Filmstar Czechflash Skriven 23 Juni, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 23 Juni, 2011 Titel: Insidious Genre: Skräck/Mysterium/Thriller Land: USA År: 2010 Regi: James Wan I rollerna: Patrick Wilson, Rose Byrne, Barbara Hershey, Lin Shaye Handling: Josh och Renai har precis flyttat in i ett stort hus tillsammans med sina tre barn när en av sönerna är med om en olycka på vinden och mystiskt hamnar i koma. När han några månader senare får komma hem för att vårdas av familjen inträffar en rad oförklarliga och skrämmande händelser. Josh och Renai börjar misstänka att huset är hemsökt, men sanningen överträffar deras vildaste mardrömmar. Omdöme: Männen bakom lyckade Saw (2004), regissören James Wan och manusförfattaren Leigh Whannell, har skapat denna övernaturliga skräckfilm som till en början fångar tittaren med sin kusliga stämning och uppbyggnad. Jag är inte så förtjust i övernaturliga skräckhistorier då de sällan lyckas fullfölja. Men några få har lyckats genom åren, främst en av mina favoriter i genren The Changeling (1980). Efter den ganska lyckade inledningen tappar filmen tyvärr allt mer när varelserna från "andra sidan" visar sig och man även träder in i denna övernaturliga värld. Jag tycker filmen då tappar sin kusliga stämning och övergår till att bli allt mer ointressant och på sina håll undermålig. Man går helt enkelt får långt och visar för mycket. Jag har alltid föredragit att låta fantasin ta över istället för att få allt serverat. Blir liksom inte lika spännande eller mystiskt som när man själv bara kan ana det värsta. Filmen har annars en del lyckade sekvenser och filmens look är det inget fel på. Karaktärerna är ganska bleka där man inte har någon att gilla eller något att hoppas på. Det är inte heller lika originellt som Saw var då man lånat mycket från andra kända skräckisar. Det behöver iofs inte alltid vara helt fel, men då ska man ändå ha en egen idé med det hela och gärna komma med något nytt också och det tycker jag inte man lyckas med här. Men det största problemet för mig är att man visar för mycket och det är inte särskilt bra när man gör det. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: +2/5 - 6.0 IMDb: 7.0 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tjalan Skriven 23 Juni, 2011 Report Share Skriven 23 Juni, 2011 Jag gillade inte heller Emma Frost. Och må så vara att de har varit med en hel del i serierna, tycker ändå det kändes som att Vaughn var lat. Trodde f.ö. att det var Cyclops farsa, den här filmen höll väl till på 60- och 70-talet. Är Scott sladdis eller? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Red Skriven 23 Juni, 2011 Report Share Skriven 23 Juni, 2011 Céline And Julie Go Boating Regi Jacques Rivette År 1974 Längd 192 min Land Frankrike Cast Juliet Berto, Dominique Labourier, Bulle Ogier, Marie-France Pisier, Barbet Schroeder, Nathalie Asnar, Marie-Thérèse Saussure Handling Celine och Julie finner en väg in i en parallell värld, där ett melodram utspelar sig i en herrgård. Nya vågen-klassiker som experimenterar med uppstyckade tidslinjer. Omdömme Alltid kul att se filmer av regissörer som vågar vara innovativa, experimentella, och prova något nytt. Rivette var kanske inte den första som experimenterade med uppstyckade tidslinjer (?), men den här filmen sprudlar verkligen av energi och kreativitet. Vill poängtera att detta inte är någon film som är speciellt 'pretto-aktig' (A lá Tarkovskij) utan det är helt enkelt en genuint underhållande film som är berättad på ett smart sätt och som bjuder på många tolkningsmöjligheter (A lá Lynch). Det är i princip bara två karaktärer som vi stifta bekantskap med i den 'verkliga' världen och därför är givetvis de två skådespelarna som ska gestalta dem oerhört viktiga för om filmen ska bli en succé eller flopp. Som tur är så är både Juliet Berto (i rollen som Céline) och Dominique Labourier (i rollen som Julie) båda helt underbara i sina respektive roller. Deras personligheter och liv skulle kunna beskrivas som