Jump to content

Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)


Czechflash

Rekommenderade inlägg

Harry Potter and the Goblet of Fire

Mike Newell, 2005.

 

Goblet%20of%20fire.jpg

Daniel Radcliffe som Harry Potter och Emma Watson som Hermione

 

Ja, kära vänner. Harry Potter och hans vänner är tillbaka på vita duken. Den här gången i filmatiseringen av den fjärde HP-boken, The Goblet of Fire.

I filmen är Hogwarts värd för en stor turnering i trollkonst, då en elev från tre stora trollkarlsskolor blir utvalda för att tävla mot varandra i diverse grenar som har med trolldom att göra. Från trollkarlsskolan Durmstrang blir världens bästa quidditchspelare, Victor Krum, utvald. Från häxakademien Beauxbaton blir den undersköna Fleur Delacour utvald, och från Hogwarts blir Cedric Diggory utvald... Tills bägaren som utser en till tävlande för Hogwarts... Nämligen Harry Potter, tro det eller ej.

 

Det här är en sån där film som man har längtat efter ett bra tag nu, inte för att de förra filmerna har varit några mästerverk, nej, utan för att böckerna är något av det bästa som någonsin skrivits. Man tycker att de kanske borde ha kunnat göra de förra filmerna bättre, visst, tredje filmen var väl okej, men de två första filmerna kunde lika gärna skippats, de hade ingenting som en magisk film skulle behöva ha.

Men i fjärde filmen har den nya regissören Mike Newell verkligen jobbat för att få det så magiskt som möjligt, men ändå inte släppt Alfonso Cuaróns mörka spår som han tog in i tredje filmen. Det enda problemet är att magi inte finns på riktigt, och därför kostar det hutlöst mycket pengar. Detta är den dyraste produktionen som någonsin gjorts med sina 320, ja just det 320 miljoner dollar!!

Det är dyrare än hela Lord of the Rings-trilogin tillsammans! Men visst ger det resultat. Filmen blir ganska magisk, och man har lyckats häpnadsväckande bra med de flesta effekter. Men när varje scen i filmen skall kosta flera miljoner kronor blir det lätt för mycket av det goda, tyvärr. Men som tur är räddar en del vassa skådespelare floppen det kanske blivit om man valt att låta till exempel Lord Voldemort vara animerad.

 

gobletoffire1.jpg

Rupert Grint i rollen som Ron Weasly fasar öven sin julbalsdress.

 

Ska jag vara ärlig så är det väl kanske så att skådespelarna som spelar två av de tre huvudpersonerna, nämligen Harry Potter (Daniel Radcliffe) och Ronald Weasly (Rupert Grint) börjar se för gamla ut. Grint är ju trots allt född 1988, och han skall spela en person som är född 1991. Detta förlöjligar filmen lite, då Ronald Weasly har växt typ 15 centimeter över axlarna på ett sommarlov. Men deras skådespeleri kan man inte klaga på längre. De har blivit bättre och bättre för varje film som har gått och det är väldigt skönt. Hermione Granger (Emma Watson) tröttnar jag aldrig på. Hon var den bästa skådespelaren av de tre när filmserien började och hon har utvecklats till en ytterst duktig tjej. Dessutom, misstolka mig rätt om ni nu måste, är hon riktigt snygg och är en liten favorit.

Efter dessa tre finns det ju betydligt mer erfarna skådespelare i filmen, vad sägs om till exempel Gary Oldman, Brendan Gleeson och Ralph Fiennes.

 

Musiken i filmen är skriven av Patrick Doyle som även skrivit musiken till filmer såsom Brdiget Jones dagbok, Carlito's Way och Donnie Brasco och han har lyckats väldigt bra med att fånga stämningen i toner, och man njuter riktigt när man hör stråkar, blåsinstrument och även lite tyngre låtar på Hogwarts julbal. Allt passar bra ihop och Patrick Doyle kan ta på sig ganska mycket av äran och ansvaret till att denna film är den bästa av de fyra som än så länge kommit.

