Filmstar Czechflash Skriven 7 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 7 Juni, 2005 Jojje: Ok, filmen (Miracle) må inte vara den viktigaste filmen som gjorts, men händelsen och tidpunkten är viktig därför tycker jag filmen faktiskt är viktig. Det är som sagt annat än ishockey som är viktigt i den. Daniel Craig gör sin roll bra som mannen utan namn i Layer Cake. Jag kände inte igen namnet och kom inte ihåg att jag hade sett honom tidigare, så jag hade inte mycket att jämföra med. Måste säga att jag inte riktigt skulle kunna tänka mig honom i rollen som James Bond, men det är kanske för att han inte direkt visade upp mycket humor eller charm som Bond ska ha. Däremot tror jag mycket väl att han skulle kunna anpassa sig för rollen, speciellt som han klarade av denna gangsterroll på ett bra sätt. Vore kul om du tog och såg filmen och gav din synpunkt på det hela Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
SLL Skriven 7 Juni, 2005 Report Share Skriven 7 Juni, 2005 ... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
SLL Skriven 7 Juni, 2005 Report Share Skriven 7 Juni, 2005 ... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 7 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 7 Juni, 2005 (ändrad) Titel: Maria Full of Grace Genre: Drama Land: USA/Colombia År: 2004 Regi: Joshua Marston I rollerna: Catalina Sandino Moreno, Yenny Paola Vega, Guilied Lopez, Johanna Andrea Mora Handling: 17-åriga Maria bor i en liten by i Colombia och arbetar på den lokala rosenplantagen. Jobbet är viktigt för henne då hela hennes familj är beroende av hennes inkomst, men till slut får hon nog av sin chef och säger upp sig. Hon får snart ett erbjudande om att bli knarkkurir och hennes uppdrag är att smuggla heroinkapslar i magen till New York. För att fortsatt kunna försörja sin familj antar hon det livsfarliga uppdraget. Omdöme: När man tänker på ämnet filmen tar upp är det som bäddat för en ytterst dramatisk och spännande film. Filmen presenterar huvudkaraktären på ett bra sätt så att man ska förstå hennes situation och bakgrund. Hon måste försörja hela sin familj med den lilla lön hon får. Även om det är bra att man låter historien byggas upp på detta sätt, fann jag första halvtimmen som lite tråkig, om än realistisk. När hon sen träffar på Franklin, kusinen till en kille på jobbet, ger han henne erbjudandet om att bli knarkkurir som innebär stora pengar och en resa till New York, USA. Under omständigheterna som råder fattar hon sitt beslut att utföra detta livsfarliga uppdrag och vad som följer är en detaljrik historia som visar hur det hela går till. Filmen är egentligen som bäst här, 30 minuter in i filmen, då man känner att dramatiken stiger och allt kan hända. Väl ombord på planet får man bra grepp om hur hon måste känna sig och det jag gillar är att det inte blir förutsägbart - allt kan faktiskt hända i den här situationen, det är egentligen slumpen som avgör om knarkkurirerna klarar sig eller inte. Skådespeleriet är överraskande bra av samtliga kvinnliga skådespelerskor (Maria visste man iofs skulle vara välspelad), förutom Marias vän Blanca som jag tycker är mindre bra. Catalina Sandino Moreno gör i sin debutroll en mycket gedigen prestation som känns väldigt äkta. Hon spelar inte över en enda gång och det känns verkligen som hon är Maria. Kul att hon blev Oscarsnominerad, men att Hilary Swank vann var ändå helt rätt, tycker jag. Några av de manliga skådespelarna känns dock inte av samma klass, bl.a. Don Fernando, vilket inte är så konstigt då han egentligen inte är skådespelare, utan i själva verket är mannen som i verkligheten ser till att dessa unga kvinnor kan återvända till Colombia. Av någon anledning kände jag inte att filmen lyckades lyfta mot slutet, som jag hade förväntat mig av en sådan typ av film. Dramatiken blev inte så stor som den borde ha blivit och på något sätt gick det lite väl enkelt för Maria mot slutet. Jag hade förväntat mig lite mer av filmen då den fått så pass bra kritik och den hade kanske gjort sig bättre om den varit lite mörkare. Det hade nog gjort filmen bättre, men å andra sidan hade den då blivit för tragisk, vilket kanske inte varit helt rätt heller. Kanske var det bara så att jag hade förväntat mig en mer tragisk film och därför upplevde jag den inte som så kraftfull som den faktiskt var. Slutsatsen är ändå positiv, det är en bra och på många sätt stark film som ger en en del obehagliga "magkänslor", samtidigt som man får se en mycket bra ung skådespelerska debutera. 