Jump to content

Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)


Czechflash

Rekommenderade inlägg

23715844.jpg

Titel Generallinjen

Originaltitel Staroye i novoye

Alternativ titel Generalnaya liniya, Old and New, The General Line

Genre Drama, Stumfilm

År 1929

Produktionsland Sovjetunionen

Regissör Sergej M Eisenstein, Grigorij Aleksandrov

Manus Sergej M Eisenstein, Grigorij Aleksandrov

Skådespelare Michail Gomorov, Marfa Lapkina, Vasilij Buzenkov

 

Handling

Eisensteins sista stumfilm där vi får följa en utblottad bys väg till framgång med hjälp av kolchos-systemet.

 

Omdömme

Eisenstein var en mycket skicklig sovjetisk filmregissör som i våra dagar är mest känd för sitt användande av montaget. På sätt och vis föredrar jag hans intellektuella montagestil i t.ex. Dagar som har skakat världen. I den klipper han in bilder som inte har något med filmens dramatiska innehåll att göra. I den filmen jämställs Kerneskij med en påfågel och hans milis med tennsoldater och tomma vinglas. Men den filmen hade också en tendens att bli alltför långtråkig i väntan på det uppenbara slutet. Jag föredrar faktiskt det lite mer lättförståeliga narrativet i Eisensteins sista stumfilm. Generallinjen är en djupt mänsklig skildring av en utblottad by där regissören äntligen väljer att koncentrera berättelsen runt en karaktär. I sina övriga stumfilmer har fokuset legat på gruppen som ett kollektiv i stället. Vilket har funkat förvånansvärt bra med tanke på den tematik och de kommunistiska ideal han förmedlade genom sina filmer. Marfa Lapkina gestaltar den kvinnliga antagonisten vid samma namn på ett mycket övertygande sätt. De välgjorda personporträtten gör att filmen känns mer levande och inte lika artifciell som en del av regissörens andra stumfilmer hade en tendens till att vara.

generallinjen.jpg

Eisenstein är riktigt bra på att göra effektiva propagandafilmer där han får oss åskådare att sympatisera med hans idéer. Ett bra exempel på detta är just den här filmen där han lyckas få mig att bli riktigt förbannad på de där giriga byråkratkapitalisterna i storstaden. Ideal som broderlighet, gemenskap, och vikten av sammarbete förmedlas på ett ypperligt sätt. I slutet blir det kanske hela lite väl övertydligt, men då är slagorden egentligen bara atmosfärhöjande och inget riktigt irriationsmoment. Som ni märker är det inga direkt kontroversiella idéer som regissören ville förmedla. Det spelar egentligen ingen roll i fall om det hade varit hyperkontroversiella idéer som hade förmedlats (typ Den evige Juden) för sådant genomskådar vi ju nu för tiden. Alla bilder i den här filmen har med filmens dramatiska innehåll att göra. Det betyder dock inte att den här filmen skulle vara sämre rent bildmässigt än i de filmer där regissören tillämpade intellektuellt montage. I själva verket är montaget makalöst bra. Montagen i Eisenstein's filmer är som träningsekvenserna i Rocky-filmerna fast hundra gånger bättre. Man bjuds också på många fina miljöskildringar av den ryska landsbyggden, bilder på skördesfält mixas med bilder på karismatiska ansiktsuttryck. Filmen har även en komisk touch, det bästa exemplet är nog när Eisenstein ska åskadligöra djurförädlingen i byn. Ett smakprov på Eisenstein's genialitet:

.

