Karloff

Såg den svenska filmen Festival igår... Herregud, vad säger man. Det var nog det sämsta jag nånsin sett... Det var helt obeskrivligt dåligt. Som en enda uppvisning av vad en kass regissör kan producera om han samarbetar med talangslösa skådisar som levererar sina fantasilösa repliker på ett sätt att man vill kasta ut TV genom fönstret. Undrar bara hur man kunde samla in pengar för detta idiotiska projekt... Det var så otroligt dåligt att det inte ens var roligt. Nej, tittar hellre på sjungade västern än på den här en gång till... jag ger aldrig betyg till filmer men nu kan jag inte hålla mig och ger den -97/5...

Cube är en fängslande historia som, samtidigt som den är spännande, berättar om vissa filosofiska och existentiella ämnen. Rekommenderas varmt. Det kan ta ett tag innan man accepterar filmens handling (?), men när man väl kommit in i filmen, så är det otroligt bra. Tycker jag...

Angående betyg: det känns fel att jag ska döma någon annans verk. Kan tycka om det, tycka mindre om det, men filmen blir inte bättre eller sämre för det, och eftersom det egentligen beror på massa olika saker, känns det bara fel... Därför kan det vara så att folk inte kontextualiserar filmer. Filmer bedöms ur ett västerländskt (svenskt?) perspektiv, utan att man funderar djupare. Hur kan en film från 20-talet jämföras med ex Matrix? Helt omöjligt, och därför tycker jag att varje film kräver ett visst närmande... Nog om det... Kusturica påminner om Fellini, inte tvärtom. När det gäller Fellinis filmer är de helt olika. Det kan handla om barndom, det västerländska samhället (Det ljuva livet), en fascinerande bisarr historisk film (Satyricon) osv osv. Välj själv vad du vill se... Jag tycker man kan börja med Amarcord. En av mina absoluta favoriter någonsin...

Federico berör tydligen inte... Har ni inte sett hans filmer???

Cannes ägnade festivalen åt att visa hans filmer, Nino Rottas musik spelades överallt. SVT visade tre filmer, och i år är det 10 år sen han dog. Jag pratar naturligtvis om den störste, "Il magico", filmpoeten Federico Fellini... Skulle vilja höra vad ni har för åsikt om hans filmer. Vilka scener älskar ni, vilka filmer får er att rysa i hela kroppen? Snälla, inga betyg, detta är ingen tävling om vilken film som är den bästa eller sämsta. Jag gillar verkligen inte när folk ska försöka beskriva hur bra/dåligt någonting är och säger ex en svag fyra... Vad ska det betyda? Skriv bara från hjärtat... Enkelt. I och med att Amarcord visas på TV (som jag sett en massa gånger utan att bli trött på), vill jag tipsa om denna stämningsfulla, melankoliska, nostagiska, vackra filmen. Den är indelad i fragment och handlar om Fellinis barndom i Rimini... Som sagt bilden säger mer en ett tusen ord, och det skulle krävas etthundra miljoner ord för att någorlunda beskriva detta verk... Filmpoesi...

Du har nog rätt... Skäms lite...

Glömde en sak, Herschell Gordon Lewis Gore gore girls från 70-talet är en klassiker i gore genren... Se den! Men känsliga varnas...

Jag skulle vilja rekommendera Dario Argentos Suspiria och Tenebre, samt Lucio Fulcis New York Ripper. Giallo rules! Annars så har jag tidiga minnen av Carrie och Halloween, två tidlösa klassiker som jag såg på bio när jag var typ 6-7 år... Och blev fascinerad av sådana filmer. De kanske inte är så skrämmande idag, men är mycket bättre än all övrig Hollywood crap som produceras nu, med korkade high school ungdomar...

Jag tyckte om den japanska Ringu (The ring). Den var inte fokuserad på suspense, eller chockartade scener, men hade en ganska skrämmande atmosfär filmen igenom...

