Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[gustafsson_lars]

Vill slå ett slag för Closer, som jag såg igår. Jude Law, Julia Roberts, Clive Owen och Natalie Portman spelar huvudrollerna. En helt fantastisk film som gjorde ett otroligt starkt intryck på mig. Postade nyss en fullständig recension på min recensionsblogg: recenserat.blogspot.com

 

Betyg: 8/10

 

// Lars

[roadwarrior]

Jag har nyligen sett färdigt på Taxi Driver, och den nådde inte upp till mina förhoppningar... Får se vad det blir för betyg när jag recenserar den, men just nu ligger den på +3/-4 av 5...

 

Se om den säger jag! Kände så om både Scarface och Taxi driver första gången jag såg dem. Nu några tittar senare ligger båda på stabila femmor. Bara så du vet

 

 

Varför titta om på filmer som gör er besvikna?

 

Oj oj oj....jag börjar undra om du inte driver med mig? Jag skriver i inlägget ovan att JAG blev besviken på de två filmerna jag nämner och bara gav den runt 3 första gången. När jag såg om dem så höjde jag dem till femmor och tycker båda numera är mästerverk. Är inte det skäl nog för att se om en film? Samma sak med Gudfadern 2 som jag tyckte var extremt överskattad. Nu när jag sett den igen tycker jag nästan att den är bättre än ettan. Jag fattar inte vad du gör på ett filmforum om du inte uppskattar film (du ger tydliga antydningar om att det är så)

 

 

Namn:

År: 1936

Land: USA

Genre: Komedi

Skådespelare: Charles Chaplin, Paulette Goddard, Henry Bergman, Chester Conklin, Stanley "Tiny" Sandford

Regi: Charles Chaplin

Se också The Kid från 1921. Kortfilm och i mina ögon den bästa Chaplinfilmen. Finns ju klart många att nämna men just den hänger kvar.

 

Satir över industrialismen där Chaplin spelar industriarbetare som har stora problem att få arbete och hålla sig ur fängelse

 

Min sjätte Chaplinfilm och precis som de andra har denna en hög nivå av sevärdhet! Alla ligger hitills på fyror och Moderna tider lyckas inte sämre. Den inledande delen med Chaplin på fabriken är väldigt rolig. Han håller på att krångla med sin otroligt monotona arbetsuppgift, blir testperson i en helt ny mata-arbetarenprodukt och förlorar dessutom förståndet. Detta sätter en skön stämning på resten av filmen som svänger mellan ren komedi (slap-stick) och förstås lite drama som är vanligt i Chaplinsfilmer. Man märker tydligt vad Chaplin tycker om maskinernas utplåning av den vanliga arbetaren. Chefen sitter och lägger pussel på arbetstid, Chaplin sugs genom ett maskineri av kugghjul i en klassisk scen, rika människors liv illustreras genom tillgång till en ko som sprutar mjölk direkt i muggen och förstås vindruvor hängande utanför dörren. Detta ger en extra dimension till historien.

 

Nu tycker jag väl iofs att det flummar iväg ett tag när Chaplin mest springer runt och blir arresterad eller av med ett jobb men det hittar tillbaka lagom till slutet. Moderna tider är fylld av klassiska och oerhört roliga scener. När Chaplin råkar få i sig lite knark (som man kallar "nosepowder") uppstår en fantastiskt komisk scen. Sådana är det fullt av. Som vanligt har musiken en stor roll i filmen även om den har inslag av riktigt ljud (har för mig att jag hört att detta är hans första ljudfilm?). Musiken illustrerar mycket bra vad som inträffar i rutan och skänker allt som oftast lite extra krydda åt alla skojigheter som försegår.

 

Ofta brukar det vara Chaplin som äger filmen helt men Paulette Goddard som spelar hans kärleksintresse är fruktansvärt charmig i sin roll. Hon finns tydligen med i även diktatorn och jag antar att hon spelar hans intresse även där. Hur som helst. Moderna tider är en klassiker. En både rolig och tänkvärd film. Man ska ha i åtanke att den faktiskt gjordes 1936 och fortfarande kan roa som den gör. Hade en nytida skådis försökt det på Chaplin gjorde då hade det antagligen blivit platt fall. Han är One of a kind.

