Filmstar Czechflash Skriven 10 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 10 Juli, 2011 Titel: The Number 23 Genre: Drama/Mysterium/Thriller Land: USA År: 2007 Regi: Joel Schumacher I rollerna: Jim Carrey, Virginia Madsen, Danny Huston, Rhona Mitra Handling: Familjefadern Walter Sparrow kommer över en mystisk bok som heter "The Number 23". Bokens huvudperson är en privatdetektiv vars liv tycks ha väldigt många kopplingar till Walters eget. I boken spelar talet 23 en ödesdiger roll och Walter börjar själv se talet överallt i sin omgivning, övertygad om att det bär på en dold betydelse även för honom. Omdöme: När filmen kom tänkte jag direkt att det var en amerikansk remake, eller iaf version, på tyska filmen 23 (1998). Vad de har gemensamt är givetvis talet 23 och att huvudpersonen blir besatt av talet. Men där slutar likheterna då denna film är mer åt fantasy-hållet och tar ut svängarna medan den tyska filmen är baserad på verkliga händelser och högst realistisk. Jim Carrey spelar Walter Sparrow och sköter sig i en seriös roll, vilket man sett honom göra tidigare. Men visst slänger man in ett par komiska repliker åt honom utan att förstöra den mörka stämningen i filmen. Jag tycker filmen inleder mystiskt och bra. När Walter Sparrow börjar läsa en bok som hans fru hittat i en bokaffär, tar den över hans liv och han blir besatt av informationen och att det känns som han till stora delar läser om sitt egna liv. Vi får även se bokens historia utspela sig framför ögonen då Walter fantiserar om att han själv är karaktären han läser om. Vi hamnar då i en noir-liknande värld med farliga kvinnor och han själv som privatdetektiven Fingerling. Även om jag gillar looken under denna fantasivärld, är det något som känns fel. Tror det är att man inte riktigt kan ta det på allvar, känns tillgjort. Jag tycker också man går för långt och kanske överarbetar storyn. Men det är kul och fascinerande med numret 23. Och just det, gillar förtexterna som drar in en med en gång, lite som Se7en (1995) gjorde. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: -3/5 - 6.0 IMDb: 6.2 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 10 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 10 Juli, 2011 Titel: An Innocent Man / Oskyldigt dömd Genre: Drama/Kriminalare/Thriller/Action Land: USA År: 1989 Regi: Peter Yates I rollerna: Tom Selleck, F. Murray Abraham, Laila Robins, David Rasche Handling: Jimmie Rainwood är inlåst bland män som han inte kan lita på. Bland män som kan döda för en cigarett. Och samtidigt oskyldig. Inlåst därför att två ohederliga narkotikaspanare gjort ett misstag de inte vågar erkänna. Omdöme: Det var ett bra tag sen jag såg denna film, men trots det hade flera scener satt sig. Under filmens inledande del kan jag inte låta bli att tänka på Tom Selleck som "Magnum" från tv-serien med samma namn. Han är en respektabel man med ett bra jobb, en kärleksfull fru och ett vackert hem. Men hans tillvaro förändras drastiskt på några få sekunder som ser honom hamna i fängelse anklagad för något han är oskyldig till. Magnum-stämpeln på Tom Selleck är nu borta och han gör vad som bör förväntas av honom i rollen. Ett stort plus även till alla statister man använt sig av under fängelsescenerna. Många av dem var f.d. fångar man tog in, och de ser verkligen ut som kåkfarare vilket bara gör det mer autentiskt. Man har även lyckats bra i birollerna där ärrade F. Murray Abraham är en av de som står ut i rollen som Virgil Cane som visar Jimmie ett och annat inne i fängelset. David Rasche, i rollen som en av de smutsiga narkotikapoliserna, övertygar även han och är så där äcklig och oberäknelig, rycker lite med axlarna och gör vad som krävs för att man ska bli övertygad. Filmens upplägg är annars enkelt och man har sett liknande filmer förr, men den är välgjord och tål att ses. Fängelsescenerna känns äkta som tidigare nämnts mycket pga alla statister. Den är inte smart på något sätt, men den försöker inte heller vara det och då funkar det också. Kanske att det blir lite för Hollywood-aktigt slut på det hela, men jag köper det. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: +3/5 - 6.5 alt. 7.0 IMDb: 6.2 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Peo Skriven 10 Juli, 2011 Report Share Skriven 10 Juli, 2011 (ändrad) Test, test. Det verkar funka igen. Hör av er om ni fortfarande får felmeddelanden. Ändrad 10 Juli, 2011 av Peo Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 11 Juli, 2011 Report Share Skriven 11 Juli, 2011 Håller definitivt med dig. Amer kändes överarbetad på många sätt. Men slutbiten var klart bra och som jag skrev så borde de haft mer av den varan även tidigare. Den andra filmen, som ser ut att vara lite lägre budget, heter Blackaria. Det är den som har skön musik av franska gruppen Double Dragon. Den har jag dock inte sett, endast trailern. Hoppas dom gör en till fast med mer av vad slutet bjöd på. Ska följa dom noga framöver. Har blackaria släppts? Absolut, precis vad jag också hoppas på. De har definitivt talangen, vad de kanske behöver är ett bra manus skrivet av någon annan. Kanske borde slå sig ihop med Dario Argento själv som ju har bra idéer och är deras förebild. Blackaria ( , ) har släppts på DVD i Frankrike, men vad jag vet finns den inte att få tag i än så länge för oss som vill ha åtminstone engelsk text. Sen har de en till i Last Caress (trailer) som de kallar "Glam Gore". Har som sagt mindre budget och verkar B på sina ställen, men har även några roliga idéer som gör att den kan vara kul att se. Och så musik av Double Dragon, så klart. Ja, vore riktigt coolt om dom slog ihop sig med Argento. En annan sak som var bra med Amer var ju musiken, glömde nämna det. Helt suverän! Ska se Blackaria och Last Caress så fort dom finns tillgängliga. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 11 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 11 Juli, 2011 Håller definitivt med dig. Amer kändes överarbetad på många sätt. Men slutbiten var klart bra och som jag skrev så borde de haft mer av den varan även tidigare. Den andra filmen, som ser ut att vara lite lägre budget, heter Blackaria. Det är den som har skön musik av franska gruppen Double Dragon. Den har jag dock inte sett, endast trailern. Hoppas dom gör en till fast med mer av vad slutet bjöd på. Ska följa dom noga framöver. Har blackaria släppts? Absolut, precis vad jag också hoppas på. De har definitivt talangen, vad de kanske behöver är ett bra manus skrivet av någon annan. Kanske borde slå sig ihop med Dario Argento själv som ju har bra idéer och är deras förebild. Blackaria ( , ) har släppts på DVD i Frankrike, men vad jag vet finns den inte att få tag i än så länge för oss som vill ha åtminstone engelsk text. Sen har de en till i Last Caress (trailer) som de kallar "Glam Gore". Har som sagt mindre budget och verkar B på sina ställen, men har även några roliga idéer som gör att den kan vara kul att se. Och så musik av Double Dragon, så klart. Ja, vore riktigt coolt om dom slog ihop sig med Argento. En annan sak som var bra med Amer var ju musiken, glömde nämna det. Helt suverän! Ska se Blackaria och Last Caress så fort dom finns tillgängliga. Jo, musiken i Amer var klart bra. Tyvärr för egen del kände jag igen det mesta sedan tidigare så det hade inte samma genomslagskraft på mig. Det är låtar från gamla italienska eurocrime filmer från 70-talet, en genre som gärna får få samma återuppståndelse som giallon börjar få. Har du förresten sett någon gammal giallo ?Finns ju flera trevliga, men även mycket som inte är värt att nämna. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 11 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 11 Juli, 2011 Titel: Blue Steel Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller Land: USA År: 1989 Regi: Kathryn Bigelow I rollerna: Jamie Lee Curtis, Ron Silver, Clancy Brown, Elizabeth Peña, Richard Jenkins, Tom Sizemore Handling: En kvinnlig nybliven polis blir beundransobjektet för en psykopat som ser henne skjuta ihjäl en väpnad rånare. Det blir en katt-och-råtta-lek med livet som insats. Omdöme: Kathryn Bigelow innan hon slog igenom med Point Break (1991) och vann regi-Oscarn för The Hurt Locker (2008) står för regin i denna actionfyllda polis-mot-psykopat-film. Det hela börjar med att den kvinnliga polisen Megan Turner (Jamie Lee Curtis) på sin allra första dag som polis