Filmstar Czechflash Skriven 31 Oktober, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Oktober, 2011 Manne: Ah, ok, haha. Ja, jag misstänkte att du måste ha läst fel där, sånt som händer. Vi får se om Kinski kan jämföras med originalet Max Schreck som var något utöver det vanliga. Kollade in första tio-femton minuterna av Herzogs version och den var väldigt lik originalet (så pass långt iaf). Får se om det blir ett biobesök eller om jag väntar tills den kommer på DVD... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 2 November, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 2 November, 2011 Har precis sett den trevliga skräckfilmen The Burning. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 2 November, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 2 November, 2011 Har sett den stundtals intressanta och lite konstiga Romeo Is Bleeding med Gary Oldman och Lena Olin. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 3 November, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 3 November, 2011 John Carpenters-film Escape from New York har setts. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 6 November, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 6 November, 2011 Klassiska komedin Libeled Lady samt en strålande Philip Seymour Hoffman i Love Liza har setts. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Spög Skriven 7 November, 2011 Report Share Skriven 7 November, 2011 Har du börjat twittra i tråden nu, Czechflash? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 7 November, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 7 November, 2011 Har du börjat twittra i tråden nu, Czechflash? Haha, ja något åt det hållet. Känns onödigt att skriva om filmerna man ser på två ställen liksom. Och om någon vill läsa vad jag tittar på och tycker så är det bra att uppdatera lite här. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 8 November, 2011 Report Share Skriven 8 November, 2011 Blue Valentine Vad är lite kärlek på film? Det kan vara lite sliskigt, sentimentalt, tråkigt och alldeles, alldeles underbart brutalt och ärligt skildrat. Tyvärr frångår ofta de stora publikfilmerna bort från den ärlighet som finns i detta hav utav känslor, allt för att istället spela med färdigskurna schablonmallar för snabba och enkla känsloyttringar från sin publik. Men då och då dyker det upp filmer som vågar och vill ta kärleken på allvar. Blue Valentine är en av dessa filmer. Blue Valentine handlar om paret Dean (Ryan Gosling) och Cindy (Michelle Williams) och deras kamp för att få vardagen att gå ihop (precis som det brukar beskrivas från våra politiker ibland). Det finns ingen direkt utkristalliserad historia att prata om här, utan alla kretsar kring paret och utvecklas utefter vad som händer med dem. "Organiskt" är ett ord som snabbt poppar upp hos mig som ett beskrivande ord för filmens handling och ton. Allt känns naturligt (till den grad som det nu kan vara i en film) och man inger sådant liv i filmens karaktärer att upplevelsen att där fanns något hos dem både före och efter filmens historiespann är påtaglig. Detta skapas bland annat av ett starkt, nedtonat manus och tidshopp i historiens tidsaxel (som först verkar onaturligt, men som sedan visar sig utvecklas perfekt för historiens omfattning). Mycket av skapandet av liv i filmen och dess karaktärers livskraft måste dock krediteras till huvudrollsinnehavarna själva. Jag har sedan tidigare inte sett särskilt mycket med varken Ryan Gosling eller Michelle Williams i huvudrollerna, men i Blue Valentine var de båda fantastiska. Med både nedtonade och finstämda porträtt lyckas de berätta mycket med små dialogstycken och ibland enbart med sitt kroppsspråk (varför säga mer än nödvändigt?). Ibland är det snarare det som huvudrollsinnehavarna inte gör eller säger som möjliggör att man förstår hur alla ligger till och en risk som alla som har någon form av relation känner igen allt för väl. Gosling och Williams har utmärkt personkemi med varandra och lyckas med bedriften att både ge och ta under hela filmen. I en film av detta slag kring kärlek och relationer är det vitalt att båda parter i dramat får delta på samma villkor för den dramatiska spänningen. En form av likställdhet