Puffie Skriven 29 Mars, 2010 Report Share Skriven 29 Mars, 2010 Titel: The Boondock Saints 2: All Saints Day Genre: Action Land: USA År: 2009 Regi: Troy Duffy Skådespelare: Sean Patrick Flanery, Norman Reedus, Billy Connolly, Julie Benz IMDb: 6.7 Bröderna McManus har dragit sig tillbaka och bor nu ute på landet i Irland. När de får höra att en präst blivit mördad i deras gamla grannskap och mördaren försökt efterlikna deras tillvägagångssätt bestämmer de sig för att åka tillbaka och rentvå sitt namn och hitta de skyldiga. The Boondock Saints är en underbar actionfilm som hade intressanta karaktärer, välgjorda actionscener och underhållande och fyndig dialog. Redan 1999 när den hade premiär började ryktet gå att man arbetade på del två, men åren gick och inget verkade hända. Men tio år senare finns helt plötsligt The Boondock Saints 2 på dvd-hyllan i videobutiken. Jag blir lite tveksam då man inte hört något om den, men jag kollar upp den och inser att det är samma regissör och till stor del samma skådespelaruppsättning. En liten låga av hopp väcks. Sen när man ser att regissören, Troy Duffy inte gjort någon annan film sen del ett blir det hela än mer lovande, är det så att han finslipat manuset i tio år? Jag får innerligt, för Mr. Duffys skull, hoppas att så inte är fallet. The Boondock Saints 2 är den raka motsatsen till sin föregångare. Upplägget är det samma, men mer eller mindre alla actionscener känns återanvända från originalet och intressanta karaktärer går inte att hitta. Den värsta måste vara mexikanen Romeo som känns som en total kopia av Rocco i originalet, fast tråkig. Dialogen har tappat den härliga balansen som fanns mellan allvar och humor i del ett, nu är dialogen bara grov och skämten hade passat bättre i en dålig high school komedi. Men det konstigaste är att man valt att leta globen runt för att hitta en person som inte kan vara något annat än en pillertuggande pop/rock/techno guru från Tyskland för att ordna musiken. Detta kan mycket väl vara det sämsta soundtracket någonsin, de få actionscener som faktiskt har potential förstörs av att högtalarna pumpar ut musik som till och med skulle ge huvudvärk till en döv. Så för att klargöra, se inte den här filmen! Se om The Boondock Saints istället, om ni nu inte tvunget har två timmar över som måste kastas bort på något meningslöst. 1/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 30 Mars, 2010 Report Share Skriven 30 Mars, 2010 Near Dark (1987) Jag är nog lite småkär i Kathryn Bigelow. Hon är inte bara värdens hetaste 60-åring och kan göra bra film också. Erkänd hos den breda massan blev hon nog egentligen inte från förra året med den mångfaldigt Oscarsbelönade Hurt Locker. Måste ändå kännas konstigt att slå igenom när man börjar närma sig pensionsåldern? Personligen tycker jag hon har stått för bättre filmer längre tillbaka i tiden. Strange Days var en finurlig liten science fiction. Men framför allt han hon ju gjort en av de bästa actionfilmerna någonsin. Ni vet alla vilken jag pratar om. Point Break givetvis. Near Dark var Bigelows första långfilm där hon ensam stod för regi. Filmens manus skrev hon dock tillsammans med kompanjonen Eric Red. En ganska invecklad historia där det bjuds på allt ifrån familjesammanhållning till ren och skär actionfest. Men framför allt är det såklart vampyrer det handlar om, där vi får följa den Caleb (Adrian Pasdar) som förförs av en ung vampyrska vid namn Mea (Jenny Wright). Maes “vampyrfamilj” har dock inga större planer på att expandera familjen och läget blir minst sagt lite spänt. Ha, jäkligt katchig beskrivning, men vi kör på det. Grundploten är ju som sagt lite vad den är men underhållningsvärdet är det definitivt inget fel på. Men det som gör Near Dark till vad den är tycker jag helt klart är den sköna 80-tals stilen. Jag satt länge och luskade