Filmstar Czechflash Skriven 5 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 5 Augusti, 2011 Den senaste filmen jag såg var What's up Doc med Barbra Streisand och Ryan O'Neal. Screwballkomedi med mycket flaxande och missförstånd. Jag kan inte påstå att den var något mästerverk, men den fick mig i alla fall att skratta (trots den överdrivna humorn). Dessutom är Barbra Streisand aldrig helt fel. Eller i alla fall inte en ung Streisand... O'Neal var härligt tråkig, konstig och nördig. Länge sen jag såg den, men minns att den hade en del roliga scener och som du nämner är det en screwballkomedi, en modern sådan. En sån film man kan se om någon gång i framtiden. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 5 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 5 Augusti, 2011 Titel: Deep End / Gå på djupet Genre: Drama/Komedi/Romantik Land: Storbritannien/Västtyskland År: 1970 Regi: Jerzy Skolimowski I rollerna: John Moulder-Brown, Jane Asher, Karl Michael Vogler, Christopher Sandford Handling: 15-åriga Mike har just fått jobb på ett badhus i London. Där träffar han den något äldre och sexuellt frigjorda Susan, som till Mikes besvikelse redan har en pojkvän. Av frustration och svartsjuka börjar han spionera på paret. Detta gör det hela ännu värre då han upptäcker att hon dessutom har ett sexuellt förhållande med den gubbsjuke, och gifte, simskoleläraren. Omdöme: Det här var en liten film jag hittade av en slump. En polsk regissör (Jerzy Skolimowski) som gör en brittisk/västtysk produktion om en 15-årig killes resa genom fantasier och frustration, hur ska det sluta ? Skolimowski var ingen duvunge då han hade gjort en del film innan och även varit med och skrivit manuset till Roman Polanskis genombrottsfilm Kniven i vattnet (1962). Vad man får är en liten pärla inte helt utan brister. Det tar egentligen inte lång tid innan filmen bjuder på lite av det som kommer prägla resten av filmen. Det är humor, den är vågad och oförutsägbar redan från början. Och det är lite kul att regissören Skolimowski jobbade med Polanski då John Moulder-Brown, som spelar huvudpersonen Mike, påminner mig om en ung Polanski med sitt pojkaktiga utseende och lite nervösa och osäkra beteende likt det Polanski så fint visade i sin egna Hyresgästen (1976). Han, John Moulder-Brown, är helt klart klippt och skuren i rollen. Han var också i rätt ålder och känns "lagom" gammal. Sen har vi Jane Asher, för mig okänd, men hon visade sig vara en het rödhårig tjej som har bra samspel med huvudpersonen och även hon passar perfekt. Hon var förresten förlovad med Beatles-medlemmen Paul McCartney under 60-talet. Efter kanske halva filmen är man helt inne i den och det är något förtrollande över den även om den är lite oslipad. Fotot är inte dumt det heller och har lite drömlika färger med bl.a. rött och grönt som favoritfärger. Att man bibehåller humorn, är vågad och oförutsägbar hela vägen gör detta till en trevlig filmupplevelse värd att ta en titt på. 3 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 18 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.5 IMDb: 7.4 Trailer - Deep End Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 6 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 6 Augusti, 2011 Titel: The Strawberry Blonde / Rivaler på galej Genre: Komedi/Romantik Land: USA År: 1941 Regi: Raoul Walsh I rollerna: James Cagney, Olivia de Havilland, Rita Hayworth, Jack Carson Handling: Tandläkaren Biff Grimes har under hela sitt liv blivit blåst av "vännen" Hugo Barnstead. Han har blivit bestulen på sin flickvän och fått sitta av fem år i fängelse. Med Hugo i tandläkarstolen finns nu ett tillfälle till hämnd. Omdöme: Jag har alltid gillat James Cagney lite extra. Tycker han på egen hand brukar kunna lyfta en film ett snäpp med sitt fina skådespeleri och otroliga närvaro. Men inte ens han kan lyfta den här filmen från att vara något annat än medioker. Rita Hayworth som Virginia, eller "Strawberry Blonde" som hon också kallas, känns inte som någon att förälska sig i, men det är precis vad Cagneys karaktär gör. Rita Hayworth var annars en hyllad skådespelerska