Filmstar Czechflash Skriven 28 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 28 Mars, 2011 Titel: Secret Admirer / Kedjebrevet Genre: Komedi/Romantik Land: USA År: 1985 Regi: David Greenwalt I rollerna: C. Thomas Howell, Lori Loughlin, Kelly Preston, Fred Ward Handling: På sista skoldagen innan sommarlovet får Michael ett väldigt sensuellt, men anonymt, kärleksbrev. Han misstänker och hoppas att det är från Debbie, tjejen han varit ute efter en längre tid men som bara går ut med äldre killar. För att fånga hennes uppmärksamhet tar han hjälp av sin bästa vän Toni med att skriva om sina känslor. Men snart har breven hamnat i fel händer och skapar förvirring för flera familjer. Omdöme: Typiskt 80-tal med allt vad det innebär. Det är stämningsfullt, komiskt och så där lagom romantiskt som man vill ha en film av denna stil. Komplikationer uppstår när några kärleksbrev hamnar i fel händer och alla börjar misstänka varandra för att vara förälskade och otrogna. Michael (C. Thomas Howell) är superkär i skolans snygging Debbie (Kelly Preston), men umgås och har det bäst tillsammans med sin bästa vän Toni (Lori Loughlin) vars skönhet ligger inombords och med ett sött yttre. Musiken av Jan Hammer (främst känd för musiken till 80-tals TV-serien "Miami Vice") är superfin under många stunder när man använder huvudmelodin på olika sätt. Filmen tar ungefär 20-25 minuter på sig att komma igång och det är väl ungefär när det första brevet kommer på villovägar som det hela blir intressant och man får med fler karaktärer. Förutom de tre huvudpersonerna Michael, Toni och Debbie, har Debbies pappa, polisen Lou spelad av Fred Ward, en skön roll med flera klockrena repliker. Även en ung Corey Haim syns i en biroll i en av sina första roller. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: +3/5 alt. -4/5 - 7.0/10 IMDb: 6.1 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
wst Skriven 28 Mars, 2011 Report Share Skriven 28 Mars, 2011 Titel: Secret Admirer / Kedjebrevet Genre: Komedi/Romantik Land: USA År: 1985 Regi: David Greenwalt I rollerna: C. Thomas Howell, Lori Loughlin, Kelly Preston, Fred Ward Den ska jag se, kanske till och med senare ikväll. Kul med Lori Loughlin, tror inte jag sett någon film med henne från då hon var yngre. Hon ser ju otroligt bra ut än idag och är 47 år gammal. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 28 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 28 Mars, 2011 Titel: Secret Admirer / Kedjebrevet Genre: Komedi/Romantik Land: USA År: 1985 Regi: David Greenwalt I rollerna: C. Thomas Howell, Lori Loughlin, Kelly Preston, Fred Ward Den ska jag se, kanske till och med senare ikväll. Kul med Lori Loughlin, tror inte jag sett någon film med henne från då hon var yngre. Hon ser ju otroligt bra ut än idag och är 47 år gammal. Låter bra, hoppas du kan uppskatta den. Inte den bästa av den här typen, men klart underhållande och mysig. Och som sagt, första 20-25 minuterna tycker jag man måste ha lite överseende med innan den kommer igång. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
wst Skriven 28 Mars, 2011 Report Share Skriven 28 Mars, 2011 Titel: Secret Admirer / Kedjebrevet Genre: Komedi/Romantik Land: USA År: 1985 Regi: David Greenwalt I rollerna: C. Thomas Howell, Lori Loughlin, Kelly Preston, Fred Ward Den ska jag se, kanske till och med senare ikväll. Kul med Lori Loughlin, tror inte jag sett någon film med henne från då hon var yngre. Hon ser ju otroligt bra ut än idag och är 47 år gammal. Låter bra, hoppas du kan uppskatta den. Inte den bästa av den här typen, men klart underhållande och mysig. Och som sagt, första 20-25 minuterna tycker jag man måste ha lite överseende med innan den kommer igång. Jag är ju också väldigt förtjust i denna typ av film så kan nog sluka det mesta Bra att veta att det blir bättre om man inte skulle gilla början. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 29 Mars, 2011 Report Share Skriven 29 Mars, 2011 Czechflash Började titta på Hereafter och stängde av efter en halvtimme. Vad sysslade med Eastwood med här? Jag har svårt att stänga av filmer (händer väl då och då om jag bara börjat titta och sen ångrar mig), men jag förstår till viss del att andra gör det. Hereafter var som sagt ingen höjdare, men har sett att vissa tycker den är riktigt bra så det är nog en smaksak. Men det är inte den typiska kvalitetsfilmen av Clintan som man är van vid... Det händer väldigt sällan att jag stänger av en film jag börjat titta på men det här var verkligen botten. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
wst Skriven 29 Mars, 2011 Report Share Skriven 29 Mars, 2011 Titel: Secret Admirer / Kedjebrevet Genre: Komedi/Romantik Land: USA År: 1985 Regi: David Greenwalt I rollerna: C. Thomas Howell, Lori Loughlin, Kelly Preston, Fred Ward Den ska jag se, kanske till och med senare ikväll. Kul med Lori Loughlin, tror inte jag sett någon film med henne från då hon var yngre. Hon ser ju otroligt bra ut än idag och är 47 år gammal. Låter bra, hoppas du kan uppskatta den. Inte den bästa av den här typen, men klart underhållande och mysig. Och som sagt, första 20-25 minuterna tycker jag man måste ha lite överseende med innan den kommer igång. Blev så att jag såg den inatt. Helt klart sevärd och en skön 80-tals ungdomsfilm. En del saker kunde man väl ha skippat, vissa saker roligare än andra, men på det hela en godkänd film. Charmig och mysig, och Lori Loughlin gjorde mig inte besviken Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2011 Titel: The Flight of the Phoenix / Fenix flykt Genre: Äventyr/Drama Land: USA År: 1965 Regi: Robert Aldrich I rollerna: James Stewart, Richard Attenborough, Hardy Krüger, Peter Finch, George Kennedy, Ernest Borgnine, Ian Bannen Handling: Ett flygplan kraschar i Sahara-öknen. En av de överlevande är flygplansdesigner och påstår att de kan bygga ett nytt plan av vrakresterna. Omdöme: Jag hade länge velat se detta äventyr med favoriten James Stewart, men visste inte så mycket om handlingen mer än att det utspelade sig i öknen. Ett plan kraschlandar i Sahara-öknen efter att ha hamnat i en sandstorm. Ombord planet finns flera anställda av ett oljebolag. Det är en salig blandning karaktärer med stora egon och personligheter. Piloten Frank Towns (James Stewart) gillar inte att bli tillsagd vad han ska göra, men det är precis vad flygplansdesignern Heinrich Dorfmann (Hardy Krüger) gör och oroligheterna i gruppen ökar. Det är många karaktärer som är direkt otrevliga och jobbiga. Värst är Watson (Ronald Fraser), Crow (Ian Bannen) samt Cobb (Ernest Borgnine) där Watson och Crow bara är två stora idioter medan Cobb är "mentalt ansträngd" som det fint heter. Det är ingen av James Stewarts mer utmanande roller, men samtidigt är det många karaktärer som är inblandade och alla får en bit av kakan att jobba med. Storyn tar tyvärr allt för lång tid på sig att komma någonvart. Men den har några överraskande vändningar som kommer från ingenstans och ger en till en början lättsam historia rejält med allvar. Och när filmen lider mot sitt slut är man faktiskt osäker på hur det hela ska sluta. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 7.6 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 1 April, 2011 Report Share Skriven 1 April, 2011 Baraka Tjusningen och fördelen med film som medium är att man kan göra en på så många olika sätt. Man kan fokusera på dialogen mellan olika människor och låta den föra historien framåt, men även berätta en historia nästan enbart med hjälp av de rörliga bildernas kraft och det visuella. Historien kan utspela sig på ett enda ställe filmen igenom eller på flera olika ställen som sedan klipps ihop likt ett kollage. Gemensamt för de olika konstellationer, nästan i alla fall, är samspråket mellan ljud och bild består. Denna grundläggande aspekt har Baraka dragit till sin spets. Likt genombrottsfilmen för dessa typer av filmer, Koyaanisqatsi, utspelar sig Baraka på vitt skilda platser runt om i världen och det är samspelet mellan bilderna och musiken som för historien framåt. Här finns ingen dialog att prata om, utan olika bilder presenteras i ett knippe och sedan är det egentligen upp till tittaren själv att tolka och försöka hitta ett samband. Ett koncept som kanske kan låta avskräckande till en början, men när man väl har sjunkit in i världen, vår alldeles egen alltså, som presenteras är jag åtminstone fast. Man sluts in i en värld som man snabbt inser hur liten den egentligen är och hur liten man själv är i den. Det är en salig blandning av allt som presenteras under filmens gång och människans splittrade natur visas upp med både sina ljusa och mörka sidor (ibland samtidigt). För när filmen till exempel för en till en avlägsen stam i Amazonas innersta djungel slår det en snabbt, bland alla fascination över denna avlägsna värld, att vår likriktighet när det kommer till kultur och språk i en globaliserad värld är både av ondo och godo. Likt Koyaanisqatsi är Baraka som en enda lång sinnes- och stämningsupplevelse och en filmupplevelse med fokus på just upplevelse. Där sina föregångare mer berättade en historia och hade en mer successiv ljudbild (signerad Philip Glass), har "uppföljaren" en mer omväxlande och visuellt slående värld. Inte undra på med tanke på att fotografen till Koyaanisqatsi här både står för foto och regi. Musiken av Michael Stearns gör ett kompetent jobb och framhäver varje bildruta, men det är svårt för min del åtminstone att inte nedvärdera den lite i jämförelsevis med herr Glass dito. Uttrycket "varje bildruta kan ramas in och hängas upp på väggen" är ett trött klyscha som i och för sig hade fungerat för Baraka också. Ett "tavleprojekt" hade dock inte gjort filmens visuella kraft fullt rättvis, då en stor bidragande effekt till detta är hur kameran till synes onoterbart för omgivningen "vandrar" runt i de olika miljöerna. Ibland stannar man upp i en till synes evighetslång tid (på ett bra sätt) framför ett blandat urval av människor med olika bakgrunder som tittar in i kameran. En trevlig och vacker gest om att det vi med vår bakgrund i ett svenskt samhälle tycker är intressant i deras värld, hade dem tyckt precis likadant om vår. Olika människor har olika bakgrunder världen runt, men när allt kommer omkring är vi inte så olika ändå. Baraka kan beskrivas så vitt skilt som prettodravel, den ultimata testupplevelsen för ditt nyinköpta HD-system där hemma eller något som man kan ha på i bakgrunden när man göra någonting annat. Filmen kan även beskrivas som filmen som lyckas spegla det mest grundläggande hos oss människor och vår värld, en omvälvande filmupplevelse eller en närmast poetisk upplevelse där filmen sköter det visuella och du som åskådare bestämmer budskapet. När det kommer till Baraka är jag nog beredda att hålla med kring de sistnämnda synsätten. 8/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 1 April, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 1 April, 2011 Titel: Polismördaren Genre: Kriminaldrama Land: Sverige/Tyskland År: 1994 Regi: Peter Keglevic I rollerna: Gösta Ekman, Rolf Lassgård, Kjell Bergqvist, Johan Widerberg Handling: Martin Beck tillkallas till den lilla byn Moby för att utreda mordet på en ung kvinna som hittas strypt till döds på ett stängt nöjesfält. Media tror direkt att mördaren är offrets granne, Gunnar, som tidigare är dömd för mord. Men Beck tror inte att Gunnar har begått mordet. Omdöme: En i raden filmer om polisen Martin