Filmstar Czechflash Skriven 9 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Maj, 2011 Red: Personligen fann jag Who's Afraid of Virgina Woolf? som väldigt tråkig och inte alls i min smak. Bra skådespeleri, ja, men som sagt allt för tråkig och jag gav den +2/5. Själv tycker jag den är allt annat än väldigt tråkig. Själv gillar jag filmens absurda humor och dess stämningsfulla miljöer. Men jag antar att det här något av en älska/hata film, precis som Todd Solondz film Happiness. Ja, det är givetvis personligt och just den föll mig inte i smaken. Annars gillar jag en del andra filmer i den stilen så jag trodde nog ändå jag skulle gilla den mer. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Maj, 2011 Titel: Roseanna Genre: Kriminaldrama Land: Sverige/Tyskland År: 1993 Regi: Daniel Alfredsson I rollerna: Gösta Ekman, Kjell Bergqvist, Rolf Lassgård, Niklas Hjulström Handling: Ett naket kvinnolik fiskas upp ur sjön Boren i Motala. Kvinnan har blivit utsatt för grovt våld, är omkring tjugoåtta år och har ett födelsemärke på vänstra låret. Det är allt kommissarie Beck har att gå efter i sökandet efter den dödas identitet - och hennes mördare. Omdöme: En av sex filmer om polisen Martin Beck med Gösta Ekman och gänget, och den som anses som kanske den bästa av dessa. Man känner att gänget är samspelta, de vet sina roller och sköter sig bra. Man håller inte på med några onödiga sidohistorier som förstör eller sänker tempot. Nu är tempot aldrig särskilt högt i någon av dessa filmer, men det blir iaf inte tråkigt här. Då polisen inte har så mycket att gå på blir det ett komplicerat fall, speciellt med tanke på att offret är turist. Och när man väl har en misstänkt har man inga bevis och måste ta till gamla hederliga polismetoder. Om man jämför med de övriga filmerna i serien märker man att det är lite högre standard i denna när det kommer till produktionskvalitet. Detta är bl.a. märkbart under slutakten då stora delar utspelar sig på Stockholms mörka gator. Det är välupplyst och faktiskt ganska stämningsfullt under dessa scener. Musiken känner man igen från de andra filmerna och den används väl här. Ja, jag måste nog hålla med om att denna tillhör de främsta i serien, men det är fortfarande klasskillnad i jämförelse med klassiska Beck-filmen Mannen på taket (1976). 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 6.1 Trailer - Roseanna Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 10 Maj, 2011 Moderator Report Share Skriven 10 Maj, 2011 Var och såg Thor på bio. Det roligaste med det var att Viggo hängde med mig, storebror (18 år) och mina polare. Viggo är 8 år nu, hans första "stora" film. Gissa om han var mäkta stolt över att få gå med oss. Filmens styrka ligger i Kenneth Branaghs regi. Gillar verkligen att han lägger en del tyngd i huvudkaraktärernas agerande, trots all handlar det om Gudar här. Storyn är rätt okomplicerad och direkt, tempot kanske blir lite väl lågt i mitten, men i stort funkar filmen. Har läst en del Thor i min dag, och jag tycker han framställs rätt här, som en arrogant, pompös slagskämpe med en jävla punch i näven. Eller snarare i hammaren Mjolnir, det smäller rejält när han svinger den, precis som det ska vara. Egengliten gillar jag mer jordnära hjältar, som Spider-Man eller Batman, men det kan vara kul med en sån här storslagen film också. Såg filmen i 3D, nåt som är bortkastst på mig då jag bara ser ordentligt med ett öga. Gillar inte att glasögonen är så mörka, Valhalla som är en glimrande vacker plats blir blek och färglös genom glasögonen. Såg även Infestation igår. Har en viss förkärlek för monsterfilmer, men den här gränsade till vad jag klarar av. En strulig kontorsråtta får sparken i samma stund om världen upptas i ett enda stort tjut. När han vaknar är han och alla människorna runt omkring inspunna i konkonger. Han kommer snart ingå i en grupp överlevande som försöker fly, men när flickan han förälskar sig i tas av odjuren blommar han ut i en förväntad antihjälte. Rätt taffliga effekter och en tunn story, dåliga effekter och krystad dialog, ändå gillar jag några av skådisarna och de karaktärer de förtvivlat försöker skapa liv i. Humorn ska vara central i filmen, men den faller dock platt många gånger. Se hellre Eight legged freaks eller Piranha i denna genren. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 10 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 10 Maj, 2011 Titel: Rio Genre: Animerat Land: USA År: 2011 Regi: Carlos Saldanha Röster: Jesse Eisenberg, Anne Hathaway, Jamie Foxx, Leslie Mann Handling: På sina äventyr i Rio stiftar papegojan Blu bekantskap med den färggranne Rafael som känner djungeln som sin egen bakficka, sångfåglarna Nico och Pedro som har lite olika musikaliska tolkningar på vad det innebär att vara en sångfågel, den vackra, vilda Jewel samt djungelns mest osannolika invånare; Bulldogen Luiz som förstår att det inte är snällt att äta upp sina fågelvänner men ibland vattnas det ändå i munnen på honom. Omdöme: Flera fåglar i Brasiliens djungel blir tillfångatagna och skeppade till bl.a. USA där den ovanliga papegojan Blu (Jesse Eisenberg) tas om hand av bokaffärsägarinnan Linda (Leslie Mann). Livet leker och Blu saknar inget från världen där utanför. Men så en dag söker en brasiliansk man upp Linda och Blu och ber dem överväga ett förslag om att komma till Rio för att låta Blu para sig med Jewel (Anne Hathaway) då deras art är utrotningshotad. Efter mycket om och men bestämmer de sig för att ta sig till Rio, men där går inte allt så smidigt som man trott och äventyret kan börja. Man känner ganska tidigt att det här inte håller samma fina klass som de bästa, med rättare sagt Pixar. Det är färgglatt och otroligt vackra miljöer med Rios kända platser som skådeplats. Humorn finns inte riktigt där förutom vid några enstaka tillfällen då man får till det, men det är uppenbart att det hela främst riktas till yngre. Det är en ok film, men inte något av direkt värde eller som man måste se om. Det finns ett par musiknummer också och de är av blandad kvalitet. Jag stör mig även en del på Jesse Eisenberg som gärna hade fått bytas ut. Men hans karaktär är lite av en fegis så valet kanske inte var helt fel. Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 7.3 Trailer - Rio Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 11 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 11 Maj, 2011 Titel: Caught / Fångad Genre: Drama/Film-Noir Land: USA År: 1949 Regi: Max Ophüls I rollerna: Barbara Bel Geddes, Robert Ryan, James Mason, Curt Bois Handling: Leonora Eames drömmer om att gifta sig med en rik man och leva lyckligt. Men när hon väl gifter sig med en rik man får hon inte det lyckliga liv hon trott. Det visar sig inte heller vara helt lätt att komma ifrån sin make... Omdöme: Regissören Max Ophüls gillade att göra film med kvinnan i huvudrollen i de tre filmer jag sett av honom - Letter from an Unknown Woman (1948), The Reckless Moment (1949) och här. I det här fallet är det Barbara Bel Geddes som tacklar rollen som Leonora Eames som är en ung kvinna som jobbar som klädmodell på ett varuhus tillsammans med sin väninna och rumskompis. De drömmer om att hitta en rik man att gifta sig med, och en dag får Leonora chansen när en kund bjuder ut henne till en fest på en båt. Leonora är egentligen inte den typiska "guldgrävaren" som vill gifta sig rikt, och detta inser hon själv (eller iaf intalar sig själv), när hon träffar den rike affärsmannen Smith Ohlrig (Robert Ryan). De två börjar umgås och rätt som det är gifter de sig. Men hans fula sida visar sig så fort de gift sig och Leonora blir allt mer isolerad och frustrerad över sitt liv. Hon vill bryta sig loss från sin rike make och bestämmer sig för att hitta ett jobb. Jobbet hittar hon hos läkaren Larry Quinada (James Mason) som är hård, men rättvis mot henne. I ärlighetens namn är detta inte en utpräglad film-noir utan ett drama där noir-stämningen inte infinner sig förrän slutet. Men det gör egentligen inte så mycket då man fastnar för karaktärerna och framförallt skådespelarna. Barbara Bel Geddes gör mycket bra ifrån sig och känns trovärdig i allt hon gör här, vare sig det är rädd och lättpåverkad till att vara stark och bestämd. Likaså måste sägas om Robert Ryan som jag brukar tycka är lite enkelspårig i sitt skådespeleri, men här visar han prov på bredd. Och James Mason, som inte dyker upp förrän halvvägs in, funkar alltid. Han påminner en del om Pierce Brosnan för övrigt. Det fina fotot lägger man märke till då det bjuder på en hel del godsaker filmen igenom. Slutet är minst sagt kontroversiellt, vare sig man såg filmen då eller nu. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.2 Trailer - Caught Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 12 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 12 Maj, 2011 Titel: The Asphalt Jungle / I asfaltens djungel Genre: Film-Noir Land: USA År: 1950 Regi: John Huston I rollerna: Sterling Hayden, Sam Jaffe, Louis Calhern, Marilyn Monroe Handling: En nyligen frigiven mästertjuv planerar en stor juvelkupp. Han tar hjälp av ett gäng småkriminella och en skum advokat. Juvelstölden genomförs, men allt går inte som beräknat... Omdöme: En av de stora klassikerna inom film-noir har alla ingredienser för att lyckas. En taxi stannar i ett mindre bra kvarter. En man kliver ur, betalar taxichauffören och ringer på en dörr. Han presenterar sig som Doc och blir insläppt hos Cobby, en man som driver vadslagning och känner många i den kriminella undre världen. Doc har ett förslag om en stor juvelkupp, den största i stadens historia, och ber Cobby sätta ihop ett gäng pålitliga män. Han behöver en kassaskåpsexpert, en förare och en gorilla. På ett imponerande sätt bygger man upp både karaktärer och temperaturen när teamet sätts ihop och den stora stöten planeras. Doc (Sam Jaffe) är ett sant geni inom branschen och någon man kan lita på. Han är även en god människokännare och blir genast förtjust i Dix (Sterling Hayden) som får agera gorilla åt gruppen. Dix är inte bara en kraftfull man utan även en principernas man. För att finansiera kuppen krävs pengar och de ska advokaten Emmerich (Louis Calhern) stå för. Han är inte bara skum, han har även en mycket yngre älskarinna i Angela (Marilyn Monroe) samt en hemlighet som gör honom farlig. Det är en mycket väl ihopsatt film som klaffar på alla cylindrar. Kanske att filmen är som bäst under uppbyggnaden fram till kuppen. Spänningen är liksom över efter kuppen, men det är fortfarande intressant att se hur det ska utveckla sig och framförallt för att se hur Emmerich ska samarbeta med gänget som utfört kuppen åt honom. Man märker även att det är kvalitet som ligger bakom, inte bara i de typiska och ursköna noir-miljöerna och fotot utan även i den skickliga regin av John Huston som får liv i så många karaktärer på en och samma gång. 4 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 19 - Totalt Betyg: 4/5 - 8.0/10 IMDb: 8.0 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 12 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 12 Maj, 2011 Titel: Der amerikanische Freund / The American Friend / Den amerikanske vännen Genre: Drama/Thriller Land: Västtyskland/Frankrike År: 1977 Regi: Wim Wenders I rollerna: Bruno Ganz, Dennis Hopper, Gérard Blain, Nicholas Ray, Samuel Fuller Handling: Jonathan Zimmerman, en rammakare i Hamburg, lider av en blodsjukdom och vet inte hur lång tid han har kvar att leva. Om läget försämras kan det handla om en månad. Detta faktum uttnyttjas av Tom Ripley som tipsar en kontakt som han är skyldig en tjänst, om att använda Jonathan som yrkesmördare... Omdöme: Filmen utspelar sig i Hamburg, Paris, New York och München. Med runt två timmars speltid har den för det mesta ett ganska lungt tempo, trots detta känns den sällan seg och det finns hela tiden en spänning i luften och historien går framåt. Jag gillar handlingen - en döende man blir rekryterad som mördare mot att han får pengar som han kan ge sin fru och son när han dör. Scenerna när han mördar är, för min del, kanske de intressantaste. Eftersom han inte är en mördare, beter han sig nervöst