Jump to content

Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)


Czechflash

Rekommenderade inlägg

  • Svar 18,1k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • Czechflash

    4860

  • Jojje

    1240

  • Plox

    1056

  • roadwarrior

    911

Top Posters In This Topic

Posted Images

  • Filmstar

Jag har (efter rekommendation från en person på filmtipset.nu) hyrt

The Great Bookie Robbery (Master of Crime) från 1986 av Mark Joffe

och Marcus Cole med bl.a. John Bach.

Denna australiensiska film (som var en miniserie på tre delar likt Chiefs)

är baserad på en sann händelse då Australiens största rån genom tiderna

utfördes. Filmen är 4.30 lång, så det blev en lång natt, men man fick

verkligen grepp om karaktärerna och den byggde upp en bra story.

Filmen handlar om Mike Power (John Bach, som spelar både bra och kallt)

som sitter i fängelse och får av sin cellkamrat ett tips om ett ställe som

han tänkte råna innan han åkte in. Mot informationen vill han ha en del i

bytet. När Power kommer ut, planerar han och hans kumpaner

den stora kuppen som ska ske mot "The Victorian Club" där pengarna

från vadslagningsfirmorna samlas (eller något liknande). Men först gör

de några mindre rån för att tjäna ihop lite pengar. Fruarna och flickvännerna

vet vad deras män "jobbar" med, men de är vana vid det. Utöver dessa

karaktärer är även polisen inblandade (vissa korrumpterade) och två

bröder (Temple) som gärna vill ha del av kakan. Filmen förklarar inte allt,

som t.ex. ett av rånen (?) och inte heller vad som egentligen händer med

samtliga av rånarna. Men det är en realistisk och bra film som dock blir

lite för mycket prat i och inte tillräckligt med action under 4.30...

Klart sevärd för de som vill ha något långt att titta på.

Betyget blir +3 av 5, på gränsen till en svag fyra. Gör absolut inget

att den är australiensisk och skådespeleriet är bra rakt igenom.

 

EDIT: Jag kan rekommendera filmen, tyckte den var klart sevärd !

 

EDIT II: Såg också att John Bach var med i Sagan om ringen:

De två tornen som en viss Madril, för de som är intresserade :P

Ändrad av Czechflash
Link to comment
Share on other sites

I will drop-kick those fuckin' dogs if they come near me.

 

Detta citatet fick mig att komma på en film, Älskade hundar tror jag det var den hette....

 

Såg den när den började gå på canal + tror jag....

Är jhu djurmänniska och gillade inte den filmen... Den var väl ok, om man hade sluppit se hundslagsmål o sånt...

 

Någon annan som sett denna filmen och tyckt att den var bra... ?

Link to comment
Share on other sites

The One är inte någon höjdare alls..

15% action och resten bortschablad Sci-fi.

Storyn kunde varit bra, det är en schysst idé, men kryddar med för mkt klicheér. Roligast är det i början när man får se Jet Li's olika dimensionskaraktärer, bla en blond skandinavisk variant.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
Detta citatet fick mig att komma på en film, Älskade hundar tror jag det var den hette....

 

Såg den när den började gå på canal + tror jag....

Är jhu djurmänniska och gillade inte den filmen... Den var väl ok, om man hade sluppit se hundslagsmål o sånt...

 

Någon annan som sett denna filmen och tyckt att den var bra... ?

Japp, den har jag sett och jag tyckte den var riktigt bra. Snillrikt ihopsnickrade parallella historier och bra skådisar. Jag vet också att det är en Filmis favvofilmer (att en viss mexikan vid namn Gael García Bernal är med kan ha med saken att göra :P).

Link to comment
Share on other sites

Har sett lite filmer sedan sist

 

Såg igår Dawn of dead från 1979 som är nummer två i Romeros klassiska zombietriologi (Night of the living dead och Day of the dead är de andra), har för övrigt sett alla i denna serie nu.