Beck som kom mellan 1993-1994 där Gösta Ekman hade huvudrollen som Martin Beck. Av någon anledning var samtliga dessa filmer ett svenskt-tyskt samarbete vilket gjorde att man hade med tyska skådespelare i några av rollerna. Dessa har dubbats på ett för det mesta bedrövligt sätt utan någon som helst inlevelse. Tyvärr sänker detta faktiskt upplevelsen varje gång, även om filmerna kanske inte alltid håller så hög klass. Denna fungerar dock helt ok sett till storyn, utveckligen och att hålla intresset uppe. Det händer kanske inte allt för mycket under filmens speltid, men man håller hela tiden liv i storyn och har ett par sidohistorier som får historien att gå framåt. Lite kul att se en ung Mikael Persbrandt i en liten roll i början av filmen som polis. Annars tycker jag Johan Widerberg funkar helt ok i rollen som Kasper som blir inblandad i en soppa. Inget utöver det vanliga, men går att se på i jämförelse med flera andra filmer i serien. 2 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: -3/5 - 6.0/10 IMDb: 5.7 Trailer - Polismördaren Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 2 April, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 2 April, 2011 Titel: Karakter / Character / Karaktären Genre: Drama/Mysterium Land: Holland/Belgien År: 1997 Regi: Mike van Diem I rollerna: Fedja van Huêt, Jan Decleir, Tamar van den Dop, Victor Löw Handling: 20-talets Rotterdam. I centrum står en väldig och avskydd man, mäktigast i staden. Han har en son med sin före detta hushållerska, men döljer faderskärleken väl. Sonen tvingas växa upp i armod, och hans vuxna tillvaro hotar ständigt att krossas. Omdöme: Denna holländska film kom att vinna Oscarn för bästa utländska film 1998. Det är en historia som utspelar sig i 20-talets Rotterdam vilket kanske inte låter så inbjudande, men man har gjort väldigt mycket positivt med det. Vad vi får följa är en ung mans berättelse om hur han föddes och kom att bli den han är idag, hans mor, far och glöd för att nå sina mål. Denna man heter Katadreuffe och spelas av Fedja van Huêt som påminner mig om en ung Matthew Broderick. Hans far (och fiende) Dreverhaven spelas av Jan Decleir som jag tidigare hade sett i thrillern De Zaak Alzheimer / Mördare utan minne (2003). Snart står det klart att det allt mer uppstått en maktkamp mellan de två männen. Dreverhavens motiv är lite av en gåta för Katadreuffe, men ju mer han berättar, ju mer klarnar det för tittaren. Det tar ett tag att verkligen få grepp om vad filmen vill, men man dras in ganska tidigt trots allt. Det är främst för det goda hantverket från det elegant svepande fotot, den passande och förföriska musiken till de starka karaktärerna och den allt intressantare historien som målas upp framför ögonen på en. Jag måste erkänna att filmen växer på mig utan att den har det där lilla extra som jag hade hoppats på. Det är helt enkelt en välberättad historia och en helhet som är svår att klaga på. Lite intressant är att trots att det hela utspelar sig i Rotterdam är mycket inspelat i Antwerpen då de flesta byggnaderna förstördes under Andra världskriget. Jag gillar att det inte målas upp som många amerikanska filmer som utspelar sig under eran med depressionen utan det finns hopp och liv här. Avlustningsvis vill jag hylla Victor Löw i rollen som De Gankelaar som är mentor åt Katadreuffe och kanske övertygar mest. Noterbart att han har ett otroligt underbett i filmen som jag trodde var äkta, men så är inte fallet. Till och med Marlon Brando hade varit stolt... 