Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[Plox]

Låt den rätte komma in (2008)

 

 

Vampyrer, mobbing, barn och svenskt 80-tal – jag var minst sagt skeptiskt. Tomas Alfredson övertygande mig förvisso redan med ”En liten film-filmerna” 1999 att han var en svensk regissör att räkna med – övertygelsen befästes sen också med ”Fyra nyanser av brunt” för ett par år sedan. Ändå var jag inte helt övertygad att ”Låt den rätte komma in” skulle vara en film för mig. Jag hade fel. För förutom ett formidabelt snyggt foto och en helt fantastisk utsida – bjöds jag på en historia som verkligen engagerade mig. Vampyrfilmer brukar som sagt inte vara riktigt min grej och att lilla filmlandet Sverige skulle vara det land som fick mig på andra tankar hade jag väl kanske inte trott. Så tack Tomas Alfredsson!

 

Scenerna med karaktärerna Oskar och Eli var på sina ställen magiska, en stor eloge till de båda barnskådespelarna – framförallt till Lina Leandersson i rollen som Eli (som enbart var 11 år under inspelningarna). Sten Frisk - eller jag menar Per Ragnar - gör även han en övertygande insats i rollen som Håkan. Men annars är det som vanligt när det kommer till svenska skådespelare - väldigt pretentiöst och teatraliskt. Jag förstår i ärlighetens namn inte hur det kan vara så svårt att leverera trovärdiga svenska repliker? Men lägger jag ett par riktigt dåliga skådespelarinsatser åt sidan så kan jag faktiskt konstatera att ”Låt den rätte komma in” är en av de allra bästa svenska filmerna på senare år (skulle väl vara ”Darling” som kommer upp i samma klass), nyskapande, varm och kärleksfull. Bravisimo!

 

4/5

[MK47]

Gomorra (2008)

 

 

Neapel är kanske den stad där organiserad brottslighet styr och ställer som mest i trygga, trygga västvärlden. Hög arbetslöshet, smutsiga höghuskomplex och en till synes hopplös situation där människor skjuts i mängder varje år.

I denna film får vi följa flera olika människors vardag. En vardag som är indirekt eller direkt kopplad till Camorran.

 

Räknar man med shoot-outs, coola citat och coola gangstrar är man på villovägar. Vilse i skogen. Istället för klyschiga gangstrar med hatt, stora sedelbuntar, limousiner och miljonkåkar får vi prasselbyxor, Ford Fiesta och betongdjungel.

Jag råkar dock älska skitiga miljöer och jag råkar älska den här filmen om verkliga människor och verkligt våld. Inga Tommy-guns, ingen heder, ingen makt och framförallt ingen jävla stråkorkester. Maffia på riktigt helt enkelt.

 

5/5

[Czechflash]

 

Titel: W.

Genre: Drama

Land: USA

År: 2008

Regi: Oliver Stone

I rollerna: Josh Brolin, James Cromwell, Elizabeth Banks, Richard Dreyfuss, Scott Glenn, Ellen Burstyn, Stacy Keach, Jeffrey Wright, Bruce McGill, Thandie Newton

 

Handling: George W. Bush går samma väg som sin far och blir president efter ett tumultartat val. En krönika över Bushs liv och hans tid som president.

 

Omdöme: Regissören Oliver Stone har under sin karriär gjort många politiska filmer. Några av dem är Salvador, Plutonen, JFK, Nixon och så nu W. Det är väl bara naturligt att mannen som redan gjort film om JFK och Nixon även tar hand om W. Men en sak är säker - hans slagkraftiga tid är över. Han har enligt mig tappat sin pondus som han hade och filmer som Alexander och World Trade Center var misslyckanden. Sistnämnda borde t.ex. ha varit mycket mer gripande och kraftfull, men det var den långt ifrån.

 

 

W. har han gjort trots att, eller tack vare att, han inte alls gillar Bush. Som så många andra i Hollywood (och framförallt i Sverige). Med tanke på detta måste man ändå säga att filmen håller sig förvånansvärt neutral. Men detta gör också att jag inte tycker Oliver Stone får fram det bästa. Hade filmen varit mer kritisk hade jag kanske inte alls gillat den, och hade den varit mer inåtgående hade det kanske inte heller blivit bra, men antagligen intressantare.

 

 

Nu får man se en del från hans tidigare år där han bl.a. handskas med sina alkoholproblem (vet inte hur allvarliga dessa var i verkligheten), hur han har svårt att satsa på något då han inte vet vad han vill jobba med och hur han till slut vill bevisa för sin far att han visst duger till något. På ett sätt tycker jag han framställs som charmig och man visar även att det främst är människorna runt honom som påverkar och tagit många felaktiga beslut, men i slutänden är det han som får ta all kritik. Och jag tror mycket ligger i det. Visst bör han kritiseras, men många hatar honom alldeles för mycket och felaktigt.

