Jump to content

Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)


Czechflash

Rekommenderade inlägg

  • Filmstar
Jag har tänkt att ge den en chans på fredag med några polare.

Jag har inga stora förväntningar på den men den kan bli skrämande och om samma regisör från Ringu gör denna så kan den nog bli bra.

Gillar Ringu skarpt och gav den 5/5 och den amerikanska remaken 3/5.

Hahaha jag får bara gåshud när jag ser den jävla skumma filmen i The ringB)

 

Vilken såg du först ? Jag såg The Ring först och gav den en femma, sen såg jag Ringu och då blev det bara en trea. Amerikanska originalet är mer intensiv än uppföljaren, däremot är uppföljaren mer intensiv än japanska originalet. En sak jag glömde skriva var att det finns en del Dark Water referenser här som ju regissören också stått för och som jag gillade mer än Ringu.

Link to comment
Share on other sites

  • Svar 18,1k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • Czechflash

    4860

  • Jojje

    1240

  • Plox

    1056

  • roadwarrior

    911

Top Posters In This Topic

Posted Images

post-2401-1111392594.jpg

Diarios de motorcicleta / Dagbok från en motorcykel

 

Bl a Gael García Bernal, Rodrigo De la Serna, Mia Maestro

Regi Walter Salles

 

Handling (Från omslagets baksida)

 

Berättelsen skildrar den fascinerande resan genom Sydamerika som den då 23-årige medicinstuderanden Ernesto "Che" Guevara och hans kamrat Alberto Granado företog sig i början av 1950-talet. Den framstående dramatikern José Rivera har skrivit manuset, som bygger på Guevaras och Granados dagböcker från resan.

 

Omdöme:

 

Nu var det ett tag sedan jag såg denna film, så jag gör recensionen i efterhand. Hoppas att jag inte glömt bort för mycket av vad jag tyckte ännu......

 

Diarios de motorcicleta kändes väldigt enkel, vilket jag gillade. Inga inveklade intriger huvudrollerna emellan, inga stora dilemman, bara historien om två personer som bestämmer sig för att resa genom sydamerika sida vid sida.

Che Guevara och Alberto Granado är mycket olika varandra. Che är omtänksam och tvekar aldrig att hjälpa de som har det sämre än honom även om det kräver att han själv får lida, medan Alberto mest tänker på sig själv och inte drar sig från att blåsa någon för sin egen vinning. Det blir mycket intressant att se hur de påverkas olika när de möter allt fler orättvisor ju längre de kommer på sin färd.

Allt är som sagt väldigt enkelt. Medvetet enkelt. Jag älskar det.......

 

De två huvudrollerna gör väldigt bra ifrån sig. Speciellt den nya sydamerikanske stjärnan Gael García Bernal som då alltså spelar Che Guevara.

Förrutom de två så finns det ingen skådespelare som är med filmen igenom, så det är svårt att döma. Men de flesta olika skådespelarna såg bar ut det lilal de var med.

 

Fotot i filmen innehåller så vackra omgivningar att jag nästan vill gråta. Höga berg och djupa hav. Gröna fält och djup djungel........ack så vackert.......

Bara omgivningarna ensama ger fotot i filmen högt betyg.

 

post-2401-1111395832.jpg

post-2401-1111395143.jpg

 

Men nu till det bästa med hela filmen......musiken.

Jag har hela datorn fullproppad med låtarna som spelas i filmen medan Che och Alberto åker genom de fina landskapen på "Den Starke" -- Alberto's skrothög till motorcykel. Den mest uppmärksammade låten är Al Otro Lado Del Rio av Antonio Banderas och Santana (Om jag minns rätt). Det är ingen slump att den fick oscar för bästa originallåt. Den är suverän!

 

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

5 - Känsla

5 - Musik

4 - Foto

 

Totalt 22 / 25

 

4+ / 5

 

IMDB: 8.0

 

Rekomenderas: Jaaaa

Ändrad av NewDay
Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

post-462-1111518465.jpg

 

Titel: De Zaak Alzheimer / The Alzheimer Case / Mördare utan minne

Genre: Action/Drama/Thriller

Land: Belgien/Holland

År: 2003

Regi: Erik Van Looy

I rollerna: Jan Decleir, Koen De Bouw, Werner De Smedt, Gene Bervoets

 

Handling: En yrkesmördare skickas till Antwerpen för att utföra ett till synes enkelt jobb, men eftersom han visar symptom av Alzheimers får han det allt svårare att utföra sina uppgifter. När ett av hans tilltänkta offer visar sig vara en 13-årig flicka slår det slint och han vägrar avsluta uppdraget. Snart har han både sina forna arbetsgivare och Antwerpens hårdaste polispar i hälarna.