 

4+/5

Link to comment
Share on other sites

  • Svar 18,1k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • Czechflash

    4860

  • Jojje

    1240

  • Plox

    1056

  • roadwarrior

    911

Top Posters In This Topic

Posted Images

  • Filmstar

0unknown.jpg

 

Titel: Unknown

Genre: Action/Mysterium/Thriller

Land: USA/Storbritannien/Tyskland/Frankrike/Kanada/Japan

År: 2011

Regi: Jaume Collet-Serra

I rollerna: Liam Neeson, Diane Kruger, Bruno Ganz, Frank Langella, Sebastian Koch

 

Handling: Dr. Martin Harris vaknar upp från en koma och upptäcker att hans identitet stulits. Ingen, inte ens hans fru, tror på honom. Tillsammans med en ung kvinna och en gammal Stasi-agent ger han sig ut på jakt för att bevisa vem han är.

 

Omdöme: Dr. Martin Harris (Liam Neeson) kommer till Berlin med sin unga fru Elizabeth (January Jones) för att närvara på en konferens. Men allt går snett för Martin som är med om en olycka som försätter honom i koma. Efter fyra dagar vaknar han upp på sjukhuset, utan ID-handlingar och utan möjlighet att kunna bekräfta sin identitet. Då hans minne sviktar har han svårt att minnas så mycket om varför han är i Berlin och vad som hänt. När han söker upp sin fru på hotellet de skulle bo på är det ingen som känner igen honom, inte ens hans fru.

 

0unknown1.jpg

 

Med ett bra upplägg som utspelar sig i intressanta Berlin lyckas man skapa en bra grundstory. Liam Neeson känns kanske inte så där jättekomfortabel i sin roll, men funkar bra mycket bättre än January Jones som ger ett riktigt stelt intryck i rollen som hans fru. Diane Kruger sköter sig dock bra och passar i dessa thrillers som utspelar sig i Europa då hon är flerspråkig. Roligast är ändå att se Bruno Ganz i en större biroll som ex-Stasi Ernst Jürgen som Martin Harris går till för att få hjälp med att ta reda på vem han egentligen är.

 

0unknown2.jpg

 

Men trots att grunderna fanns där lyckas filmen inte hela vägen, långt ifrån. Man har till stora delar tagit scener och handling direkt från charmiga och spännande Frantic (1988) regisserad av Roman Polanski. Tyvärr blir även filmen för övertydlig vid flera tillfällen vilket dumförklarar tittaren och det sänker betyget omgående. Jag tycker även upplösningen inte är till belåtenhet och det mesta känns tillrättalagt. Man hade möjlighet att göra detta till en riktigt minnesvärd film om man låtit vissa saker vara mer mystiska, konspiratoriska och helt enkelt oförklarade.

 

3 - Skådespelare

2 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

14 - Totalt

 

Betyg: -3/5 alt. 3/5 - 6.0/10 alt. 6.5/10

IMDb: 7.2

 

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

0limitless.jpg

 

Titel: Limitless

Genre: Mysterium/Thriller

Land: USA

År: 2011

Regi: Neil Burger

I rollerna: Bradley Cooper, Robert De Niro, Abbie Cornish, Andrew Howard

 

Handling: Den misslyckade författaren Eddie Morra springer en dag på en gammal vän som förser honom med en topphemlig drog och drogen visar sig snart förändra hans liv fullständigt. Drogen tillåter nämligen Eddie att använda 100% av sin hjärna och han blir den perfekta versionen av sig själv. Hans förbättrade förmågor lockar dock snart till sig fiender och han börjar känna sig förföljd. Han tvingas undersöka varifrån drogen kommer allt medan en grupp mördare följer varje steg han tar.

 

Omdöme: På förhand var jag lite tveksam till denna film även om jag inte visste så mycket om handlingen. Det kändes dock som att det skulle vara en sci-fi film, men det är det alltså inte. Jag tycker man tar upp ett intressant ämne och den alltid roliga frågan "tänk om". Man har på ett ganska genomtänkt sätt bakat in en hel del detaljer som gör att att det inte bara blir intressant att följa, utan även händelserikt. En sak man kanske hade kunnat vara utan är sidohistorien med ryssen Gennady som Eddie blir skyldig en massa pengar. Iofs ger detta filmen lite mer actionscener och det är aldrig fel.