och brukade funka bra i andra filmer så jag får skylla på karaktären helt enkelt. Filmen är varken särskilt rolig eller romantisk, även om det finns en del scener som funkar bättre än andra. Olivia de Havilland som Virginias väninna Amy funkar bra tillsammans med Cagney och jag gillar att de inte fattar tycke för varandra till en början. Även om filmen inte har något extra att imponeras över är den ändå inte dålig. Känns helt enkelt som man inte använt de fina skådespelarna på rätt sätt samtidigt som manuset inte bjuder på särskilt mycket humor eller romantik som man ofta ser i andra klassiska romantiska komedier från den här tiden. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5 IMDb: 7.3 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 6 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 6 Augusti, 2011 Titel: Loft Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller Land: Belgien År: 2008 Regi: Erik Van Looy I rollerna: Koen De Bouw, Filip Peeters, Matthias Schoenaerts, Bruno Vanden Broucke Handling: Fem vänner, alla gifta, delar på en vindsvåning dit de i hemlighet tar sina älskarinnor. En dag hittar de en död kvinna i lägenheten. Är det en av vännerna som mördat henne, eller är det någon som försöker sätta dit dem? Omdöme: En belgisk film som både får en holländsk och amerikansk remake känns som den borde vara sevärd. Regissören Erik Van Looy följer upp sin thriller om en yrkesmördare med alzheimer, De zaak Alzheimer (2003), med denna kluriga thriller om fem vänner som hamnar mitt i ett mordmysterium. En av vännerna, Vincent, är arkitekt och har efter invigningen av ett lyxigt flervåningshus tillgång till vindsvåningen. Han ger sina fyra vänner varsin nyckel så att alla fem kan ta dit sina älskarinnor. Lite kul och noterbart är att man inte känner något för fruarna då de är riktiga ragator. Det är en sevärd film, ingen tvekan om det. Att fokus ligger på de fem vännerna, deras tillbakablickar och historier och inte polisens gör att det gäller att pussla ihop vad som egentligen hänt och vem som kan ha motiv att göra något sånt. När upplösningen kommer är jag ganska nöjd, filmen har hållt upp intresset utan att för den delen bjuda på så mycket nytt. Felet som jag ser det är att man krånglar till det under sista 15-20 minuterna då man trasslar in sig själv och försöker göra mer än vad som hade behövts. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0 IMDb: 7.4 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 7 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 7 Augusti, 2011 Titel: Dirty Pretty Things Genre: Drama/Thriller Land: Storbritannien År: 2002 Regi: Stephen Frears I rollerna: Chiwetel Ejiofor, Audrey Tautou, Sergi López, Sophie Okonedo Handling: Okwe har flytt sitt hemland Nigeria, och håller ett antal jobb i London, däribland ett som nattportier på The Baltic Hotel. Turkiskan Senay, som arbetar på samma hotell, låter Okwe hyra sängplats i sin lägenhet. The Baltic Hotel visar sig snart vara ett näste för diverse illegala aktiviteter och när Okwe finner chockerande spår av ett mord blir det plötsligt angeläget för dem att fly London. Omdöme: Okwe (Chiwetel Ejiofor) och Senay (Audrey Tautou) kommer från vitt skilda bakgrunder, men i London har de mycket gemensamt. De jobbar båda på samma hotell, han som nattportier, hon som städerska, hon låter honom bo hemma hos henne och de hamnar båda i fara. Till en början får Chiwetel Ejiofor som Okwe det största utrymmet. På dagen jobbar han som taxichaufför och på natten alltså som nattportier på hotellet. Det är på hotellet det mesta händer och det börjar redan första kvällen vi följer honom när han upptäcker något skrämmande. Audrey Tautou får också större utrymme och även Sergi López karaktär Juan utvecklas allt mer. Han spelar för övrigt riktigt sliskigt och bra. Ja, alla tre spelar övertygande, men Chiwetel Ejiofor ger nog ändå den finaste prestationen sett till hela filmen. Något jag inte riktigt gillade var de två männen som jobbade på immigrationsverket som kändes tillgjorda och malplacerade, inte minst utseendemässigt. Men filmen blev allt allvarligare