4 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: -4/5 IMDb: 7.7 Rekommenderas: Ja, även om den inte är så dramatisk som man kan tro Ändrad 7 Juni, 2005 av Czechflash Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 8 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 8 Juni, 2005 (ändrad) Titel: Mannen på balkongen Genre: Kriminaldrama Land: Sverige/Tyskland År: 1993 Regi: Daniel Alfredson I rollerna: Gösta Ekman, Kjell Bergqvist, Rolf Lassgård, Udo Schenk Handling: I Stockholm under sommaren hittas en tioårig flicka sexmördad i en park. Samtidigt inträffar ett rån och misshandel av en äldre kvinna i samma park, samma kväll. Kommissarie Beck och hans kollegor får hand om fallet. Kort därefter inträffar ytterligare ett flickmord. Massmedia piskar upp stämningen och polischef Malm är desperat, vilket sätter ytterligare press på Beck och hans mannar. Omdöme: Efter att ha sett och gillat Mannen på taket och Mannen från Mallorca, var jag bara tvungen att se Mannen på balkongen. Ok, där slutar likheterna med filmerna. De två förstnämnda är regisserade av Bo Widerberg och denna av Daniel Alfredson. Martin Beck, lågmält och bra spelad av Gösta Ekman som jag brukar gilla, hamnar i en svår situation när en flickmördare börjar härja mitt i Stockholm. Hans enda vittnen är en gammal dam som ligger medvetslös på sjukhuset efter att ha blivit misshandlad samt en 3-årig pojke som var med den andra flickan som blev dödad. Allt större press ligger på polisen och en chans dyker upp när det visar sig att mannen som misshandlade kvinnan i parken kan ha sett flickmördaren samma kväll. Det är defintivt inte lika bra som de två andra "Mannen"-filmerna, men den är ändå inte ointressant och har en del dramatiska och ganska välgjorda scener. Förutom Gösta Ekman spelar även Kjell Bergqvist och Rolf Lassgård övertygande i sina roller. Kul att se Lassgård i rollen som Gunvald Larsson, en roll som man på senare tid blivit van vid att Mikael Persbrandt spelar. Jag föredrar nog Lassgård, även om han inte får lika stort utrymme. Jag föredrar även Ekman före Peter Haber. Nåja, filmen har hur som helst ett par sekvenser man kan kalla drömsekvenser där scenerna plötsligt går i slow-motion, något som man lyckas bra med. Det ger filmen lite mer tyngd istället för att bara vara en action eller kriminalfilm. Själva flickmorden får man aldrig se, däremot får man se misshandeln av den äldre kvinnan. Detta är filmat på ett sätt som påminner om den italienska giallon, där man alltså får se allt från "mördarens" perspektiv. Lite kul faktiskt, svensk giallo ! Som helhet är det en ok film, en del humor, utan att ha för mycket och så då tre bra rollprestationer, även om resterande inte är lika starka. En sevärd film om man vill se och gillar svensk kriminalfilm, även om jag föredrar de två övriga "Mannen"-filmerna. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 IMDb: 5.9 Rekommenderas: Ja, men de två andra "Mannen"-filmerna är att föredra Ändrad 10 Juni, 2005 av Czechflash Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 8 Juni, 2005 Moderator Report Share Skriven 8 Juni, 2005 Kul att se Lassgård i rollen som Gunvald Larsson, en roll som man på senare tid blivit van vid att Mikael Persbrandt spelar. Jag föredrar nog Lassgård, även om han inte får lika stort utrymme. Jag föredrar även Ekman före Peter Haber.Håller helt med. Även om den "generationens" Beckfilmer inte på nåt sätt var lysande så höjer de sig skyhögt över dussinproduktionerna av de "nya" filmern. Det beror mycket på skådespelarna. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Juni, 2005 Titel: The Notebook / Dagboken Genre: Drama/Romantik Land: USA År: 2004 Regi: Nick Cassavetes I rollerna: Rachel McAdams, Ryan Gosling, James Garner, Gena Rownlands, Joan Allen Handling: Historien vi får ta del av berättas av en gammal man som regelbundet besöker en äldre kvinna på ett ålderdomshem. Där läser han ur en anteckningsbok om ett ungt par som möts som tonåringar och återförenas efter Andra världskriget. Omdöme: Filmen börjar oerhört vackert med ett magnifikt foto som verkligen är rent utsagt strålande. En stillsam vy över vattnet där en roddare i nedsatt tempo tar sig fram i soluppgången, himmlen är röd, fåglarna flyger förbi och allt känns perfekt. Vi introduceras av en äldre kvinna som tittar ut genom sitt fönster ner mot vattnet och roddaren. Hon får strax därpå besök av en vitklädd kvinna (vårdare) som säger att hon har besök. En äldre man kliver in och säger att han ska läsa för henne. Och så börjar berättelsen vi får ta del av. Vi förflyttas till 40-talet där en ung man gör allt för att få gå ut med en vacker ung dam han blir förtjust i. Jag gillar att man byter miljö och pendlar mellan nutid och dåtid. Båda historierna blir känslosamma och även om den dåtida historien får mer plats, tycker jag båda är lika viktiga för filmens skull. Filmen växer också mer och mer då jag till en början känner att jag vill se mer av nutidshistorien (med de äldre), men då ligger fokusen på de unga i dåtiden. Vi får lära känna dem och ser hur de börjar tycka om varann mer och mer. Det går så pass långt att hennes föräldrar blandar sig i deras relation. Det är av den enkla orsaken att hon kommer från en rik familj och han en vanlig arbetarfamilj. Det vanliga upplägget alltså. Men ju mer man får reda på och ju längre in i historien man kommer, förstår man att det är något mer än så. Det är ändå tanken bakom berättelsen som är central här, något som blir uppenbart mot slutet. De äldre spelas av James Garner och Gena Rowlands (som faktiskt är regissören Nick Cassavetes mamma, vilket jag inte hade en aning om). Dessa två får inte allt för mycket tid på bild, för lite om man frågar mig. Men de lyckas ändå hålla intresset uppe i varje scen de har tillsammans och så får de vara med mer mot slutet också vilket är ett plus. De två unga spelas av för mig två okända skådespelare. Först har vi Ryan Gosling (spelar Noah) som känns lite som en blandning av Jeff Bridges och Christian Bale (fråga mig inte varför, men kanske för att han har lite skägg mot slutet och pratar och agerar likt de två). Han tycker jag växer ju mer man ser av honom, vilket jag inte trodde i början då han känns som en i mängden. Allie spelas av Rachel McAdams och även hon har några bra scener ju längre filmen går. Rykten säger att de lär ha/haft en romans på riktigt och det vore inte konstigt med den kemi de har mellan sig i filmen. Ett känt ansikte var annars Joan Allen som även hon gör en utmärkt rollprestation som den bitska och högst otrevliga mamman till Allie. Känns nästan obehaglig, vilket tyder på att hon lyckas mycket väl i sin roll. Nu låter det kanske som att det inte finns några fel med filmen. Men det finns det därför att bl.a. musiken kändes svagare än man kan begära. Den var väldigt ojämn och på sina håll ganska dålig. Men så kom det partier som passande bra och som var så som man kan tänka sig att den ska vara. Filmen är två timmar lång och det såg jag inte som något negativt, tvärtom. Det gjorde att allt kunde berättas i ett behagligt tempo som var passande för historien. Hmm, negativt var det. En aning förutsägbart kändes det kanske, men jag tror inte det var meningen att det skulle komma någon twist, utan det var helheten av filmen, känslan man fick när man la ihop de två historierna som gjorde det här till en trevlig berättelse. Jag hade gärna velat se mer av det vackra fotot som vi får ta del av i början och slutet av filmen. Känslan infann sig iaf under sista halvtimmen då allt flöt ihop, vilket jag tyckte var lyckat. Utan den känslan hade jag inte varit lika positiv till filmen. 