och vet inte riktigt hur han ska gå tillväga. Han har blivit tillsagd att skjuta en man i Paris tunnelbana som lär vara en mördare från USA. Därefter ska han inte springa, utan bete sig som en vanlig passagerare. Självklart går det inte som det ska och det är lite det som är spänningen med det hela. Hela denna sekvens är riktigt tät. Fotot sticker på många sätt ut då det på sina ställen är innovativt och coolt, som t.ex. när de filmar huvudpersonen ovanifrån och andra små detaljer. Man får även en känsla av futurism mitt i allt när Bruno Ganz som Jonathan Zimmermann följer efter det tilltänkta offret och man valt futuristiska inspelningsplatser. Användandet av färger, främst grönt och rött, är genomgående något regissören använt sig av med lyckat resultat. En annan sak jag tyckte var rolig är att man filmade några scener på samma plats (i en tunnel i Hamburg) som i filmen $ / Den perfekta stöten (1971). Skådespeleriet är bra överlag och främst är det Bruno Ganz i huvudrollen som spelar på ett realistiskt och övertygande sätt. För trots att filmen handlar om Tom Ripley (Dennis Hopper) så är det Jonathan som är den största och intressantaste karaktären. Som helhet är det här en bra film och det enda jag tycker kunde varit bättre var sista 10 minuterna av filmen då det blir lite spretigt, men ändå ok. Sen hade jag kanske velat veta lite mer om vilka de olika personerna var som anlitade honom, som han mördade och vilka de tillhörde. 4 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 19 - Totalt Betyg: 4/5 - 7.5/10 IMDb: 7.3 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 13 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 13 Maj, 2011 Titel: Starman Genre: Sci-Fi/Drama/Romantik Land: USA År: 1984 Regi: John Carpenter I rollerna: Jeff Bridges, Karen Allen, Charles Martin Smith, Richard Jaeckel Handling: En vänligt sinnad rymdvarelse landar på Jorden och antar formen av en nyligen avliden äkta man i Wisconsin. Med tiden får han hjälp av den unga änkan i sin desparata jakt mot klockan, och sin kurragömmalek med FBI, för att hinna till sitt moderskepp i Arizona. Omdöme: John Carpenter gjorde några favoriter under 70- och 80-talet. Denna skiljer sig dock en del från hans andra filmer då det hela utvecklas till ett romantiskt drama. Jeff Bridges fick en Oscarnominering för sin roll som utomjordingen som antar formen av Scott, den nyligen avlidne maken till Jenny (Karen Allen). Nu tycker jag personligen inte att detta är en Oscarprestation, men visst växer karaktären på en genom filmen då det väcks en del känslor och han blir mer mänsklig. Filmen har en del bra lösningar runt karaktären som Bridges spelar, som t.ex. hans magiska kulor han har med sig som han kan göra lite vad som helst med när han behöver. Det är även lite tänkvärt när man tänker på andra livsformer där ute i rymden. Och jag gillar hur man binder ihop det hela med uppskickandet av Voyager II år 1977 där man "bjöd in" andra livsformer till Jorden. Scott lär sig om människan, deras svagheter, men även deras starka sidor, speciellt när han är runt Jenny. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 6.9 Trailer - Starman Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 13 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 13 Maj, 2011 Titel: WarGames Genre: Drama/Thriller/Sci-Fi Land: USA År: 1983 Regi: John Badham I rollerna: Matthew Broderick, Ally Sheedy, Dabney Coleman, John Wood Handling: Ett ungt datorgeni tar sig in på en hemlig stordator som har den fulla kontrollen över USA:s kärnvapenarsenal. I tron att han spelar ett spel med datorn sätter han ovetandes igång vad som kan bli början på ett nytt världskrig. Omdöme: Innan Matthew Broderick charmade oss i Ferris Bueller's Day Off (1986) slog han igenom i denna blandning av ungdomsfilm och potentiell katastroffilm. Han spelar David, en ung kille som inte ens fyllt 18 och går i skolan. Han har inte de bästa betygen och hamnar ofta i trubbel med lärare och rektorn. Hans intresse ligger på annat håll - datorer och spel. Efter