ingriper när hon ser ett rån på en livsmedelsbutik. Adrenalinet pumpar, hon tar ett par djupa andetag och konfronterar den pistolbeväpnade rånaren (Tom Sizemore i sin debutroll). Hon tvekar inte när han plötsligt riktar pistolen mot henne utan skjuter honom mitt framför alla vittnen. Ett av vittnena i butiken, Eugene Hunt (Ron Silver), kommer få en betydelsefull roll i katt-och-råtta-leken som drar igång lite senare. En sak är säker, filmen är fylld med hål i storyn och man får inte se detaljerat och proffsigt polisarbete. Tvärtom skakar man på huvudet filmen igenom på valen karaktärerna fattar och de uteblivna utredningarna. Hur kan man t.ex. missa att hålla kvar ett nyckelvittne när man har poliser på plats, eller låta en pistol försvinna från brottsplatsen. Ja, frågorna är många och det är främst detta som tyvärr sänker filmen. För det är egentligen inte så mycket fel på underhållningen och tempot i filmen. Den är händelserik och det ska en actionfilm vara, men man får inte glömma bort att kolla upp fakta och göra filmen så pass realistisk som möjligt. Jamie Lee Curtis tycker jag inte direkt övertygar i sin roll, vilket man tycker är lite konstigt då kvinnliga regissörer många gånger lyckas fånga en kvinnas prestation bättre. Men Kathryn Bigelow går aldrig riktigt på djupet på sin kvinnliga huvudkaraktär, istället är det Ron Silver som den psykopatiske Wall Street-mannen som får mest att jobba med och även om han kanske får ta ut svängarna för mycket, är det han som ger den mest minnesvärda prestationen. Tycker dock man går minst ett steg för långt med karaktären, men det är inte skådespelarens fel. Stundtals tycker jag faktiskt man lyckas med stämningen som påminner en del om The Terminator (1984) med bl.a. musiken (Brad Fiedel som står för båda) och fotot (en del slow motion och annat liknande). Kathryn Bigelow fick givetvis en hel del inspiration och hjälp av sin partner och senare make James Cameron. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: -3/5 - 5.5 alt. 6.0 IMDb: 5.4 Trailer - Blue Steel Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 11 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 11 Juli, 2011 Titel: The Mosquito Coast / Moskitkusten Genre: Äventyr/Drama Land: USA År: 1986 Regi: Peter Weir I rollerna: Harrison Ford, Helen Mirren, River Phoenix, Martha Plimpton Handling: Allie Fox är en excentrisk uppfinnare som tröttnat på USA med dess våld, girighet och materialism. Han ger sig av med sin familj, det vill säga frun, sönerna Charlie och Jerry samt två mindre tvillingdöttrar, till Moskitkusten någonstans i Centralamerika för att leva i naturen. Av en full tysk köper han borgmästarämbetet till en liten djungelstad, Jeronimo, som visar sig vara bara några primitiva hyddor, men efter några månaders hårt arbete har Allie och lokalbefolkningen byggt en helt ny, välfungerande stad. Allie har också förverkligat sitt projekt att bygga en jättelik kylanordning som drivs med ammoniak. Men en dag får de ett besök som ändrar på tillvaron. Omdöme: Man känner redan när filmen börjar att det är en film med Oscarsambitioner. Det är sättet filmen är berättad och uppbyggd som kanske inte går efter den typiska mallen, men ändå känns storproduktion på något sätt. Vi får då och då ta del av en berättarröst tillhörandes River Phoenix, som spelar den äldsta sonen Charlie. Tycker allt som oftast det passar med berättarröst och här har man lyckats då man använder den lagom sparsamt och ger en känsla av osäkerhet som kryper allt närmare. I grund och botten är det ett äventyr om en familj som lämnar all säkerhet hemma i USA och bosätter sig djupt inne i djungeln efter att ha tagit sig ner för en flod någonstans i Centralamerika. Till en början känns det som Harrison Ford som pappan och uppfinnaren Allie överspelar, men när de kommer till djungeln känns det mer som det är karaktären som är extrem än att det är dåligt skådespeleri. Men känslan av överspel dyker upp igen under senare delen av filmen och till slut slår jag fast att det är en kombination av jobbig karaktär och överspel. Men där emellan funkar filmen ganska bra och jag gillar trots allt äventyret man bjuds på samtidigt som man väntar på att den verkligen ska gripa tag i en. Det gör den aldrig, men samtidigt lyckas man få till en vändning i storyn som är lite oväntad. Sista halvtimmen tycker jag dock filmen går lite för långt, men allt har egentligen att göra med den excentriska karaktären Harrison Ford spelar. Helen Mirren och River Phoenix får inte riktigt det utrymme de kanske borde fått, men båda spelar bra. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5 IMDb: 6.6 Trailer - The Mosquito Coast Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 11 Juli, 2011 Report Share Skriven 11 Juli, 2011 Håller definitivt med dig. Amer kändes överarbetad på många sätt. Men slutbiten var klart bra och som jag skrev så borde de haft mer av den varan även tidigare. Den andra filmen, som ser ut att vara lite lägre budget, heter Blackaria. Det är den som har skön musik av franska gruppen Double Dragon. Den har jag dock inte sett, endast trailern. Hoppas dom gör en till fast med mer av vad slutet bjöd på. Ska följa dom noga framöver. Har blackaria släppts? Absolut, precis vad jag också hoppas på. De har definitivt talangen, vad de kanske behöver är ett bra manus skrivet av någon annan. Kanske borde slå sig ihop med Dario Argento själv som ju har bra idéer och är deras förebild. Blackaria ( , ) har släppts på DVD i Frankrike, men vad jag vet finns den inte att få tag i än så länge för oss som vill ha åtminstone engelsk text. Sen har de en till i Last Caress (trailer) som de kallar "Glam Gore". Har som sagt mindre budget och verkar B på sina ställen, men har även några roliga idéer som gör att den kan vara kul att se. Och så musik av Double Dragon, så klart. Ja, vore riktigt coolt om dom slog ihop sig med Argento. En annan sak som var bra med Amer var ju musiken, glömde nämna det. Helt suverän! Ska se Blackaria och Last Caress så fort dom finns tillgängliga. Jo, musiken i Amer var klart bra. Tyvärr för egen del kände jag igen det mesta sedan tidigare så det hade inte samma genomslagskraft på mig. Det är låtar från gamla italienska eurocrime filmer från 70-talet, en genre som gärna får få samma återuppståndelse som giallon börjar få. Har du förresten sett någon gammal giallo ?Finns ju flera trevliga, men även mycket som inte är värt att nämna. Jaha ok, trodde inte musiken hade använts i nåt, det var ju lite av en besvikelse. Har sett en del gamla giallos men de som står ut för mig är väl "The Strange Vice Of Mrs. Wardh", "The Case Of The Scorpion's Tail" och "Deep Red". Du får gärna tipsa mig! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 11 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 11 Juli, 2011 Jaha ok, trodde inte musiken hade använts i nåt, det var ju lite av en besvikelse. Har sett en del gamla giallos men de som står ut för mig är väl "The Strange Vice Of Mrs. Wardh", "The Case Of The Scorpion's Tail" och "Deep Red". Du får gärna tipsa mig! För egen del gjorde det ju tyvärr att det inte fick samma effekt som det nog hade på dig som inte kände till musiken sedan tidigare. Men jag gillar musiken så klart det var kul att höra den. De du nämner är nog också de jag tycker är bland de bästa, främst The Strange Vice Of Mrs. Wardh och The Case of the Scorpion's Tail (båda av Sergio Martino för övrigt) som nog är favoriterna. Förutom dessa och de flesta Argento på 70- och 80-talet, är det nog dessa jag kan rekommendera: What Have They Done to Your Daughters? (1974) - IMDb (blandning mellan giallo och eurocrime) Torso (1973) - IMDb Don't Torture a Duckling (1972) - IMDb What Have They Done to Solange? (1972) - IMDb The Perfume of the Lady in Black (1974) - IMDb The Blood-Stained Orchids (1972) - IMDb Och dessa gav jag inte riktigt godkänt, men de har något värt att se och kan tilltala andra mer än mig: The Black Belly of the Tarantula (1971) - IMDb All the Colors of the Dark (1972) - IMDb Who Saw Her Die? (1972) - IMDb Short Night of Glass Dolls (1971) - IMDb Sen finns det flera eurocrime-filmer jag kan tipsa om vid intresse då det finns flera pärlor i den genren. Men precis som med giallo-genren är de flesta sevärda på ett eller annat sätt då de oftast har roliga idéer, smarta bildlösningar, snyggt foto, bra musik, snygga tjejer eller något man kan ta med sig. Så det beror på vad man vill få ut av att se filmerna. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 12 Juli, 2011 Report Share Skriven 12 Juli, 2011 Czechflash: Tack för tipsen! Har lagt in dom jag inte sett i ska-se listan. Angående eurocrime så låter det intressant. Vad är skillnaden på eurocrime och giallo? Jag gillar råa giallos med bra musik, coolt foto och naket så om du har några såna eurocrime tips så är jag intresserad Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 12 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 12 Juli, 2011 Czechflash: Tack för tipsen! Har lagt in dom jag inte sett i ska-se listan. Angående eurocrime så låter det intressant. Vad är skillnaden på eurocrime och giallo? Jag gillar råa giallos med bra musik, coolt foto och naket så om du har några såna eurocrime tips så är jag intresserad Du är välkommen ! Hittade förresten två till som jag missade eftersom jag bara letade efter 70- och 80-talet, men Mario Bava, som faktiskt var den som startade giallo-genren före Dario Argento, gjorde två bra giallos redan på 60-talet. The Girl Who Knew Too Much (1963) - IMDb och Blood and Black Lace (1964) - IMDb. Förstnämnda är i svartvitt och vad jag vet den första giallon (snyggt foto, inte så brutal). Den andra är klassisk giallo i färg, stämningsfull, snyggt foto och bra. Eurocrime har inte en maskerad mördare med svarta handskar som går runt och mystiskt mördar folk (helst tjejer så klart). Istället brukar det vara en avdankad polis som ska hämnas på ett gäng eller liknande, alternativt drogrelaterat. Brukar vara mer action än mystik, men vissa kombinerar båda. Här är några tips, utan någon som helst ordning (fasiken, jag vill också ha tips, haha): Italienskt: Hitch-Hike (1977) - IMDb Rabid Dogs / Kidnapped (1974) - IMDb Milano calibro 9 (1972) - IMDb La mala ordina (1972) - IMDb Contraband (1980) - IMDb What Have They Done to Your Daughters (1974) - IMDb (blandning av giallo och eurocrime) Tony Arzenta (1973) - IMDb Revolver (1973) - IMDb High Crime (1973) - IMDb Street Law (1974) - IMDb Il grande racket / The Big Racket (1976) - IMDb Napoli violenta (1976) - IMDb The Cynic, the Rat and the Fist (1977) - IMDb Manhunt in the City (1975) - IMDb Violent Professionals (1973) - IMDb Heroin Busters (1977) - IMDb Colt 38 Special Squad (1976) - IMDb A Man Called Magnum (1977) - IMDb Convoy Busters (1978) - IMDb Och lite franskt också: Peur sur la ville / Fear Over the City (1975) - IMDb Le professionnel (1981) - IMDb L'alpagueur (1976) - IMDb Police Python 357 (1976) - IMDb Espion, lève-toi (1982) - IMDb Blev en del det där. Alla är inte utpräglade eurocrime och det kan skilja sig en hel del i produktionskvalité, men de allra flesta listade är sevärda och ett par är riktigt bra. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 12 Juli, 2011 Report Share Skriven 12 Juli, 2011 Ja det var en hel del det där men det är bara kul. Önskar jag kunde tipsa dig om nåt inom genren men du har sett mycket mer än vad jag har. Känner på mig att filmerna du tipsat mig om kommer bli extremt svåra att få tag i. Försökte få tag i några av dom giallos du tipsade mig om men det ser dåligt ut. Hur lyckas man se dom utan att behöva köpa dom? Hur har du sett dom? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 13 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 13 Juli, 2011 Ja det var en hel del det där men det är bara kul. Önskar jag kunde tipsa dig om nåt inom genren men du har sett mycket mer än vad jag har. Känner på mig att filmerna du tipsat mig om kommer bli extremt svåra att få tag i. Försökte få tag i några av dom giallos du tipsade mig om men det ser dåligt ut. Hur lyckas man se dom utan att behöva köpa dom? Hur har du sett dom? Det är lugnt, kul när någon är intresserad. Det är faktiskt blandat, vissa har jag sett på DVD, andra har jag hittat efter lite detektivarbete under alla dessa år. Jag var ganska hängiven och visste vad jag letade efter. Och sen är det bra om man har en blodhund som kan leta upp de man inte själv hittar (vilket jag har nuförtiden). Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 14 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 14 Juli, 2011 Titel: Tough Guys / Hårda grabbar Genre: Komedi Land: USA År: 1986 Regi: Jeff Kanew I rollerna: Kirk Douglas, Burt Lancaster, Eli Wallach, Dana Carvey, Darlanne Fluegel, Charles Durning Handling: För 30 år sedan åkte två män fast för tågrån. Nu är straffet avtjänat och de två har blivit mycket äldre. Världen där ute är inte som den en gång var, men det visar sig att gubbarna inte glömt de gamla takterna... Omdöme: När man såg filmen när man var yngre, visste man att Kirk Douglas och Burt Lancaster var gamla filmstjärnor. Men genom åren har man insett hur stora de var och att se filmen nu känns mer speciellt. Och så får man inte glömma Eli Wallach som spelar en lönnmördare som väntat 30 år på att få döda de två. Även han har givetvis blivit gammal och grinig vilket ger flera sköna scener. Nu är kanske hans karaktär lite överdriven, men han bjuder på några ordentliga skratt med sina sarkastiska kommentarer. Filmen kan delas upp i tre delar där den första kanske är den bästa/roligaste när Douglas och Lancaster kommer ut ur fängelset och måste anpassa sig till 80-talets samhälle. Med typisk 80-tals musik, mode, frisyrer och allt runt omkring bjuds man på flera sköna situationer, främst med Douglas i blickfånget. Lancaster spelar en lite stelare karaktär och får inte lika mycket att leka med. Filmens mittdel tappar filmen lite av sin charm när de två inser att världen inte riktigt passar dem längre. Och så den avslutande delen som plockar upp takten och humorn igen. Noterbart är att filmen regisserats av Jeff Kanew som året innan gjorde en av mina favoritkomedier från 80-talet - Gotcha! (1985). Och visst märker man att den där sköna komiska timingen finns där och man bjuds på en hel del roliga ögonblick. En favorit är när Douglas besöker ett gym där man klippt ihop ett roligt montage när han försöker imponera på en ung tjej (Darlanne Fluegel) som äger stället. En mysig 80-tals komedi som egentligen förtjänar ett plus i kanten. Lite kul att bandet "Red Hot Chili Peppers" spelar på en klubb innan de blev kända, även om låten de spelar inte är någon höjdare. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5 IMDb: 5.9 Trailer - Tough Guys Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 14 Juli, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 14 Juli, 2011 Titel: Mr. Baseball / En buffel i tehuset Genre: Komedi/Romantik Land: USA/Japan År: 1992 Regi: Fred Schepisi I rollerna: Tom Selleck, Ken Takahura, Dennis Haysbert, Aya Takanashi Handling: En amerikansk f.d. toppspelare inom baseball som sett sina bästa dagar blir såld till ett japanskt baseballag. Han har svårt för att följa de japanska traditionerna och de regler som lagets tränare och ägare satt upp. Omdöme: Upplagt för att vara en underhållande och mysig film som till stora delar utspelar sig i Japan, men där man inte lyckats fånga den magiska känslan av landet. Hade inte sett filmen på väldigt länge men blev ändå lite besviken då jag hade förväntat mig en roligare och varmare film. Tom Selleck spelar en lite avdankad stjärna i New York Yankees. Han har vunnit mästerskapet en gång i tiden, men har haft svårt att träffa bollen på sistone och när en ung stjärna tar hans plats, får han veta att han blivit såld till Japan. Motvilligt går han med på att testa lyckan där, men inser snart att allt är väldigt annorlunda. Känns lite som man inriktat sig på lite fel område när man gjorde filmen. Istället för att fokusera på hans äventyr i Japan med kulturkrocken och allt vad det innebär, ligger fokusen på hans baseballspelande och äventyret i Japan får bara agera sidohistoria. Nu är det givetvis en kulturkrock även på baseballplanen, men det blir för mycket baseball helt enkelt. Tycker även hans japanska tolk är tråkig och här borde man haft en skön karaktär som borde guidat honom mer. Filmen står och stampar på samma ställe under långa stunder och man borde kunnat göra mer med storyn, även om han så småningom "finner sig själv". Kul med Dennis Haysbert som den andra amerikanen i det japanska laget. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: +2/5 alt. -3/5 - 6.0 IMDb: 5.5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.