 

Omdöme: Det här var en film som skulle ha visats på Stockholm Filmfestival 2004. Men tyvärr kom den på villovägar och utgick från programmet i sista stund. Det var nog den film jag helst ville se och hade läst mycket positivt om. Det var främst en sak som tilltalade mig lite extra och det var det faktum att filmen skulle vara gjord i Michael Mann-stil, något man inte får missa.

 

post-462-1111518494.jpg

 

Jag hade nog lite för höga förhoppningar om jag trodde det här skulle vara en film lik Michael Mann, men jag har i efterhand läst att regissörens stora idol är just Michael Mann, vilket är lite kul. Och man ser en del likheter och försök till att göra en liknande film, bl.a. att man använt ett blått filter så att filmen oftast är blå. Och huvudkaraktären, en åldrande lönnmördare vid namn Angelo Ledda (bra spelad av veteranen Jan Decleir), är en ganska djup karaktär, men på långa vägar så bra som Mann lyckas. Trots detta är denna karaktär den klart intressantaste och bästa, tyvärr har man valt att fokusera på två poliser minst lika mycket och då lyckas man inte få djupet som krävs för att få en bra och intressant film.

 

post-462-1111518517.jpg

 

Det blir istället en ganska ordinär tjuv och polisfilm likt något man skulle se på TV, typ CSI eller lite av en Hong Kong-actionfilm. Stundtals funkar det bra, men den blandar och ger alldeles för mycket. Sen känns filmen för lång när man valt att göra den till en actionfilm istället för thriller/drama med starkare karaktärer. Slutet känns som en halvtimme långt, vilket det också är då man drar ut det hela tiden. Musiken är ojämn då den vid karaktärsfördjupande scener är ganska bra och passande, för att sen vara alldeles för vild när det är spännande scener. Detta gör att man tappar känslan som den stundtals lyckas med, väldigt synd. Allt som allt är jag besviken på en film jag velat se en längre tid. Ungefär samma känsla jag fick av Infernal Affairs som jag hade hört/läst mycket gott om både innan och efter att ha sett den. Den har iaf ett bra och minnesvärt slut, det har inte den här.

 

post-462-1111518539.jpg

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

4 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: 3/5

IMDb: 7.7

Rekommenderas: Nja, kunde ha blivit mycket bättre, men avgör själv

Link to comment
Share on other sites

post-2054-1111522116.jpg

Titel Con air

Genre Action/thriller

Land Usa

År 1997

Regi Simon West

I rollerna Nicolas Cage, John Malcovich & John Cusack

 

Handling

Cameron Poe är en föredetta US Ranger som kommit hem till sin fru. Första kvällen tvingas han i självförsvar döda en man. Han åker in i fängelse 7-10 år, när han frisläpps

ska han färdas med ett fängelseplan "Jail-bird" tillsammans med dom värsta brottslingarna. Under resan kapas planet av brottslingarna.

 

Omdöme

De här är en film jag gillat sen första gången jag såg den, för nån dag sen frågade jag mig själv om den verkligen var bra, jag kunde inte komma på vad som va bra med den igentligen så jag tvungen att se den igen. Den är fan grym asså, de mesta är bra. Skådespelarna är riktigt bra, speciellt John Malcovich. Det enda som jag tycker sänker filmen är Cage's dåliga sydstatsdialekt, den känns verkligen fejkad och hans stundtals skittöntiga repliker som t.ex när dom zoomar in honom och han säger "Why could'nt you just put the bunny back in the box", såna repliker känns verkligen onödiga. Annars så tycker jag filmen är väldigt bra, storyn tycker jag är skön trots att man lätt kan förutspå vad som ska ske och slutscenen som igentligen är ganska töntig men det är nånting med kemin mellan Cage och Monica Potter. Vad mer ska jag säga, jag tycker att miljön är väldigt bra, man får verkligen den här sunkiga sydstatskänslan. Musiken är skön (dom spelar ju Lynyrd Skynyrd=D) och fotot ska man väl verkligen inte klaga. Så man kan att filmen i helhet har en väldig känsla och storyn är helskön och cool.

Sen så ska jag bara en sista gång berömma castingen, asså, bara rätt skådisar på alla karaktärer. Så om dom bara kapat lite äckliga mainstream kladd på hela filmen så hade den varit kanon.

 

4+/5

 

Rekomenderas: Ja, den är en grym action, men kom ihåg att jag bedömmer utifrån genren.