4/5

[Czechflash]

Puffie: Jag tycker faktiskt att dollar-trilogin bara blir bättre och bättre för varje film. Nu var det ett tag sen jag såg dem, men jag har för mig att jag gav första en svag fyra/fyra, andra gav jag en fyra/stark fyra och sista en femma.

 

Sen finns det några andra västerns med Clintan som är bra, men som inte kommer upp i femmor. Tänker kanske främst på Unforgiven och Pale Rider m.fl. Men som sagt, de ligger definitivt under de nämnda, tycker jag. Man måste också se om många av dem för att kunna jämföra ordentligt. Vissa har jag inte sett på många år och då kanske man kommer ihåg fem som bra, men de håller kanske inte längre i jämförelse med andra.

 

roadwarrior: Börjar bli lite smågrinig ser jag ?

[Pumbaa]

Oj oj oj....jag börjar undra om du inte driver med mig? Jag skriver i inlägget ovan att JAG blev besviken på de två filmerna jag nämner och bara gav den runt 3 första gången. När jag såg om dem så höjde jag dem till femmor och tycker båda numera är mästerverk. Är inte det skäl nog för att se om en film? Samma sak med Gudfadern 2 som jag tyckte var extremt överskattad. Nu när jag sett den igen tycker jag nästan att den är bättre än ettan. Jag fattar inte vad du gör på ett filmforum om du inte uppskattar film (du ger tydliga antydningar om att det är så)

 

Det är bra roadie! Ät upp henne!

[roadwarrior]

roadwarrior: Börjar bli lite smågrinig ser jag ? 

 

Mmmmm...you don't say.... <_>

[Czechflash]

 

Titel: The Man from Laramie / Mannen från Laramie

Genre: Västern

Land: USA

År: 1955

Regi: Anthony Mann

I rollerna: James Stewart, Arthur Kennedy, Donald Crisp, Cathy O'Donnell

 

Handling: Will Lockhart är besatt av att finna den man som sålde vapen till indianerna. Eftersom detta resulterade i hans broders död.

 

Omdöme: Efter att ha sett den underhållande västernfilmen Winchester '73 av Anthony Mann med James Stewart, såg jag även fram emot denna västern. James Stewart slog igenom redan på 30-talet, men då främst i screwballkomedier. Efterhand varierande han sig mer och visade vilken mångsidig skådespelare han var i olika genres. Det här var en av de allra första västernfilmerna som filmades i CinemaScope-format, vilket betyder att det är större och bredare, något som passar mycket bra i denna genre.

 

James Stewart spelar Will Lockhart som kommer till en stad för att leverera varor till en butik. Men han vill inte åka hem med tomma vagnar och får tipset om att det finns salt att ta gratis. Men när han tillsammans med sina medhjälpare lastar sina vagnar dyker ett gäng stadsbor upp. De anklagar honom för stöld och bränner sedan upp hans tre vagnar och skjuter tolv av hans hästar. Han blir fast besluten att hämnas, men då det visar sig att det var sonen till mannen som äger och styr staden, blir det inte lika lätt. Samtidigt är han i staden för att hitta den som är skyldig till att hans bror dödades i närheten.

 

 

Denna västern är hårdare än många andra jag sett och just James Stewart spelar en karaktär som är hård och inte den typiska hjälten, även om han är hjälte. Det finns ett par scener som både är överraskande och bra. Hela filmen är bra och det jag gillar är att allt inte är så uppenbart som i många filmer i denna genre. Man vet t.ex. inte vem som är den skyldige under 2/3 av filmen. Sen är skådespeleriet bra av samtliga inblandade, vilket tillför mycket.