hårt jobb lyckas han till slut ta sig in i en superdator där han vill ta del av de senaste spelen, men istället visar det sig vara en ytterst verklig kärnvapenkrigsföring han startar mellan USA och Sovjetunionen. Trots att jag sett den ett par gånger sen barnsben håller den förvånansvärt bra, även om tekniken givetvis inte går att jämföra med dagens teknik. Men det är lite det som är charmen, speciellt då man inte går till överdrift med användandet av den och det tycker jag är det allra viktigaste för att bibehålla trovärdigheten. Förutom en duktig Broderick gillar jag även Ally Sheedy som den typiska "granntjejen". Sen är det lite kul att se Michael Madsen och John Spencer i små roller tidigt i deras karriärer, även om de verkligen är små. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.0 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 13 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 13 Maj, 2011 Titel: Anatomy of a Murder / Analys av ett mord Genre: Drama/Mysterium Land: USA År: 1959 Regi: Otto Preminger I rollerna: James Stewart, George C. Scott, Lee Remick, Ben Gazzara Handling: Försvarsadvokaten Paul Biegler får ta hand om ett fall där en man mördat mannen som hans hustru påstår sig ha blivit våldtagen av. Omdöme: Denna klassiker av duktige regissören Otto Preminger följer försvarsadvokaten Paul Biegler (James Stewart) som efter mycket om och men tar sig an fallet att försvara maken som mördat mannen som sägs ha våldtagit hans vackra ung hustru Laura Manion (Lee Remick). Maken är soldaten Frederick Manion (Ben Gazzara) som inte sticker under stolen med vad han gjort, men säger att vad som skett hände pga temporär sinnessjukdom. Nu är det upp till juryn att besluta hans öde, men först blir det en kamp i rättegångssalen mellan de två sidorna. Detta är ett klassiskt rättegångsdrama som många filmer tagit inspiration från. Men det tar faktiskt en timme innan filmen hamnar i rättegångssalen och saker verkligen kommer igång. Innan dess måste advokaten Paul och hans kollegor försöka ta reda på så mycket som möjligt för att göra sig en bild av vad som hänt. På motsatt sida har man två åklagare efter att man kallat in stjärnåklagaren Dancer (George C. Scott) då han är expert på mordfall, vilket den lokale åklagaren har mindre erfarenhet av. Dancer håller en låg profil till en början, men lurar i vassen tills det är dags att träda fram. Det är en fröjd att se två favoriter och så duktiga skådespelare som James Stewart och George C. Scott spela mot varandra under rättegången. Utan tvekan är det rättegångsscenerna som är filmens starkaste. Det må inte vara så där jättespännande som det kan vara i vissa andra rättegångsfilmer, men det är perfekt dialog och skådespeleri rakt igenom som gör detta till bland det bästa i genren. Både Paul och Dancer kör ett rävspel för att övertyga juryn och det är sällan man ser två så sluga rävar göra upp mot varandra. Jag har ett problem med filmen och det är dess jazziga musik som säkerligen andra gillar, men som stör mig en del. Denna spelas som tur är inte under rättegångsscenerna, men utöver det hörs den tyvärr allt för ofta. Kanske även att det tar lite för lång tid innan filmen kommer igång på allvar (ungefär en timme in då rättegången börjar), men eftersom man i lugn och ro berättar bakgrunden och bygger upp karaktärerna så kan man inte klaga på det allt för mycket. Kan även tycka Lee Remick stundtals är lite övertydlig i sitt skådespeleri, men så är hennes karaktär sådan. Då gillar jag den mer nedtonade Kathryn Grant som Mary Pilant klart mer. Sen kanske det saknas ett riktigt slagkraftigt slut för att höja ett snäpp, men bra är den. 5 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 2 - Musik 4 - Foto -------------- 19 - Totalt Betyg: 4/5 - 8.0/10 IMDb: 8.1 Trailer - Anatomy of a Murder Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 14 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 14 Maj, 2011 Titel: Jurassic Park Genre: Äventyr/Sci-Fi Land: USA År: 1993 Regi: Steven Spielberg I rollerna: Sam