 

0limitless1.jpg

 

Bradley Cooper passar förvånansvärt bra som huvudkaraktären Eddie Morra. Då filmen har en del inslag av humor tycker jag han sköter balansen mellan det lite mer lättsamma med den allvarliga sidan bra. Robert De Niro måste man nämna, men ska man vara ärlig hade nog vem som helst kunnat spela hans roll. Hade gärna sett att hans karaktär hade lite mer Gordon Gekko över sig då det var en sådan typ av person i grund och botten. En trevlig filmupplevelse och lite av en positiv överraskning blev det.

 

0limitless2.jpg

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

4 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 7.4

 

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

0scream4.jpg

 

Titel: Scream 4

Genre: Skräck/Mysterium/Thriller

Land: USA

År: 2011

Regi: Wes Craven

I rollerna: Neve Campbell, Courtney Cox, David Arquette, Hayden Panettiere

 

Handling: För tio år sedan tystnade skriken och mördaren, som dolde sitt ansikte bakom den numera legendariska Scream-masken, försvann. I Scream 4 återvänder Sidney Prescott, som nu är författare, till Woodsboro under en bokturné och återförenas med sheriff Dewey och journalisten Gale. Sidneys största skräck blir verklighet när hennes återkomst till Woodsboro åter lockar fram Ghostface och plötsligt går ingen längre säker. Med en ny generation kommer nya regler och skriken får en helt ny dimension!

 

Omdöme: Det var länge sen jag såg en Scream-film men som jag minns det var den första ändå ganska sevärd. Allt blir givetvis upprepande med uppföljare, men känner man för denna typ av film kan det ändå funka. Denna fjärde installation i serien är till stora delar upprepande, men inte så korkad eller dålig som det lätt kan bli. En del kända ansikten återvänder och även om det inte är några toppskådisar är det ändå skönt att det inte är enbart nya ansikten. Neve Campbell, Courtney Cox och David Arquette är alla tillbaka i sina originalroller.

 

0scream4a.jpg

 

Den som jag annars tycker stod ut mest var Hayden Panettiere i rollen som Kirby som har en av de större rollerna utöver de tre nämnda huvudpersonerna. Hon ger sin karaktär lite djup och även om det inte är den sortens film där skådespeleri är särskilt viktig sköter hon sig bra. Morden är inte särskilt uppseendeväckande och det mesta har man sett förr. Gillar man de tidigare filmerna kan jag mycket väl tänka mig att denna stillar ett begär. Jag ville ha lite meningslös underhållning och det var väl ungefär det jag fick.

 

0scream4b.jpg

 

2 - Skådespelare

2 - Handling

2 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

12 - Totalt

 

Betyg: 2/5 - 5.5/10

IMDb: 7.4

 

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

0scanners.jpg

 

Titel: Scanners

Genre: Sci-Fi/Skräck

Land: Kanada

År: 1981

Regi: David Cronenberg

I rollerna: Stephen Lack, Jennifer O'Neill, Michael Ironside, Patrick McGoohan

 

Handling: De kallas Scanners. Med telepatisk kraft har de förmågan att sprida död och förintelse. Det finns bara 237 av dem, men snart kan de regera världen. Den mäktigaste av dem är Darryl Revok som styr läkemedelsjätten ConSec. Men alla Scanners är inte onda. Cameron Vale har fått hjälp att kontrollera sina krafter, med avsikt att stoppa Revoks djävulska storhetsvansinne.

 

Omdöme: Trots att jag såg Scanners för ett antal år sedan var det nästan som att se en ny film. Jag minns att jag tyckte slutet var bra, men inte så mycket mer. Nu när jag sett om den kan jag konstatera att filmen har den där Cronenberg-känslan som jag lärt mig uppskatta efter att ha sett flera av hans äldre filmer. Det må vara lite lågbudget, men det är kul att se filmer som dessa där regissören har en vision som betyder mer än en stor budget.