Med i musikbilden finns även John Williams som skrivit temamusiken till filmen.

Han har dock inte behövt anstränga sig inför denna film då han skrev den låt som är tema för filmerna redan innan första filmen haft premiär 2001.

 

gobletoffire40.jpg

Brendan Gleeson som "Mad-Eye" Moody, den galna läraren.

 

I filmen har Harry Potter för första gången blivit kär, och det är en fasa. Han vågar inte prata med flickan i fråga, Cho Chang, spelad av Katie Leung och när han väl tar mod till sig och frågar om hon vill gå på balen med honom har hon redan blivit tillfrågad. I grund och botten verkar detta vara en film som ska visa barnen att så här hemsk kan film vara, och så här sorglig kan en film vara. Och det tror jag att den lyckas med för i vissa scener blir till och med jag rädd och hoppar till, vilket inte är ofta, och i slutet blir man alldeles vissen och mår inte alls bra.

Att filmen lyckas med detta är, som tidigare sagt, främst två personers förtjänst. Patrick Doyle som skrivit musiken, samt Mike Newell som regisserat filmen.

 

Det jag stör mig på i filmen är dock att de hoppat över ganska mycket fakta för de trogna fansen som läst boken, och det är väldigt synd. För att citera Andreas Degerhammar som recenserade filmen i Filmkrönikan igår: "Det känns som redigerarna har panik-klippt ner filmen under pistolhot". Dock antar jag att detta krävdes då filmen nu är två timmar och fyrtio minuter lång.

Tyvärr blir det lite hackigt för de som läst boken, men jag skall vara objektiv, det finns ju folk som inte läst boken också.

 

gobletoffire21.jpg

Harry Potter har blivit kär - i Katie Leungs rollkaraktär Cho Chang.

 

Slutgiltigt är detta en film som jag gärna ser om. Det är en skön och bra film och det jag gillar främst med den här är att mitt i allt mörka har de lagt in en del humor, vilket behövs för de som ser filmen så att de inte ska gå därifrån med stora hål i hjärtat. Det jag blev besviken på, eftersom jag läst boken, var paniknerklippningen, det var en del scener jag saknade. Men betyget blir en svag fyra.

 

Det jag vill är att det skall komma en director's cut som är lite längre, lite mustigare, och som har lite fler scener som de riktiga fansen som läst böckerna saknar i filmen.

 

$ $ $ $

Link to comment
Share on other sites

  • Svar 18,1k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • Czechflash

    4860

  • Jojje

    1240

  • Plox

    1056

  • roadwarrior

    911

Top Posters In This Topic

Posted Images

5436990.jpg

 

Titel: Fear and Loathing in Las Vegas

Genre: Komedi/Drama

Land: USA

År: 1998

Regi: Terry Gilliam

Skådespelare: Johnny Depp, Benicio Del Toro, Tobey Maguire, Gary Busey

 

Vi får följa Raoul Duke och hans samoanske advokat Dr. Gonzo i deras sökande efter den amerikanska drömmen i 1970-talets Las Vegas. Med sig på sin färd har de upptäcktsresande en väska fylld till bredden med alla droger kända av mänskligheten. Vad de finner är fruktan, avsky och dråpliga äventyr i den vansinniga staden.

 

Fear and Loathing in Las Vegas är helt och hållet Johnny Depps film. Genom hela filmen så är det alltid genom Depps ögon som filmen berättas och Depp agerar också berättarröst i kaoset. Och vilken berättarröst killen har, jag tror aldrig jag hört en bättre berättarröst än vad Depp lyckas prestera här. Men som om inte det var nog så bjuder han också på en av sina absolut starkaste rollprestationer och man kan inte annat än att bli grymt imponerad av hans skådespelartalang. Bara för att jag sa att detta är Depps film så ska ni inte tro att de andra skådespelarna gör svaga insatser. Tvärtom, även birollerna i Fear and Loathing in Las Vegas gör bra ifrån sig. Speciellt Del Toro i rollen som Dr. Gonzo. Jag tycker nog att detta är en av Del Toros bästa rollinsatser, tyvärr hamnar han ändå i skuggan av Depp. Eftersom filmens hela fokus ligger på Duke och Gonzo så är det egentligen bara Depp och Del Toro som har stora roller i filmen. Alla andra roller i filmen är väldigt små, men som tur är så fylls de ändå upp med kända ansikten. Några exempel är Cameron Diaz, Tobey Maguire och Gary Busey.

