Filmstar Czechflash Skriven 12 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 12 Juni, 2011 Titel: The Adjustment Bureau Genre: Romantik/Sci-Fi/Mysterium/Thriller Land: USA År: 2011 Regi: George Nolfi I rollerna: Matt Damon, Emily Blunt, Anthony Mackie, Terence Stamp Handling: På randen till att vinna en plats i den amerikanska senaten möter den ambitiöse politikern David Norris den vackra balettdansösen Elise Sellas, en kvinna olik någon annan han någonsin träffat. Men just då han inser att han börjat falla för henne inleder en samling mystiska män en konspiration i syfte att hålla de två isär. Omdöme: En film som jag trodde skulle vara lättsammare än den visade sig vara. Matt Damon spelar den lovande, hetlevrade men omtyckte politikern David Norris. En dag stöter han på den mest underbara kvinnan han någonsin träffat, Elise (Emily Blunt). Men det var inte meningen att han skulle träffa henne igen. Det är här filmen blir intressant på allvar när mystiska kostymklädda män i hattar börjar dyka upp och försöka styra hans beslut som handlar om Elise. Det är inte bara kul att se detta mysterium utveckla sig, utan den romantiska biten funkar överraskande bra. Jag gillar Emily Blunt som Elise då hon känns rar, lite crazy och helt enkelt passar. Matt Damon har man på sätt och vis blivit van vid som Jason Bourne, men han klarar av denna typ av roll också, som förvisso även har en del action. På något sätt känns det som det kunde blivit en storfilm om man lagt ner lite mer tid på att följa någon intressant karaktär i den mystiska organisationen. Men som det är nu får man lite lagom underhållning. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 4 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.1 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 12 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 12 Juni, 2011 Titel: Boiler Room Genre: Drama/Kriminalare/Thriller Land: USA År: 2000 Regi: Ben Younger I rollerna: Giovanni Ribisi, Vin Diesel, Nia Long, Nicky Katt, Ben Affleck Handling: I det heliga rummet på J.T. Marlin säljer unga, aggressiva börshajar aktier till ovetande köpare över telefon. Belöningen för de unga mäklarna är lyxvillor, Ferraris etc. Men när Seth Davis ser hur hans kollegor blir rikare och rikare medan kunderna blir allt fattigare märker han att något inte riktigt stämmer. Omdöme: Gordon Gekko och Wall Street (1987) är A och O för unga, törstiga börshajar på väg upp. Så är även fallet här där ett gäng unga börshajar, som jobbar på den halvskumma börsmäklarfirman J.T. Marlin, träffas hemma hos en av dem och tittar på filmen och kan alla repliker. En av de nya är Seth Davis (Giovanni Ribisi) som efter att ha hoppat av skolan och skämt ut sig i sin pappas ögon, domare Marty Davis, tar chansen att göra något rätt när han får tillfället att tjäna de stora pengarna. Seth hittar misstänksamma tecken på att allt inte står rätt till på firman, men blir samtidigt förblindad av chansen att ta sig uppåt och tjäna de stora pengarna. Snart har han träffat en flickvän och fått sin pappa att acceptera honom och känna sig stolt över sin son. Filmen har en 90-tals känsla över sig, vilket kanske inte är så konstigt när den spelades in i slutet av 90-talet. Men jag tror det har mycket med rap-musiken att göra som kanske inte är den bästa eller min typ av musik alla gånger, men ändå är skön och fångar New York och 90-talet bra. Kan tänka mig att Jojje skulle kunna uppskatta den. Nu är det både svårt och vågat att försöka utmana Wall Street. Givetvis är det här inte en storfilm som den, men gillar man den ena bör man gilla den andra. Och även om likheterna finns där är det inte upprepande på något sätt. Med tanke på att det är regidebut (och manus) av Ben Younger, tycker jag man lyckats väl. Det kanske saknas något för att göra det till en storfilm, men jag gillar den för vad den är och det känns som den lyckas med vad den vill förmedla. En sak jag läst om i efterhand är att det finns ett alternativt slut som låter kraftfullare och kanske hade varit att föredra. 