Spög Skriven 18 Mars, 2011 Report Share Skriven 18 Mars, 2011 Killer Crocodile Ända sedan ”Jaws” såg dagens ljus och tog över varenda biograf såg producenter och regissörer från världens hörn sin chans att surfa på ”Jaws”-vågen och folks törst efter djur som festade loss på naiva ungdomar och allmänt folk som saknar vett. Vad ”Jaws”, till skillnad från alla andra råkopior gjorde bra, var att faktiskt lyckas bygga upp en spänning kring en terroriserande haj, en ”haj” som i sig själv inte var alltför skrämmande om man inte har någon gummifobi eller likande. Knepet var att folk alltid är rädda för det okända, det man inte ser eller vet vad man har att göra med. ”Jaws” lyckades ganska bra med detta, får man väl nästan medge. ”Killer Crocodile” är dock en helt annan historia: här har ingen lärt sig något från vad ”Jaws” gjorde bra. Utan här har man bestämt sig för att visa ”monstret”, en mekanisk, vrålande och skitful krokodil i allra första minuten! Hör och häpna, vi vet alltså från första minuten vad för best det är vi har att göra med. Ett generalfel upphöjt till hundra, ungefär. Vad återstår, då? Ptja, inte är det mycket … Hela filmen är vansinnigt enkel, men ändå fruktansvärt dum och allt faller tokplatt. Om ”Piranha” försökte surfa på ”Jaws”-vågen, försöker ”Killer Crocodile” svälja hela vågen eftersom den enbart består av en rad, rakt av kopierade scener från ”Jaws”. Det blir lite för pinsamt uppenbart när bryggor går sönder och det självklart är människor på den längst ut och vår best genast är framme och ska festa på dem, par som i början bli uppätna och massor av fler scener. Lägg därtill den ena ologiska handlingen efter den andra från varenda karaktär och vi har en skrattfest utan dess like. Tyvärr varvar man skrattattackerna med spyor eftersom det är man vad man vill göra: spy på detta monster och film. En del filmer besitter åtminstone ett visst underhållningsvärde trots att de faktiskt hade en lika hög budget som ett ”Tre kronor”-avsnitt. Men ”Killer Crocodile” är ett riktigt missfoster, totalt oönskat och jag nästan önskar att de inte hade befruktat detta spektakel. Skådespelarna, då? Ja, det känns som att budgeten gick åt till besten så att de fick oturligt nog hämta sina aktörer från reservbänken på b-porrfilmsinspelningen bredvid. Allt rapas upp utan minsta försök till inlevelse. Det är nästan så att man kan se hur de tänker: ”Nu är det snart min tur, då ska jag säga det här.” Musiken är även den tagen från ”Jaws”, som om det inte vore nog med scenerna. Vi snackar ren stöld samtidigt som någon lustigkurre och vars namn jag inte kan stava till, har tagit åt sig äran. Inga pluspoäng där heller, alltså. När det börjar propageras för djurens rätt och miljön i stort medan ett djur, som självklart är resultatet av miljöförstöring, går loss på varenda människa som syns, tröttnar jag verkligen. Det gör också karaktärerna eftersom deras lilla utvecklingen går från att vörda om djuren till att köra ned båtpropellrar i halsen på dem. En väldigt trovärdig utveckling. ”Killer Crocodile” är inte en bra film, men det var nog heller inte syftet från början att göra en bra film. 1/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 18 Mars, 2011 Filmstar Report Share Skriven 18 Mars, 2011 Czech: Ja, vi verkar tycker ungefär lika om Tron: Legacy. Själv tyckte jag den tappade för mycket efter inledningen och hämtade sig sen inte riktigt för att det skulle bli en fyra. Sen blev jag lite besviken på klubbscenen, hade velat ha lite bättre musik och coolare sekvens just här. Kan bero på att jag tyckte klubbägaren var lite fånig. Och ja, varför Murphy överhuvudtaget var med när han sen inte utnyttjades som elakt program som dyker upp i The Grid är något av ett mysterium. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 18 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 18 Mars, 2011 Czech: Ja, vi verkar tycker ungefär lika om Tron: Legacy. Själv tyckte jag den tappade för mycket efter inledning och hämtade sig sen inte riktigt för att det skulle bli en fyra. Sen blev jag lite besviken på klubbscenen, hade velat ha lite bättre musik och coolare sekvens just här. Kan bero på att jag tyckte klubbägaren var lite fånig. Mmm, håller delvis med dig om klubbscenen där alla låtar inte var lika klockrena som tidigare under filmen. Klubbägaren tyckte jag var ganska skön (om än lite extrem). Men så gillar jag Michael Sheen. Och ja, varför Murphy överhuvudtaget var med när han sen inte utnyttjades som elakt program som dyker upp i The Grid är något av ett mysterium. Enda förklaringen jag kan tänka mig var att de redan planerade för en till film och att de ska baka in honom i den som konkurrent till Flynn Jr. Men även om det är så är det konstigt att han inte användes mer här. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 19 Mars, 2011 Report Share Skriven 19 Mars, 2011 Exam (2009) För ett par år sedan var jag otroligt förtjust i filmer som utspelade sig på ett och samma ställe, klaustrofobiskt och härligt - kanske mest för att det var en typ av film som inte dök upp särskilt ofta. Numera har den här typen av “kammarspelshistorier” blivit vardagsmat och har väl mer eller mindre blivit lite av en egen liten subgenre. Jag gillar förvisso fortfarande konceptet med att placera en historia i en instängd miljö, men det kräver verkligen en bra grund för att få det att fungera. I Stuart Hazeldine regidebut Exam får vi följa åtta personer instängda i ett konferensrum, de ska utföra ett test och besvara en endaste liten fråga. Den som lyckas belönas med en anställning hos företaget som ligger bakom testet . Enkelt kan tyckas. Inte lika enkelt när man inte vet vilken fråga det är man ska besvara… Filmen börjar klart intressant, mest för att man sitter som ett stort frågetecken och inte riktigt vet vad som komma skall. Och den här ovissheten håller faktiskt i sig relativt länge och är helt klart filmens styrka. Jag slogs faktiskt av lite Cube-vibbar där i sina bästa stunder. Men när sen saker och ting börjar klarna upp så börjar jag så sakteliga också tappa intresset för både karaktärer och historia, det blir liksom inte mycket av det och upplösningen är på gränsen till frustrerande. Men visst - stundtals spännande och en härligt mystisk regidebut är det och ni som gillar lite mer kluriga filmer ska helt klart ta er en titt. 3/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 20 Mars, 2011 Report Share Skriven 20 Mars, 2011 Armadillo (2010) Det snackades mycket om den här dokumentären när den kom för något år sedan, den hyllades, kritiserades och diskuterades. Det missade jag. Den gick på televisionen för någon vecka sedan - det missade jag också. Så tack och lov för SVT-Play (tillgänglig t.o.m. 31 mars) - för det här var verkligen en dokumentär att engageras med och som jag verkligen är glad att jag tog mig tid att se. Under sex månader följer vi ett gäng adrenalinstinna danska soldater stationerade i Camp Armadillo i Afghanistan. Deras uppdrag är att patrullera, hålla god ton till urinvånarna, jaga bort talibaner från området. Varken mer eller mindre. En sak har vi lärt oss - soldater tar inte värvningen för att “skapa fred”, “göra en insats” eller för den skull bli bättre människor (även om det antagligen finns en handfull undantag). De vill härja loss med vapen och skjuta så mycket som möjligt och även om det känns självklart på något sätt (kalla mig cynisk om du vill - men det är min uppfattning) så är det inte annat än lite obehagligt att få det bekräftat - för det tycker jag verkligen vi får i den här dokumentären. Det som dock förvånar mig mest är att soldaterna är otroligt öppna med det, visst “huvudpersonen” Mads hävdar att han åker till Afghanistan för “samhörighetens skull” (som om det nu skulle vara bättre!) och drar någon torftigt parallell mellan fotboll och krig. Men många av soldaterna säger helt öppet att de är i Armadillo för att få “action”. Och då ska man ändå ha i bakhuvudet att filmen är så opartisk som den kan bli, för jag känner aldrig någon direkt vinkling utan känner hela tiden att det är helt upp till dig som åskådare att bedöma hurvida soldaterna agerar på ett korrekt sätt eller inte. Vi är bara där - med ett vakande öga. Och även om det inte är en dokumentär som kommer med några egentliga jättenyheter så är det verkligen intressant och smått obehagligt att få ta del av allt så pass