4 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 2 - Musik 4 - Foto -------------- 18 - Totalt Betyg: -4/5 IMDb: 7.8 Rekommenderas: Ja, ett bra romantiskt drama med en bra historia Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 10 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 10 Juni, 2005 Titel: Heathers Genre: Drama/Komedi Land: USA År: 1989 Regi: Michael Lehmann I rollerna: Winona Ryder, Christian Slater, Shannen Doherty, Kim Walker Handling: Välkommen till Westburg High! I den här skolan regerar tre skönhetsdrottningar som alla bär samma namn - Heather. De har makten, utseendet och pengarna att göra precis som de vill. Men deras tid på tronen har förvandlat skolkompisarnas liv till ett rent helvete. Inklusive gruppens aspirant, Veronica, som börjar tröttna på Heathers terror. Tillsammans med sin nye kille, den unge rebellen Jason Dean, smider hon en djävulsk plan. De tänker minsann låta Heather-flickorna smaka på sin egen medicin - och den har klart ruggiga bieffekter! Omdöme: Ett par kända ansikten i denna ungdomsfilm som börjar som en skön 80-tals komedi, men som utvecklas till ett mörkt drama med en hel del svart humor. Jag tycker också att filmen tappar avsevärt ju närmare slutet man kommer, det urartar helt enkelt lite för mycket. Många gillar den här filmen vad jag förstått, antagligen för att den är kritisk mot samhället och just för att den är så svart. Jag uppskattar det inte lika mycket då jag hellre ser en riktig 80-tals komedi med bra känsla, musik och skön humor. Denna hade en del av det stundtals, men blev som sagt lite för överdriven till slut. Winona Ryder spelar här i sin första huvudroll Veronica som tillsammans med Jason Dean (Christian Slater) börjar ändra på saker och ting på skolan. Filmen har en del bra repliker som sitter klockrent och man får sig en del skratt. Men jag blev ändå besviken då handlingarna de utför blir mer och mer overkliga och överdrivna. Första halvan av filmen är ändå sevärd och man hade kunnat bygga på den grunden istället för att gå en annan väg som man valt att göra. Musiken i filmen är för det mesta bra, även om den inte innehåller några sköna låtar, utan istället instrumentalisk musik som passar bra. Tror filmen tilltalar en del personer, men jag är inte en av dem. Tycker ändå den var ganska sevärd och annorlunda, men det är inte bland de bättre 80-tals komedierna, där finns det många andra minnesvärda filmer att välja bland. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: 3/5 IMDb: 7.4 Rekommenderas: Nja, har sina ljuspunkter och tilltalar vissa mer än andra Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 11 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 11 Juni, 2005 Titel: An Affair to Remember / Allt om kärlek Genre: Drama/Romantik/Komedi Land: USA År: 1957 Regi: Leo McCarey I rollerna: Cary Grant, Deborah Kerr, Richard Denning, Neva Patterson Handling: Nickie Ferrante och Terry McKay träffas på en kryssning och inleder en romans, trots att de båda är förlovade med andra. När kryssningen är över bestämmer de att de ska träffas på toppen av Empire State Building sex månader senare. Omdöme: Den här filmen är kanske mest känd för att de två huvudkaraktärerna stämmer träff på toppen av Empire State Building. Det var det enda jag visste om filmen, förutom att den är klassisk i och med detta. Den blev också "pånyttfödd" när man refererade till den i Sömnlös i Seattle och det lär då ha sålts VHS band för $2 miljoner av denna film. Filmen är i sig en remake på Love Affair från 1939 av samme regissör, Leo McCarey. Jag har för övrigt tidigare sett The Awful Truth av regissören och den gillade jag väldigt mycket. Han gjorde även en del Helan & Halvan-kortfilmer på 30-talet som jag sett och gillar. Här spelar Cary Grant Nickie Ferrante, en playboy som ska gifta sig med en väldigt rik ung kvinna. Han själv har bara flytit runt hela sitt liv och levt på de kvinnor han haft romanser med. Men när han träffar på Terry McKay (Deborah Kerr), som till en början inte visar något intresse för honom, märker han att det är något speciellt med henne. När kryssningen sen gör ett par timmars uppehåll på franska rivieran, tar han henne i land för att träffa sin farmor. Hon blir snabbt förtrollad av henne och hennes berättelser om Nickie och från detta ögonblick är hon förälskad i honom och han i henne. Men när resan går mot sitt slut vet de att de måste återvända till sina liv, dock lovar de varann att de ska träffas uppe på Empire State Building om sex månader om de fortfarande känner likadant och inget förändrats. Bäddat för storslagna scener alltså. Men med ungefär en halvtimme, kanske trekvart kvar av filmen kommer en överraskande vänding som jag inte hade förväntat mig. Romansen fortsätter inte som man tror att den ska göra, utan att avslöja för mycket. På något sätt tappar filmen