3 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.5/10 IMDb: 6.9 Trailer - Boiler Room Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 12 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 12 Juni, 2011 Titel: All the Little Animals Genre: Drama/Äventyr/Thriller Land: Storbritannien År: 1998 Regi: Jeremy Thomas I rollerna: Christian Bale, John Hurt, Daniel Benzali, James Faulkner Handling: Bobby Platt är en lite trög ung man som efter att hans mamma gått bort flyr från sin hemske styvfar som dödat hans husdjur, en mus. På sin resa träffar Bobby en märklig gammal man som vandrar längs vägarna för att begrava påkörda djur. Omdöme: Bobby Platt (Christian Bale) har efter en huvudskada som ung varit lite trög och måste nu som 24-åring stå på egna ben när hans mor gått bort. Hans styvfar, som han kallar "The Fat" (Daniel Benzali), har aldrig gillat honom och ser nu sin chans att få det han alltid velat komma åt - moderns framgångsrika butik mitt i London. Men Bobby låter sig inte hotas att skriva på några papper och rymmer istället. Han tar sig ut till det idylliska landet där han träffar på Mr. Summers (John Hurt) som bor ute i skogen och som han blir vän med. Jag tycker kanske man kunde ha förväntat sig lite mer utav filmen och framförallt att man borde fått ut mer av skådespelarna. Nu tror jag främst det är regissörens fel då både Christian Bale och John Hurt bevisat många gånger att de är minst sagt duktiga skådespelare. Och visst gör de vad de ska, men det känns inte riktigt som de tar det extra steget som man hade hoppats på att få se. Istället är det nog Daniel Benzali som den elake styvfadern som får ut mest av sitt skådespeleri. Filmen kan ses som två filmer där historien mellan Bale och Hurt stundtals är ett fint äventyr medan det blir mer thriller när styvfadern är med. Tror nästan man borde ha koncentrerat sig helt på äventyrsdelen istället. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 6.9 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 12 Juni, 2011 Filmstar Report Share Skriven 12 Juni, 2011 Titel: Boiler Room Filmen har en 90-tals känsla över sig, vilket kanske inte är så konstigt när den spelades in i slutet av 90-talet. Men jag tror det har mycket med rap-musiken att göra som kanske inte är den bästa eller min typ av musik alla gånger, men ändå är skön och fångar New York och 90-talet bra. Kan tänka mig att Jojje skulle kunna uppskatta den. Kul att du tänker på att den kanske kan passa mig och att du snappat upp att jag gillar hiphop. Well, jag kanske nämnt det några gånger, t ex i min recension av The Wackness. Hittade hela . Ah, A Tribe Called Quest bl a. Kan vara värt att se filmen bara för ljudspåret. Jag har förresten nog inte sett Wall Street heller, i alla fall inte i modern tid. Kanske ska köra ett litet tema med dessa två? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Red Skriven 15 Juni, 2011 Report Share Skriven 15 Juni, 2011 Street of Shame (Kenji Mizoguchi, 1956, Japan) Ytterligare en gång väljer Kenji Mizoguchi att göra en film om ett av de ämnen som låg honom närmast om hjärtat. Nämligen om de prostituerades situation i ett mans & pengardominerat samhälle. Kanske beror hans fascination för ämnet på att hans egen syster tvingades att börja arbeta som geisha för att kunna försörja familjen. I sina tidigare filmer har han skildrat hur yrket Geisha successivt har tappat sin sanna innebörd. De gamla goda tiderna när de japanska underhållarna var respektingivande kvinnor nämns också kortfattad i en sekvens. I den här filmen är de kvinnor vi får stifta bekantskap med renodlade prostituerade. Jag tycker att den här filmen har betydligt större djup och ger en mer nyansrik skildring på ämnet än hans trettiotalsfilm Sisters of the Gion gör. Hans trettiotalsfilm var helt enkelt lite för enkelspårig och var inte lika subtil i sin förmedling