 

0scanners1.jpg

 

Det är framförallt kombinationen av valda inspelningsplatser, ett finurligt foto som ofta ger ett futuristiskt utseende och en förmåga att skapa stämning trots att musiken av Howard Shore inte är den bästa. Den har sina höjdpunkter helt klart, men har även en tendens att bli lite spretig vilket gör att man än mer måste imponeras av filmens jämna stämning. Det är också med såna här filmer man känner hur skönt det faktiskt är med lite äldre filmer som inte förlitar sig på en massa snabba klipp och jättehögt tempo.

 

0scanners2.jpg

 

Skådespeleriet är av blandad kvalitet där huvudpersonen Cameron Vale spelas av okände Stephen Lack som inte gör bort sig, men inte heller lyckas tillföra så mycket till sin karaktär. Däremot är Michael Ironside skönt ond i rollen som Darryl Revok och gör mycket med sin karaktär trots en relativt liten roll. Det är bra effekter i filmen med sprängda huvuden, blodkärl som kryper fram och annat smått och gott man kan "njuta" av. Noterbart att min favoritfilm av Cronenberg, som kom 1983, även den handlar om telepati och att läsa tankar - The Dead Zone.

 

0scanners3.jpg

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

2 - Musik

4 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 6.7

 

Link to comment
Share on other sites

Är ju förvånansvärt sugen på den nya Scream faktiskt, gillar förvisso den första filmen riktigt mycket, medans uppföljarna kändes rätt trötta rakt igenom. Men vill ju gärna friska upp minnet innan jag tar mig an den nya, så ingen omöjlighet att det blir ett litet Scream-marathon här i veckan.

 

Jag har ju haft den där Scanners-boxen på hyllan alldeles för länge utan att ens överväga att kolla på filmerna, hade faktiskt glömt bort att det är Cronenberg som ligger bakom - vilket gjorde att suget infann sig en smula - sen gillade jag ju också The Dead Zone - så det bådar gott.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Är ju förvånansvärt sugen på den nya Scream faktiskt, gillar förvisso den första filmen riktigt mycket, medans uppföljarna kändes rätt trötta rakt igenom. Men vill ju gärna friska upp minnet innan jag tar mig an den nya, så ingen omöjlighet att det blir ett litet Scream-marathon här i veckan.

Ja, då tror jag du bör se den nya. Men som sagt, extra kul om man tittar igenom de övriga. Å andra sidan kanske det blir för mycket ?

 

Jag har ju haft den där Scanners-boxen på hyllan alldeles för länge utan att ens överväga att kolla på filmerna, hade faktiskt glömt bort att det är Cronenberg som ligger bakom - vilket gjorde att suget infann sig en smula - sen gillade jag ju också The Dead Zone - så det bådar gott.

Även om den är lite B på sina ställen så tycker jag defintivt du ska kolla in den om du har den hemma.

Link to comment
Share on other sites

Tjalan: Se i alla fall den första, som faktiskt är en riktigt bra skräckrulle, innan du går på fyran.

 

För övrigt vet inte om jag orkar dubbelposta mina senaste recensioner från bloggen här, mer att bilder och grejer inte alls har samma "passform" här på forumet. Ett jäkla jobb att redigera om och greja. Hänvisar helt enkelt er till bloggen istället. B)

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

0dragnet.jpg

 

Titel: Dragnet / Polisnätet

Genre: Kriminaldrama

Land: USA

År: 1954

Regi: Jack Webb

I rollerna: Jack Webb, Ben Alexander, Richard Boone, Stacy Harris

 

Handling: Två poliser på mordroteln undersöker det brutala mordet på en medlem från ett brottssyndikat.

 

Omdöme: Den populära TV-serien "Dragnet" kom 1951 och detta kom att bli den första biofilmen baserad på en TV-serie. Jack Webb spelar både huvudrollen som polisinspektör Joe Friday och regisserar filmen. Detta var inget nytt för Jack Webb som även spelade Joe Friday i TV-serien, skrev manus samt regisserade en hel del avsnitt. Det hela inleds med ett brutalt mord på en man som visar sig tillhöra ett brottssyndikat. Med få spår och inget motiv måste polisen kavla upp ärmarna och gräva djupt för att hitta de skyldiga.