Pansarkryssaren Potemkin (trappscenen som har kopierats hur många gånger som helst, tydligast i De omutbara) Deliverance (den obehagliga våldtäkten, refereras i Pulp fiction) Öppningscenen i Taxi driver med den fantastiska Bernard Herrman musiken Apocalypse now (helikoptrar och Wagners Ride of the valkyries) Slutscenen i Dancer in the dark Slutscenen i Ingenmansland (utåkningen medan soldaten ligger på minan) Singing in the rain (ja, vilken scen kan det vara?) Slutscenen i Dr Strangelove (Peter Sellers ridande på bomben, hela jordklotet exploderar till tonerna av We'll meet again) Sånger från andra våningen (egentligen alla scener, men den jag mest tycker om är när den äldre gubben sitter på sängkanten, medan den yngre invandrare som bara har en LO t shirt på sig säger: Viken trafik, fast det är så sent på natten) Slutscener i Requiem for a dream, då satte jag och höll krampaktigt i biostolen Pianisten (när Isabelle Huppert skär sig med rakblad, ska inte berätta var...) Det finns så många scener, men tyvärr kommer jag inte på dem nu... Det får räcka så här...

Jag fascinerades också av Den ryska arken. Läste lite om den och tydligen var det så att Sokurov jobbade minst 8 timmar om dagen i 8 månader, bara med skådisarna och de ca 3000 statister. Dessutom byggde de upp en egen batteri som vägde ca 20-25 kilo, som kameramannen bar med sig hela tiden. Allt spelades in på en steady cam (eftersom kamerarullar kan spela in 15-20 minuter åt gången), och blåstes upp på 35 mm... Dessutom är kameramannen tysk, Sokurom ryss, och de har inget gemensamt språk, ingen av dem kan engelska... Helt fantastiskt, tycker jag...

Tyvärr så känner jag inte till Mensik, men han var med i himla massa filmer, verkar det som (kollade lite på imdb). Tack för det varma mottagandet... Tarkovskij är (var egentligen) seriös, men inte tråkig bara för det. Ibland känns det som om alla de större regissörerna har fått stämpel om att de är för "svåra, allvarliga" osv osv. Hade häromdagen tillfälle att se Solaris på Draken (göteborgs bästa biograf), och den var fantastisk, storslagen, vacker... Till skillnad från påkostade amerikanska rullar (som jag inte har någonting emot) är det kul att se att regissörer med minimal budget kan göra mästerverk... Det finns ännu fler regissörer som borde omnämnas, ex Sokurov (Ryska arken, 96 minuter utan ett enda klipp!!!), Jiri Menzel, Istvan Szabo, Danis Tanovic (Oscar för Ingenmansland) och inte minst gamla ryska klassiker Dziga Vertov (Mannen med filmkameran) och Sergej Ejsenstejn (Pansarkryssaren Potemkin, Oktober, Strejken...) Tack för mig...

Federico Fellini Luis Bunuel Vittorio de Sica Jean Luc Godard Akira Kurosawa Milos Forman Martin Scorsese Andrej Tarkovskij Billy Wilder Woody Allen Michael Haneke Fritz Lang F.V. Murnau John Ford Orson Welles Sergio Leone Aki Kaurismäki och många många många fler... Dessa herrar var bara några som jag kunde komma på nu...

Hej allihopa! Jag är ny här... Tänkte tipsa om några Central- och Östeuropeiska filmer som är otroligt bra och förtjänar spridning... Marmormannen (Wajda), Det brinner min sköna (Forman), Svarte Peter (Forman), En blondins kärleksaffär (Jag tycker om Forman, ju), Kniven i vattnet (Polanski) Repulsion (Polanski) Innan regnet faller (Manchevski) Kommer du ihåg Dolly Bell? (Kusturica) Ödets nyck (Kieslowski) osv osv... Jag tycker väldigt mycket om Östeuropeisk film, mycket p g a den svarta humorn och ironin som gång på gång skrattar åt maktens försök att få alla människor att bli laglydiga medborgare som inte ställer onödiga frågor... Hej hej...