av budskapet. I den här filmen får man se saken ur fem olika infallsvinklar och vi får även höra information om debatten av den nya antiprostitueringslagen via radio. Jag gillar den mörka och stundtals cyniska tonen som ständigt känns närvarande. Förmodligen den mest deprimerande av Mizoguchi's filmer, även om det går att finna glimtar av glädje och optimism också. Skildrar en del mörka ämnen så som självmord och är trots ämnesvalet rätt olik regissörens andra verk. Samma sak är det ju med Yasujiro Ozu's minst lika mörka Tokyo Twilight, den enda skillnaden var att Mizoguchi's film blev en stor publiksuccé emedan Ozu's fick ett svalt mottagande. Jag gillar även den kusliga experimentella musiken som tillämpas i samband vid dramatiska ögonblick. Musik, ljussättning, och så vidare i all ära... Det är ju ändå trots allt till stor del skådespelareskarans förtjänst att filmen blev så pass dynamisk och levande. Jag blev speciellt tagen av Machiko Kyo's gestaltning av den amerikaniserade Mickey. Andra som står för minnesvärda insatser är bl.a. Ayako Wakao i rollen som den målmedvetna kvinnan som värderar pengar högre än allt annat och Michiyo Kogure som spelar rollen som hemmafrun som värderar överlevnad över respekt. Filmen kan inte riktigt mäta sig med hans främsta verk rent visuellt dock. Scenografin är inte riktigt lika tilltalande som i hans bästa verk och avsaknaden av hans karakteristiska långa kameraåkningar påverkar också helhetsintrycket negativt. Detta betyder dock inte att filmen helt saknar sådana kvalitéer. Till exempel är den inledande sekvensen där kvarteret Yoshiwara visas upp ur ett fågelperspektiv i allra högsta grad estetiskt tilltalande. Och den sekvensen vid fabriken där mamman till sist träffar sin son är imponerande även på det emotionella planet. Mäktigt slut. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 15 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 15 Juni, 2011 Titel: After Hours / En natt i New York Genre: Komedi/Drama/Thriller Land: USA År: 1985 Regi: Martin Scorsese I rollerna: Griffin Dunne, Rosanna Arquette, Linda Fiorentino, Teri Garr Handling: Paul är en dataprogrammerare som vill ha mer mänskliga kontakter, vilket han får med besked under en mardrömslik natt i New York. Det börjar bra med en träff med Marcy på ett café, men så börjar problemen och frågan är om Paul någonsin kommer hem igen? Omdöme: När man tänker på Martin Scorsese och hans filmer är det oftast gangster- eller storfilmer av något slag. Men i det här fallet känns det som en ganska liten film som lika gärna hade kunnat vara en pjäs. Griffin Dunne, som spelar Paul, påminner starkt om Dudley Moore både utseende- och skådespelarmässigt. Han har en tendens att hamna i trubbel denna natt som starkt skiljer sig från hans tråkiga vardag. Allt börjar med att han träffar Marcy (Rosanna Arquette) på ett café och sedan hälsar på hemma hos henne och hennes väninna, konstnären Kiki (Linda Fiorentino). Filmen är lite konstig, saker som händer är udda, men det är också det som är charmen med filmen. Samtidigt är det inte "over the top" utan han har bara otur att han träffar så många konstiga typer på en och samma gång. Men så är detta en natt i New York och allt kan hända. Jag gillar hur Paul hamnar i problem och hur han förändras och blir mer desperat att ta sig hem från denna mardröm. Atmosfären i filmen är också något man lyckats med med de regniga öde gatorna, den småkusliga musiken och fotot som glider med snyggt och bjuder på en del godbitar. Enligt vad jag läst ville Scorsese få till en Hitchcock-liknande känsla i filmen och det har han lyckats med. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.6 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 17 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 17 Juni, 2011 Titel: Hanna Genre: Action/Kriminalare/Mysterium/Thriller Land: USA/Storbritannien/Tyskland År: 2011 Regi: Joe Wright I rollerna: Saoirse Ronan, Eric Bana, Cate Blanchett, Tom Hollander Handling: En 16-årig flicka har uppfostrats av sin far att bli den perfekta mordmaskinen. Efter ett liv i vildmarken låter hon sig tillfångatas av den hänsynslösa underrättelsetjänst som jagar fadern. Allt i ett försök att komma åt den agent som mördade hennes mor. Omdöme: Det första jag tänker på när jag ser filmen är att den känns väldigt europeisk. Nu är förvisso regissören Joe Wright britt, men stilen på filmen är europeisk (tysk, fransk) både handlings- och utseendemässigt. Stora delar av filmen är inspelade i Tyskland, men även det finska vinterlandskapet används flitigt i början av filmen. Förutom att filmen är inspelad i Europa, är filmen på sina ställen lite udda och har några konstiga karaktärer som dyker upp. Nu finner jag upplägget med en ung tjej som kan ta sig an erfarna, professionella yrkesmän och likvidera dem som osannolikt. Det medför givetvis en viss reservation till filmen från min sida, men som tur är lyckas man hålla det på en bra nivå och förklarar varför hon kan lyckas med vad ingen annan skulle lyckas med. Det hjälper en del, men det är fortfarande svårt att övertyga mig att acceptera vad man tar del av. Nu är det tur att Saoirse Ronan, som spelar Hanna, gör en fin prestation och aldrig känns lillgammal vilket lätt hade förstört. Förutom Saoirse Ronan ses Eric Bana som hennes far som tränat upp och lärt henne allt hon vet då de bott i vildmarken under hela hennes uppväxt. Som agenten som vill se henne och hennes far död övertygar Cate Blanchett inte riktigt på mig, även om hon är en duktig skådespelerska. Den karaktär jag tycker sticker ut mest är blonderade tyske nattklubbsägaren/lönnmördaren som spelas av duktige Tom Hollander (duktig i In the Loop (2009). Han gör helt klart mycket med rollen och bjuder på det lilla extra. Två andra saker som sticker ut lite extra är fotot som bjuder på en del godbitar med bl.a. en lång tagning där man följer Eric Bana som avslutas med ett stort slagsmål. Även i regissörens Oscarsnominerade Atonement (2007) bjöds man på en härligt lång tagning, så det verkar vara något Joe Wright kan. Det andra är musiken av The Chemical Brothers som är lite annorlunda mot vad man är van vid att höra i en sån här typ av film. Kanske inte det bästa man hört, men tillräckligt bra och passande. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 4 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: 3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.2 Trailer - Hanna Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 19 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 19 Juni, 2011 Titel: Paul Genre: Komedi/Äventyr/Sci-Fi Land: USA/Storbritannien År: 2011 Regi: Greg Mottola I rollerna: Simon Pegg, Nick Frost, Kristen Wiig, Jason Bateman Handling: Graeme och Clive är två science fiction-nördar som är på semester och på jakt efter UFO:n i USA. De råkar stöta på utomjordingen Paul som hållts tillfångatagen på en militärbas sedan 40-talet och gör vad som helst för att komma därifrån. Jagade av FBI-agenter ger de sig tillsammans ut på en galen roadtrip för att återförena Paul med sitt moderskepp. Omdöme: Efter de två tidigare publiksuccéerna Shaun of the Dead (2004) och Hot Fuzz (2007) med radarparet Simon Pegg och Nick Frost, har man bytt ut regissören Edgar Wright (britten) mot Greg Mottola (amerikan) och även hamnat i USA. De två sci-fi-nördarna ska uppfylla en dröm - att bila runt USA i jakt efter UFO:n. Vad de aldrig trodde var att deras allra största dröm skulle gå i uppfyllelse. Men det är exakt vad som händer när de stöter på utomjordingen Paul (röst av Seth Rogen) som precis rymt från en militärbas där han hållits fången sen 40-talet och nu behöver hjälp av de två britterna. Precis som förväntat är filmen lättsam och bjuder på humor. Och när Paul dyker upp en bit in i filmen tar han över filmen, för han ÄR filmen utan tvekan. Paul kommer med sarkastiska kommentarer, gillar att svära och röka. Men han är inte direkt ond utan har bara tagit efter de dåliga vanorna på Jorden. För egen del hade han kunnat vara ännu värre, men han är helt klart en skön figur och dataeffekterna kan man inte klaga på. Tyvärr är resten av karaktärerna och handlingen mindre bra. Sevärt endast för Pauls skull, men håller inte som långfilm. Om det är manuset eller regissörens fel låter jag dock vara osagt. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: -3/5 - 6.5/10 IMDb: 7.2 Trailer - Paul Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 19 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 19 Juni, 2011 Titel: Hwanghae / The Yellow Sea Genre: Kriminaldrama/Thriller Land: Sydkorea År: 2010 Regi: Na Hong-jin I rollerna: Ha Jung-woo, Kim Yun-seok, Cho Seong-Ha, Lee Chul-Min Handling: Gu-nam arbetar som taxichaufför på den kinesiska gränsen mot Sydkorea, men har samtidigt stora spelskulder. Hans fru har lämnat honom och tagit sig till Sydkorea utan att höra av sig på länge. Han vänder sig till den lokale gangsterbossen Myun-ga som erbjuder Gu-nam pengarna han behöver till skulden (10.000 dollar) om han tar sig in i Sydkorea för att där döda en man. Väl där får han även chansen att leta efter sin försvunna fru, men en oväntad vändning gör att han snart blir jagad av polisen, gangsterbossen Myun-ga samt en koreansk gangsterboss. Omdöme: Regissören till härliga koreanska The Chaser (2008) återförenas här med sina två stjärnor. Ha Jung-woo spelar den skuldsatte och desperate Gu-nam medan Kim Yun-seok spelar gangsterbossen Myun-ga. Med tanke på att filmen är 2.30 lång byggs historien sakta upp med att visa Gu-nam och hur han faller längre och längre ner i träsket. Hans fru har lämnat honom, han har stora spelskulder och bryr sig inte om mycket, förutom sin lilla dotter som bor hos sin farmor. När Myun-ga ger honom chansen att tjäna ihop pengarna till skulderna, tar han den och ger sig av till Sydkorea. Det är här filmen börjar bli intressant. Han letar inte bara upp mannen han ska mörda utan försöker även i ett sista desperat försök hitta sin fru som han vet jobbade på ett ställe i Seoul. Men allt går inte enligt planerna och han kan inte stanna hur länge som helst då han kommit in och måste ta sig ut ur landet illegalt med båt. Om filmens första tredjedel är lite långsammare och uppbyggande, blir de andra två tredjedelarna desto mer fartfyllda. Och inte bara att det blir mer fart utan det blir ett rejält blodbad, en massaker, när polisen och två gangstergäng drabbar samman. Gu-nam måste inte bara hålla sig levande, han måste även försöka ta reda på vem som vill se honom död. Man bjuds inte på samma intensiva upplevelse som i The Chaser, men så är filmen också längre och har mycket att berätta. Det gäller att hänga med då det lätt blir lite krångligt att förstå vem som gör vad och hur allt ligger till. Men i slutändan har allt nystats upp och bitarna fallit på plats. Vägen dit är rejält blodig och det är nästan att man går över gränsen. Men det intressanta är att man kan lyckas med att göra en så seriös film, med bra handling, skådespeleri och produktionskvalité samtidigt som det nästan är slashervarning på många scener. Men det är sydkoreansk film i ett nötskal och det är det som gör att man bjuds på något utöver det vanliga. Man kan aldrig vara säker på vad man kommer få se eller vad som kommer hända. Jag gillar musiken lite extra som skapar bra stämning filmen igenom, vare det sig är mer dramatiska scener eller de spännande jaktscenerna. En sak jag kanske tycker är lite överdriven är att huvudpersonen kan undkomma en stor skara poliser och ett gangstergäng vid två tillfällen, vilket borde vara omöjligt. Å andra sidan stör det inte nämnvärt även om jag inte riktigt gillar det i en så pass seriös film som detta är. Miljöerna är oftast lite sunkiga då det handlar om en man från fattiga förhållanden, men fotot är ändå skickligt. Bästa karaktären är utan tvekan gangsterbossen Myun-ga som spelas skönt av Kim Yun-seok (som ju även var bäst i The Chaser i rollen som hallicken/f.d. polisen). Lite för lång i mitt tycke, men aldrig tråkig eller seg. 4 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 4 - Musik 4 - Foto -------------- 19 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.5/10 IMDb: 7.5 Trailer - The Yellow Sea Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tjalan Skriven 20 Juni, 2011 Report Share Skriven 20 Juni, 2011 Haha, Czechflash, är man ond om man kommer från jorden och svär och röker? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 20 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 20 Juni, 2011 Haha, Czechflash, är man ond om man kommer från jorden och svär och röker? Ja, för det mesta Nej, men han är inte så där "söt och gullig", och jag syftade mer på att de andra i filmen tror han är ond och ska använda sina krafter på dem, just för att han svär, röker och är allmänt kaxig. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 21 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 21 Juni, 2011 Titel: Source Code Genre: Mysterium/Sci-Fi/Thriller Land: USA/Frankrike År: 2011 Regi: Duncan Jones I rollerna: Jake Gyllenhaal, Michelle Monaghan, Vera Farmiga, Jeffrey Wright Handling: En soldat blir värvad till ett hemligt statligt program mot terrorism. Hans medvetande blir placerat i kroppen tillhörande ett vittne av ett terroristdåd. För att hitta den ansvarige för bombningen måste han genomleva händelsen gång på gång. Omdöme: Efter sin hyllade och lyckade regidebut med Moon (2009) kastar sig regissören Duncan Jones återigen in i sci-fi genren. Denna gång får Jake Gyllenhaal ensam klara sig mitt i ett terroristdåd ombord på ett tåg i Chicago. Han spelar soldaten kapten Colter Stevens och är förvirrad. Han är helt säker på att han tjänstgör i Afghanistan som helikopterpilot. Hans enda kontakt med omvärlden är Christina (Vera Farmiga) som han ser via en monitor och som ger honom information om uppdraget och vad som egentligen försiggår. Jag tycker filmens idé är lite kul och kan ses som en blandning mellan Minority Report (2002) och The Butterfly Effect (2004) där Colter Stevens alltså blir placerad i en annan persons kropp ombord på ett tåg. Att det inte bara går ut på att hitta den skyldige utan även att hitta sanningen om sig själv och de han jobbar åt, gör att filmen fungerar som långfilm. För det blir lite upprepande då samma sekvens spelas upp om och om igen, fast så klart med olika vinklar. Ja, lite som man gjorde i klassiska Groundhog Day (1993) där ju huvudpersonen blir allt mer desperat och försöker ta sig utanför gränserna, likaså här. Jake Gyllenhaal övertygar faktiskt lite överraskande då jag på förhand trodde han skulle sänka filmen en aning då jag inte gillat honom eller tyckt han övertygat sedan han slog igenom på allvar med Donnie Darko (2001). Han ser inte bara så där ansträngd ut som han brukar kunna göra, utan känns mer avslappnad och liksom redo för variationen i sin karaktär. En som däremot inte funkar är Jeffrey Wright som jag tycker spelar över som "professorn" som leder projektet. Kanske även att hans karaktär är för clichéartad vilket stör mig. Och dataeffekterna vid explosionerna är inte helt övertygande alla gånger. Föredrar alltid äkta vara framför dataanimering, men det är givetvis svårt att göra i vissa fall. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.7 Trailer - Source Code Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 21 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 21 Juni, 2011 Titel: Kill the Irishman Genre: Kriminaldrama Land: USA År: 2011 Regi: Jonathan Hensleigh I rollerna: Ray Stevenson, Vincent D'Onofrio, Val Kilmer, Christopher Walken Handling: Den sanna historien om Danny Greene, den orädde, stolte och ondskefulla Irlandsättade amerikanske gangster som gav sig på den italienske maffian i 1970-talets Cleveland. Helvetet bröt loss när denna kaxige, karismatiske, legendariske och svåråtkomliga bov startade ett områdeskrig där ett oräkneligt antal maffiamedlemmar slogs ned. Det ledde till slut till kollapsen av maffian, inte bara i Cleveland men också Milwaukee, Kansas City och Los Angeles samt flera andra städer över hela USA. Omdöme: När jag fick upp ögonen för den här filmen trodde jag automatiskt att det skulle vara en lite lättsammare, aningen korkad gangsterfilm. Men när det står klart att det är baserat på en sann historia och den faktiskt är seriöst gjord, om än med lite lägre budget, så blir det klart sevärt. Man märker tyvärr på sina håll att man använt sig av dataeffekter vid ett par explosioner, men vid andra explosioner är det äkta vara. Givetvis blir det dataeffekter när man ska se en person bli sprängd, lite för farligt annars. Men för egen del ser jag hellre bara riktiga explosioner. Bättre att använda dockor så känns det iaf äkta. Det jag också uppskattar med filmen är att man faktiskt fått till känslan av 70-tal väl. Ett plus är även att man använt sig av avdankade skådespelare istället för yngre, snyggare skådisar som inte hade passat. Ray Stevenson i huvudrollen som Danny Greene var för mig okänd på förhand, men han visade sig vara övertygande och helt rätt för rollen. Jag gillar att skådespelarna är fula, ja förutom Dannys kvinnor då som är snygga, men inte så där plastiga utan naturliga. Vincent D'Onofrio har jag alltid gillat och han växer in i rollen allt mer som en av få italienare som är på Dannys sida. Just att filmen är baserad på sanna händelser ger den lite mer tyngd och jag tycker ett genidrag var att klippa in autentiska klipp från nyhetsinslag från de olika morden, explosionerna och uppgörelserna. Det höjde helt klart hela känslan på filmen och var något jag uppskattade. Sen var det kul att filmen höll hela vägen, faktiskt att den kanske blev ännu lite bättre när allt trappades upp och Danny fick ett pris på sitt huvud. Val Kilmer behöver inte direkt förta sig i sin roll som den lokale polisen som respekterar Danny och även agerar berättarröst. Och Christopher Walken är kul att se även om han gärna kunde varit mer ond. 4 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.0 alt. 7.5 IMDb: 7.1 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tjalan Skriven 22 Juni, 2011 Report Share Skriven 22 Juni, 2011 Jag såg Paul. Den var sämre än jag hoppades, men ändå rätt rolig då och då. Jag menar, man måste vara rätt sämst om man misslyckas med radarparet Simon Pegg och Nick Frost. Så jävla bra är de tillsammans. Dags att fullborda Cornetto-trilogin nu. Seth Rogen dög som voiceover till Paul, det är roligt att han röker weed även som alien. 3/5 Sedan såg jag Love and Other Drugs också. Den började ungefär som No Strings Attached, med två attraktiva människor som blir fuck buddies. Sedan blir den tyngre och tyngre ju längre filmen går, och lyckas rätt bra faktiskt. Positivt att det inte blev någon sidostory där någon överdoserar på hans samples heller, det hade varit förbannat segt. Hathaway och Gyllenhaal gör bra prestationer båda två även om jag tycker att Hathaways nog överdrivdes för att hon spelade en person med en svår sjukdom, men det är ju å andra sidan sånt som brukar vinna dig Oscars. Något som verkligen sög ordentligt var dock musiken, den där slingan där det är någon brud som hummar och wailar var helt jävla värdelös och lyckades sabba majoriteten av scenerna där den var med, det var riktigt jävla frustrerande jobbigt. Var som ett jävla ankare på varje scen, bara sänkte dem totalt. 3-/5 Såg No Strings Attached. Den var extremt lättläst och tråkig på det viset. Också väldigt tråkigt med attraktiva människor som bor i perfekta lägenheter/hus trots att de inte har högbetalda jobb (hur fan kunde Natalie Portman och hennes polare ha råd med den där lägenheten?). Smårolig emellanåt, knappast en plåga att se om man tar den för vad den är och så är ju Natalie Portman alltid Natalie Portman. Det vill säga - man vill gifta sig med henne. Ashton Kutcher såg konstig ut. Som att han var tjock utan att vara tjock. Underligt. 