 

Musiken överraskade mig positivt då man brukar vara van vid ganska typisk västernmusik i de amerikanska filmerna. Men här är oftast musiken mycket bra och passande till scenerna och ger scenerna betydelse med känslor och spänning. Samtidigt är landskapet mycket vackert och detta har man fångat på ett bra sätt genom CinemaScope-formatet. Filmen växte rakt igenom och blev bättre och bättre, utan att ha någon egentlig svacka. Det är helt enkelt en väl genomförd västernfilm på alla plan, även om den inte tillhör de allra bästa.

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: -4/5

IMDb: 7.4

Rekommenderas: Ja

[elin]

Jag tänkte ge mig på ett försök till att recensionera en film, det är knappt så att man vågar när ni skriver så bra recensioner!

I alla fall så såg jag:

 

28 dagar

År 2000

Land USA

Genre Drama

Skådespelare Sandra Bullock, Viggo Mortensen, Dominic West och Elizabeth Perkins mfl.

Regi Betty Thomas

 

Handling

Gwen Cummings är en kolumist som på hennes systers brölopp blir mycket full och stjäl en limosin som hon sedan kraschar i ett hus, efter det blir hon tvingad in på ett drog och alkhol rehabiliterings center (vet inte riktigt det korrekta namnet på det).

 

Omdöme

Okej nu kommer den svåra biten!

Jag tycker att detta var en mycket intressant film, och jag tycker också att den är bra, inte en super film, men den var kul att titta på. När Gwen först kommer till rehabeliterings centret anser hon sig bättre än de som är där, och under denna delen av filmen så är mest seriös, när hon till slut märker att hon passar finns det också plats några roliga bitar. Jag tycker att Sandra Bullock gör en bra tolkning av hennes roll som alkolist, jag tycker också att Elizabeth Thomas gör en gripande roll som hennes syster. Viggo Mortensen gör som i de flesta andra filmer som jag sett med honom en stabil insats. Under tiden på rehabiliterings centret får man se tillbaka på Gwens liv, dessa scener är ibland lite förvirrande och kunde ha gjorts bättre. Filmen är lite klyschig, men det gör i alla fall mig mest glad.

 

Betyg +3/5

 

Om ni nu har orkat läsa den får ni gärna säga om jag sög på att skriva recensioner, för jag tycker att ni är riktigt bra på det. Jag vill också säg att jag har svårt att se om skådespelarna gör en bra eller en dålig roll och jag undrar om ni kan nå tips på vad man kan kolla på...

[davvie]

Om ni nu har orkat läsa den får ni gärna säga om jag sög på att skriva recensioner, för jag tycker att ni är riktigt bra på det. Jag vill också säg att jag har svårt att se om skådespelarna gör en bra eller en dålig roll och jag undrar om ni kan nå tips på vad man kan kolla på...

<{POST_SNAPBACK}>

 

Kan börja med att säga att jag blev väldigt förvirrad när jag läste ditt omdömme eftersom jag tänkte på zombiefilmen när jag läste 28 dagar, kom på sen att den heter 28 dagar senare.

 

Sen håller jag med dig om att det känns svårt att skriva recensioner när man jämför sig med en del proffs här. Men eftersom jag själv hellre läser en mindre bra recension än ingen alls så antar jag att många andra också resonerar så, och därför kan jag lyckas klämma ur mig en lite då och då. Sen utveklas man ju också, skriver man mycket så blir man bättre helt enkelt.

 

Angående skådespelarinsatser så är det ju väldigt varierande beroende på vad för sorts film det är osv. Men känns det inte tillgjort utan helt naturligt så är det ju oftast väldigt bra.

[elin]

Kan börja med att säga att jag blev väldigt förvirrad när jag läste ditt omdömme eftersom jag tänkte på zombiefilmen när jag läste 28 dagar, kom på sen att den heter 28 dagar senare.

 

Sen håller jag med dig om att det känns svårt att skriva recensioner när man jämför sig med en del proffs här. Men eftersom jag själv hellre läser en mindre bra recension än ingen alls så antar jag att många andra också resonerar så, och därför kan jag lyckas klämma ur mig en lite då och då. Sen utveklas man ju också, skriver man mycket så blir man bättre helt enkelt.