 

Fear_and_Loathing_in_Las_Vegas.jpgfearandloathing11.jpg

 

Fear and Loathing in Las Vegas är en väldigt annorlunda film. Utan att ha någon erfarenhet av droger, så kan jag ändå bara beskriva känslan man har efter filmen som ”knarkad”. Eftersom filmen inte har någon egentlig handling, utan man får bara se Duke och Gonzo knarka 99% av tiden så är det viktigt att man lyckas förmedla den känslan och sinnesstämningen till tittaren. Och det lyckas man som sagt väldigt bra med. Gilliam använder ganska enkla, men effektiva, små knep. Till exempel så innehåller omgivningarna mycket ljus och färger. Vilket gör att man känner sig lite smått bortkommen. En annan sak var att han ofta filmade med kameran lite på sned, vilket verkligen bidrog till en annorlunda stämning. Eftersom man får se mycket ur Dukes ögon så får man också verkligen se det han ser. Till exempel; när han ser reptiler i kläder istället för människor så får tittaren också se det, vilket gör Fear and Loathing in Las Vegas till en mycket annorlunda film. Sen är även musiken i filmen helt perfekt. Större delen av musiken är kända låtar från 60 och 70 talet. Och de passar verkligen perfekt ihop med filmen.

 

Fear and Loathing in Las Vegas är nog en film som man antingen hatar eller älskar. Men hur du än känner för filmen så är det en filmupplevelse du aldrig kommer att glömma.

 

Betyg: 4/5

IMDb: 7.3

Rekommenderas: Ja, men passar långtifrån alla

Link to comment
Share on other sites

Intressant med en recension på Fear and loathing och jag kan inte mycket mer än att hålla med dig om allt du säger Puffie. Jag tänke faktiskt för några dagar sen på det du sa om Depps underbara berättaröst. En utav de klart bästa jag kan komma på nu på rak arm men jag gillar även Alec Baldwin i Tenenbaum. Det är utan tvekan Depps film rakt igenom och även om Del Toro gör en imponerande insatts kommer han i skym undan i varenda scen dem är tillsammans.

Det du säger om att man antingen älskar eller hatar denna filmen passar enligt mina erfarenheter in perfekt. De flesta jag känner som har sett den hatar den men vissa älskar den. 4/5 eller +4/5 för min del.

Link to comment
Share on other sites

2244567.jpg

 

Titel: Stadens Ljus

Genre: Komedi

Land: USA

År: 1931

Regi: Charles Chaplin

Skådespelare: Charles Chaplin, Virginia Cherrill

 

En luffare förälskar sig i en blind blomsterflicka. Inför henne låtsas han vara rik, samtidigt som han försöker skaffa pengar till hennes ögonoperation. När han blir vän med en berusad miljonär får han själv känna på rikedomens fördelar, men det är en vänskap på gott och ont.

 

citylights.jpg

 

Då har jag sett ännu en Chaplin film, nämligen Stadens Ljus. Stadens Ljus lider av samma problem som Moderna Tider (+2/5) nämligen att filmen är alldeles för ojämn. Ibland blixtrar den till och är riktigt rolig och smart. Men oftast känns den bara seg och oengagerade. Vad som gör den här filmen aningen vassare än Moderna Tider är att kärlekshistorien känns gripande vilket gör att man intresserar sig en smula mer för filmen. Men överlag är Stadens Ljus precis lika oengagerade som Moderna Tider och jag gäspade flera gånger, fastän jag såg den mitt på dagen. Men gillar ni Chaplin så borde nog även Stadens Ljus passa er.