nära. För även om jag inte förstår hur man frivilligt kan bege sig ut i krig så har jag trots allt en vis förståelse för soldaterna och deras reaktioner när det kommer till de “skarpa lägena” och obehaget lyser verkligen igenom i mellan åt. Sen kan jag förvisso hålla med de som säger att det är en dokumentär med en stundtals väldigt filmisk-känsla , men det tror jag nog mest beror på att många spelfilmer har kommit otäckt nära verkligheten och att fotot stundtals är otroligt maffigt. Men visst - vi får trots allt hänga med ut i öppen strid, med en kameraman bara metern ifrån skottskadade soldater och vinande kulor, ta del av tristessen, reaktionerna, de tomma blickarna och banden soldaterna knyter. Kort och gott får regissör Janus Metz Pedersen verkligen med sig det mesta - sen att vi har matats med mycket av det i spelfilmer sedan tidigare är en annan femma. Uh, det blev mycket sluddrande här (skriver detta precis efter att ha sett färdigt filmen, då brukar det bli såhär) men avslutar med att säga som Jojje skrev i sin recension - Armadillo är en av de bästa dokumentärerna jag någonsin har sett - se den! 4+/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 20 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 20 Mars, 2011 Titel: Event Horizon Genre: Sci-Fi/Action/Skräck/Mysterium/Thriller Land: Storbritannien/USA År: 1997 Regi: Paul W.S. Anderson I rollerna: Laurence Fishburne, Sam Neill, Kathleen Quinlan, Sean Pertwee Handling: Det är år 2047. Många år tidigare försvann den banbrytande forskningsfarkosten Event Horizon spårlöst. Nu har man upptäckt en signal från farkosten och en besättning skickas iväg till signalens källa. Väl inne i farkosten finner de att allt inte står rätt till. Omdöme: Från början till slut händer något och filmen har ett högt tempo, utan att man ska krångla till det. Filmen är bara en och en halvtimme så man har undvikit de vanliga uppbyggande scenerna nere på Jorden och istället befinner man sig ute i rymden med en gång. Det är stämningsfullt och småkusligt inne på Event Horizon som är helt öde, men där något fruktansvärt hänt besättningen. Ombord på räddningsfarkosten som skickats till Event Horizon finns mannen som konstruerade Event Horizon, Dr. Weir som vet mer än han först avslöjar. Filmen tappar en del mot slutet då man nästan går för långt, men det är faktiskt lite smått imponerande att den inte har några döda punkter vilket gör den så pass sevärd. Man har helt klart blivit inspirerad av Alien (1979) vad gäller interiörerna och hur man försökt bygga upp stämningen. Nu är det mer action här och inte samma uppbyggnad, men det är få filmer i genren som lyckas ha så högt tempo utan att man tappar intresset pga meningslös action. Effekterna håller kanske inte riktigt längre, men funkar trots allt väl. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 6.4 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 20 Mars, 2011 Report Share Skriven 20 Mars, 2011 Plox: Av någon anledning missade jag din recension av Every Day. Tyvärr ledde det till att även jag slösade bort 1,5 timmar på den smörjan. Gud vad svårt och besvärligt vanliga vardagsproblem var för den familjen - de borde titta på en nyhetssändning och se en galen diktator i Afrika och flodvågor i Japan och sen reflektera över hur jobbigt deras liv egentligen är. Bra recension btw, underhållande läsning. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 20 Mars, 2011 Report Share Skriven 20 Mars, 2011 Puffie: Haha, ja eller hur - hur jobbigt kan livet vara liksom. Men ja, kanske var jag lite för hård mot den ändå - eller nej. Och tack för berömmet såklart. Czech: Instämmer om Event Horizon, många rankar den oerhört högt inom genren. Jag gillar den men tycker helt klart den har en bra bit kvar upp till de allra bästa. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 20 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 20 Mars, 2011 Czech: Instämmer om Event Horizon, många rankar den oerhört högt inom genren. Jag gillar den men tycker helt klart den har en bra bit kvar upp till de allra bästa. En intressant notis är att jag kollade upp min förra recension av filmen från 2004. Då låg IMDb betyget på 5.7. Nu nästan sju år senare har det gått upp till 6.4. Trots allt en noterbar förändning och visar väl på att den håller i längden. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Red Skriven 20 Mars, 2011 Report Share Skriven 20 Mars, 2011 Originaltitel Akibiyori Alternativ titel Late Autumn Regissör Yasujiro Ozu År 1960 Cast Chishû Ryû, Yôko Tsukasa, Setsuko Hara, Nobuo Nakamura, Kuniko Miyake, Mariko Okada, Keiji Sada, Shinichirô Mikami, Shin Saburi, Sadako Sawamura, Miyuki Kuwano Handling En variation på Ozus tidigare film Sent om våren från 1949. I denna version bor en ung kvinna hos sin änkemoder, och hon gillar inte tanken på att modern ska hitta en ny man. Problemet är modern inte letar efter en man åt sig själv, utan åt sin dotter. Samtidigt försöker tre äldre män, vänner till familjen, att hitta makar åt dem båda. Omdömme Ytterligare ett mästerverk signerat Yasujrio Ozu. Det som gör den här filmen bra är dels det mångbottnade manuset, dels det fantastiskt fina fotot. Man bjuds på den ena fulländade inramningen i väl balanserade färgkombinationer efter den andra. Jag gillar Ozus sätt att filma i sina senare filmer, inga kamerarörelser utan statisk kamera ofta filmat i från låga vinklar, och den rytm som han lyckats uppnå i klippningen. Scenografin är väl dekorerad och har en stor detaljrikedom. Skådespelarna tittar rakt in i kameran när de säger sina repliker vid vissa konversationer. Personligen har jag inga problem med detta faktum utan tycker snarare att de förhöjer atmosfären. Filmen innehåller dessutom finstämd musik som matchar innehållet på ett ypperligt sätt. Regissören är en stor konstnär med en säregen stil. Men han är trots allt en spelfilmsregissör och definitivt ingen dålig sådan. Manuset är mycket välskrivet och ger en bra inblick i hur det japanska samhället såg ut när det begav sig. I grund och botten en djupt mänsklig film om relationen i mellan en dotter och hennes mamma. Utöver det skildras också landets industralisering, kulturkrockar, generationskrockar, den japanska mentaliteten osv. På ett sätt en rätt tragisk film, men den är berättad med glimten i ögat och har gott om komiska poänger att leverera. Slutscenen har stor emotionell tyngd och är precis som många andra slutscener i hans alster tvetydig. Om man gillar Jacques Tati eller Roy Andersson, ja då kanske det kan vara värt att spana in den här filmen. 4+/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
wst Skriven 20 Mars, 2011 Report Share Skriven 20 Mars, 2011 Originaltitel Akibiyori Alternativ titel Late Autumn Sent om våren är den bästa film jag sett av Ozu, mycket mycket stark fyra och snudd på ett mästerverk. Vilken av dessa två är den bästa enligt dig? Ska ta och se den, har sett alldels för lite Ozu. Mizoguchi och Naruse har tilltalat mig mer. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Omberg Skriven 20 Mars, 2011 Report Share Skriven 20 Mars, 2011 Såg Hämnden för några dagar sedan. Grym film, får jag medge! Har inte sett de andra fyra nominerade, men vågar säga att Oscarn kom i rätt famn. När fler fått sett den är den absolut en film jag skulle rekommendera till Filmklubben. Finns mycket diskussionsunderlag! Också kul att se Mikael Persbrandt. Har aldrig gillat honom tidigare, men man tänker snabbt om! Se den, gott folk! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
wst Skriven 21 Mars, 2011 Report Share Skriven 21 Mars, 2011 FILMRECENSION Originaltitel: Street Angel Regissör: Frank Borzage Skådespelare: Janet Gaynor, Charles Farrell, Alberto Rabagliati, Cino Conti, Guido Trento, Henry Armetta Produktionsland: USA Genre: Drama, Romantik, Stumfilm Längd: 102 minuter År: 1928 --- Angela är av fattig börd och försöker stjäla pengar för att köpa medicin till sin sjuka mor. Hon tvingas fly från rättvisan och hamnar med ett resande cirkussällskap där hon blir förälskad i porträttmålaren Gino. Han blir förstummad av av hennes skönhet och ber henne sitta modell som den heliga madonnan. Men lagens långa arm lämnar henne ingen ro... Regissören Frank Borzage har gått obemärkt förbi många filmtittare om man ska utgå från antal betyg, speciellt hans tidiga filmer. Gatans ängel är den fjärde filmen