en del här eftersom den går över till att bli mer dramatisk, vilket jag inte riktigt tycker passar då den tidigare varit ganska rolig på sina håll om än romantisk. Det som också förstör är att hon blir någon slags sånglärare för barn (för att kunna tjäna egna pengar) och dessa scener är jag inte särskilt förtjust i. Barnen sjunger två gånger under långa scener och det känns faktiskt helt onödigt att visa detta. Det är synd för jag gillade annars filmen under större delen av första halvan och såg fram emot en bra och klassisk final, men den uteblev av någon konstig anledning. Man valde att gå lite fel väg tycker jag, även om det på sätt och vis kanske var bra att den inte blev så förutsägbar och perfekt, men jag hoppades faktiskt på att den skulle vara just det...Med detta sagt tycker jag ändå det är en bra romantisk film där Grant är kul att se (som vanligt kanske man ska säga), men där de två tillsammans är lite för känslolösa i vissa fall. Hade blivit ett lite högre betyg om filmens sista halvtimme fortsatt på samma spår som resten av filmen. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: +3/5 IMDb: 7.2 Rekommenderas: Ja, klassisk romantik, även om det finns svackor Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 11 Juni, 2005 Filmstar Report Share Skriven 11 Juni, 2005 En ny spännande värld (Brava Gente Brasileira, 2000) Något så ovanligt som en brasiliansk film har jag sett. Ok, en handfull till har man väl sett, men inte är det många. Det här var en historisk film som utspelas i 1700-talets Sydamerika där portugiser och spanjorer koloniserar för fulla muggar. De infödda indianer behandlas illa, men vissa portugisiska kolonisatörer försöker sluta fred med de lokala stammarna. Hit kommer den något naiva Diogo som ska leda en expedition för att kartlägga de portugisiska kolonierna. Till sin "hjälp" har han den brutale kaptenen Pedro som inte säger nej till att döda några indianer på vägen. Något som jag tänkte på under filmen var att detta bitvis var en ganska realistisk och våldsam film. Temat med en västerländsk expedition som ger sig in djungeln och träffar på en kultur som de inte förstår har vi sett förr - i olika former. Diogo, som till en början mest är förundrad över infödingarna, får ganska snart uppleva vad kolonisation egentligen innebär för vissa, som kapten Pedro t ex. Efter denna "upplevelse" känner sig Diogo bunden och dragen till en indiankvinna som han blir ihop med kan man väl säga. Portugal och hans älskade där hemma bleknar allt mer för Diogo som blir en ny människa i ett nytt land. Han tror att han börjar förstå både sin indiankvinna och hennes kultur. Tror han alltså. Kontrasten mellan den grymme Pedro och den naiva Diogo var ganska intressant. Till en början är det självklart att man som tittare tycker att Pedro är en brutal barbar och att Diogo är god, öppen och försöker förstå. För båda slutar det ändå ganska illa. Diogo tar sig liksom vatten över huvudet och får så småningom uppleva en ganska grym kulturkrock tack vare sin något naiva inställning. Det fanns alltså en del intressanta teman i filmen, men rent filmiskt är det ingen höjdare. Halvbra skådespelare, och lite tempofattig handling utan studs var det allt. Ändå var det lite annorlunda med det ganska grymma våld som förekom. Efter de första fem minuterna väntade mig en lite småtråkig och slätstruken film, men våldsscenerna gjorde att den stack ut lite grann. Godkänt. 3/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 11 Juni, 2005 Filmstar Report Share Skriven 11 Juni, 2005 National Treasure (2004) Nicolas Cage spelar, i denna Bruckheimer/Disney-produktion, Ben Gates, en äventyrare och arkeolog som är besatt av att hitta Tempelriddarnas gömda skatt. Faktum är att hans familj i generationer har letat efter skatten. Andra forskare har betraktat dem som mer eller mindre galna, men nu är Ben kanske nära. Lösningen på gåtan ska av alla ställen finnas på baksidan av den amerikanska Självständighetsförklaringen. Men givetvis finns det en skurk (Sean Bean) som vill komma före. Det leder till att Ben helt enkelt måste stjäla det välbevakade dokumentet. En ganska skön matiné var vad detta var. Inget mer, inget mindre. Jag gillade hela historien och temat. Gåtor, arkeologi och