och att alla inblandade parter är på samma "nivå" måste ständigt vara närvarande för att det hela inte ska bli allt för påtagligt att det kanske inte händer så mycket i själva filmen i övrigt. Blue Valentine lyckas med konststycket att hålla sig på rätt sida utav denna gräns med bravur och därmed höjs allt upp till ytterligare en nivå. Blue Valentine är en skitigt, ärligt och på många sätt brutalt berättat film om kärlek (precis som kärlek kan vara ibland). En skön omväxling mot alla sliskiga romantiska komedier som verkar dyka upp till som tätt, även om man kanske inte vill se Blue Valentine allt för ofta. Men att man kan komma långt med ett bra grundmanus och bra skådespelare gör mig glad att det fortfarande finns själ och passion i filmbranschen. Så filmer som Blue Valentine blir ändå alltid ett välkomnat tillskott till en cyniker som mig. 8/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 8 November, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 8 November, 2011 Nit89ram: Jag är glad att fler ser och uppskattar Blue Valentine som jag tycker var 2010 års bästa film. Ryan Gosling har jag haft ett gott öga till i flera år och han fungerar utmärkt i de flesta rollerna jag sett honom i. Känns som han också börjar få roller i lite större filmer vilket givetvis gör att han blir allt populärare. Michelle Williams har vuxit på mig för i princip varje roll jag sett henne i. Till en början var hon ju TV-skådis och tyckte inget vidare om henne, men jag tror det var i och med hennes fina prestation i Wendy and Lucy (2008) som verkligen fick mig att respektera henne mer. Och sen då i BV som både hon och Gosling i mina ögon kunde fått varsin Oscar för. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Spög Skriven 9 November, 2011 Report Share Skriven 9 November, 2011 Ja, "Blue Valentine" har vi diskuterat förut. Jag tycker däremot helt tvärtom mot vad Czech och Nit89ram tycker. Visst känns det fräscht med en film som skildrar allt annat som inte skildras lika ofta när det gäller relationer på film, men på det hela taget tycker jag inte att filmen fungerar. Tidshoppen var en av anledningarna till att den inte gick hem hos mig, jag tycker bara att det var onödigt och inte tillförde något. Till slut satt jag och störde mig på det för att jag tycker att scenerna tappade fokus, snarare än gjorde mig nyfiken och intresserad av karaktärer såväl som berättelsen i sig. Av de filmer jag sett med Ryan Gosling, sju stycken för närvarande, tycker jag att hans tveklöst bästa roll är i "Lars and the Real Girl". Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
stenman Skriven 9 November, 2011 Report Share Skriven 9 November, 2011 såg precis färdigt mystic river från 03 som har fått jätte bra kretik och ganska högt betyg. riktigt dålig film tyvärr, ibland känns det som man inte förstår sig på de som betygsätter en film helt ofattbart hur den kunde få så bra och vara så fruktansvärt tråkig och förutsägbar Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 20 November, 2011 Report Share Skriven 20 November, 2011 Senna Dokumentärer är intressanta företeelser inom filmvärlden. De kan handla om så vitt skilda saker såsom storslagna historiska händelser, som för alltid ändrade mänskligheten, till mindre skala om en enskild persons nördintresse. Ämnets påverkan och inflytande på andra människor har egentligen ingen betydelse på hur bra dokumentären blir i slutändan, bara den i sig är bra gjord och att upphovsmakarna visar grundmaterialet respekt. Ibland kan det till och med bli bättre att ta sig an lite mindre välkända ämnen för då tillför man ytterligare en dimension till sin film. En dimension som handlar om att man lyckas lära ut saker till sin publik, saker som de inte visste om sedan tidigare. Det är väl egentligen grunden och syftet till allt vad dokumentärer är? Dokumentären Senna handlar just om Ayrton Senna, en brasiliansk Formel 1-förare aktiv under slutet av 80- och början av 90-talet. En nationalidol i Brasilien och en av tidernas främsta racingförare inom den mest prestigefyllda motorsportklassen utav dem alla. Jag hade på förhand bara hört talas om namnet Senna som hastigast, men aldrig riktigt förstått vad han lyckades åstadkomma under sin karriär. Denna nyfikenhet