 

Angående skådespelarinsatser så är det ju väldigt varierande beroende på vad för sorts film det är osv. Men känns det inte tillgjort utan helt naturligt så är det ju oftast väldigt bra.

 

Jag var också väldigt förvirrad, eftersom jag såg filmen på tv och tog reda på vad den hette först senare.

Men tack för tipset!!

[Czechflash]

elin: Jag håller med davvie då jag också hellre ser en recension, bra som dålig, än ingen alls. Din sammanfattar det du tycker om filmen helt ok, men man kan också skriva lite mer detaljerat vad man specifikt gillade/inte gillade och utveckla det mer. Jag är själv ingen expert, trots att jag skriver en del "recensioner". Ju mer man skriver, precis som davvie påpekade, ju mer kanske man lär sig. Jag vet inte om jag blivit bättre på att skriva recensioner, men det skadar ju aldrig att skriva om man känner för det. Så så länge du känner för att skriva om en film du sett, så är det bara att skriva det du känner och gärna beskriva just vad det är du gillar/inte gillar med filmen/skådespelaren/karaktären etc.

 

Det är hur som helst kul med fler som recenserar, så fortsätt gärna med det !

[Czechflash]

 

Titel: Thriller - en grym film

Genre: Action/Drama

Land: Sverige

År: 1974

Regi: Bo Arne Vibenius

I rollerna: Christina Lindberg, Heinz Hopf, Despina Tomazani, Solveig Andersson

 

Handling: Madeleine har som liten blivit våldtagen och på grund av denna obehagliga upplevelse blir hon stum. Hon lever sedan stillsamt på gården med sina föräldrar där hon också arbetar. När hon en dag ska få lite ledighet och åka bort, missar hon bussen och får lift av Tony, som vill henne allt annat än väl...

 

Omdöme: Detta är en film jag länge velat se pga att det ska vara en stor kultklassiker och framförallt svensk sådan. Jag trodde i princip inte det fanns sån här film gjord i Sverige, men efter att nu ha sett den inser jag att den faktiskt med rätta klassas som kultfilm. Jag förstår också att en viss Quentin Tarantino fick stor inspiration härifrån till att göra Kill Bill. Flera detaljer är hämtade härifrån, även om de handlingsmässigt oftast är helt olika.

 

 

Christina Lindberg, som "normalt" var en porrskådespelerska, ses i rollen som Madeleine. Hon är stum genom hela filmen och har alltså inte en enda replik, inte ens som liten. Detta är faktiskt ganska coolt och hon sköter sig bra i skådespeleriet, mycket pga att hon inte säger något. Hon ser faktiskt ganska bra ut och går från att vara en naiv tjej som blir utnyttjad till att planera sin hämnd för att sen utföra den. Men klart bäst i filmen är den ultimate sleazeballkaraktären Tony/Sonny spelad av Heinz Hopf på ett både charmigt och sleazigt sätt. Han är också den enda i filmen som var en etablerad skådespelare, både innan och efter filmen.

 

Första halvan av filmen präglas av hur Madeleine dras in i prostitution och drogberoende mot sin egen vilja. Här visas flera sexscener där man slänger in rena porrscenerna emellanåt, vilket är helt onödigt, men något som regissören ville ha med för att få filmen ännu mer sleazig. Jag vet att det bl.a. finns en version i USA som är runt 20 minuter kortare där man klippt bort alla sexscener, vilket jag tror kan vara bra. Själva sexscenerna hade kunnat vara kvar, men porrscenerna är totalt onödiga och osmakliga. Man får aldrig se Christina Lindberg under själva porrscenerna, utan endast sexscenerna. Ok, nog om det. Efter denna "uppladdning" kommer andra halvan när hon planerar sin hämnd, tränar upp sig och sen utför den. Detta är definitivt den bättre delen av filmen, även om första delen har en del bra scener den med.