varandras motpoler. Den ena är utåtriktad, den andra rätt blyg och tillbakadragen, den ena besatt av sitt förflutna, den andra av sin framtid. En kombination som brukar fungera rätt bra på film (A lá Harold & Maude) och den här filmen är inget undantag. Själv blev jag fängslad av den här filmen redan vid öppningssekvenserna. Lekfullheten, de autentiska parismiljöerna, och atmosfären är minst sagt charmig och medryckande. Men samtidigt var jag lite frustrerad till en början eftersom jag inte lyckades förstå vad som pågick och vad de båda flickornas relation var till varandra. Men allting klarnar så småningom på ett ypperligt sätt; dvs. regissören är inte övertydligt pedagogisk i sin approach till åskådarna utan man får läsa lite mellan raderna (A lá Det vita Bandet). Välskriven dialog, som jag gärna avnjuter igen, och en buffé av olika ämnen (magi, minne, fantasi, mord) blir man serverad. Vackert färgfoto och elegant scenografi (främst i den parallella världen). En del trevliga musikinslag med schyssta melodier. Gillar scenen när de två kvinnorna äntligen gör sina båttur eftersom den är så himla suggestiv och sjukt episk. Andra höjdpunkter att hålla utkik efter är de scener som utspelar sig på nattklubben. Innehåller även en del trevliga metaspekter. Och för den som inte vet så ska det tydligen även finnas tre uppföljare; Noroît (1976), Duelle (une quarantaine) (1976), The Story of Marie and Julien (2003). Au revoir! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Red Skriven 25 Juni, 2011 Report Share Skriven 25 Juni, 2011 The Young One Regi Luis Buñuel År 1960 Längd 95 min Land USA Cast Zachary Scott, Bernie Hamilton, Key Meersman, Crahan Denton, Claudio Brook Handling Ackompanjerat av filmens maffiga ledmotiv, flyr en svart man, anklagad för våldtäkt, till en ödslig ö. Men det är inte en semesterö han har hamnat på. Han hamnar i en härva av halvstulna båtmotorer, handgranater, rävsaxar och ännu mer våldtäkt. Omdömme Jag gillar verkligen filmens maffiga ledmotiv som spelas i inledningen och i slutet av filmen. Låten som spelas är "Sinnerman" och den sjungs av den amerikanska folkmusikern Leon Bibb. En annan positiv aspekt angående ljudet är avsaknaden av artificiell 'stämningsmusik' under filmens gång. Regissören lyckas utmärkt med att skapa en dynamisk atmosfär utan att använda sig av sådana billiga knep. Det ljud som vi hör under resans gång, förutom fågelkvitter och andra omgivningsljud, spelas/sjungs faktiskt av karaktärerna själva. Filmen innehåller också en del fina miljöskildringar av den isolerade ön. I form av eleganta kameraåkningar längs vegetationen och en del fina bildkompositioner. Fast det finns filmer som ger en bättre skildring av en isolerad ö (Den nakna ön) och vackrare filmer som visar upp vegetation (Glimpse of the Garden). Bernie Hamilton imponerar i huvudrollen som den sympatiske Traver som blir oskyldigt anklagad för våldtäkt på en vit kvinna och därför tvingas att fly. Rasism och fördomar är ett ämne som ständigt är närvarande i den här filmen. Filmen lyckas på ett ypperligt sätt visa hur utbrett fördomarna om svarta människor var när det begav sig i USA så sent som på 1960-talet. Men filmen behandlar ändå inte ämnet speciellt djupt utan den levererar i princip bara ett budskap om att det är fel. Filmen behandlar även relationen i mellan den fjortonåriga Evalyn gestaltad av Key Meersman och viltvårdaren Miller spelad av Zachary Scott. Intressant att följa hur deras relation utvecklas under filmens gång. Gillar även prästen i filmen som trots sin stora empati för sina medmänniskor även han har fördomar innerst inne. Filmen har många kvalitéer, men den kan inte riktigt matcha regissörens bästa verk på det visuella planet eller rent handlingsmässigt. På sätt och vis känns den här lite för mesig trots sina ämnesval och inte lika absurd, symbolisk, och brutal som mina två personliga favoriter av regissören; Den Andalusiska Hunden och Mordängeln. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 1 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 1 Juli, 2011 Titel: Trust Genre: Drama Land: USA År: 2010 Regi: David Schwimmer I rollerna: Liana Liberato, Clive Owen, Catherine Keener, Noah Emmerich, Viola Davis Handling: En förortsfamilj slits isär när den 14-åriga Annie träffar sin första pojkvän online. Efter månader kommunicerandes via chat och telefon upptäcker Annie att hennes vän inte är den han påstår sig vara... Omdöme: Att göra film om ett sånt här ämne är både svårt och provocerande. Man vill helst inte prata om det och försöker allt som oftast sopa det under mattan. Eller så vågar man inte bemöta problemet som t.ex. i Hard Candy (2005) där det hela bara urartar och man flyr problemet. Det gör man definitivt inte här då man på ett väldigt realistiskt sätt får en inblick i ett av alla dessa fall när 14-åriga Annie (Liana Liberato) och hennes familj dras in i en mardröm utan dess like. En liknande film, men med ett annat tungt ämne, är annars mexikanska Daniel & Ana (2009). Jag har aldrig tyckt David Schwimmer varit någon vidare skådespelare, men han visar helt klart att han har potential som regissör när han går in så pass seriöst som han gör här. Något som gör filmen så pass trovärdig är att Liana Liberato, som spelar Annie, verkligen är 14 år och inte 17-18 som Ellen Page var när hon spelade 14-åring i nämnda Hard Candy. Och Annie spelas mycket bra också, kanske främst i efterspelet när hon tillsammans med föräldrarna måste lära sig leva med händelsen. Likväl spelas hennes föräldrar bra av Clive Owen och Catherine Kenner. Det jag också gillar är att filmen inte hamnar i en Hollywood-fälla och byter riktning halvvägs eller lagom till upplösningen. Istället löper man linan ut och avslutar på ett både värdigt och trovärdigt sätt. En film som höll mig intresserad rakt igenom och som definitivt är ett bra exempel på vilka faror som finns där ute för alla minderåriga. Man ska känna något när man ser ett sånt här drama och det gör man här. Sen kan vissa (eller merparten) av de som ser filmen bli skrämnda av realismen och tycka mindre om filmen, men det får man räkna med. 4 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.0 alt. 7.5 IMDb: 7.2 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 4 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 4 Juli, 2011 Titel: Big Wednesday / Den stora dagen Genre: Drama Land: USA År: 1978 Regi: John Milius I rollerna: Jan-Michael Vincent, William Katt, Gary Busey, Sam Melville Handling: Tre surfare och vänner växer upp och lever för surfningen under 60- och 70-talet och väntar på den riktigt stora vågen. Omdöme: Tre vänner växer upp i 60-talets Kalifornien med passionen för surfning. Matt Johnson (Jan-Michael Vincent) är den duktigaste av de tre och är känd i surfarkretsarna, men har alkoholproblem. Jack Barlow (William Katt) är även han duktig och är den som egentligen har ljusast framtid och är mest balanserad av de tre. Leroy Smith (Gary Busey) är lite oslipad och har minst rutin som surfare, men har den största personligheten och är minst sagt smågalen. Tillsammans tillbringar de de goda och de mindre goda tiderna, och har alltid surfningen att falla tillbaka mot. Under filmens inledande del känner man att det är gemytligt och småmysigt. 60-tals musiken gör att man hamnar i rätt tidsera och man ser fram emot att följa vännerna i deras uppväxt och äventyr genom livet. Regissören John Milius och hans manuskollega Dennis Aaberg har till stora delar berättat sin egna surfarhistoria vilket gör att man känner att man fått till hela livsstilen. Tyvärr tappar man bort sig en bit in i filmen vilket gör att man tappar intresset innan avslutningen kommer igång igen med surfningen. En stor förebild för Point Break (1991) förresten där Gary Busey också spelar en av rollerna. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5 IMDb: 7.1 Trailer - Big Wednesday Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Pakten Skriven 5 Juli, 2011 Report Share Skriven 5 Juli, 2011 Jag såg Clint Eastwoods Mystic River igår. En riktigt bra film som jag rekommenderar starkt! En 5:a får den helt klart. Har precis sett The Mighty. Jag ger den också en 5:a. The Mighty har blivit en riktigt underrankad film. Jag känner inte någon som har sett den. Så jag antar att inte så många har på forumet har sett den heller. Men jag rekommenderar den starkt. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 5 Juli, 2011 Report Share Skriven 5 Juli, 2011 Transformers: Dark of the Moon Inför sitt tredje robotparty har filmteamet tagit vara på den onådiga kritiken som Revenge of the Fallen fick, till mångas glädje. Trots satsningen att göra en bättre film har den bemötts av nästan lika hårda recensioner. Ett mystiskt rymdskepp kraschar på månens mörka sida 1961, NASA vill hinna ditt före ryssarna så att de kan undersöka skeppet. Åtta år senare landar de och upptäcker prylar bortom deras vildaste fantasier. I nutiden har Sam (Shia LaBeouf) gått ut college, gjort slut med Mikaela och skaffat en ny tjej, Carly (Rosie Huntington-Whiteley). Optimus Prime och Autobots jobbar för planetens säkerhet genom att ta kål på Decepticons och andra sorters hot mot oskyldiga människor. Men Decepticons har en kunnig plan i bakfickan som involverar innehållet i den gamla farkosten på månen. Efter det nya hotet från dem är Sam ivrig att få hjälpa till i kampen för människornas överlevnad ännu en gång. Det ryktas att Megan Fox har uppträtt själviskt, gjort olämpliga uttalanden om Michael Bay och således blivit eliminerad från rollistan. Vi lider ingen förlust sett till skådespeleriet, hon har ersatts av Rosie Huntington-Whiteley som faktiskt är ett litet steg bättre, jag var beredd på att det skulle vara tvärtom. Rosie är förövrigt världens sexigaste enligt FHM, så man kan säga att Sam Witwicky har en kolossal tur med brudar. Välbekanta ansikten görs sällskap av nya. Oscarbelönade Frances McDormand får vara med och lira, Leonard Nimoy använder rösten och Buzz Aldrin gör en kort cameo, bara för att nämna några exempel. Negativ respons från kritiker har alltså inte bidragit till svårigheter i att fylla biroller med kända namn till uppföljaren. Sedvanlig logikpunktering förekommer i olika former, inte ens Rosies vita jacka är tillförlitlig eftersom den förblir som nytvättad genom allt springande bland explosioner och lortigheter. Likt förut är det bara korkat biogodis utan någon vidare tyngd. Jag uppskattar dock att den barnsliga humorn är borta och att filmen har en mörkare betoning än sin föregångare. Manusförfattaren Ehren Kruger verkar inte kunna det här med att avsluta sina verk ordentligt. Det allra största problemet med Dark of the Moon är saknaden av nedtrappning och adjötagande innan slutet. Pang, poff, tjoff, eftertexter. De kommer innan man vet ordet av och då är speltiden ändå för lång. Jag sätter en stark sexa i betyg tack vare fet actionunderhållnig. 6/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 5 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 5 Juli, 2011 Pakten: Välkommen till forumet ! Vet att jag hört talas om The Mighty tidigare, men inte sett den själv. Verkar hur som helst lovande. Det är väl den från 1998 ? Voldo: Om man som jag inte är något stort fan av filmerna, men ändå uppskattade den första filmen, är det värt att se trean på bio eller blir man lika besviken som på tvåan ? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 5 Juli, 2011 Report Share Skriven 5 Juli, 2011 Czechflash: Svårt att säga. Var det den pubertala humorn och de vedervärdiga scenerna med Sams morsa man störde sig på i tvåan så kan trean vara värd en titt, för där är de borta. Fast trean är inte lika bra som ettan. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 5 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 5 Juli, 2011 Titel: Uncle Buck Genre: Komedi/Drama Land: USA År: 1989 Regi: John Hughes I rollerna: John Candy, Jean Louisa Kelly, Macaulay Culkin, Laurie Metcalf Handling: Ungkarlen Buck panikinkallas som barnvakt av sin välartade bror. Buck, som är ovan med barn, ska nu passa den upproriska tonårsdottern och hennes två söta småsyskon. Omdöme: Förväntade mig en ganska så korkad och barnslig film, men man ska aldrig underskatta John Hughes som gjorde några pärlor under 80-talet. Nu tillhör det här inte hans bättre filmer, den saken är säker. Men den har iaf tillräckligt med substans för att det ändå ska funka blandat med några sköna scener där John Candy får briljera. Tycker kanske det blir för mycket fokus på meningsskiljaktigheterna mellan Buck (John Candy) och tonårsdottern Tia där de två yngre syskonen Miles (Macaulay Culkin) och Maizy hamnar allt mer i bakgrunden trots att man faktiskt hade velat se mer av dem. Men filmen kretsar kring Buck och hans problem, vare det sig är med sin flickvän eller hans attityd. Jag gillar hur han är villig att gå hur långt som helst för att skydda Tia genom att hota hennes tvivelaktiga pojkvän. Tia har inte mycket över för sin farbror och ser sin chans att hämnas. Allvarligare än jag trodde, men trots allt utan att vara tillräckligt bra för att jag verkligen ska uppskatta det. Behållningen är helt enkelt John Candy och några scener som sticker ut, bl.a. på bowlinghallen eller när Macaulay Culkin förhör John Candy vid matbordet. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: -3/5 - 6.0 IMDb: 6.7 Trailer - Uncle Buck Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 7 Juli, 2011 Report Share Skriven 7 Juli, 2011 Czechflash: Såg Amer som du recenserade eftersom jag är ett stort giallo fan. Tycker att det gick till överstyr med alla vinklar och ljud, det blev nästan roligt till slut och det är nog inte meningen Den hade sina stunder dock t ex slutet var riktigt bra. Du nämnde en annan nygjord giallo men kommer inte ihåg vad den hette. Vet du vilken jag menar? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 7 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 7 Juli, 2011 Håller definitivt med dig. Amer kändes överarbetad på många sätt. Men slutbiten var klart bra och som jag skrev så borde de haft mer av den varan även tidigare. Den andra filmen, som ser ut att vara lite lägre budget, heter Blackaria. Det är den som har skön musik av franska gruppen Double Dragon. Den har jag dock inte sett, endast trailern. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 9 Juli, 2011 Report Share Skriven 9 Juli, 2011 Håller definitivt med dig. Amer kändes överarbetad på många sätt. Men slutbiten var klart bra och som jag skrev så borde de haft mer av den varan även tidigare. Den andra filmen, som ser ut att vara lite lägre budget, heter Blackaria. Det är den som har skön musik av franska gruppen Double Dragon. Den har jag dock inte sett, endast trailern. Hoppas dom gör en till fast med mer av vad slutet bjöd på. Ska följa dom noga framöver. Har blackaria släppts? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Juli, 2011 Håller definitivt med dig. Amer kändes överarbetad på många sätt. Men slutbiten var klart bra och som jag skrev så borde de haft mer av den varan även tidigare. Den andra filmen, som ser ut att vara lite lägre budget, heter Blackaria. Det är den som har skön musik av franska gruppen Double Dragon. Den har jag dock inte sett, endast trailern. Hoppas dom gör en till fast med mer av vad slutet bjöd på. Ska följa dom noga framöver. Har blackaria släppts? Absolut, precis vad jag också hoppas på. De har definitivt talangen, vad de kanske behöver är ett bra manus skrivet av någon annan. Kanske borde slå sig ihop med Dario Argento själv som ju har bra idéer och är deras förebild. Blackaria ( , ) har släppts på DVD i Frankrike, men vad jag vet finns den inte att få tag i än så länge för oss som vill ha åtminstone engelsk text. Sen har de en till i Last Caress (trailer) som de kallar "Glam Gore". Har som sagt mindre budget och verkar B på sina ställen, men har även några roliga idéer som gör att den kan vara kul att se. Och så musik av Double Dragon, så klart. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.