 

0dragnet1.jpg

 

Filmen har mycket dialog vilket kanske inte alltid är att föredra, men här funkar det ganska bra. Man får en hel del fakta presenterade för sig och får detaljerat följa utredningen. Tyvärr saknar man spännande scener och man bjuds inte på någon riktig jakt som man kan tro. Joe Friday har en del bra repliker och när man inte kommer någon vart med de misstänkta tar man i med hårdhandskarna och tänjer på reglerna. Filmen rullar på i ett jämnt tempo från början till slut. Ett slut där man tror att det äntligen ska komma lite action när det börjar regna och poliserna tar på sig regnrockarna. Istället får man sig ett lite ljummet avslut som iofs talar för resten av filmen.

 

0dragnet2.jpg

 

Noterbart att då 3-D var en fluga runt 1953-54 har man filmat som om det vore 3-D där man har föremål framför kameran, som t.ex. ett askfat filmat underifrån. Men eftersom 3-D-formatet dog ut och widescreen-formatet istället introducerades, lär filmen aldrig ha filmats i 3-D. Men det är ändå kul att se detta experiment som t.ex. även användes av Alfred Hitchcock i Dial M for Murder (1954).

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

15 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 6.5/10

IMDb: 6.7

 

Link to comment
Share on other sites

336124.jpg

The King of Comedy

Det uppstår automatiskt ett nostalgiskt skimmer och förväntningarna höjs när man ska se en film regisserad av Martin Scorsese med Robert De Niro i huvudrollen. Trots att jag personligen föredrar variation när det kommer till vilka skådespelare regissörer ska jobba med, kan jag inte undgå konstaterandet att Scorsese/De Niro är på många sätt en oslagbar kombination. De har en förmåga att förbättra och sporra varandra och en av fördelarna med deras samarbete, trots att de har gjort så pass många filmer ihop, är att där finns en dos variation. Deras nästa film känns inte som en upprepning på den förra och det är förmodligen därför som jag kan uppskatta deras samarbete fullt ut.

 

The King of Comedy handlar om Rupert Pupkin (Robert De Niro) som drömmer om att bli programledare och underhållare. Han och sin kompis Masha (Sandra Bernhard) innehar en närmast sjuklig besatthet kring den populäraste programledaren för tillfället, Jerry Langford (Jerry Lewis). En besatthet som ska visa sig få oanade konsekvenser för alla inblandade.

 

thekingofcomedy2.jpg

 

Filmen är en härlig drift på vårt kändisfokuserade samhälle som känns än mer aktuell idag än när filmen först hade premiär. Det räcker med att se på den svenska Riksbankens nya sedlar för att förstå att detta inte är något som vi är beskonade från i Sverige. En kändisfokusering som ibland resulterar i drastiska händelser och där personen i sig blir viktigare än vad han/hon faktiskt har åstadkommit.

 

Det King of Comedy gör så bra är att visa det absurda, sjukliga och ibland faktiskt farliga beteende i att bli för engagerad i en annan mer välkänd individ. Filmen lyckas ändå hålla en nyanserad ton, där det inte enbart fokuseras kring fanet i sig utan även på kändisens situation. Dels att en hälsning i sig kanske inte är någon stor grej, men om x antal personer till vill ha något liknande kan man förstå om man emellanåt vill bli lämnad ifred. Men även att de vi i dagligt tal kallar "kändisar" är beroende av sina fans för att behålla sin status. Ifall fansens engagemang försvinner krackelerar grunden och tanken lär snabbt dyka upp om att det var nog ganska skönt att bli störd ändå, i motsats till om ingen alls skulle bry sig om en.