Ändrad av rocky_get_heavy
Link to comment
Share on other sites

Nu var det flera år sen jag såg Con Air sist, men något jag alltid undrat över är hur Cameron, vaktbruden och den svarta snubben kan sitta och snacka högt om deras planer utan att någon av dom 20-30 fångarna hör dom? Ganska dåligt! Sen är det som du säger alldeles för mycket dåliga repliker som bara gör det löjligt. En del sköna scener men det räcker inte långt. Filmen får en stark 2/5 för mig, som jag inte tror blir högre om jag skulle se om den idag. Helt okej när man känner för hjärndöd action men i dom flesta andra fall rekommenderar jag den inte.

 

Skulle vara intressant att höra vad Greenleaf tycker om den här med tanke på att hans favoritskådis är med? ;)

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
Skulle vara intressant att höra vad Greenleaf tycker om den här med tanke på att hans favoritskådis är med? ;)

 

Haha, sluta upp med att gräva i gamla trådar! :D

 

Kan säga att jag har sett Jesus Christ Superstar, men jag orkar inte skriva nåt om den just nu, förutom att den var lite (läs: väldigt) flummig.

Link to comment
Share on other sites

Nu var det flera år sen jag såg Con Air sist, men något jag alltid undrat över är hur Cameron, vaktbruden och den svarta snubben kan sitta och snacka högt om deras planer utan att någon av dom 20-30 fångarna hör dom? Ganska dåligt! Sen är det som du säger alldeles för mycket dåliga repliker som bara gör det löjligt. En del sköna scener men det räcker inte långt. Filmen får en stark 2/5 för mig, som jag inte tror blir högre om jag skulle se om den idag. Helt okej när man känner för hjärndöd action men i dom flesta andra fall rekommenderar jag den inte.

 

Skulle vara intressant att höra vad Greenleaf tycker om den här med tanke på att hans favoritskådis är med? ;)

 

Asså grejen är de att de är jätte svårt för mig att ge filmen så bra för att den är igentligen inte värd de, men asså ja, det är något speciellt med "barndoms" filmer.

Link to comment
Share on other sites

Asså grejen är de att de är jätte svårt för mig att ge filmen så bra för att den är igentligen inte värd de, men asså ja, det är något speciellt med "barndoms" filmer.

 

Förstår exakt vad du menar. Man får värsta nostalgikicken av en del filmen :) På filmtipset hade jag t.ex en femma på Vi hade iallafall tur med vädret i flera månader innan jag blev så trakasserad att jag var tvungen att sänka den till en fyra. Jag tycker den är bra, men femman var mest för att den väcker så mycket minnen och massa sånt.

Link to comment
Share on other sites

42253.jpg

 

Titel: A tale of two sisters/Janghwa, Hongryeon

Genre: Skräck/Thriller/Drama

Land: Korea

År: 2003

Regi: Ji-woon Kim

Skådespelare: Su-jeong Lim, Kap-su Kim, Jung-ah Yum

 

Syskonen Su-Mi och Su-Yeon återvänder till sitt hus där far och styvmamman bor. Syskonen, får vi veta senare, har av en okänd orsak spenderat en sin tid på ett mentalsjukhus. Så fort syskonen har flyttat in börjar diverse mystiska saker hända.

 

Jag blev både överraskad och besviken på A tale of two sisters. Jag hade förväntat mig en skräck film som jag hoppades skulle vara lika bra som The Ring. Istället fick jag någon form av psykologisk drama thriller med skräckinslag.

 

Alla skådespelare i filmen är riktigt bra, speciellt mamman som är lite små läskig hela filmen igenom. Jag hade dock lite svårt att skilja de olika karaktärerna åt, tycker att de ser likadana ut (smiley).

 

taletwo1.jpg

 

Stämningen i filmen är klockren, tack vare att de har de små skräckinslagen emellanåt så gör det att man sitter spänd hela filmen igenom. Se för guds skull inte filmen med låg volym om ni ska se den, för det är ljudet som ger filmen stämning. Regissören sätt att använda musiken och ljudeffekter för att skapa skräcken i filmen är riktigt imponerande.

 

aab.jpg

 

Manuset känns välskrivet, fast jag fattar inte riktigt filmen än. Filmen innehåller en twist, det tillsammans med att alla ser likadana ut gör det väldigt svårt att förstå hela filmen när den är slut. Så jag får nog se om den några gånger innan allt blir klart för mig. Total intrycket är hur som helst att jag ställer mig positiv till filmen, så länge man inte räknar det som ren skräck.