Neill, Laura Dern, Richard Attenborough, Jeff Goldblum, Samuel L. Jackson, Wayne Knight Handling: På en enslig ö har en miljardär i hemlighet skapat en nöjespark med en udda attraktion - levande dinosaurier som skapats med hjälp av förhistoriskt DNA. Innan han öppnar parken för allmänheten, bjuder han in några dinosaurexperter. Men deras vistelse på ön blir allt annat än fridfull när rovdjuren ger sig ut och börjar jaga. Omdöme: Jag måste erkänna att jag inte brukar vara allt för förtjust i denna typ av film med mycket dataanimation och liknande. Men då jag inte hade sett filmen på länge fanns det en nyfikenhet inom mig som gjorde att jag kände för att se om den. Till en början följer vi de två dinosaurexperterna Dr. Alan Grant (Sam Neill) och Dr. Ellie Sattler (Laura Dern) under en utgrävning, men när den rike finansiären John Hammond (Richard Attenborough) plockar upp dem och tar med dem på en helikoptertur till en avlägsen ö, börjar äventyret på allvar. Hammond har skapat Jurassic Park - en park med livs levande dinosaurier som hålls innanför höga elstängsel. Eftersom parken fortfarande har sina brister uppstår livsfara när gruppen är ute på tur genom parken. Förutom de två dinosaurexperterna är även matematikern Dr. Ian Malcolm (Jeff Goldblum), en advokat och Hammonds två barnbarn med på turen. Redan från början tänker man "åh nej, jobbiga barn". Och ja, de visar sig vara ganska jobbiga, speciellt den lilla pojken som ska vara så himla smart. Men detta stör faktiskt inte så mycket till en början. Filmen håller helt klart intresset uppe och jag gillar hur man innan turen på ett enkelt och smart sätt förklarar saker och ting via en tecknad film som visas för gruppen. Istället för att lägga ner en halvtimme på att förklara och visa allt gör man det på några få minuter så alla förstår. Och visst måste man säga att filmen håller bättre än väntat även om vissa dataeffekter inte är klockrena, men det är däremot modellerna som funkar ypperligt. Det stora problemet med filmen uppstår under filmens sista fjärdedel, alltså sista halvtimmen, då barnen får en mer central del i filmen. De blir riktigt jobbiga och förstör faktiskt rejält vilket sänker helheten för mig. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 7.9 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 14 Maj, 2011 Moderator Report Share Skriven 14 Maj, 2011 Hehe, otroligt imponerad av att du ids redogöra för handlingen för Jurassic Park, en film som förmodligen alla i hela världen sett. Men jag håller med om att filmen fortfarande fungerar någorlunda. När den kom däremot, jösses! Den krossade mig totalt, det var den första film jag gick och så två gånger på bio. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 15 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 15 Maj, 2011 Hehe, otroligt imponerad av att du ids redogöra för handlingen för Jurassic Park, en film som förmodligen alla i hela världen sett. Måste tänka på alla som inte var födda när filmen kom Filmen har ändå 18 år på nacken... Svårt att tro, men sant. Men jag håller med om att filmen fortfarande fungerar någorlunda. När den kom däremot, jösses! Den krossade mig totalt, det var den första film jag gick och så två gånger på bio. Tycker som sagt den funkar över förväntan fram till sista halvtimmen då den spårar ur en del. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tjalan Skriven 15 Maj, 2011 Report Share Skriven 15 Maj, 2011 Jurassic Park är episk. Vansinnigt bra film. Första gången man får se dinosaurierna är en av de bästa scenerna i historien. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 15 Maj, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 15 Maj, 2011 Jurassic Park är episk. Vansinnigt bra film. Första gången man får se dinosaurierna är en av de bästa scenerna i historien. Som sagt, jag gillar den fram till sista halvtimmen då den går för långt. Men visst är det skickligt gjort och man har ju tagit hjälp av specialeffektslegendaren Stan Winston. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.