 

Betyg: -3/5

IMDb: 8.4 top 250: #85

Rekommenderas: Ja, en film man ska ha sett

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

post-462-1132339325.jpg

 

Titel: Dalkomhan insaeng / A Bittersweet Life

Genre: Kriminaldrama/Action/Komedi

Land: Sydkorea

År: 2005

Regi: Kim Ji-woon

I rollerna: Lee Byung-hun, Ku Jin, Hwang Jeong-min, Kim Roe-ha

 

Handling: Sun-woo får i uppdrag av sin boss att vakta hans flickvän som han misstänker är otrogen. När Sun-woo upptäcker affären som hans boss flickvän har, bestämmer han sig för att inte berätta för sin boss. Det gör han inte ostraffat.

 

Omdöme: Handlingen känner man igen från andra filmer, men utförandet är lite annorlunda här. Man blandar kriminaldramat med flera brutala blodiga scener och mitt i allt komedi. Jag tycker man kanske överdrivit humorn i vissa fall, men det ger en speciell blandning som är underhållande att se på. Man har också ett par actionpackade scener som funkar bra, men det är skönt att man inte bara valt att göra en actionfilm av det hela, då hade det inte fungerat.

 

post-462-1132340603.jpg

 

Det finns något som fattas i filmen för att jag verkligen ska gilla den. Det kan vara karaktärsdjupet och det faktum att man inte hinner lära känna karaktären innan helvetet bryter löst. Man får iofs lära känna huvudpersonen under filmens gång, men det kunde ändå ha gjorts på ett intressantare sätt. Man känner helt enkelt att man sett liknande filmer tidigare. Man har potential att göra mer med storyn och det tycker jag är synd att man inte lyckats utnyttja på ett bättre sätt. Med det sagt har filmen något speciellt över sig och den är definitivt sevärd. Därför är det svårt att sätta ett betyg, men underhållningsvärdet var det inget fel på. Störde mig en del på några val som huvudpersonen gör och som kunde ha gjorts bättre för filmens skull.

 

post-462-1132340610.jpg

 

Det bästa med filmen är helt klart fotot och musiken som smälter ihop på ett lyckat sätt. Redan under första scenerna känner man att det här blir en intressant och bra film. Filmen har också flera sköna karaktärer som dyker upp lite här och där och de flesta skådespelarna sköter sig bra. Men kanske är det just huvudkaraktären Sun-woo som kunde varit bättre och djupare. Slutet av filmen tyckte jag också kunde ha varit bättre och än en gång hade det att göra med huvudpersonens val. Men man valde även att dra ut på slutet på ett sätt som kändes onödigt.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

--------------

17 - Totalt

 

Betyg: -4/5

IMDb: 7.2

Rekommenderas: Ja, ett oftast brutalt och udda kriminaldrama

Link to comment
Share on other sites

34526.jpg

 

Titel: Citizen Kane

Genre: Drama

Land: USA

År: 1941

Regi: Orson Welles

Skådespelare: Orson Welles, Joseph Cotten, Dorothy Comingore

 

Året är 1940 och tidningsmagnaten Charles Foster Kane dör i sin säng på sin enorma men halvfärdiga egendom Xanadu. Han sista ord är det kryptiska "rosebud" och en hugad journalist vid namn Thompson beslutar att ta reda på vad detta "rosebud" betyder. Thompson söker upp Kanes gamla vänner och ovänner och får på så vis Kanes hela liv berättat för sig.