 

 

Filmen känns proffsigare än jag hade förväntat mig där bl.a. fotot är överraskande bra med snygga kameravinklar och fina färger. Bl.a. har man filmat flera scener utomhus under hösten med vackra färger på löven. Men det man kommer ihåg mest från filmen, som positivt alltså, är slowmotion-scenerna när hon hämnas. Det är alltså ultra-slowmotion där man får se henne avlossa sitt tvåpipiga avsågade gevär och där flera karaktärer som utnyttjat henne tidigare i filmen får vad de förtjänar. Samtidigt blir hennes handlingar lite oförklarliga på sina håll då hon bl.a. slår ner två poliser och tar deras polisbil och kör som en galning på småvägar så att andra oskyldiga bilister krockar. Och så tar hon sig till en plats belägen vid vattnet där någon börjar skjuta på henne, utan att man får reda på hur och varför hon åkte just till det stället. Annars är filmen främst sevärd för scenerna när hon hämnas som är bra, karaktären Madeleine med ögonlapp som kallas för "Sjörövaren" av Tony (haha) och sen då karaktären Tony själv så klart.

 

2 - Skådespelare

2 - Handling

4 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

14 - Totalt

 

Betyg: 3/5

IMDb: 6.5

Rekommenderas: Ja, men absolut inte för alla

[Ralle-San]

När jag såg thriller för ett litet tags sen så blev jag äcklad och Road.

Sexscenerna spola jag över, dom var inte vackra och väldigt onödiga.

Scenerna då hon skjuter folk var ju så fula, jobiga och bilar som exploderar vid en liten smäll i diket (Kul).

Håller med med ganska mycket av Czechflash recension ändå men jag skulle ge filmen

en Två istället.

Men väldigt kul att filmen var svensk och skulle inte vara helt fel med en snygg remake med kanske utan sexscener.

[Greenleaf]

 

Titel: Lenny

År: 1974

Regi Bob Fosse

I rollerna: Dustin Hoffman, Valerie Perrine, Jan Miner

 

En biografisk film om stå upp-komikern Lenny Bruces uppgång och fall. Man får följa honom från de tidiga föreställningarna till den tiden då han blir känd och missbrukar droger.

 

Filmen är upplagd i intervjuform som alltså menas med att man hör regissören Bob Fosses (Cabaret) röst i bakgrunden, medan han intervjuar Lennys flickvän, mamma och manager om hans liv, och sedan hoppar man bakåt i tiden och man får se berättelserna utspela sig på riktigt. Det är ett ganska fiffigt berättarsätt, och det fungerar rätt bra. Däremot är det en stor sak som jag störde mig på i filmen. Den är svartvit, trots att den här är från 70-talet. Jag har inga problem med svartvita filmer, men just den här kändes helt onödigt att inte göras i färg. Det kanske finns motiv för att den ska vara i svartvitt, men inget som jag kan komma på nu i alla fall.

 

Dustin Hoffman var riktigt grym runt den tiden! Han gjorde många oförglömliga roller då och hans insats som Lenny Bruce är riktigt bra! Det är verkligen en skådespelare som kan spela vad som helst och han gör allt på ett mycket bra sätt. Finns inget att klaga på när det gäller den mannen. Även Valerie Perrine skötte sig bra som Lennys flickvän, men då och då kändes hon rätt jobbig, och det var ganska skönt att se henne försvinna under ett tag i filmen så att man slapp henne i alla fall 20 minuter.

 

 

Lenny är en bra biografi över Lenny Bruces liv, som jag inte vet särskilt mycket om, men däremot känns den inte lika välgjord som andra "biopics". Den känns helt enkelt för tunn. Framträdanden som Lenny gör är oftast riktigt roliga då han för fram sin samhällskritik genom många vassa skämt och det är intressant att se hans karaktär utvecklas. Ju kändare han blir, ju råare blir han i skämten och mot slutet blir han helt besatt av att polisen är emot honom i frågan om man ska få använda vulgära ord som "cocksucker" när man talar inför en offentlig publik.