tillsammans med faktumet att jag aldrig riktigt förstått tjusningen med Formel 1 som sport gjorde att mina förväntningar på Senna vara högst blandad. Hur skulle jag ta emot och vad skulle jag egentligen tycka om filmen? Det första som slår mig när jag ser filmen är dess tekniska upplägg för att berätta dess historia. Genom att blanda historiska filmklipp ljudsatta med nyinspelade intervjuer och specialskriven musik för filmen lyckas man väl med att kombinera en "nu- och då-känsla" i berättelsen om Ayrton Senna. Man lyckas faktiskt riktigt bra med att hitta en röd tråd genom allt material om Sennas liv och karriär. En stor eloge för detta ska ges till regissören Asif Kapadia och manusförfattaren Manish Pandey som med bravur styr materialet i rätt riktning och låter materialet tala för sig själv. Under dokumentären upplever jag att jag lär känna (på sitt speciella sätt) Ayrton Senna, både som offentlig- och privatperson, och jag lyckas till och med investera så pass mycket känslokapital i filmen att det oundvikliga slutet blir rörande. Imponerande med tanke på att allt som egentligen visas upp är ett avancerat videomontage från Sennas karriär och att jag före filmen knappt visste om vem han var. Givetvis är Senna (likt andra dokumentärer) manipulativ emellanåt, men det hör genren till för att kunna frambringa sin poäng tydligare. Det som gör att det fungerar väl här dock är att dokumentärfilmen med jämna mellanrum även tar upp Ayrtons mindre smickrande sidor och därmed gör honom mer mänsklig. Saken som verkligen imponerar på mig med Senna är hur väl den fungerar på olika plan. Dels finns där grundhistorien, kring huvudpersonen Ayrton Senna, som fungerar väl på egen hand, men även hur Formel 1 fungerar i grunden och var tjusningen och de mindre smickrande sidorna finns i sporten. Ovanpå allt detta lyckas man även skildra en historisk viktig tidsepok för sporten som för alltid, på gott och ont, förändrade Formel 1 i grunden. Jag som tidigare aldrig riktigt förstod tjusningen med Formel 1 förstår nu, tack vare Senna, både vad sporten egentligen har för trevligt att erbjuda och varför jag idag inte följer den. Senna är en känslomässig berg- och dalbana om en stark personlighet och en hel sport trevligt paketerat till en dokumentärfilm. Den främsta styrkan jag ser hos en dokumentärfilm överlag är om den kan intressera mig om saker som aldrig tidigare har intresserat mig eller som jag aldrig har hört talas om. Med tanke på att Senna lyckas med konststycket att kombinera dessa två faktorer väl kan mitt omdöme om filmen inte bli annat än högt. Starkt jobbat från alla inblandade parter. 8/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 21 November, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 21 November, 2011 Har också varit sugen på att se Senna, frågan är bara om man ska se den förlängda versionen (nästan en timme längre har jag för mig) ? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 21 November, 2011 Report Share Skriven 21 November, 2011 Har också varit sugen på att se Senna, frågan är bara om man ska se den förlängda versionen (nästan en timme längre har jag för mig) ? Jag såg bioversionen (106 minuter) och jag skulle nog rekommendera dig att börja med den versionen åtminstone. Den kändes precis lagom och man lyckades få en klar bild över vem Ayrton Senna var. Risken är att den förlängda versionen blir alldeles för utdragen och den är nog främst gjord för de riktigt inbitna Senna-fansen. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 21 November, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 21 November, 2011 Har också varit sugen på att se Senna, frågan är bara om man ska se den förlängda versionen (nästan en timme längre har jag för mig) ? Jag såg bioversionen (106 minuter) och jag skulle nog rekommendera dig att börja med den versionen åtminstone. Den kändes precis lagom och man lyckades få en klar bild över vem Ayrton Senna var. Risken är att den förlängda versionen blir alldeles för utdragen och den är nog främst gjord för de riktigt inbitna Senna-fansen. Det är sant, tror också det blir den kortare versionen först och om man en dag vill se mer så har man alltid den förlängda. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.