 

 

Skådespeleriet känns bra rakt igenom med ett undantag. Undantaget heter Thandie Newton som spelar Condoleezza Rice. Det känns väldigt onaturligt och krystat när hon pratar och saknar den pondus som hon har i verkligheten. Josh Brolin sköter sig bra som George W. Bush och får stundtals till karaktären perfekt med både armrörelserna, gångstilen, rösten, skrattet och utseendet. Men minst lika mycket imponerar James Cromwell (som George H. W. Bush), Richard Dreyfuss (som Dick Cheney), Scott Glenn (som Donald Rumsfeld), Stacy Keach (som Earle Hudd) samt Jeffrey Wright (som General Colin Powell). Filmen lämnar mig dock utan känslor och är därför inte särskilt minnesvärd.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 6.5/10

IMDb: 6.9

[Czechflash]

 

Titel: Pleasantville / Välkommen till Pleasantville

Genre: Drama/Fantasy/Komedi

Land: USA

År: 1998

Regi: Gary Ross

I rollerna: Tobey Maguire, Reese Witherspoon, Joan Allen, William H. Macy, Jeff Daniels

 

Handling: I 50-tals TV-serien Pleasantville är livet svartvitt, lagom och oskyldigt perfekt. Det regnar aldrig, basketbollarna går alltid i korgen, och maten står på bordet när pappa kommer hem från jobbet. Och sex - det finns bara inte... Men helt plötsligt och mystiskt hamnar David och hans syster Jennifer mitt i denna 50-talsidyll. Nu börjar det hända saker i staden som ingen ens vågat tänka på. Och i färg dessutom...

 

Omdöme: Man kastas rent utsagt in i en annan värld när man ser Pleasantville. David (Tobey Maguire) är TV-seriens kanske största fan, men ses av sin syster Jennifer (Reese Witherspoon) som en tönt. Hon är mer intresserad av att få till det med skolans snyggingar. Men när de båda hamnar mitt i TV-serien blir allt svartvitt. De måste nu anpassa sig till den nya livsstilen och acceptera att allt är svartvitt. Snart vänder de dock upp-och-ner på det mesta vilket sätter färg på saker och ting...

 

 

En slags saga/fantasyberättelse som fungerar förvånansvärt bra. Kanske för att jag gillar det faktum att de kastas in i 50-talets värld och att det hela är svartvitt. Filmen fungerar bäst under första halvan, kanske lite längre, när saker och ting börjar dyka upp i färg. Det gör sig väldigt snyggt och man har fått till dessa effekter väldigt bra. Men jag tycker filmen tappar ju mer färg det blir. Som sagt, så länge det bara var enstaka saker som är i färg håller filmen intresset uppe, men när allt mer övergår till färg tappar filmen också lite av sin charm och allt blir som vanligt.

 

 

Trots allt gillade jag det här och det är en skön film att skåda. Man hamnar liksom i enklare tider, samtidigt som de två syskonen både måste anpassa sig och förändra samhället. En skön och komisk scen är när William H. Macy, som spelar pappan George Parker, kommer hem och det inte finns någon middag. Han blir helt lamslagen, går runt hemmet och ställer frågan "Var är min middag?" ett flertal gånger.

 

 

Tobey Maguire passar också bra som killen som gillar serien och som inte har några problem med att anpassa sig, men måste hålla koll på sin vilda syster (som också spelas bra av Reese Witherspoon). Joan Allen får man inte glömma som i rollen som mamman får stå för den stora förändringen när färg kommer in i deras liv. Filmen fick tre Oscarsnomineringar, men konstigt nog inte för fotot...

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

3 - Musik

4 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: -4/5 - 7.5/10

IMDb: 7.5

[Czechflash]

 

Titel: Bi-mong / Dream

Genre: Drama/Romantik

Land: Sydkorea

År: 2008

Regi: Kim Ki-duk

I rollerna: Odagiri Jô, Lee Na-yeong

 

Handling: Två människor möts i ett komplext sömnlandskap. Konstnären Jin inser att hans drömscenarion utspelas i verkligheten av den vackra, men ångestfyllda, sömngångerskan Ran. Samtidigt som fantasi och verklighet kolliderar gör även Jin och Ran det.