gömda skattar är för det mesta kul. Inledningen där Ben som barn får höra sin farfar berätta bakgrunden till det hela satte sago/matinéstämpeln direkt och det kändes verkligen att Disney var inblandat. Sen hoppade handligen smidigt fram till ett snöigt och vackert Grönlandslandskap vilket kändes helt rätt. Denna sekvens avslutas med en maffig och, förstås, välgjord explosion. Här kände man att Jerry Bruckheimer var inblandad. Efter detta hoppar handlingen till Washington med omgivning och vi får följa Ben med vänner när de löser gåtor på sin ledtrådsjakt à la Da Vinci-koden. Ja, Da Vinci-koden var det, ja. Det kändes ganska tydligt att filmen delvis är gjord för att mjölka mer pengar ur Dan Browns monsterframgång. Det gör att den känns lite... utstuderad. Det som jag saknade i filmen var en mäktig konspirationsteori. Till viss del kanske det fanns med, men det kändes ändå som hela historien med den gömda skatten och ledtrådar på baksidan av Självständighetsförklaringen inte räckte. Här fanns ingen mystisk organisation med storhetsvansinne bakom det hela. Här har vi bara ett ofarligt FBI och en simpel skurk i form av Sean Bean, som för övrigt är den enda skådisen som är bra i filmen. Cage är här bitvis skrattretande dålig (vad håller karln på med?) och hans sidekick spelad av Justin Bartha är pinsam och sabbar dessutom flera scener. Diane Kruger är inkastad som snygging, men är tråkig. Sen har vi slöseri med skådespelare i form av Jon Voight och Harvey Keitel som båda gör oengagerade insatser, vilket kanske inte är så konstigt; det är liksom inte en sån typ av film där skådespelarinsatserna är det allra viktigaste, eller hur? Ja, detta är alltså en dålig film på ganska många sätt. Trots detta tycker jag det är en hyfsad rulle att se en torsdagkväll efter jobbet. Det är liksom bara att låta sig flyta med i filmen utan att behöva anstränga sin hjärna allt för mycket, vilket jag har upptäckt kan vara skönt ibland. Det mesta kan man räkna ut några minuter innan det sker. De obligatoriska vändningarna är liksom inkastade eftersom såna tydligen numera "måste" finnas, men de är inte speciellt genomtänkta eller häftiga. En sak som jag faktiskt blev lite förvånad över var slutet. SPOILER Oftast brukar det hela ju sluta med att det inte finns nån skatt men att huvudpersonerna är lika glada eller t.o.m. gladare för det. Det är vägen som är målet, osv. Nu hittar man skatten vilket faktiskt kändes uppfriskande och lite annorlunda. YEAH! Go USA! Fast skatten ska vi förstås låta hela världen ta del av i sann demokratisk anda. Ha ha, ett riktigt Disney-slut. SPOILER SLUT. Slutbetyget landar på en svag trea. Trots uppenbara brister gillade jag den tillräckligt mycket för godkänt. 3-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 11 Juni, 2005 Filmstar Report Share Skriven 11 Juni, 2005 De äldre spelas av James Garner och Gena Rowlands (som faktiskt är regissören Nick Cassavetes mamma, vilket jag inte hade en aning om).<{POST_SNAPBACK}> He he, lite lustigt eftersom jag precis har sett de fyra John Cassavetes-filmer som SVT visat nyligen. John var ju Nicks pappa och Nick var faktiskt som liten knodd med i pappans film En kvinna under påverkan där ju mamma Gena gör en grym insats som den sköra och instabila Mabel (själva filmen tycker jag dock inte är nån höjdare). Hmm, måste snart ta och se Peos favoritrulle Maria Full of Grace... @ngeldu$t: Ha ha, jag gillade också Team America: World Police. En riktig höjdarrulle som driver med allt och alla. Inte ofta jag skrattar så mycket när jag ser på film. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 11 Juni, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 11 Juni, 2005 Titel: Open Water Genre: Drama/Thriller Land: USA År: 2003 Regi: Chris Kentis I rollerna: Blanchard Ryan, Daniel Travis, Saul Stein, Estelle Lau Handling: Baserad på en sann historia om ett gift par som åker på semester och ska dyka, blir lämnade i hajrikt vatten efter att besättningen på dykarbåten glömmer och åker ifrån dem. Omdöme: Jag hade hört talas om filmen, men visste endast att det skulle vara baserat på en verklig händelse och att det var en billig film att göra. Man har filmat den med digitalkamera och det är något som görs med blandat resultat. Oftast