 

Denna gång lyckas ett antal människor fly till ett köpcentra där de tror sig kunna leva ett anständigt liv. Men det är inte bara zombier som hotar utan både galenskap och rövare.

 

Låter kanske lite b när jag berättar det så här men det håller ändå en hyfsad klass. Mycket bättre än Day of the dead men night of the living dead tycker jag är bäst i serien. Filmens styrka tycker jag ligger i blandingen av hemsk zombieslakt och fruktansvärt komiska scener där folk springer runt med gevär till lustig musik och skjuter värdelösa zombies. Det som stör är väl att alla människor är värdelösa på att klara sig, det är ju faktiskt bara en samling hjärndöda idioter och ändå ska de börja slåss med dem istället för att skjuta. Jag gillar komiken och det höjer denna 140 min långa film (directors cut tror jag), men annars tycker jag att det blev lite för mycket av det goda.

3/5

 

Efter det lite senare på kvällen blev det Evil dead 3: Army of darkness som ni kanske förstår är 3 filmen i serien (varav jag sett den första tidigare)som är gjord av Saimi Raimi (mannen som regisserat spider-man).

 

Bruce Campbell åker i tvåan tillbaka i tiden med sin hand utbytt mot en motorsåg och hamnar på 1400-talet. Han blir först tillfångatagen och ska avrättas men det visar sig snart att det finns en profetia och att Campbell karaktär ska uppfylla den genom att hämta en helig bok…..

 

EN skrattfest rakt igenom, den första tyckte jag enbart var hemsk och värdelös men denna har så mycket humor att det är roligt. Som en enda orgie av klippande och av kreativitet ala Peter Jackson och Braindead (fast utan masslakt). Cambell är superkul och när hans små kopier håller på med honom trodde jag att jag skulle skratta ihjäl mig, och när skeletten kom, hahahaha ibland animationer ibland gubbar i dräkter. Hahaahah jag bara skrattar ”Clatu barada ni*HOST*” ”Did you say the words? I basicly said them”, det är bara sinnessjukt kul alltså. Massor med kul grejer för att inte tala om slutet. Nej detta var en riktigt frän film även om jag hatade den första

4/5

 

Och till sist såg jag idag (precis alltså) True Romance från 1993 med bla Christian Slater, Patricia Arquette, Christopher Walken, Dennis Hopper, Michael Rapaport, Brad Pitt, Samuel L Jackson, Gary Oldman och många många fler. Manus av Geniet Tarantino och regi av Tony Scott

 

Handlar om mötet mellan Alabama (Arquette) och Clarence (Slater) som utmynnar i en förälskelse. Av en händelse kommer de över kokain av ett värde på en halv miljon och måste fly undan både polis och ägarna till knarket.

 

Det luktar Tarantino om det här direkt inte minst på grund av stjärnorgien som finns i filmen (det ska väl dock Scott har Cred för). Här samlas många av hollywoods ”finest” så att säga i olika roliga småroller, tex Samuel L Jackson som inte hinner vara med särskilt länge, Brad pitt som knarkande slacker och Gary Oldman som mysig psykopatisk Hallick. Massor av kul karaktärer med andra ord. Avfärdade denna film eftersom jag sett lite av den en gång på fyran som sände den på en söndag och jag såg inte klart den, därför ville jag inte se den igen för jag trodde jag sett den (dumt eller hur). Så nu när den gick tänkte jag att jag skulle se den och oj vad förvånad jag blev över vilken film jag missat. En riktig liten Pulp smygis här alltså, massor med underbara citat, snyggt gjord och härlig musik, man kan nästan tror att det är Tarantino själv som gjort. Sköna karaktärer som sagt och en slutstrid som hette duga, totalt älskvärt.

4/5 - +4/5 Asskön rulle och nu förstår jag varför alla varit så positiva, detta är verkligen kul att se, jag skrattade hela tiden

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Nu orkar jag inte skriva allt för mycket för klockan har blivit...6 !