på om inte James Cameron var inblandad på något sätt, för det hela påminde ganska mycket om Terminator. Men under min efterforskning upptäckte jag kopplingen. Near Dark plåtades nämligen av samme man som stod bakom kameran för såväl Terminator som Terminator 2, nämligen Adam Greenberg. Snyggt, lite skitigt och förbaskat stämningsfullt är det i alla fall. En annan rolig detalj är ju att Bigelow lånat in en trio från, den dåvarande äkta maken, James Camerons film Aliens. Lance Henriksen, Bill Paxton och Jenette Goldstein står får detta lilla sammanträffande. Denna sköna trio utgör stommen i den familj som Adrian Pasdars karaktär Caleb försöker ansluta sig till. Bill Paxton har aldrig stått högt i kurs hos mig, men i den här rollen tycker jag han passar perfekt med sin intensitet. Lance Henriksen är däremot en favorit och som nerbantad vampyrledare gör han mig än en gång påmind om sin storhet. På det stora hela gillar jag nog Near Dark lite mer än vad som sig bör, för snäv budget till trots tycker jag Bigelow fått ihop en rakt igenom riktigt bra film. Jag tycker helt klart hon får fram vad hon försöker säga med det här och balanserar upp innehållet på ett bra sätt. Är man som jag svag för 80 och 90-talet lekfulla filmskapande så kan jag nästan garantera att ni kommer att gilla även det här. Fyran är möjligtvis något i överkant, men det bjuder jag på denna gång. 4-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tjalan Skriven 30 Mars, 2010 Report Share Skriven 30 Mars, 2010 Hemskt att läsa, Puffie, men det var väl ungefär vad man förväntade sig. Troy Duffy är ju tydligen batshit insane och fick jättehybris efter Boondock Saints succé. Finns t.o.m. en dokumentär om honom, men jag minns tyvärr inte vad den heter och har inte sett den. Kevin Smith säger att den är grym i alla fall. Anledningen till att alla skådisar fortfarande är tillgängliga är förmodligen för att de är jävligt B. Den enda stjärnan, Willem Dafoe, är väl inte med? Ska man se till skådespelarinsatser så var väl det egentligen bara han som var riktigt bra i den första filmen, men den är så fruktansvärt jävla bra och charmig att man kan förbise småsaker som att det inte är Oscars-klass på skådespelarna. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 30 Mars, 2010 Report Share Skriven 30 Mars, 2010 Gran Torino Mannen, myten, legenden; Clint Eastwood regisserar och spelar huvudrollen i detta publikrosade drama. Tydligen är det hans sista skådespelarjobb, i mina ögon känns det som ett perfekt avslut på en prima skådespelarkarriär. Visserligen har han medverkat i en del risiga filmer genom åren, men inga konstigheter med det. Vad gäller hans bana som regissör så tror jag att Gran Torino är hans bästa film hittills, med störst konkurrens från Unforgiven. Walt Kowalski (Clint Eastwood) är en bitter gammal man bärandes på hemska minnen från sin tid som soldat i Koreakriget. Hans fru har nyligen gått bort, och kvar har han två söner och några förfärligt oförskämda barnbarn som han inte hyser mycket glädje åt. Området han bor i har börjat befolkas av svarta, asiater och människor av andra kulturer, någon som den smårasistiske Walt inte uppskattar. I grannhuset har precis en stor kinesisk familj flyttat in, bland dem finns tonårskillen Thao som har råkat i trubbel med sin kusins gatugäng. När gänget träder in på Walts gräsmatta kommer han ut med geväret i famn och råkar ofrivilligt rädda Thao som blir trakasserad av dem. Med tiden förvandlas Walts förakt för sina nya grannar till någonting helt annat. Den här typen av historia har man sett för kan man tycka. Eastwood skapar inte direkt någonting nytt här, men det finns många element i filmen som gör att den blir extra bra. Storyn berättar han på sitt sätt och han lyckas få den att riktigt bita tag i åskådaren. Rollen som Walt är han även som klippt