och seriösare vilket också gjorde att den blev bättre. Det lite konstiga är att det tar nästan en timme innan filmen tar nästa steg. Tyckte det var synd att filmen puttrade på under så lång tid när man hade en så bra och mystisk inledning som man hade. Manuset blev Oscarsnominerat och trots att jag kanske tycker man kunde ha gjort något annorlunda med mitten av filmen känns det som man fått med mycket. Kanske hade jag önskat mig lite mer spänning tidigare samtidigt som jag också är glad att man sparade det till sista halvtimmen. Med tanke på vad som händer kunde detta blivit en mycket mörkare film än det blev. Avslutningsvis måste sägas att fotot och färgerna var klart lyckade filmen igenom. Men så har Stephen Frears också gjort Dangerous Liaisons (1988) och The Grifters (1990), två andra bra filmer jag gillar. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: +3/5 alt. -4/5 - 7.0 alt. 7.5 IMDb: 7.5 Trailer - Dirty Pretty Things Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 8 Augusti, 2011 Report Share Skriven 8 Augusti, 2011 American Beauty Till världens bästa debutfilm skulle jag utse The Shawshank Redemption, om man snackar regissörer och långfilmer. Någonstans kort därbakom placerar jag American Beauty som även är en debut för manusförfattaren Alan Ball. Han och Sam Mendes, dessa noviser, fick varsin Oscar bland de fem som gick till deras film. Värdigt och imponerande. Fast om det varit upp till mig skulle det regnat Oscars över Fight Club istället. I en lugn amerikansk villaförort bor 42-årige Lester Burnham (Kevin Spacey) och lever vad som vid första anblicken verkar vara ett sunt liv med mäklarhustrun Carolyn (Annette Bening) och tonårsdottern Jane (Thora Birch). Verkligheten ser dock inte så ut. Lester är nedstämd, hans äktenskap är sedan länge fullständigt passionslöst och han ogillar sitt jobb och sin chef. Carolyn har prestationsångest och är uttråkad, och Jane känner sig inte lycklig. När Lester träffar Janes jämnåriga kompis Angela (Mena Suvari) blir han brunstig och något förälskad, han bestämmer sig för att vända på sitt liv med drastiska åtgärder. Jag blir glad av American Beauty, det kanske låter konstigt med tanke på att storyn är tragisk och svårmodig. Men jag skulle ställa den på feel-good-hyllan, för den berättas ju på ett sådant varmt och ömsint vis. Det är svårt att inte le åt Spaceys gubbsjuke figur som suktar efter tonårsbrudar, komik finns och lyckas roa bra. Taglinen ”…look closer” sammanfattar vad filmen går ut på. Den skrapar på vanliga människors fasader och visar att allt hos dem inte står till som man lätt tror. Vi får utforska dem på djupa vatten, ta oss förbi omgivande lager och bli ordentligt medryckta. American Beauty kan beskrivas på många sätt men ”ytlig” passar inte in där. Spacey är utmärkt minst sagt och gjorde sig förtjänt av en andra guldgubbe. Chris Cooper spelar barsk militärfarsa genom en helgjuten rollprestation. American Beauty är förträfflig på många plan, den kan få många på gott humör och ska självklart ha högt betyg. 9/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 8 Augusti, 2011 Moderator Report Share Skriven 8 Augusti, 2011 Håller med om att American Beauty är en mycket bra film. När jag såg den första gången fattade jag den inte alls och förstod därmed inte hypen kring den. Nu kan jag se den med lite andra ögon, och kan uppskatta både skådespelarinsatsen och vad filmen vill säga. Efter Czechs hyllning av Blue Valentine har jag sett fram emot att den ska komma ut på DVD. Såg den nu och blev faktiskt inte besviken. Filmen håller på alla plan, såväl skådespelare som berättande är njutbart. Filmen känns rakt igenom äkta, inget överkonstruerat, a´la The Squid and the Vale. Får lite Von Trier känsla emellanåt, även om det inte är lika utflippat. Huvudrollsinnehavarna briljerar i sina roller, och Ryan Gosling är väl så bra som Michelle Williams. Det finns mycket att diskutera runt filmen och mycket jag kan känna igen från egna erfarenheter. En mycket berikande film helt klart. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 8 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 8 Augusti, 2011 Håller med om att American Beauty är en mycket bra film. När jag såg den första gången fattade jag den inte alls och förstod därmed inte hypen kring den. Nu kan jag se den med lite andra ögon, och kan uppskatta både skådespelarinsatsen och vad filmen vill säga. Instämmer med er båda, en mycket bra film som jag gillade rejält redan när jag såg den på bio. Efter Czechs hyllning av Blue Valentine har jag sett fram emot att den ska komma ut på DVD. Såg den nu och blev faktiskt inte besviken. Filmen håller på alla plan, såväl skådespelare som berättande är njutbart. Filmen känns rakt igenom äkta, inget överkonstruerat, a´la The Squid and the Vale. Får lite Von Trier känsla emellanåt, även om det inte är lika utflippat. Huvudrollsinnehavarna briljerar i sina roller, och Ryan Gosling är väl så bra som Michelle Williams. Det finns mycket att diskutera runt filmen och mycket jag kan känna igen från egna erfarenheter. En mycket berikande film helt klart. Kul att höra att mina hyllningar av Blue Valentine delas. Vill gå så långt som att det nog var min favoritfilm från 2010. Scenen när han sjunger för henne på gatan är helt enkelt magisk. Och jag håller med dig fullständigt, Ryan Gosling borde fått en Oscarsnominering för sin insats. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 8 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 8 Augusti, 2011 Titel: Police Genre: Kriminaldrama/Romantik/Thriller Land: Frankrike År: 1985 Regi: Maurice Pialat I rollerna: Gérard Depardieu, Sophie Marceau, Richard Anconina, Pascale Rocard Handling: Polisinspektör Mangin jobbar tufft med sina informatörer för att sätta dit tre tunisiska narkotikasmugglare. Han haffar en av dem, Simon samt dennes flickvän Noria. En katt- och råttalek uppstår då bröderna anklagar Noria för att ha bestulit dem på pengar och knark. Inte blir det bättre av att Mangin inleder ett förhållande med Noria... Omdöme: Gérard Depardieu och 80-talet betyder komedi. Fel, iaf i det här fallet. För det här är en film som verkligen låter ta tid på sig att komma någon vart. Det är mycket dialog och man känner verkligen att man försökt göra en realistisk inblick i Mangins (Depardieu) polisarbete. Avsaknaden av musik är ett tecken på att det är just detta man strävat efter, problemet är väl bara att det inte är tillräckligt spännande att se. Filmen och handlingen tar sig dock en aning under filmens avslutande halvtimme eller så då det blir lite spänt på alla håll och kanter. Den till synes oskuldsfulla Noria (Sophie Marceau) är kanske inte så oskyldig när allt är sagt och gjort. I en av sina tidigare roller får Marceau nytta av sitt vackra utseende i kombination med en mörkare sida. Detta gör att filmen utvecklar sig till en modern noir där hon är en typisk femme fatale och Depardieu lite av antihjälten. Synd då att filmen inte bjuder på mer av den varan mycket tidigare... 4 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5 IMDb: 6.6 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 8 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 8 Augusti, 2011 Har även sett om 36 Quai des Orfèvres (2004) som jag kände för att se när jag såg Dépardieu som polis i Police (1985). Tycker kanske inte filmen var lika bra som första gången, men å andra sidan fann jag den jämn rakt igenom den här gången. +3/5 hur som helst. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Augusti, 2011 Titel: Born Yesterday / Född igår Genre: Komedi/Drama/Romantik Land: USA År: 1950 Regi: George Cukor I rollerna: Judy Holliday, Broderick Crawford, William Holden, Howard St. John Handling: Billie Dawn, en "dum blondin", är kanske inte så dum som alla tror. Hennes pojkvän, den rike affärsmannen Harry Brock, skäms över att hon är osofistikerad och plump. Därför anställer han journalisten Paul Verrall för att lära upp henne. Omdöme: Att filmen bygger på en pjäs märker man ganska tidigt. Stora delar av handlingen utspelas i en flott svit på ett hotell i Washington. Miljonären och affärsmannen Harry Brock (Broderick Crawford) har kommit till stan tillsammans med sin flickvän, tvättäkta blondinen Billie (Judy Holliday), sin försupne advokat Jim och sin kusin Eddie, som är hans springpojke. Harry är där för att träffa en kongressledamot för att göra skumma affärer. Problemet är bara att Billie är allt annat än sällskaplig och saknar vett och etikett. Harry är inte mycket bättre måste påpekas. Han bestämmer sig hur som helst för att anlita journalisten Paul (William Holden) för att lära upp Billie så gott det går. Filmens klart bästa del är dess första halva då Judy Holliday och Broderick Crawford skriker på varandra, går varandra på nerverna och har ett underbart samspel. Under denna första halva är det främst Crawfords film. Han vann för övrigt en Oscar för sin prestation i All the King's Men (1949) året innan och kunde lätt ha blivit nominerad för denna prestation. Istället var det Judy Holliday som kammade hem Oscarn för sin prestation som Billie och det välförtjänt. Hon spelade även Billie i pjäsen, men var inte första valet om studiochefen Harry Cohn fått bestämma. Bl.a. lär Marilyn Monroe ha gjort ett s.k. "screen test" som lär ha varit utomordentligt, men Cohn brydde sig inte om att titta på det. Enligt Garson Kanin, som skrev pjäsen och sedan sålde rättigheterna till Harry Cohn för $1 miljon, var den skrikige och aggresive Harry Brock baserad på just Harry Cohn själv, något han aldrig insåg. Judy Holliday och Broderick Crawford levererar verkligen och många scener är långa tagningar. Man hade övat på replikerna och uppträdde under sex föreställningar inför publik för att regissören George Cukor skulle hitta rätt komisk timing och låta sina skådespelare känna sig hemma, med lyckat resultat. William Holden känns inte helt rätt i sin roll, men det är nog främst för att karaktären är lite tråkig. Filmen blir också allt allvarligare även om humorn hela tiden finns där. Favoritscenen är helt klart när Crawford och Holliday spelar kort, underbar scen. 4 - Skådespelare 4 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.5 IMDb: 7.6 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
NoName Skriven 9 Augusti, 2011 Report Share Skriven 9 Augusti, 2011 Hur mycke krävs det att man skriver egentligen? Jag är inte bra på göra utförliga recensioner. Men kan ju skriva va jag tyckte om filmerna. Vill ändå dela med mig lite Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Augusti, 2011 Hur mycke krävs det att man skriver egentligen? Jag är inte bra på göra utförliga recensioner. Men kan ju skriva va jag tyckte om filmerna. Vill ändå dela med mig lite Det är så klart upp till var och en. Personligen har jag ju alltid samma upplägg och då vill jag skriva åtminstone lite om mina tankar. Men sen finns det andra filmer jag har jättemycket att skriva om och då är det bara att ösa på. Men som sagt, hur mycket du känner för att skriva är helt upp till dig. Ett betyg är också alltid trevligt. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Augusti, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Augusti, 2011 Titel: Rango Genre: Animerat Land: USA År: 2011 Regi: Gore Verbinski Röster: Johnny Depp, Isla Fisher, Abigail Breslin, Ned Beatty Handling: När Rango av en händelse hamnar i den sandiga, pistoltäta byn Dirt – en laglös utpost bebodd av öknens mest sluga och originella varelser – inser den allt annat än modige ödlan att han plötsligt sticker ut ur mängden. Välkomnad som stans sista hopp tvingas han ta sig an sin nya roll som dess nya sheriff… och efter en kanonad av actionfyllda situationer och möten börjar Rango bli den hjälte han en gång i tiden endast drömde om att vara. Omdöme: Gore Verbinski slog igenom med den amerikanska remaken The Ring (2002). Efter det var det bl.a. tre piratfilmer med Johnny Depp i huvudrollen. Här har han huvudrollen igen, som röst till ödlan Rango som älskar teater och får nytta av det när han hamnar i blåsväder i en liten västernstad. Han kavlar upp ärmarna och berättar de mest spektakulära historierna om sin tuffhet. Men snart sätts han på prov när man upptäcker att vattnet börjar ta slut och något skumt ligger bakom. Det är ingen tvekan om att Rango är en skön karaktär, det är en sak som är säker. Det är