 

Betyg: 4/5

IMDb: 7.5

Rekommenderas: Ja, men passar nog inte alla.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Puffie: Jag har funderat på att se A Tale of Two Sisters och efter att ha läst din recension blir jag än mer sugen. Haha, kul att du också tycker det är svårt att skilja på de olika karaktärerna i asiatiska filmer.

 

EDIT: Sen vill jag också passa på att tacka Jojje för att han tänkte på mig och fixade biljetterna till The Alzheimer Case. Synd bara att vi båda tyckte den var sämre än väntat, men hur som helst, alltid lika trevligt att träffas ! (sorry, lite off-topic kanske)

 

Tror iaf jag hade tyckte den var lite bättre om jag inte läst att den skulle vara inspirerad av Michael Mann. Det var vad som höjde förväntningarna...

Ändrad av Czechflash
Link to comment
Share on other sites

Czechflash: A tale of two sisters var i princip ett impuls köp av mig. Hade inte hört något om filmen innan jag läste Janne Ahlgrens recension på dischop. Den recensionen var så övertygande att jag tryckte på köp knappen nästan direkt :P . Du kan läsa recensionen här http://www.discshop.se/LIVE/shop/ds_produk...&id=42253&&ref=

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

post-462-1171397202.jpg

 

Titel: Harvey / Min vän Harvey

Genre: Komedi/Drama

Land: USA

År: 1950

Regi: Henry Koster

I rollerna: James Stewart, Josephine Hull, Peggy Dow, Charles Drake

 

Handling: Elwood P. Dowd är en vänligt sinnad medelålders man, som ständigt påstår sig vara i sällskap med en osynlig två meter lång kanin vid namn Harvey. Detta ställer till med bekymmer för Elwoods syster och hon försöker därför få Elwood inlagd på ett mentalsjukhus...

 

Omdöme: Jag har velat se denna klassiker en längre tid, men det har aldrig blivit av. Men nu så har jag äntligen sett den och jag kan inte direkt säga att jag blev besviken. Filmen var ungefär som väntat, alltså bra och underhållande.

 

James Stewart spelar den mycket sympatiske Elwood som en längre tid haft sällskap av den två meter långa kaninen Harvey. De går tillsammans till den lokala baren varje dag för att ta sig ett glas. Han har mycket vänner och de flesta accepterar att han har en osynlig vän då han är så vänlig. Men hans äldre syster får nog när Elwood introducerar sin vän Harvey till flera av hennes oförstående vänner under en fest.

 

post-462-1171396899.jpg

 

Varje scen lyser verkligen upp när "Jimmy" Stewart konverserar med sin osynliga vän. Komplikationer uppstår också under filmens gång och man får sig både en hel del skratt och en varm känsla som känns genuin. Första halvan av filmen känns lite vassare då den också kanske är lite roligare medan den andra är allvarligare, men fortfarande rolig. Man tänker snabbt på två filmer när man ser den här filmen. Först och främst Being There från 1979 där Peter Sellers spelar en man som blir missuppfattad, men samtidigt väldigt uppskattad då han är vänlig och uppriktig. Den andra är givetvis Donnie Darko som säkerligen fått inspiration härifrån.

 

Det är en riktig klassiker med en utmärkt James Stewart i huvudrollen. Lite synd att hans äldre syster (Josephine Hull) är lite jobbig med sin skrikiga röst, men det är lite det som är meningen med hennes karaktär - att man ska störa sig på henne (hon vann också en Oscar för sin prestation). Även chefen för mentalsjukhuset Dr. Chumley, spelad av Cecil Kellaway, är en rolig karaktär som får stor betydelse för handlingen mot slutet. Och Harvey ja, finns han eller inte ? Det är bara att se filmen och avgöra själv.

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

5 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

19 - Totalt

 

Betyg: 4/5

IMDb: 8.1 (#181)

Rekommenderas: Ja, en klassiker helt enkelt

Ändrad av Czechflash
Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

post-462-1274617036,831.gif

 

Titel: You Can't Take It with You / Komedien om oss människor

Genre: Komedi/Drama

Land: USA

År: 1938

Regi: Frank Capra

I rollerna: James Stewart, Lionel Barrymore, Jean Arthur, Edward Arnold

 

Handling: Dottern till en excentrisk familj och sonen till en rik och extremt stel familj förälskar sig i varandra och naturligtvis uppstår det problem när familjerna träffas.

