MartinL

Såg nyss Fallen Angels av Kar Wai Wong. Inget speciellt egentligen, blev lite besviken faktiskt. Gillar inte kameratekniken när saker nära kameran blir förstorad och lite skruvad. Lite som i Alien 3 och De förlorade barnens stad. Det är så inpå fejset, man känner sig obekväm. Men jag tror denna film blir bättre en andra gång man ser den för det var lite av ett pussel, som i de flesta filmer som ibörjan handlar om vitt skilda människor. Dock har jag lite svårt för att se en film två gånger. Finns alldeles för många filmer därute som man inte sett än för att ha tid med sånt Jag får hoppas mer på Chungking Express som tydligen skulle vara något gemensamt med denna.

Tack för den trevliga responsen Jag vill dock inte lovprisa Friend alldeles för mycket, för ni vet hur det blir när man bara hör bra saker om filmer. Den hade sina små fläckar... Men oavsett vad jag säger så SKA alla som har minsta intresse av asiatiskt se den På tal om Go, så hörde jag om brädspelet med samma namn idag. Blev riktigt sugen på att börja spela det. Någon som gör det? (Inte så mycket med film att göra, men en viss övergång var det iaf

Jag såg Empire of the sun idag, och jag gillade den inte. Jag var bara tvungen att berätta för nån Jaså, varför inte då? Jo, ibland kan man inte riktigt sätta fingret på vad som är fel på filmer, men den här gången kunde jag hitta felet. Felet är pojken. Huvudpersonen, det stackars barnet som förlorar sin familj, sitt hem, och förmodligen sina vänner som han inte verkade ha. Han var för störig, jobbig och snobbig. Det kanske låter löjligt men jag tror jag har något emot småpojkar på film (värst var han i Big fat liar). Jag stör mig på hans tur hela tiden. Han föds i en rik familj i kina (som jag inte ens försår vad dom gjorde där), han lyckas hitta folk som tar hand om honom. Han får följa med sina släktingar när dom åker till lägret och så vidare. T o m när han är i helvetet, mitt i kriget i ett fångläger, så är allt frid och fröjd för honom. När maten "delas ut" och alla trängs så lyckas han hamna mitt i smeten och fylla sin burk. Jag menar, ska vi tycka synd om killen eller vad är tanken? Han lär sig japanska och kommunicerar med "fienden" och blir allas hjälte. Detta måste nog vara en av dom värsta scenerna, när snorungen agerar fredsdiplomat och lugnar ner den japansk militären. (Måste dock erkänna att jag blev lite imponerad av hans japanska. Mycket bättre än Lucy Liu's försök). Nej, filmen började bra. Såg ut att vara en vacker historia men det blev istället en blandning mellan Ensam hemma och Pearl Harbor. Kanske jag som förväntade mig lite mer kvalite, med tanke på att det var mannen bakom Rädda menige Ryan och så. Hade killen bara varit lite äldre så skulle det hela sett mycket mer trovärdigt ut. Annars bara älskar jag kvällsbilderna när man ser skuggor och den röda solnedgången. Mycket fin film för att vara från 80-talet nångång.

Hejsan alla. Jag är ny här och känner för att skriva av mig lite Så hoppas forumet fortfarande är aktivt o så... Martin heter jag och är 20 år, pluggar i Linköping. Vore kul om man fick veta lite vad ni är för folk oxå, och vilka filmer ni är mest intresserade av Själv ser jag helst asiatiskt film. Och på senare tid, som de flesta tror jag, har jag blivit riktig intresserad av koreansk film. Innan var det skräck, men den perioden är nog över nu... Enough chit-chat. Igår såg jag lite film... Friend (2001) Days of being wild (1991) Happy times (2001) Nowhere to hide (2001) Jag rekomenderar stark alla fyra. Vilken filmdag!