 

Då har jag äntligen sett denna superklassiker som man hört så mycket positivt om. Tyvärr tycker jag inte att Citizen Kane kommer i närheten av att leva upp till sitt rykte. Visst har filmen flera mycket bra egenskaper. Skådespelet i filmen är av mycket hög kvalité, speciellt från Orson Welles själv, som bjuder på en riktigt imponerande rolltolkning. Men Orson Welles imponerar inte bara som skådespelare, han gör ett antagligen ännu bättre jobb i regissörsstolen. Citizen Kane är en riktigt snygg film som innehåller snygga kameraåkningar, fantastisk ljussättning och en historia som berättas på ett mycket imponerande sätt. Ur en filmteknisk synpunkt så är Citizen Kane ett mästerverk.

 

Citizen_Kane__Welles__1.jpg

 

Tyvärr har den en stor brist som drar ner filmens slutbetyg och det är det faktum att filmen känns riktigt tråkig. Historian som man vill berätta i Citizen Kane är till stora delar riktigt ointressant, när man kombinerar det med det faktum att filmen flyter fram i ett riktigt lågt tempo så får man som resultat en film som känns oengagerade och som man blir lite små sömnig av att se. När jag såg filmen visste jag inte hur lång den var, men när den var klar så var jag övertygad om att den varat runt 3 timmar. När jag tittade på klockan visade det sig att den varat i knappt 2 timmar – inte så lyckat när man tror att filmen är 1 timme längre än vad den egentligen är.

 

Som helhet tyckte jag att Citizen Kane var en okej film. Den hade flera positiva egenskaper vilket väger upp den tråkiga historien ganska väl. Jag kommer dock aldrig att förstå hur filmen kan ligga så högt på IMDb.

 

Betyg: 3/5

IMDb: 8.7 top 250: #17

Rekommenderas: En film man ska ha sett !

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Titel: Edmond

Genre: Kriminaldrama/Komedi

Land: USA

År: 2005

Regi: Stuart Gordon

I rollerna: William H. Macy, Rebecca Pidgeon, Joe Mantegna, Mena Suvari, Julia Stiles

 

Handling: Den desillusionerade New York-affärsmannen Edmond Burke har fått nog av sitt tomma överklassliv och bestämmer sig för att göra ett vilt uppbrott. Det leder till en mörk och våldsam resa mot självinsikt på de mörka bakgatorna i The Big Apple.

 

Omdöme: Det som fick mig intresserad av den här filmen var skådespelarna (främst William H. Macy då), men även faktumet att David Mamet skrivit manuset (baserat på hans egna pjäs). Edmond är annars en ganska skön karaktär som påminner en del om Michael Douglas i Falling Down, fast ändå inte. Filmen är oftast ganska rolig och när Edmond lämnar sin fru (Rebecca Pidgeon) ger han sig ut på stan för att få sig ett ligg. Han går runt till olika klubbar och andra suspekta platser och dessa scener är nog de bästa i filmen. Skrattet är inte långt borta och Macy presterar som vanligt bra.

 

post-462-1132343091.jpg

 

När Edmond träffar på en servitris, spelad av Julia Stiles, tappar filmen och det är mycket pga att man inte gillar skådespelerskan. Hon är inte med så mycket, precis som övriga kända ansikten som dyker upp (bl.a. Joe Mantegna, Mena Suvari och Denise Richards). Men i de övriga fallen gillar jag scenerna och de passar i resten av filmen. Andra halvan är svagare och den tappar lite av charmen den hade under första halvan. Slutet blir också lite utdraget då jag kände att den kunde slutat tidigare om den bara hade haft en bra poäng. Den poängen kom i sista scenen och var ganska rolig, men man kunde ändå valt något annat som gjort filmen bättre från mitten.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: 3/5

IMDb: 7.3

Rekommenderas: Nja, stundtals underhållande och rolig

Link to comment
Share on other sites

Pumba: Nice med stor recension med HP 4. Har själv inte bara läst de 2 första böckerna, men jag vet denna boken är riktigt tjock så kan tänka mig en del saker borttagna. Tror denna blir den mest storslagna HP-filmen hittils och väntar mig ett fint äventyr coolare effekter och bättre skådespel. Som jag också läst att det finns med. Angående de 320 miljoner dollar den skulle kosta är nog fel, har också hört detta från en källa(regissören faktiskt) men många källor säger emot och det är nog konstaterat att det va 150 istället!