och skuren för. Finns det någon annan skådis i hans ålder som kan spela lika hårdhudad och macho som han kan? Det tror inte jag. Rasism och fördomar är inte det enda filmen tar upp, utan även samhällets syn på åldringar. Walts familj ser honom som en vresig tjurskalle, men vi som tittare ser att han tycks ha goda skäl till att vara sur. Inte nog med att hans respektlösa barnbarn hoppas att han ska dö så att de får ärva hans bil, utan hans barn behandlar honom som om han vore handikappad. Och frugans bortgång gör inte glädjen större. Humor i mängder har givetvis också slängts in för att berättelsen inte ska bli för dyster. Något jag inte fattar är hur Oscarsakademin inte bara ignorerade årets bästa filmlåt, dvs. Bruce Springsteens , utan även låten Gran Torino som framförs av Clintan och Jamie Cullum. Konstigt nog valde dem att nominera några mindre bra låtar. Nåja, Gran Torino är exempel på utmärkt filmskapande, och ett fint avsked från Clintan som slutar med flaggan i topp. 8/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 30 Mars, 2010 Report Share Skriven 30 Mars, 2010 Jag har sett Gran Torino två gånger nu och kan inte riktigt förstå hur den kan hyllas som den gör. Visst Clintan är en sann legend och hela den biten, men filmen som sådan är ärligt talat inte mycket att hurra för. Grymt träig historia och allt annat än imponerade skådespelarinsatser, tyckte inte ens Clintan var speciellt bra. Höjde ändå den till en generös 3-/5 efter en andra titt. Men njä tycker inte den funkar. The Boondock Saints 2 vågar jag nog inte se med risk för att den ska sabba känslan jag har från den första filmen. Den har ju blivit hyfsat sågad på alla håll och kanter också. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Disintegrator Skriven 30 Mars, 2010 Report Share Skriven 30 Mars, 2010 The Story of Ricky Nuff said. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Omberg Skriven 30 Mars, 2010 Report Share Skriven 30 Mars, 2010 The Boondock Saints 2 är, precis som sagt ovan, en total våldtäkt av första filmen. Finns helt enkelt inget bra med den förutom att den tar slut. Hörde innan jag såg filmen att Duffy skulle ha suttit de senaste tio åren och putsat på manus; i så fall tycker jag han borde söka mentalvård, och de fort. Skräp rakt igenom! Håller med Plox om Gran Torino, den är högst överskattad i min mening. I mitt tycke är den alltför förutsägbar och allmänt seg helt enkelt. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2010 Lite funderingar kring filmerna ni sett under tiden jag varit borta. Plox: Kul, kul att du gillade The House of the Devil och jag håller med dig om att det är lite av en framtida klassiker, iaf kultfilm som fansen kommer prata om och se om många år framöver. Jag var lite snål med betyg när jag såg den och det var endast pga några detaljer mot slutet, precis som du också noterade, men det är en väldigt lyckad genrefilm som jag gärna ser om ett par gånger pga sin perfekta stämning, precis som jag vill ha i den typen av film. Pepe: Tack för tipset på Garage Olimpo som jag aldrig hade hört talas om innan. Låter klart intressant, synd bara att den är från 1999 och inte från 70-talet som den utspelar sig i. Kan säkert funka ändå, men oftast vill man ha tänket som man hade på den tiden. Några andra bra politiska filmer (utan att jag funderar allt för mycket) är annars signerade Costa-Gavras så som Z (1969), Le aveu (1970) och État de siège (1972). Cooper: Håller med dig till fullo angående The Road som jag också tycker var klockren visuellt, men den var inte tillräckligt stark som den borde varit. Viggo var klockren, ungen var ojämn (så även karaktären). Plox: Jag har funderat på att se Brothers ett bra tag, speciellt som en kompis innan Oscarnomineringarna sa att han tyckte Tobey Maguire förtjänade en nominering. Men eftersom han