 

thekingofcomedy3.jpg

 

Robert De Niro är fantastisk i huvudrollen och lyckas balansera väl mellan att vara en tragisk, komisk och obehaglig person. En person som man inte riktigt vet var man har, vad han är kapabel till att göra och någon som framförallt inte accepterar ett nej som ett svar (på ett negativt sätt). I rollen som den eftertraktade programledaren står den gamle komikerräven Jerry Lewis för en minst lika bra prestation och man kan förstå hans karaktärs bitterhet och ilska över hela situationen, trots dess klara fördelar. En intressant rolltolkning med tanke på Lewis tidigare mer clownaktiga karaktärer. Värt ett omnämnande är också Sandra Bernhard, i rollen som Masha, som stundom lyckas överglänsa De Niro i galenskap och absurdum.

 

The King of Comedy är till ytan sett lättsammare än duon Scorsese/De Niros tidigare och senare filmer, men det betyder inte att den saknar en seriös botten. Det som till en början mest verkar komiskt och bisarrt, får snabbt en beskare eftersmak när man i bakhuvudet tar fram historier kring liknande stalkers, ur verkligheten, där utgången har varit allt annat än trevlig. Det är dock intressant att försöka fundera kring dessa "kändisberoende" individer och vad det faktiskt är som driver dem att fortsätta. Man kan säkert göra någon psykologisk analys kring att de försöker projicera sina egna misslyckade drömmar mot en som faktiskt har lyckas och där framför The King of Comedy en rimlig, om än något överdriven, historia kring det hela. Komik med eftertanke när den är som allra bäst.

 

8/10

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

0anita_g.jpg

 

Titel: Abschied von gestern - (Anita G.) / Yesterday Girl / Anita G - flicka utan förflutet

Genre: Drama

Land: Västtyskland

År: 1966

Regi: Alexander Kluge

I rollerna: Alexandra Kluge, Günter Mack, Eva Maria Meineke, Hans Korte

 

Handling: En östtysk flicka tar sig till Västtyskland i hopp om ett bättre liv. Men hon har varken jobb eller pengar, och hamnar i bryderi med lagen när hon blir påkommen med att stjäla. Efter att ha avtjänat sitt straff i fängelset har hon svårt att återanpassa sig till livet utanför fängelset.

 

Omdöme: Av någon anledning fick jag för mig att filmen var från tidigt 70-tal, men när man ser filmen är det uppenbart att det är 60-tal. Jag trodde även att man skulle få ett starkt drama och ett starkt socialt porträtt av situationen i Tyskland under början av 70-talet. Men eftersom filmen är från 1966 bjuds man istället på en tysk efterapning av franska nya vågen. Filmad i svartvitt känns filmen mer som en students experimenterande med inklippta scener och sekvenser som inte har så mycket med själva handlingen att göra. Detta gör mig lite frustrerad då man kan göra ganska mycket med själva ämnet, men det här är helt enkelt inte min stil. Stundtals har man även partier där det känns som man tittar på en stumfilm där man lagt in passande musik och speedat upp tempot, vilket är lite kul, men inte ger så mycket i sammanhanget.

 

0anita_g1.jpg

 

Jag gillar inte när det inte finns någon egentlig handling eller röd tråd i det man försöker visa upp. Det blir istället en kaotisk bild av en ung kvinna som hamnat fel i samhället. Men man går aldrig in på djupet och det känns mest som varken hon eller filmmakarna tagit det hela seriöst. Regissören Alexander Kluge har använt sin egna syster Alexandra Kluge i titelrollen som Anita G och det är definitivt det bästa med filmen då hon känns både naturlig, smånaiv och förförisk filmen igenom. Här finns en del intressanta scener som man kunnat utveckla mer. Det är hur som helst synd att man inte fokuserat på att berätta en intressant historia vilket det fanns material för.