känns det amatörmässigt när kameran inte är still och man zoomar in och ut för snabbt. Däremot är det bättre när man låter den vara fast eller när man filmar vid vattenytan. Skådespelarna i filmen är inte heller bra, även om de två i huvudrollerna gör så gott de kan i många scener. Det tar ungefär en halvtimme innan de blir lämnade mitt ute i vatten och resten av filmen får man följa deras kamp för överlevnad. Musiken i filmen är usel, även om det finns viss instrumental stämningsmusik som är helt ok vid spännande ögonblick (främst när hajar dyker upp). Däremot är låtarna riktigt dåliga och helt fel för filmen och scenerna. Sen blir det väldigt enformigt att se två personer guppa runt i vattnet i nästan en timme, även om det händer en del då och då. Jag hade inte förväntat mig så mycket, men jag trodde ändå den skulle vara lite bättre än så här. Man har lyckats skapa ganska bra spänning ett par gånger, men mitt i har man valt att klippa och visa något annat som händer på land istället. Vissa finner filmen spännande och bra, andra gör det inte. Sen är historien inte helt sann då det är själva kvarlämnandet som stämmer, inte det som sen utspelar sig. Men visst baseras den delvis på en verklig händelse som inträffade i Australien 1998 (här utspelar det sig på Bahamas). 2 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 1 - Musik 2 - Foto -------------- 10 - Totalt Betyg: 2/5 IMDb: 6.1 Rekommenderas: Nej, se hellre Hajen Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Ladybug Skriven 11 Juni, 2005 Report Share Skriven 11 Juni, 2005 National Treasure (2004) Ja, Da Vinci-koden var det, ja. Det kändes ganska tydligt att filmen delvis är gjord för att mjölka mer pengar ur Dan Browns monsterframgång. Det gör att den känns lite... utstuderad. Precis så kände jag när jag såg den här filmen. Jag ska inte påstå att jag inte gillade den, den var lagom matinéunderhållning på ett flyg till Afrika, textad på holländska (!), men direkt gripen blev jag inte. Den dög. Hade man bedövat sinnena lite mer med flygbolagets rödvin hade den nog rent av varit bra. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Street Skriven 11 Juni, 2005 Report Share Skriven 11 Juni, 2005 (ändrad) Titel: Mr & Mrs Smith Genre: Action/Komedi Land: USA År: 2005 Regi: Doug Liman I rollerna: Brad Pitt, Angelina Jolie, Vince Vaughn Handling - John och Jane är gifta och bor i ett fint förorts samhälle. De är lyckliga och trivs på jobbet.Men nånting håller dem isär oc det är att de båda är yrkesmördare åt konkurrerande firmor vilket ställer till problem. Efter ett uppdrag där de båda hade samma mål så kommer sanningen upp för dem och ett stor val på måste göras.Döda varandra?, om de kan p.g.a. av deras känslor eller gå skilda vägar och överleva. Omdöme - Så då har man sett filmen som gav upphov till det hela rabaldert om Brad Pitt och Angelina Jolie. Inget speciellt förväntade jag mig men en någorlunda bra film hoppades jag på, och fick.Att regissören Doug Liman ligger bakom filmen försämrar ingeting, det känns bra med en ny film från han efter lyckade The Bourne Identity.Filmens svagast länk är väl manuset, själva grund idén är bra, men mindre delar är genomhafsade.Känns lite som de åker hit och dit bara för att skjuta lite mot varandra. Fotet är bra och fina kamerarörelser finns med,något suddigt nångång tyckte jag. Kanske skärpan fel inställd på bio! <_>Huvudrollerna görs bra av Brad P och Angelina Jolie, pitt är rolig och skarmig, Angelina likaså fast har lite tuffare attityd. Inga jättespeciella prestationer finns med, inget man förväntar sig heller men några bra känslor ger de. T.ex. en scen efter jolie försökt spränga Brad på resturangen och de kör kapplöpning hem och Pitt ringer henne i bilen, där kommer en fin scen. Vince Vaughn är rolig som Brads jobb-kompis. Musiken finns där och är bra, en speciellt bra ställe kommer i slutfighten när de kämpar mot fimornas soldater och en låt sätts igång, bra känsla där. Något långdragen i några scener men inte överdrivet, jag gillade inte "puff" slutet om man säger så.En underhållande och bra film, några roliga skratt får man på köpet! Betyg:4/5 IMDb:6.5 Rekomenderas:Ja Ändrad 11 Juni, 2005 av Hero Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.