 

Så hans framträdanden är riktigt bra och roliga, men däremot är resten ganska tunt och på gränsen till tråkigt ibland. Det känns helt enkelt som om man har satsat lite för mycket på skämtscenerna för det andra är delvis sämre gjort och tråkigare helt enkelt. Det blir lite för mycket droger och för lite andra saker som kunde ha tagits upp när det gäller honom. Sammanfattningsvis är Lenny en rätt sevärd rulle som till viss del är välgjord och riktigt rolig, men har vissa svackor. Lite av en berg- och dalbana.

 

3/5

Ändrad 9 Mars, 2005 av Greenleaf

[Puffie]

 

Titel: Cape Fear

Genre: Thriller

Land: USA

År: 1962

Regi: J. Lee Thompson

Skådespelare: Gregory Peck, Robert Mitchum, Polly Bergen , Martin Balsam

 

Sam är advokat i en stor stad och hans värsta mardröm blir verklighet när den brottsling han satte i fängelse återvänder för att terrorisera hans vackra unga fru och deras tonårsdotter.

 

Har precis köpt boxen med 1962 och 1991:s version av Cape Fear. Och självklart så såg jag ju originalet först. Fastän att den är bra så är jag lite besviken, hade förväntat mig aningen mer. Jag tycker att filmen börjar riktigt bra, när den fokuserar sig på den psykologiska ”krigsföringen” som Max Cady utövar mot familjen Bowen. Senare i filmen när det blir mer fysiskt så försvinner en stor del av spänningen och den obehagliga känslan, vilket leder till att filmen känns lite små tråkig emellanåt.

 

Robet Mitchums insatts som Max Cady är helt fenomenal, han är den största orsaken till att filmen lyckas behålla mitt intresse. Men även resten av skådespelarna gör bra ifrån sig, speciellt Martin Balsam som spelar polischefen. Det enda jag har att klaga på vid skådespelar fronten är vissa scener där Polly Bergens skådespel känns väldigt överdrivet. Så fort hon ska uttrycka minsta rädsla, så gör hon det fullt ut, vilket gör att det ibland känns lite komiskt eftersom en ”vanlig” människa inte reagerar så extremt på minsta lilla hot.

 

 

Musiken i filmen är passande och förhöjer spänningen vid några tillfällen, den påminner mycket om musiken i Hitchcocks filmer. Hela filmen känns faktiskt lite ”Hitchcockig”, men inte riktigt lika bra utfört som om Hitchcock hade gjort det.

 

Cape Fear är en välspelad thriller som tyvärr inte håller riktigt hela vägen. Men den är ändå sevärd, dels på grund av skådespelet, men även första timmen som håller bra klass. Ska bli intressant att se om re-maken lyckas bättre eller sämre.

 

Betyg: +3/5

IMDb: 7.6

Rekommenderas: Ja

Ändrad 9 Mars, 2005 av Puffie

[Czechflash]

När jag såg thriller för ett litet tags sen så blev jag äcklad och Road.

Sexscenerna spola jag över, dom var inte vackra och väldigt onödiga.

Scenerna då hon skjuter folk var ju så fula, jobiga och bilar som exploderar vid en liten smäll i diket (Kul).

Håller med med ganska mycket av Czechflash recension ändå men jag skulle ge filmen

en Två istället.

Men väldigt kul att filmen var svensk och skulle inte vara helt fel med en snygg remake med kanske utan sexscener.

 

Jo då, sexscenerna är verkligen totalt onödiga och sänker nivån på filmen helt. Men kan man bortse från dem så finns det som sagt en del höjdpunkter som nog många uppskattar. Just scenerna när hon skjuter folk tycker jag för det mesta funkar bra och är annorlunda än man är van vid. Speciellt som det är en svensk film, det är faktiskt ganska imponerande. Men jag håller med om att bilexplosionerna känns väldigt fjantiga och oftast osynkade till själva krockarna, haha. Tror faktiskt inte en remake skulle funka, utan det är isf Kill Bill som kommer nära det man kan kalla en remake.