 

0anita_g2.jpg

 

3 - Skådespelare

2 - Handling

2 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

13 - Totalt

 

Betyg: 2/5 - 5.5/10

IMDb: 7.2

 

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

0blade_runner.jpg

 

Titel: Blade Runner

Genre: Sci-Fi/Thriller

Land: USA

År: 1982

Regi: Ridley Scott

I rollerna: Harrison Ford, Rutger Hauer, Sean Young, Daryl Hannah

 

Handling: Året är 2019. Mänskligheten har skapat kloner som arbetar på rymdkolonier utanför Jorden. Men efter ett blodigt myteri på en av kolonierna förbjuds användandet av kloner och direktiv ges att de ska förstöras. När några av klonerna tar sig till Jorden sätts f.d. polisen Deckard på fallet. Deckard tillhör en specialstyrka inom polisen, Blade Runner, vars enda uppgift är att hitta och likvidera kloner.

 

Omdöme: När man får chansen att se en klassiker som denna på bio måste man passa på. Det var precis vad jag gjorde och trots att jag sett filmen ett par gånger kändes det kul att se den i det stora formatet. Sen gjorde det inte heller något att jag inte sett den på ett bra tag vilket gjorde att jag inte mindes allt och på så vis kunde komma in i filmen ganska snabbt. Det börjar med en gång mäktigt med Vangelis musik och introduktionstexten som förklarar lite om replikanter och vad det är som händer.

 

0blade_runner2.jpg

 

Som taget ur en film-noir får vi under hela filmen genom berättarröst veta vad huvudpersonen Deckard (Harrison Ford) tycker och tänker. Det är i ett regnigt och smått kaotiskt Los Angeles år 2019 som historien utspelar sig. Något jag reagerade på var att filmen kändes aningen långsam emellanåt och mer så än vad jag kom ihåg. Kanske mest noterbart under filmens mittdel, men i stort sett under hela filmen finns det en del svackor vilket gör att filmen inte når upp till de allra bästa. Men inom sci-fi genren är det en riktigt bra film.

 

0blade_runner3.jpg

 

Det jag kanske gillar mest med filmen är den mörka tonen som regissören Ridley Scott tagit med sig från sin föregående film Alien (1979) som dock är snäppet bättre. Skyskraporna, regnet, musiken och karaktärerna skapar en speciell atmosfär som nästan är sorglig, men ack så passande. Och på tal om karaktärer så har man lyckats väl med valet av skådespelare i de respektive rollerna. Rutger Hauer står väl ut mest som den onde ledaren av replikanterna. På något sätt kändes det som alla hade mindre roller än vad jag kom ihåg, och filmen skulle faktiskt kunna vara lite längre om man bara vred upp tempot en aning.

 

0blade_runner4.jpg

 

Säga vad man vill om Harrison Ford och hans skådespeleri så gjorde han en del minnesvärda filmer under sin storhetsperiod. Jag gillar honom som Deckard och ser inte mycket att klaga på. Samma sak kan jag säga om Sean Young som känns helgjuten som den svaga, lättpåverkade men samtidigt femme-fatale farliga Rachael. Filmen är kanske inte riktigt så kraftfull som jag velat se, men den har mycket positivt och det kan man inte ta ifrån den. Det finns en hel del klassiska och minnesvärda scener man tar med sig som är oförglömliga. Avslutningsvis vill jag säga att den avslutande låten av Vangelis som kommer till eftertexterna förmodligen är den allra starkaste låten som även borde använts under filmen.

 

0blade_runner1.jpg

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

--------------

20 - Totalt

 

Betyg: 4/5 - 8.0/10

IMDb: 8.3 (#115)

 

Trailer - Blade Runner

Link to comment
Share on other sites

Vilken version av Blade Runner såg du, Czechflash? Med tanke på att du skriver om Fords berättarröst lär det inte ha varit den senaste (Final Cut), som är den version jag själv har sett. För vad jag har förstått är Final Cut längre än bioversionen, vilket kanske åtgärdar problemet som du kände med filmen att den var för kort.

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...