4 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 4 - Musik 4 - Foto -------------- 20 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.5/10 IMDb: 7.8 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 2 April, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 2 April, 2011 Titel: The Snake Pit / Ormgropen Genre: Drama Land: USA År: 1948 Regi: Anatole Litvak I rollerna: Olivia de Havilland, Leo Genn, Mark Stevens, Celeste Holm Handling: Virginia Cunningham vaknar upp på ett mentalsjukhus utan att minnas hur hon hamnat där. Hon märker dock att det inte är lätt att bli utskriven och glömmer allt fler saker ur sitt liv. Under sina många samtal med sjukhusets doktor börjar hennes minne dock sakta återvända. Omdöme: Olivia de Havilland var bara lite över 30 år när hon gjorde rollen som Virginia Cunningham. Men redan under 30-talet hann hon med att vara med i klassikers som Captain Blood (1935), The Adventures of Robin Hood (1938) och Gone with the Wind (1939). Men hennes storhetsperiod kom under 40-talet då hon bl.a. vann två Oscars och sammanlagt var nominerad fem gånger. Hon kom att inte vinna för denna prestation, men uppmärksammades trots allt för sin porträttering av en sinnessjuk kvinna. Skådespeleriet av de Havilland känns till en början som lite överspel, men hon blir allt bättre och kommer verkligen in i rollen. Leo Genn i rollen som Dr. Kik har en skön och lugn röst som passar perfekt. Och så har vi alla biroller som lyckas övertyga en att det faktiskt är sinnessjuka människor vi får se. Som om det inte vore nog har vi den dominanta och elaka sjuksystern Davis (spelad av Helen Craig) som är lite som sjuksystern Ratched i One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975). Lite som en föregångare till One Flew Over the Cuckoo's Nest lyckas filmen dra in tittaren i en värld med chock-terapi, galenskap och en kvinnas kamp för att bli normal. Baserad på en kvinnas riktiga berättelse om sin tid på ett mentalsjukhus lyckas filmen rakt igenom vara realistisk och på sina håll obehaglig. Men jag tycker inte riktigt den går hela vägen som den har potential att göra. Filmen känns också lite utdragen vilket kan ha att göra med att det egentligen bara handlar om en person hela tiden och det blir lite enformigt. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.8 Trailer - The Snake Pit Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 3 April, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 3 April, 2011 Titel: Yongseoneun Eupda / No Mercy Genre: Kriminaldrama/Thriller Land: Sydkorea År: 2010 Regi: Kim Hyeong-Joon I rollerna: Sol Kyung-gu, Ryu Seung-beom, Han Hye-jin, Sung Ji-ru Handling: Kang Min-ho arbetar för institutet för vetenskaplig utredning i Sydkorea. Han hjälper även polisen med att försöka avslöja identiteten på en mystiska seriemördare som dekapiterar sina offer. Till sin hjälp har Kang Min-ho miljöaktivisten Lee Seong-hyo som är huvudmisstänkt och som sitter på ledtrådar för att nysta upp mysteriet. Omdöme: Sydkorea har gjort många bra seriemördarfilmer genom åren, men allt de gör är inte toppfilmer. I denna film får vi följa den kvinnliga polisen Min Seo-yeong som utreder det makabra fyndet som gjorts av en styckad kvinnokropp. Professor Kang Min-ho hjälper polisen med utredningen av kroppen och är f.d. lärare till Min Seo-yeong när hon gick på polishögskolan. Tillsammans försöker de lösa mysteriet, men Kang Min-ho får annat att tänka på när hans dotter blir kidnappad. Jag kan inte säga att jag placerar denna film i toppskaran av koreanska filmer då den saknar den där touchen som gör en bra film till en riktigt bra film. Det är fotot, skådespeleriet, musiken, ja det mesta som man märker det på. Det är fortfarande en sevärd film och ett plus är att manuset är tillräckligt bra för att det hela ska vara värt mödan. För upplösningen är det inget fel på, men vägen dit är lite för långdragen och bjuder inte på något utöver det vanliga. Här märks det att regissören inte klarar av att få ut allt som en skickligare regissör hade kunnat. Vad gäller upplösningen så lyckas man alltså ganska bra och det är ett slut som får en att tänka på minnesvärda slut/hämnd från storfilmer som Se7en (1995) och Oldboy (2003). Vad som skiljer denna film från dem är dock att jag inte känner att filmen ger så mycket spänning och intresse under resten av filmen och att det mesta här är uppbyggt runt upplösningen. För mig krävs lite mer än så för att jag ska uppskatta en film mer och tycka den är bättre än ok som fallet blir här. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 6.8 Trailer - No Mercy Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 3 April, 2011 Report Share Skriven 3 April, 2011 The Grifters (1990) Jag gillar fenomenet “modern film-noir” (eller Neo-noir om man så vill), jag tycker en bra berättad noir fungerar minst lika bra nu som under sina glansdagar där för ett antal årtionden sedan. Vilket Stephen Frears än en gång bekräftar för mig med den här högst underskattade lilla pärlan till film. I The Grifters får vi följa Roy Dillon (John Cusack), en småfifflare med huvudet på skaft som livnär sig på att lura och bedra människorna i sin närhet. Alla förutom den nyfunna flickvännen Myra (Annette Bening). Men när Roy återförenas med sin ömma moder (Anjelica Huston) försvåras situationen och svindlandet når nya höjder - för samtliga inblandande. En ganska okomplicerad historia egentligen, hyggligt rak om än ganska oförutsägbar. Definitivt tillräckligt spännande och engagerande för att jag ska sugas med redan från början. Sen gillar jag den där lite mörka och skumma känslan som Frears lyckas bygga upp, en perfekt noir-känsla. Mycket tack vara det ursnygga fotot, men också tack vare den mystik och ovisshet som vilar över filmens tre huvudkaraktärer. John Cusack har alltid varit lite av en favorit hos mig och under nittiotalet stod han för en handfull imponerande insatser - den här insatsen tillhör definitivt toppskiktet. Den då unga och ganska orutinerade Annette Bening exponeras friskt och hon står för en gedigen insats. Sen har vi den stora stjärnan i Anjelica Houston. Samspelet de tre sinsemellan fungerar riktigt bra - även om Houston är den som lyser absolut mest. Jag tycker slutresultat är bra, riktigt jäkla bra till och med. Den känns som en välfungerande modern noir rakt igenom, med sitt snygga foto, intressanta karaktärer och övertygande skådespel. Det enda jag kan anmärka på är att filmen stundtals tenderar att kännas något långsam, vilket antagligen kan avskräcka en del. Men man kan inte klaga när man i slutskedet verkligen får betalt för mödan. Jag är grymt imponerad och betyget landar på en stark fyra. 4+/5 Fotnot: Exakt tio år efter The Grifters samarbetade Stephen Frears och John Cusack återigen - vilket resulterade i tidernas bästa “Vinylrulle” High Fidelity. Imponerad igen. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 3 April, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 3 April, 2011 Plox: Håller med dig, The Grifters är både underskattad och lite bortglömd. Blev också positivt överraskad av den när jag såg den för några år sen och gav den rakt av 4/5. Ett tips på en annan bra modern film-noir man kanske har missat är After Dark, My Sweet som även den är från 1990. Och en av de allra främsta är Body Heat (1981) som inte får missas. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 3 April, 2011 Report Share Skriven 3 April, 2011 Czech: Ja såg att du var en av få vänner på filmtipset som sett den - inte helt otippat iofs - och knallade in på din blogg för att läsa recension. Och ja - tyckte om den minst lika mycket som du verkar ha gjort där för ett par år sedan. Tackar för de tipsen där också, inga filmer jag hört talas om tidigare, men fick ett ordentligt sug efter mer neo-noir. Blood Simple ska jag också passa på att se om och skriva ett par rader om här i veckan. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.