Men jag har sett Cul-de-sac från 1966 av Roman Polanski med

Donald Pleasence, Lionel Stander och en då okänd Jacqueline Bissett.

Det börjar med att två kriminella män tar sig till ett slott där ett par

bor. Väl där terroriserar en av dem, Stander, paret och håller dem

gisslan. Men ändå inte...Det blir aldrig spännande, utan det här är

mer av en dramakomedi, vilket jag inte visste när jag började titta.

Filmen innehåller en del roliga scener som jag skrattade åt, men jag

kände en besvikelse efteråt trots allt. Bästa rollprestationen går helt klart

till Lionel Stander som låter och ser ut precis som en viss Ernest Borgnine.

Trodde först det var han. 3 av 5 är ett ganska snällt betyg, men filmen

hade något i sig och den komiska biten var stundtals underhållande...

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

roadie, Night of the Living Dead är nog snäppet bättre än Dawn of the Dead, men jag tycker ändå Dawn... är värd 4-/5. Det är en väldigt märklig film, obehaglig på nåt sätt. Precis som du säger är ju zombierna inte speciellt kvicktänkta men de är å andra sidan många och envisa. Gillar den. Day of the Dead lyckas inte lika bra även om den har några ljuspunkter. Måste se Evil Dead-filmerna och Hellraiser.

 

Czechflash, dina intryck av Cul-de-sac påminner mig om Rosemary's Baby som jag också trodde skulle vara en läskig rysare men visade sig vara en sorts farsartad dramakomedi. Nåja, Polanskis senaste film, The Pianist, är i alla fall ingen komedi, däremot väldigt bra!

 

Jaha, sen har jag sett två helt olika filmer:

 

Sommarnattens leende (1955)

Jag skriver om den i Bergman-tråden, men den får betyget 3-/5.

 

True Romance (1993)

Jaha, roadie har ju redan skrivit om handlingen så då kan ju jag gå direkt på omdömet. Hmm, jag vet inte, jag kanske inte var på humör, men jag blev lite illa berörd av våldet som förekom. Speciellt när Clarence dödar hallicken Drexl (skönt spelad av favoriten Gary Oldman) och Alabama börjar gråta för att hon tyckte det var romantiskt. Hur kul är det att ha en man som är mördare?! Det känns inte romantiskt i alla fall. Men, men hon var väl funtat så, och det är ju en sån typ av film där våldet är realistiskt men ändå på skoj på nåt sätt. Jag älskar Pulp Fiction. Kanske om Tarantino även gjort True Romance hade den varit bättre. Vet ej. Hörde att Tarantinos originalmanus är skrivet på samma sätt som Pulp Fiction, dvs med tidsomkastningar osv. Undrar om den hade funkat bättre då. Hur som helst valde regissören Tony Scott att berätta med normal tidslinje. Det funkade ju också förstås.

 

Det var nåt som gjorde att jag inte blev engagerad helt av filmen. Det kan ha varit Slater. Tyckte inte han var helt cool. Det fanns några underbara scener förstås. Först och främst, som alla verkar tycka, Walken och Hopper som snackar om sicilianare. Hoppers monolog är bland det bästa man kan se. Helt otroligt. Det höjer nästan filmen till en fyra, men mitt betyg blir ändå 3+/5. Även scenen i hissen på väg upp till filmproducentens hotellrum var kul.

 

Ser fram emot Kill Bill. Tycker gott de hade kunnat visa den som en film. Tre-timmars-filmer klarar i alla fall jag av... om de är bra vill säga :P. Det är väl som vanligt pengar det handlar om. :down:

Ändrad av Jojje
Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
Czechflash, dina intryck av Cul-de-sac påminner mig om Rosemary's Baby som jag också trodde skulle vara en läskig rysare men visade sig vara en sorts farsartad dramakomedi. Nåja, Polanskis senaste film, The Pianist, är i alla fall ingen komedi, däremot väldigt bra!

Jojje: Man kan inte jämföra Rosemary's Baby med Cul-de-sac.