 

Får man fråga varför Manetherenoch Czechflash inte se HP filmerna ? ;)

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
Får man fråga varför Manetherenoch Czechflash inte se HP filmerna ? ;)

 

Personligen är jag säker på att jag inte skulle gilla dem då det jag set och hört om dem inte tilltalat mig. Sen stör jag mig på huvudpersonen, det räcker gott och väl. Sen att de tjänar stora pengar på det och mjölkar fram alla dessa filmer gör inte saken bättre. Jag förstår om barn och deras föräldrar tycker det är bra, men det är inget för mig. Visst kan barnfilmer vara sevärda, men i detta fall funkar det inte för min del.

Link to comment
Share on other sites

Att inte har sett First Blood är som att inte har sett Karate Kid

 

Jag har inte sett Karate Kid.

 

 

Angånde Harry Potter kan jag bara säga att det jag sett suger hårt. Har sett delar av första filmen, och hela tredje filmen. Allmänt irriterande huvudkaraktärer, löjligt och segt. Inte speciellt snygga effekter heller tycker jag. Förstår om en 10 åring uppskattar Harry Potter, men att se att så många äldre gör det skrämmer mig.

Link to comment
Share on other sites

1383936.jpg

 

Titel: Ravenous

Genre: Thriller/Skräck

Land: USA

År: 1999

Regi: Antonia Bird

Skådespelare: Guy Pearce, Robert Carlyle, David Arquette

 

I mitten av 1800-talet var Amerika ett land där människans gränser sattes på prov. 1847 anländer en man, Colqhoun, till en öde militärförläggning. Han berättar att han tillsammans med andra nybyggare har överlevt genom att äta sina döda kamrater...

 

Ravenous är en film jag aldrig hört talas om innan, men jag tyckte att handlingen verkade intressant så jag valde att spela in den när den gick på tv. Och filmen börjar riktigt intressant. Efter en kort introduktion av karaktärerna på militärförläggningen så anländer Colqhoun. Och när han berättar sin historia så sänks en mystisk stämning över filmen. Man känner att filmen kan utvecklas åt flera olika håll. Tyvärr tycker jag att den väljer fel håll. Filmen övergår från mystiskthriller till någon form av slasher-action-thriller. Detta är synd för Ravenous hade verkligen förutsättningarna för att bli speciell.

 

ravenous.jpg

 

Eftersom man i början bara bjuds på en kort introduktion av karaktärerna så hinner du inte lära känna dem riktigt. Detta leder till att man egentligen inte bryr sig så mycket när de dör. Hade man valt att lägga lite mer tid till karaktärspresentationen i början så tror jag det hade höjt kvalitén på hela filmen. För har du intressanta karaktärer som dör så kan ju till och med en slasher bli intressant. En annan sak som störde mig lite var musiken under de spännande scenerna. Man valde att spela country musik vilket jag inte tycker passar överhuvudtaget. Jag tyckte country musiken satte något av en komisk stämpel över ”actionscenerna” vilket jag inte tycker passar med resten av filmens upplägg.

 

Ravenous har några stora namn i rollistan. Robert Carlyle brukar alltid vara bra, och det är han även här. Dock är det inte en av hans bästa roller. Guy Pearce däremot hade jag förväntat mig mer av. Det känns lite som om han agerade med autopiloten på i denna filmen. Han har ju visat vad han går för i till exempel Memento. David Arquette syns i en liten roll och man märker knappt av att han är med i filmen.

 

Ravenous är en ganska intressant thriller som kunde gjorts mycket bättre. Den berör ett ämne som inte tillhör de vanligaste inom filmbranschen. Och det är det som gör att filmen ändå känns intressant.

 

Betyg: 3/5

IMDb: 6.7

Rekommenderas: Nja

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...