt mänsklig film, känner med denna Billy filmen igenom. Allt känns hela tiden väldigt verkligt, inte så konstigt kanske, men det tyder ju verkligen på att den är bra gjord. Hade sina "downswings" men i det stora hela är det verkligen en film upplevelse som jag inte vill vara för utan.
Betyg: 4/5

[Rakii]

Star Trek: Insurrection (1998)



Regi: Jonathan Frakes
Skådespelare: Patrick Stewart, Jonathan Frakes, Brent Spiner, Michael Dorn & Marina Sirtis
Gengre: Science-fiction
Land: USA
Längd: 103 min

I den nionde i raden av Star Trek-filmer får vi följa med Enterprise ännu en gång då dom färdas i rymden på nya äventyr, denna gången har uppdraget sin grund i att mr. Data flippat ur fullständigt på den paradisliknande planeten Ba´ku. Ba´ku som är en fredlig planet och som inte vill ta till varken våld eller ny teknologi ruvar på en hemlighet som So´narerna vill åt, evigt liv. F. Murray Abraham spelar So´nar-ledaren Ru´afo som gör dagliga ansiktslyft och vill flytta alla Ba´kus invånare så han kan ta över planeten och leva för evigt. Enterprise lägger sig i och ett mindre krig utbryter mellan Federationens flotta och So´nanerna.



Efter att ha sett den näst intill bästa Star Trek-filmen First Contact så är det ju klart man förväntar sig något i samma anda, speciellt då Jonathan Frakes som spelar William Riker regisserar även denna. Efter en seg början börjar allt komma igång och man sitter hela tiden och väntar på en actionfylld uppgörelse då man fått reda på vad planeten ruvar på och vissa karaktärer utvecklas en smula. Picard möter en kvinna på Ba´ku som han hyser känslor för, väldigt trevligt att se att han ägnar sig lite åt kärlek emellan åt och favoriten Worf kommer i puberteten i och med att dom landar på planeten. Worf är även den karaktär som här lyser starkast, får även Data som brukar vara bra hamna lite i skuggan av hans klingon-vrede som syns här. Ett par sköna oneliners och några sköna dialoger får även plats men inte mycket mer. Actionscenerna är få men ändå rätt imponerande för att man ska hysa intresse igen, dom bidrar inte vidare med någon händelseutveckling i sig men fungerar för att få tristessen emellan att gå.

Hade man valt att utveckla handlingen en smula, kanske inte spendera alltför mycket tid på den nyfunna planeten som dom gör och ha mera tid med rymdstrider Enterprise och So´nar-skeppen emellan kunde ha fått mig mer indragen i dramat, nu blev det tyvärr inte så.

Även om jag är ett nyfrälst fan av både dom gamla filmerna och tv-serien Next Generation fanns inte magin här som borde ha infunnit sig för att göra en intressant del i serien, kanske dom mest insatta finner några detaljer eller dylikt intressant som jag missat men jag har sett bättre filmer i serien.

+2/5

[Plox]

Rakii // Om man vill ge Star Trek en ärlig chans, var ska man börja då?

[Ingoman]

Plox

Happiness och Jacobs inferno är två absoluta favoriter hos mej. kommer inte ihåg exakt om Happiness fick en 5:a eller 4:a men Jacob e en klar 5:a för mej. Och det är just slutet som gör den till det. Även om resten också är mycket bra.

Hmm vart tvungen att beställa Happiness just nu bara därför.