 

Omdöme: Jag har sett ett par av Kim Ki-duks filmer där den överlägset bästa är Livets hjul. Denna är, liksom de övriga jag sett av honom, inte min typ av film och problemet jag har är väl att jag hellre hade velat se en rakt igenom romantisk film istället för att blanda mystik, dramatik och romantik som man gör här. Problemet är väl att jag endast känner något mot slutet då det både blir gripande, dramatiskt och romantiskt, men inte riktigt på rätt sätt.

 

 

Det som kanske förstör mest är det faktum att själva storyn inte direkt är intressant där man hela tiden kastas in i mannens drömmar som kvinnan sedan lever ut i verkligheten när hon går i sömnen. Det blir många upprepningar och det känns lite som man hade tänkt igenom slutet, men fram dit blev det mest en transportsträcka. Roligast är väl när de båda försöker hålla sig vakna med alla möjliga medel. Inte helt ointressant, men för mig krävs det lite mer. Men som sagt har den några scener mot slutet som får en att känna lite och det är alltid positivt.

 

3 - Skådespelare

2 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

14 - Totalt

 

Betyg: +2/5 - 5.5/10

IMDb: 6.7

[Czechflash]

 

Titel: The Argentine

Genre: Drama/Krig

Land: USA/Frankrike/Spanien

År: 2008

Regi: Steven Soderbergh

I rollerna: Benicio Del Toro, Demián Bichir, Jsu Garcia, Yul Vazquez

 

Handling: Filmens fokus ligger på den kubanska revolutionen, från det ögonblick Fidel Castro, Che Guevara och de revolutionära styrkorna landstiger på Kuba tills de lyckas störta Fulgencio Batista två år senare.

 

Omdöme: Denna biografi om Ernesto 'Che' Guevara regisseras av Steven Soderbergh vars främsta film Traffic också hade Benicio Del Toro. Här får han axla rollen som 'Che', en idol/ikon för många. Själv kan jag inte säga att jag varken tycker det ena eller det andra om honom då jag inte satt mig in i exakt vad det var han gjorde. Därför kände jag på förhand att det skulle bli intressant att stifta bekantskap med honom i The Argentine, som är den första delen av två om 'Che' (den andra är Guerilla som fortsätter där denna slutar).

 

 

Benicio Del Toro och de övriga sköter sig fläckfritt trots att (eller tack vare att) de flesta av skådespelarna är okända. Filmen, som alltså inte behandlar hela historien, försöker bygga upp en bild av 'Che' och revolutionen på Kuba. 'Che' var född i Argentina, bosatt i Mexiko, men kom alltså till Kuba för att hjälpa till med revolutionen. Och som filmen porträtterar honom så verkade han ha gedigna värderingar. Men att han skulle vara en helylle kille tror jag inte på.

 

 

Det jag inte riktigt gillar är att man under de första två tredjedelarna av filmen lägger alldeles för stor fokus på det politiska där 'Che' ofta ses hålla tal. Det blir lite trist att titta på. Sen under sista tredjedelen kommer filmen igång på ett bättre sätt när man får ta del av de avslutande striderna på Kuba. Men samtidigt räcker det inte för att jag ska tycka det är en riktigt bra film. Den är välgjord och välspelad, absolut, men kunde varit mycket intressantare. Sen var jag lite besviken på att 'Che' inte var mer karismatisk, iaf i filmen. Han känns väldigt lågmäld hela tiden.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 7.9

[Czechflash]

Just det, en intressant sak jag läste om W. efter att jag skrivit om den var att Christian Bale skulle spela rollen som Bush och var med på förberedelserna, men var tvingad att hoppa av i sista stund. Då tog man in Josh Brolin efter hans fina prestation i No Country for Old Men. Hade helt klart varit intressant att se vad Bale hade gjort med rollen, men filmen hade nog ändå inte blivit bättre.

[Yojimbo]

Czechflash: Jag lyssnade på bara musiken till W. och även om det är ett hederligt hollywooddrama-soundtrack så tyckte jag att den var inlevelsefull och förvänansvärt bra. Ser fram emot den här filmen i alla fall (kunde ju tyvärr inte se den på sthlm filmfestival) och jag hoppas att den kommer visas på vanliga svenska biografer?

 

Skulle du bedöma Josh Brolin's insats som en värdig oscars-nominering? Det känns i alla fall som om han har en sån paxad av den amerikanska oscars-juryn.

[Czechflash]

Czechflash: Jag lyssnade på bara musiken till W. och även om det är ett hederligt hollywooddrama-soundtrack så tyckte jag att den var inlevelsefull och förvänansvärt bra. Ser fram emot den här filmen i alla fall (kunde ju tyvärr inte se den på sthlm filmfestival) och jag hoppas att den kommer visas på vanliga svenska biografer?