aldrig fick en så la jag filmen åt sidan ett tag. Filmen hade även premiär i Buenos Aires när jag var där, men det blev aldrig av att jag såg den. Väntar med att läsa dina tankar kring den, men ditt betyg var lite lägre än väntat. Cooper och Plox: Tycker mer om A History of Violence (4/5) än Eastern Promises (3/5). Har bara sett dem en gång var så kanske ändrar mig vid omtitt, men förstnämnda gav mer och var mer kraftfull när den väl slog till. Plox: Jättekul att du gillade Un prophète som jag ju tyckte var 2009 års bästa film tillsammans med Inglourious Basterds. Fortfarande lite besviken att den inte vann en Oscar för bästa utländska film. På tal om det så hade de i Buenos Aires Argentinas Oscarvinnare El Secreto de Sus Ojos överallt, både på DVD och bio. Plox (igen): Tyckte helt klart att The Box var ett fall i rätt riktning för Richard Kelly och den var skönt mystisk under stora delar av filmen. Sen håller jag med om att den nästan flippar ur, men håller sig ändå på banan rakt igenom och jag gillade den ändå för vad den var. Just att den utspelar sig på 70-talet och man fått till perioden bra (Kelly lyckades ju med det i Donnie Darko också även om det var mer 80-tal där) plus att den är mörkare än förväntat gör att jag ändå gillade den. Puffie: Mmm, håller med dig om att Revolutionary Road gick miste om två Oscarnomineringar till Winslet och DiCaprio. Tycker t.ex. Winslet var bättre, och mer förtjänt av en Oscar, här än i The Reader. Och DiCaprio borde fått en nominering istället för t.ex. Brad Pitt. Michael Shannon tyckte jag dock inte om lika mycket, här borde Jason Butler Harner definitivt blivit nominerad för sin prestation i Changeling. Sen gillar jag att filmen utspelas på 50-talet, klart ett årtionde som gör sig bra på film (t.ex. Shutter Island och L.A. Confidential för att nämna två). Krayzie: Nu antar jag att du inte sett Predator tidigare, men för en som såg den vid ung ålder håller den även vid omtittar. Att den är förutsägbar kanske stämmer, men i den sortens film vet man vad man får på förhand. Men det är en välgjord och spännande actionfilm av regissören som sen gjorde Die Hard. Ligger på runt 4/5 hos mig iaf, men kanske håller den inte lika bra om man ser den för första gången. Plox (åter igen): Är lite osäker på vilken version jag sett av Profondo rosso (Deep Red), men det var ett tag sen och är lite sugen på att se om den. Tror det var en engelskspråkig version och minns inte att det växlade mellan engelska och italienska. Kanske att man sett den klippta versionen då, tveksamt. Hur som helst håller jag med om att det inte är Argentos bästa/favorit, men ändå en av hans bästa. Minns inte riktigt att musiken skulle vara den bästa i denna film, men vet att den har något parti som är väldigt bra. Måste som sagt se om den för det är en av hans filmer jag minns minst. Puffie: Ja, BS2 var ingen film jag hade tänkt se på förhand och den lockar mig inte mer nu. Första filmen var ganska bra med Willem Dafoe som grädde på moset. Plox (ännu en gång, haha): Near Dark har jag haft på min lista över osedda 80-talare att se men det har inte blivit av än. Kul med ett så positivt betyg och bilderna ser klart lovande ut. Krayzie: Kul att du nämner låten i Gran Torino för jag tycker också den var bra och kunde blivit Oscarnominerad. Sen hade jag lite svårt för filmen första gången jag såg den då jag förvänade mig en annan typ av film. Andra gången steg den ett snäpp och jag tycker Clint Eastwood ger en klart bra prestation. Filmen är faktiskt roligare än väntat och har en hel del sköna one-liners och utvecklar sig till en ganska så trevlig upplevelse. Inte lika minnesvärd som hans bästa verk, men inte heller dålig. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2010 Titel: The Informant! Genre: Komedi/Drama/Thriller Land: USA År: 2009 Regi: Steven Soderbergh I rollerna: Matt Damon, Lucas McHugh Carroll, Eddie Jemison, Rusty Schwimmer Handling: Amerikanska regeringen försöker sätta dit ett stort bolag för kartellverksamhet med hjälp av deras egen vice-vd, informatören Mark Whitacre. Omdöme: Såg denna på planet till Rio. Matt Damon sköter sig bra som Mark Whitacre och visar prov på att han har talang och klarar mer än att spela Jason Bourne. Själva historien blir allt intressantare och det faktum att man aldrig vet om han talar sanning eller bara hittar på och överdriver gör att det kan gå lite hur som helst. Tyvärr är filmen för lättsam och man tar liksom bort filmens hjärta när man förlöjligar stämningen istället för att göra det hela till en spännande film som det kunde blivit. Kanske att regissören Steven Soderbergh inte ville göra en vanlig, typisk thriller i stil med Breach och istället gjorde den till en komedi. En annan sak som bara förstärker den löjliga stämningen i filmen är den horribla pajasmusiken som bara förstör. Varje gång Matt Damon kommer till jobbet eller går genom en korridor spelas musiken som inte hjälper filmen, snarare tvärtom. Filmen hade kunnat bli minnesvärd om man valt att gå i en annan riktning och känns lite som en lättsammare (och sämre) The Insider. Kombinationen Damon och Soderbergh hade kunnat bli en lyckad kombination. Det känns lite som om Soderbergh efter sin Oscarvinst för Traffic (en mycket bra film för övrigt), valt att variera sina projekt och inte riktigt hittat rätt. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 1 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: +2/5 - 6.0/10 IMDb: 6.8 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2010 Titel: L'affaire Farewell / Farewell Genre: Thriller Land: Frankrike År: 2009 Regi: Christian Carion I rollerna: Guillaume Canet, Emir Kusturica, Alexandra Maria Lara, Niels Arestrup, Willem Dafoe Handling: Den franska säkerhetstjänsten varnar USA om en sovjetisk spionoperation mitt under kalla kriget. Detta sätter igång en serie av olyckliga händelser. Omdöme: Sågs på planet till Rio. En film jag inte hade hört talas om på förhand, men det är alltid kul med kalla kriget på film och när fransmännen tar sig an ämnet kan det bli hur bra som helst. Baserat på den verkliga historien om den sovjetiska tjänstemannen Sergei Gregoriev (Emir Kustorica) som säljer information till fransmännens utsände Pierre Froment (Guillaume Canet) mot västerländska saker, så som mat, vin, poesi etc. Pierre är ingen spion egentligen och är emot att bli inblandad, men han vill även hjälpa sin vän Sergei och ser som mål att få ut honom ur landet när operationen är klar. Kul också att se Niels Arestrup dyka upp i en mindre roll efter sin imponerande prestation i Un prophète. Också överraskande att Willem Dafoe dyker upp som amerikansk utredare, men tyvärr används han för lite. Den bästa prestationen ger annars överraskande Emir Kustorica som talar både ryska och franska och egentligen är mest känd som regissör. Likaså är hans motpart spelad av Guillaume Canet mest känd som regissör efter sin Berätta inte för någon. Sen gillade jag musiken rakt igenom, kanske inte så konstigt när det visar sig att det var Clint Mansell som stod för den. En kompositör som allt som oftast levererar perfekt musik till spännande filmer. Och stundtals får man till kalla kriget-känslan mycket bra. Lite som De andras liv fast i rysk miljö. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.1 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 31 Mars, 2010 Report Share Skriven 31 Mars, 2010 Krayzie: Nu antar jag att du inte sett Predator tidigare, men för en som såg den vid ung ålder håller den även vid omtittar. Att den är förutsägbar kanske stämmer, men i den sortens film vet man vad man får på förhand. Men det är en välgjord och spännande actionfilm av regissören som sen gjorde Die Hard. Ligger på runt 4/5 hos mig iaf, men kanske håller den inte lika bra om man ser den för första gången. Japp, det var första gången jag såg filmen. Hade jag sett den som 12-åring så hade jag nog tyckt att den var übergrym, och jag hade säkert gillat den bättre än vad jag gjorde nu i vuxen ålder. Men jag upplevde inte filmen som något speciellt, antagligen mest för att jag tyckte att jag hade "sett det förr" ganska många gånger. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2010 Titel: It's Complicated Genre: Komedi/Romantik Land: USA År: 2009 Regi: Nancy Meyers I rollerna: Meryl Streep, Alec Baldwin, Steve Martin, John Krasinski Handling: Jane är en ensamstående mor med barnen nyligen utflugna ur boet. Hon driver ett framgångsrikt kafé men slits känslomässigt mellan hennes ytterst övertygande exmake Jake och hennes nya vän, arkitekten Adam. Omdöme: En film som på förhand inte kändes så jättespännande med ett triangeldrama mellan Streep-Baldwin-Martin och som kunde bli lite halvljummet. Filmen börjar också så där när Jane (Meryl Streep) inleder en "affär" med sin ex-make Jake (Alec Baldwin) som gift om sig med en yngre kvinna som har en son från ett tidigare äktenskap. Hans äktenskap är inte särskilt bra med en gnällig och jobbig fru och en unge som är smärtsamt irriterande. Nu tycker jag de gjort den nya frun lite väl jobbig, men det är nog mycket för att man ska känna sympati med honom. Eftersom Jane inte haft så många förhållanden efter äktenskapet pratar hon med sina tre väninnor om allt vid deras tjejmiddagar. Detta parti känns precis så som jag hade farhågor om. Men som tur är lyckas filmen ta sig ur kärringsnacket och övergår till att bli en trevlig liten vuxen romantisk komedi som visar prov på mycket gediget skådespeleri av Streep-Baldwin-Martin. Det är givetvis Streep som är spindeln i nätet och hon har bra samspel med främst Baldwin. När sen Martin kommer in i bilden allt mer blir nog också filmen bättre. Han har en lite mer tillbakadragen roll och är inte så crazy som man förväntar sig, men sköter sig bra ändå. Filmen rullar tyvärr på lite för länge med sina två timmar vilket inte hade behövts här och oftast inte behövs i denna typen av film. En kvart eller så hade man gärna fått klippa ner den med. Å andra sidan låter man historien spelas ut till fullo och karaktärerna får mycket att jobba med. När filmen så slutar känner man sig belåten och filmen var bättre än väntat. Just det faktum att den känns vuxen och inte handlar om de vanliga ungdomsproblemen och den sortens humor gör att det känns lite som en frisk fläkt. Kunde varit roligare än den var, men samtidigt är jag glad för att den inte överdrev humorn. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: 3/5 - 7.0/10 IMDb: 6.8 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2010 Titel: The Book of Eli Genre: Action/Äventyr/Sci-Fi/Thriller Land: USA År: 2010 Regi: Albert & Allen Hughes I rollerna: Denzel Washington, Gary Oldman, Mila Kunis, Jennifer Beals Handling: En apokalyptisk framtidsskildring, som kretsar kring Eli, en man som tvingas kämpa för behålla den heliga bok som ska befria den grymma värld han lever i. Som motståndare möter han en despot som genom sin grymma förtryckarregim har lamslagit en hel stad. Omdöme: Man vet ungefär vad man får av en sån här film och Denzel Washington gör inget man inte sett av han tidigare. Den apokalyptiska känslan lyckas man väl med och trots en ordinär historia lyckas man behålla intresset långa vägar. Som antagonist ses Gary Oldman som alltid gör något extra med denna typen av roll. Och likaså gör han det här även om han inte övertygar så som man vet att han kan. Filmens avslutning är inte helt tillfredställande och gör att filmen blir allt annat än minnesvärd. Däremot tycker jag musiken och fotot är filmens starkaste sidor och jag tycker ändå bröderna Hughes lyckats ganska bra med filmen då jag inte alls gillade deras förra film From Hell (2001). Det finns egentligen inte så mycket att säga om filmen mer än att den stundtals blir ganska brutal med den svärdbärande Eli i spetsen. Mila Kunis är trevlig att titta på i rollen som Solara och känns yngre än hon faktiskt är, lite som en yngre variant av Angelina Jolie kanske ? 