2/5 Sedan tryckte jag även Jackass 3 i måndags, och den gav mig en extremt underlig eftersmak när jag bara timmar senare får reda på att Ryan Dunn dött i en bilkrasch natten till måndag. Han var min favorit-Jackass. Känns fortfarande riktigt jävla udda, har för fan tittat på filmer och serier med honom sedan jag var typ 11-12. Filmen var rätt rolig sålänge de håller sig till smärta och rädsla. Bajset och spyorna har jag aldrig tyckt varit så roligt, finns bara ett bajsstunt som underhållit mig och det är när Raab himself springer allt han kan medan han skiter. Duglig film att slökolla på, precis som alla Jackass-filmer. RIP Ryan Dunn. 3/5 Vet inte om jag skrev efter att ha sett Thor heller, förmodligen inte. En annorlunda superhjältefilm i och med de olika dimensionerna och en rätt konstig tredje akt utan någon rejäl slutfight kändes det som. Natalie Portman är otroligt fin som vanligt och blir så jävla pilsk varje gång hon träffar Thor att man måste sitta med benen i kors. En del riktigt komiska scener, hade varit ännu roligare om Thor visat mer av sina vanor i den moderna världen. När han drämmer kaffemuggen i golvet garvade jag högt. Kat Dennings var mest jobbig, men det är alltid roligt att se Stellan trots att han är bajare. Det enda löjliga är att de har med en massa kvotering i en sån här film, har svårt att tro att de nordiska gudarna hade några asiater eller svarta personer med. Det är lite som när det är tjejer med i fotbollsprogram trots att de inte kan ett skit om fotboll (säger inte att det inte finns kvinnor som kan fotboll, säger bara att det ofta är kvinnor med i fotbollsprogram som är där bara för att de är kvinnor och inte för att de faktiskt kan något). 3/5 Sedan såg jag X-Men: First Class. Mycket bättre än skitfilmen om Wolverine. Det enda negativa är att de har en massa karaktärer med som har samma krafter som "riktiga" X-Men och har samma efternamn i princip, som Alex Summers och snubben som gör exakt samma sak som Nightcrawler fast han är röd istället. Det kändes bara larvigt, och som att de tog superkrafter man är van vid sedan tidigare X-Men-filmer för att slippa förklara så mycket. Filmens själ och liv är dock Michael Fassbender som Magneto. Han var inte bara helt fruktansvärt badass, Fassbender är dessutom en väldigt skicklig skådespelare som inte missar ett beat. Hans hämndscener över hela världen är helt fantastiska, och hade filmen bara varit R istället för PG-13 hade de varit ännu bättre. Speciellt den nere i Argentina är fan helt fantastiskt badass. Ryser av tanken på när han vänder armen. 4-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 22 Juni, 2011 Moderator Report Share Skriven 22 Juni, 2011 Det enda negativa är att de har en massa karaktärer med som har samma krafter som "riktiga" X-Men och har samma efternamn i princip, som Alex Summers och snubben som gör exakt samma sak som Nightcrawler fast han är röd istället. Det kändes bara larvigt, och som att de tog superkrafter man är van vid sedan tidigare X-Men-filmer för att slippa förklara så mycket. Gillade också X-Men First Class och håller med i mycket du säger. Tycker definitivt den var bättre än Thor (för att jämföra superhjältefilmer), även om det ju inte var nåt större fel på Thor (förutom att han verkar gilla småpojkar då... nej, visst fan, det var ju Natalie Portman ) Men faktum är att både Alex Summers (Havoc) och han... Azazel eller vad han hette, han som teleporterade, är karaktärer som är hämtade från serietidningen. Framför allt Alex Summers (Scotts bror, antar jag att de flesta anat), som emellant haft en framträdande roll i olika X-titlar. Däremot hade jag det jobbigt med White Queen Emma Frost. Dels gillade jag inte hennes "diamantform", men framför allt var January Jones riktigt dålig. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.