 

Musiken var det inget fel på, gillade speciellt "Robin Hood"-låten som spelades ett par gånger, haha.

 

Jag fick uppfattningen om att den INTE kommer på svenska biografer när jag läste ett nyhetsbrev från Filmfestivalen där de skrev något i stil med "Passa på att se W. på Stockholm filmfestival då det är enda chansen att se den på svenska biografer". Om det stämmer eller inte kanske Peo vet bättre, men det verkar som så iaf. Inget man måste se på bio, men om den inte går upp på svenska biografer tycker jag ändå det är för jäkligt. Varför ska någon bestämma vad människor vill/ska se ? Känns väldigt vänstervridet isf...

 

Skulle du bedöma Josh Brolin's insats som en värdig oscars-nominering? Det känns i alla fall som om han har en sån paxad av den amerikanska oscars-juryn.

 

Både ja och nej. Det är alltid en skådespelares dröm att få spela en riktig person då man har mycket material att gå efter. Samtidigt finns det många andra prestationer som har så mycket eget som man imponeras av. En nominering vore inte fel, men jag tror det kommer finnas starkare kort till slutsegern faktiskt. Inte för att Josh Brolin inte var bra nog, men han behövde inte spela karaktären starkt nog.

[Czechflash]

 

Titel: Quicksand

Genre: Film-Noir

Land: USA

År: 1950

Regi: Irving Pichel

I rollerna: Mickey Rooney, Jeanne Cagney, Peter Lorre, Barbara Bates

 

Handling: En bilmekaniker stjäl 20 dollar ur kassan på sitt jobb för att ha råd att bjuda ut en tjej. Han skall få tillbaka pengar för en skuld dagen efter, och har för avsikt att betala tillbaka dem då. Men dagen därpå får han inte tag i killen som är skyldig honom pengar. Istället måste han begå ytterligare brott för att täcka över sitt brott, och han hamnar i en ond cirkel där han blir tvungen att utföra allt grövre brott.

 

Omdöme: Mickey Rooney var med i filmer redan 1926 då han var 6 år och har alltså gjort film i över 80 (!) år (han är fortfarande aktiv), imponerande minst sagt. Trots detta har jag aldrig tänkt på honom som skådespelare utan snarare trott att han varit komiker/TV-ankare. Här får han spela huvudrollen i en film-noir där han faller allt längre in i brottets bana pga av en blondin som är dyr i drift. Det börjar med 20 dollar och rullar sen på tills allt går över styr.

 

 

Jag tänkte flera gånger på James Cagney när jag såg Mickey Rooney i huvudrollen som Dan Brady. De var ganska lika varandra i längd och utseende. Även om Rooney inte kan matcha Cagney i skådespeleriet och intensiteten så sköter han sig ändå bra. Hade gärna sett Cagney i rollen och med en större budget, hade varit intressant. Vad som är intressant är att hans syster, Jeanne Cagney, spelar den farliga blondinen som Dan faller för. Allt som händer är pga henne och hon introducerar även Dan till Nick (Peter Lorre) som är en skum figur. Helt ok för en B-noir, men jag saknar det kraftiga slutet, som här känns lite vekt.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

15 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 6.5/10

IMDb: 6.5

[Manetheren]

Hade helt klart varit intressant att se vad Bale hade gjort med rollen, men filmen hade nog ändå inte blivit bättre.

Har själv inte sett W, men jag utgår från att Brolin försöker imitera Bush efter bästa förmåga. När det gäller att gå in i en karaktär tror jag valet av Brolin var lämpligare än Bale. Han har en tendens att alltid spela sina roller på samma sätt, och jag tror inte han skulle kunnat gestalta Bush. Bale är en mycket duktig skådespelare, men i enligt mig är han ingen karaktärsskådespelare.

[Plox]

Bale är en mycket duktig skådespelare, men i enligt mig är han ingen karaktärsskådespelare.

Håller helt med, och där fick vi karaktärsskådespelare igen - klockrent.

 

Kul med en recension av The Argentine också Czech, en film jag verkligen ska ta och se. Kanske en oscarsnominering för Del Toro då kanske?

Det är väl just roller som Che och W-junior som är heta potatisar för juryn?

[Manetheren]

Klämmer ihop några korta recentioner av filmer jag sett. Hur jag än försöker kommer jag inte på vilka andra jag sett, så det får räcka med dessa.

 

Forgetting Sarah Marshall

 

Komedi med touch av Judd Aptow som gjort the 40 year old vergin och Knocked up.

Peter (spelas av manusförfattaren Jason Segel) har precis blivit dumpad av sin stora kärlek, TV-kändisen Sarah Marshall (Kristen Bell). Deprimerad flyr han till Hawaii men upptäcker att han hamnat på samma hotell som Sara och hennes nye kärlek.