Det är en helt annan genre. RB var väldigt läskig i jämförelse

med Cds som inte alls var läskig (inte meningen heller).

Tycker RB var ganska psykologisk, men inte så skrämmande.

Dock var den bra, klart bättre än Cds.

 

Vill se Repulsion som är den första i lägenhetsserien.

Sen kom Rosemary's Baby, som jag alltså sett och tyckte om.

Sen avslutas det med The Tenant som jag också vill se.

Denna triologi är ju meningen ska vara skrämmande, det var inte Cds.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Har sett två filmer idag.

 

Le Professionnel (Hämnd till varje pris) från 1981 av Georges Lautner

med Jean-Paul Belmondo.

Detta är en fransk film med kultskådisen Belmondo som jag hade hört

skulle vara en hårdkokt film lik Dirty Harry. Vissa likheter fanns här,

men det var inte alls särskilt hårdkokt, bara stundtals. Innehåller också

en bra biljakt som känns realistisk. Även fin musik av Ennio Morricone.

Filmen handlar om en fransk agent (Belmondo) som blivit tillfångatagen

i ett afrikanskt land efter att han fått i uppdrag av sin regering att

döda presidenten i det afrikanska landet. Efter två år lyckas han fly

och återvänder till Frankrike, fast besluten att fullfölja sitt uppdrag och

hämnas på sin regering. Han leker katt och råtta lek med polisen och

ligger hela tiden steget före. Ett par coola scener och repliker, men jag

saknade en skön helhetskänsla som finns i vissa sådana filmer. 3 av 5.

 

Brubaker från 1980 av Stuart Rosenberg med Robert Redford,

Yaphet Kotto, David Keith och Morgan Freeman.

Filmen utspelar sig på en fängelseanstalt dit ett gäng nya fångar en dag

anländer. Bland dem är Henry Brubaker (Redford) som under ett par

veckor är en av fångarna, utan att någon vet om det, inte ens vakterna.

När han fått se hur uselt fångarna har det och hur de behandlas,

beslutar han sig för att komma med en hel del ändringar. Till en början

är många av fångarna skeptiska, men när deras mat blir bättre, deras

rättigheter är mer humana och de inte används till slavdriveri, förstår

de att vad han gör är rätt. Men istället blir han motarbetad av högt

uppsatta inom fängelseledningen. Musik av Lalo Schifrin.

Jag tycker filmen fungerar bra och det är bra skådespeleri rakt igenom,

särskilt av en imponerande Robert Redford som växer i mina ögon.

Filmen är klart sevärd och man vill veta hur det kommer gå. +3 av 5.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
QUOTE (Jojje @ 23 Jul 2003, 17:34)

Czechflash, dina intryck av Cul-de-sac påminner mig om Rosemary's Baby som jag också trodde skulle vara en läskig rysare men visade sig vara en sorts farsartad dramakomedi. Nåja, Polanskis senaste film, The Pianist, är i alla fall ingen komedi, däremot väldigt bra!

Jojje: Man kan inte jämföra Rosemary's Baby med Cul-de-sac.

Det är en helt annan genre. RB var väldigt läskig i jämförelse

med Cds som inte alls var läskig (inte meningen heller).

Tycker RB var ganska psykologisk, men inte så skrämmande.

Dock var den bra, klart bättre än Cds.

Jag har inte sett Cul-de-sac, men jag menade egentligen inte att jämföra filmerna i sig utan just det där att ha vissa förväntningar på en film som sen visar sig vara nåt helt annat. Så var det för mig när jag såg Rosemary's Baby. Den var helt annorlunda jämfört med vad jag trodde. Hade ju hört innan att den skulle vara riktigt läskig, men... nja, det var den ju inte riktigt (enligt mig då förstås).

 

Just det, jag har sett Det sjunde inseglet (1957). Den får 4/5. Skriver mer om den i Bergman-tråden.

Ändrad av Jojje
Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...