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 4 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 7.1 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2010 Titel: The Ruins Genre: Skräck/Thriller Land: USA/Tyskland/Australien År: 2008 Regi: Carter Smith I rollerna: Jonathan Tucker, Jena Malone, Laura Ramsey, Shawn Ashmore Handling: Fyra amerikanska vänner, på semester i Cancun, Mexiko, möter en tysk turist vars bror gett sig av till de s.k. ruinerna. De fyra bestämmer sig för att följa med honom på äventyret, men upptäcker snart att de gett sig ut på djupt vatten. Omdöme: Detta var egentligen inte en film jag hade sett i vanliga fall, men så blev det ändå av. Ofta säger man att man tidigt vet hur en film ska sluta och att den är förutsägbar, men här stämmer det verkligen in och tidigt sa jag vem som skulle överleva. Det är en oerhört tråkig film som inte bjuder på en enda liten överraskning och blir faktiskt olidlig att se. Jag brukar oftast hitta något positivt med en film, men den här gick verkligen inte att se. Det är en typisk amerikansk skräckfilm och att den går efter standardmallen är en underdrift. Fyra dumma ungdomar på semester till Mexiko. När filmens huvudhistoria presenterar sig går det bara utför med tänkande växter och liknande. Det blir till en kalkonrulle och något man hade kunnat se på 80-talet när det gjordes en del såna här extremt dåliga filmer i genren (som dock hade viss charm). 2 - Skådespelare 1 - Handling 1 - Känsla 2 - Musik 2 - Foto -------------- 8 - Totalt Betyg: 1/5 - 2.5/10 IMDb: 6.0 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2010 Titel: The Taking of Pelham 1 2 3 / Linje 1 2 3 kapad Genre: Kriminaldrama/Thriller Land: USA/Storbritannien År: 2009 Regi: Tony Scott I rollerna: Denzel Washington, John Travolta, John Turturro, James Gandolfini Handling: Män med vapen kapar ett tunnelbanetåg i New York och håller passagerarna som gisslan mot en stor lösensumma. En helt vanlig dag för jobbfördelaren Walter Garber vänds upp och ned och han ställs nu mot hjärnan bakom kapningen. Omdöme: Sågs på planet från Buenos Aires. Originalet från 1974 är en tät, välspelad och ganska smart liten film som inte bara har en utmärkt skurk i huvudrollen (Robert Shaw) utan även en bra Garber (Walter Matthau) som förhandlar med kidnapparna. Här är det Denzel Washington som axlar rollen som Garber medan John Travolta spelar huvudskurken Ryder. Det känns även som att Denzel inte är helt rätt i sin roll och är lite mer återhållsam än vad man är van vid. Travolta försöker utan att övertyga och de övriga är rätt bleka, speciellt som de övriga kidnapparna inte får mycket utrymme. Man har ändrat en del från originalet, vilket är bra på ett sätt och det är att man inte kan förutspå vad som kommer hända karaktärerna och utveckligen helt ut. Men ändringarna är inte till det bättre och man tappar på så här vis en av överraskningarna som fanns i originalet. Filmen känns också väldigt lam och saknar den där gnistan som krävs. Känns också stundtals TV-serie aktig vilket inte är ett särskilt gott betyg. Regissören Tony Scott känns liksom trött och kör bara på säkerhet rakt igenom. En film som kan fungera som tidsfördriv, men definitivt inte något måste och originalet är klasserna bättre på allt. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: -3/5 - 6.0/10 IMDb: 6.5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.