Smått trivsam komedi egentligen utan skratt. Det går lätt att sympatisera med den hjärtekrossade Peter. Lite för långsamt tempo och lite för förutsägbart manus drar ner betyget. Kom på mig att bli rejält förälskad i Mila Kunis dock, alltid något.

 

3/5

 

Pans Labyrinth

 

Guillermo Del Toros efterkrigsdrama i fantasyskrud funkar bättre andra gånger jag ser den. Förväntade mig vad trailern lovade vid första titten, en fantasyfilm, och det var det ju definitivt inte. Efter att ha sett The Devils Backbone känner jag igen lite av Del Toros stil i Pans Labyrinth. Han berättar som vanligt en historia om människor i en grym värld. Mycket bra skådespeleri av Sergi López som brutalt beväl och av Ivana Baquero som den lilla flickan Ofelia.

Går att tolka filmen på flera olika sätt. Väljer man att tro på det Ofelia ser är filmen vacker, tror man inte på det är filmen sorglig, dock har man samma behållning oavsett hur man ser på den.

Visuellt sett är filmen briljant, precis som väntat när det gäller Del Toro. Han har en enorm spännvidd som regissör, han hanterar alla typer av scener, historiska, fantasirika och action ypperligt. Fotot är mycket vackert, även om kvaliteten på DVDn inte var särskilt bra, ens uppskalad av PS3an.

 

4/5

 

Under Toscanas Sol

 

Trivsamt drama om Frances (Diane Lane) som, efter att avslöjat sin makes otrohet reser till Italien för att få ny luft i sitt liv. Ett infall gör att hon köper ett gammalt hus och flyttar in i. Här försöker Frances skapa sig ett nytt liv, men det är inte så lätt i ett nytt land när man bär på minnen man har svårt att kasta ifrån sig.

Diane Lane är rejält vacker att se på, men en sådär skådespelerska. Dock funkar hon bra i romantiska komedier. Regissören Audrey Welles försöker berätta en historia man blir glad av, och det funkar för det mesta. Emellanåt kan det bli lite sävligt, men som förströelse är det en bra film.

 

3+/5

 

The Mist

 

Var ju rejält med i hypen för den här filmen när den var på gång, men när den aldrig lyckades komma ut på bio så glömde jag bort den. Älskar Frank Darabonts andra Stephen King-filmatiseringar så jag hade höga förväntningar på denna. Dock var jag tveksam till om Darabont klarar av genren skräck.

Det visar sig att han inte behärskar den. Filmen saknar riktigt flyt, det blir väldigt stolpigt. Bara de som deltar i scenen agerar, resten tittar på, och så lär det inte vara i en sån här riktig situation. Det är där problemet ligger, Darabont satsar på att skapa en autentisk känsla över foto och karaktärer, men då höjs ribban rejält för mig när jag ska se filmen. Ska det var verkligt så ska det var verkligt. Tyvärr reagerar folk inte trovärdigt och det sänker filmen.

Gillar inte heller monstren, men det är lite typiskt King. Så fort monster är med i bilden är historien sämre. Kings skräckhistorier är bättre när det handlar om vår egen skräck, eller skräck som finns i utkanten av vår vanliga värld.

Tomas Jane överraskar faktiskt i huvudrollen, bra är även lille Nathan Gamble och Tobey Jones.

En besvikelse, framför allt Darabonts egna slut. Känns väldigt konstlat. Får inte mer än 2/5 av mig.

 

The Lord of the Rings - The Return of the King

 

Fulländad fantasy.

 

5/5

[Peo]

Det verkar inte bättre än att W. går direkt till DVD. Har inte hittat den i kommande biosläpp. Jag såg den på festivalen i Stockholm och min recension kan man läsa här.

[Czechflash]

Manetheren: Valet av Josh Brolin visade sig vara lycket, men att Christian Bale inte skulle klara av rollen är jag ytterst tveksam till. Han har en oerhörd förmåga att anpassa sig med sin röst, utseende m.m. och även om han (kanske) inte hade varit lika bra, hade han säkerligen bjudit på något speciellt. Tror personligen han hade klarat sig bra, men vem vet vad anledningen till hans sena avhopp berodde på. Om det var en konflikt med Oliver Stone, tidsschemat för en annan film eller att han själv kände att rollen inte passade honom.

 

Plox: Ja, Benicio Del Toro vann ju priset för bästa skådespelare på Cannes filmfestival, så jag kan mycket väl tänka mig 'Che' mot W. på Oscarsgalan.