jag ser av denna filmskapare och i samtliga har det varit sentimentala och romantiska dramafilmer som han har inriktat sig på. Han vann dessutom pris som bästa regissör på den första Oscarsgalan för sin film I sjunde himlen där även Janet Gaynor fick pris för bästa kvinnliga huvudroll. Gatans ängel är en mycket sentimental historia som dock blev lite för mycket för min smak, och då tycker jag verkligen om den här sortens filmer. Janet Gaynor och Charles Farrell spelar återigen huvudrollerna, precis som man gjorde i I sjunde himlen, med bra kemi emellan varandra och man gör det på ett bra sätt. Gaynor belönades även med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats här vilket hon också fick för sin prestation i mästerverket Soluppgång. Tycker dock inte att någon av dem kommer upp i den nivå som jag sett dem göra i andra roller. Scenografin i filmen är mycket bra vilket återspelar sig i fotot. En trevlig melodramatisk stumfilm utan att bli något extraordinärt, men som jag ändå rekommenderar. Man märker att Borzage inspirerats av den tyske regissören F.W Murnau visuella effekter. Det finns ett originellt budskap, för tiden då det begav sig, filmen igenom om att kunna acceptera en person för vad den är och det visar sig bra i slutet. Betyg: 3 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 21 Mars, 2011 Moderator Report Share Skriven 21 Mars, 2011 Black Swan 5/5 Kul att läsa din recension, håller med i det mesta du säger. Vet ingen annan än Aranofsky som kan visualisera känslotillstånd och ge dem sådan laddning. Det blir otroligt tydligt och närgånget, och mycket känslosamt. Tyckte Black Swan skulle ha haft Oscarn. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
wst Skriven 21 Mars, 2011 Report Share Skriven 21 Mars, 2011 FILMRECENSION Originaltitel: Coeur fidèle Regissör: Jean Epstein Skådespelare: Léon Mathot, Gina Manès, Edmond Van Daële, Claude Benedict, Madame Maufroy, Marie Epstein Produktionsland: Frankrike Genre: Drama, Stumfilm Längd: 87 minuter År: 1923 --- Den föräldralösa Marie hamnar mellan två män som båda vill gifta sig med henne. Efter ett bråk mellan den arbetslösa alkolisten Paul och hamnarbetaren Jean hamnar Jean i fängelse och Marie tvingas till att leva med Paul. Hon drömmer om att fly från sitt jobb och hennes älskare Paul. När Jean släpps ut från fängelset ett år senare så söker han upp henne igen. Coeur fidèle är en mycket enkel historia om en kvinna som älskar en man men som tvingas att gifta sig med en annan som hon avskyr och ett triangeldrama uppstår. Marie och Jean är olyckligt förälskade i varandra, Jean har ett ädelt och varmt hjärta samtidigt som hon måste dras med Paul som konstant är onykter och kan bli våldsam. Regissören Jean Epstein går inte in på djupet av någon av karaktärerna och man får inte heller lära känna någon av dem. Han valde istället att lägga det mesta på fotot som är mycket bra och vackert. Epstein var en pionjär och exprimenterade mycket med det visuella och han lyckades väldigt bra med det hela. Att andra stora regissörer som Alfred Hitchcock har inspirerats av honom förstår man mycket väl. Han använde sig till exempel av scenen på nöjesfältet i sin egen film "Främlingar på tåg". Skådespelarna Léon Mathot och Gina Manès gör båda två bra insatser och närbilderna på Gina Manès är häppnadsväckande och berör, men eftersom Epstein inte berättar något om karaktärerna så intresserar man sig inte speciellt mycket av dem. Med sina ansiktsuttryck lyckas man förmedla mer än vad dagens ord kan göra, och det är det som är så pass bra med stumfilmerna. Regissörens syster, Marie Epstein, som har en liten men betydande roll gör även hon en bra prestation som krympling men som ändå gör allt för att rädda sina vänner trots att hon måste krypa sig fram. Med sitt unika bildspråk, som enbart ett par andra regissörer så som F.W Murnau och Frank Borzage under samma period lyckas med, hade hans filmer passat bättre som konstfilm än vad det nu gör i den här spelfilmen. Hade man fått till ett bättre manus så hade det här kunnat bli något alldeles extra, nu når den upp till att bara vara en bra film. Betyg: 3+ Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.