en på många sätt riktigt snygg animation där det känns som att man i princip tittar på en vanlig film med animerade inslag. Filmen är tyvärr något ojämn då storyn inte bjuder på så mycket nytt. Jag stör mig även på de fyra sjungande ugglorna som dyker upp om och om igen, men jag antar att man ska störa sig på dem, men varför isf ? Man har en del filmreferenser vilket alltid är kul, så även här. Stadens borgmästare, med röst av Ned Beatty, påminner starkt om John Hustons elaka karaktär i Chinatown (1974) och även delar av storyn känns tagna därifrån. Sen har man givetvis en del västernreferenser till gamla Sergio Leone-filmer. Ganska våldsam och inte direkt för barn. Betyg: 3/5 - 6.5 IMDb: 7.5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Red Skriven 9 Augusti, 2011 Report Share Skriven 9 Augusti, 2011 Sátántangó År 1994 Regi Béla Tarr Manus Béla Tarr Genre Drama Land Ungern Cast Mihály Vig, Putyi Horváth, Lázló Lugossy, Éva Almássy Albert, Janos Derzsi, Irén Szajki, Alfréd Járai, Erzsébet Gaál, Peter Berling, Miklós Székely B Handling Detta långa epos handlar om en övergiven bondgård på de ungerska fälten. Där bor det tre par och en alkoholiserad doktor. Alla vill åka därifrån och gör allt för att kunna göra det. Många händelser sker och allt berättas ur de olika personernas synvinklar. Omdömme Underbar film som kombinerar substans och en vacker utsida på ett ypperligt sätt. För de som inte klarar av filmer som flyter på i ett makligt tempo bör man nog undvika den här filmen. Det dröjer i snitt 145.7 sekunder i mellan varje klipp och en scen ungefär fyra timmar in i filmen varar i över tio minuter. Dessa långa kameraåkningar som visar upp den skitiga ungerska landsbyggdens förfall är en fröjd för ögat att se. För den som uppskattar den 'tekniska biten' av filmskapandet kommer att få uppleva många scener där ni tappar hakan. Fotot är helt enkelt trollbindande och bildspråket så poetiskt och suggestivt. Men det här är en inte en 7 timmar lång exercis bestående av vackra bilder. Det här är ingen experimentfilm utan en spelfilm som har en i grunden enkel men samtidigt mycket fascinerande historia att berätta. En fördel med den långa speltiden är att man verkligen får lära känna karaktärerna och att de inte bara förblir sterotyper. Man får träffa många intressanta personer under resans gång och stifta bekanskap med några minst sagt udda figurer. Mihály Vig gör en fantastisk insats i rollen som den karismatiske folkförföraren Irimiás. En karaktär som under stora delar av filmen upplevs som rätt 'mystisk', kanske en av anledningarna till att filmen finns med på IMDb's Topp 50 Mystery, men pusselbitarna faller så sakteliga på plats under resans gång. Men den som jag blev mest tagen av var nog ändå Erika Bók som gestaltar den utstötta lilla flickan som i sin tur bedriver djurplågeri på sin katt. Det är något speciellt med hennes ansikte som är svårt att förklara men jag blev i alla fall helt hänförd. Scenerna där hon plågar sin katt är förresten inte speciellt grafiska i fall om ni vara oroliga för det, men de är ändå obehagliga att titta på. Kanske hade det behövts en timme till. Det känns inte som att den riktigt knyter i hop säcken och besvarar alla frågor. Men å andra sidan är det ju rätt kul att någon enstaka händelse lämnas obesvarad och att man själv får dra sina egna slutsatser om vad som verkligen skedde. Filmen har många oförglömliga ögonblick och bjuder på så väl galenskap som komedi. Scenerna på den lokala puben är mycket underhållande; både dialogen och musiken är helfestlig. Gillar hur regissören har använt naturelement; regn, vind, dimma, lera, etc. för att bygga upp en stämningsfull atmosfär. Ljud är även det en viktig del av filmskapandet och det verkar regissören ha insett för han använder det på ett mycket effektfullt sätt i flera scener. I en scen där stämningen är lite laddad har han t.ex. ett svagt dunkande ljud i bakgrunden. Sátántangó är en unik och säregen film som förtjänar mer uppmärksamhet, se den i fall du är filmintresserad och uppskattar 'art-house' genren. 4+/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.