 

Omdöme: Än en gång vill regissören Frank Capra visa att det goda hos människor övervinner alla problem. I det här fallet genom att man ska ägna sig åt det man tycker är kul istället för att sträva efter att tjäna mycket pengar. Därav titeln "You Can't Take It with You" som syftar på att du ändå inte har någon nytta av alla pengarna du lämnar efter dig när du dör om du inte haft roligt och gjort det du tycker om.

 

Efter detta motto lever familjen Sycamore/Carmichael tillsammans med några andra hyresgäster som tillverkar allt från fyrverkerier till skrämmande masker nere i källaren. Det är hela tiden full fart i hemmet, något som vissa gånger känns lite för mycket för egen del när det blir riktigt "crazy". Men oftast funkar det bra och är roligt.

 

post-462-1111541431.jpg

 

Problemet som uppstår är det att Essie Carmichael (Jean Arthur) från denna konstiga familj är förälskad i Tony Kirby (en ung James Stewart). Samtidigt vägrar hennes farbror Martin Vanderhof (Lionel Barrymore, släkt med Drew Barrymore förresten) att sälja familjehuset till Anthony P. Kirby (Edward Arnold), far till Tony Kirby. De vet dock till en början inte att de ligger i en svår förhandlingsprocedur om huset.

 

Hur som helst så försöker Martin Vanderhof visa Anthony P. Kirby att pengar inte är allt och att han måste försöka ha roligt och njuta av sitt liv. Detta tar stora omvägar och det ser inte allt för ljust ut. Kärleken mellan det unga paret stöter också på problem pga att familjerna inte kommer överens. Jag tycker sammanfattningsvis att filmen inte kommer upp i samma standard som regissörens bästa filmer, men den är ändå bra och ofta rolig. Det blir då och då lite för mycket, men det är meningen också.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: 3/5

IMDb: 7.8

Rekommenderas: Nja, visst är den sevärd, men Capra har gjort bättre

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

7656308.jpg

 

Titel: Virgin Suicides

År: 1999

Regi Sofia Coppola

I rollerna: Scott Glenn, Danny DeVito, Josh Hartnett, Kathleen Turner, James Woods, Kirsten Dunst, A J Cook, Hanna R Hall, Leslie Hayman

 

Det är 70-tal i en prydlig amerikansk förort. Historien om fem vackra, självmordsbenägna tonårssystrar berättas genom några besatta grannpojkars ögon, som i vuxen ålder fortfarande inte kan glömma det som hände, försöker förstå det obegripliga.

 

Det här är alltså Sofia Coppolas regidebut, och det är inte en dålig sådan. Man märker att hon gillar att experimentera lite med filmandet och effekterna, därför är filmen långt ifrån linjär och inom mallen, så att säga. Hon leker lite med ljuset, klippningar och övergångar på ett ganska bra sätt.

 

post-403-1111605862.jpg

 

Handlingen är helt ok, men inte mer. Upplägget och slutsatsen är rätt intressant, men det tar jag lite senare. Hur som helst så tycker jag att man fokuserar lite väl mycket på Kirsten Dunsts karaktär. Hon är iofs en väldigt intressant filmkaraktär, men det hade nog varit lite mer intressant om man kunde fördela filmtiden på systrarna lite bättre. Kan lägga in här att det är ett grymt 70-tals soundtrack hela filmen igenom. Riktigt bra musik!

 

Annars är skådespeleriet bra. Dunst sköter sig bra, om än lite överspel då och då, men annars är det trovärdigt. Däremot är det James Woods som gör den starkaste rollprestationen, som syskonens pappa. Även Kathleen Tuirner är bra som den hemska mamman som väljer att låsa in syskonen och bränna deras rockskivor. Kul att se Josh Hartnett också, som faktiskt är helt ok här. Nu när jag ändå har rabblat upp halva rollistan så kan jag tillägga att en ung Hayden Christensen är med på ett litet håll.

 

post-403-1111605889.jpg

 

Det som är så intressant med Sofia Coppolas budskap är just det att hon inte försöker att få fram något. Istället ställer hon många frågor till tittaren under filmens gång, men de besvaras aldrig, och det är en mycket kul metod, som jag tycker fungerar perfekt i denna dystra film. Jag tror att ett av syftena med filmen är att vi i publiken ska fråga oss varför de gjorde som de gjorde. Ni som ser filmen kommer att märka vad jag pratar om, mer vill jag inte säga för jag orkar inte lägga in en spoilervarning. Annars är det en mycket bra och välgjord film, med en blandad stämning, men trots det är det nåt som gör att jag inte tycker om den lika mycket som jag hade väntat mig. Den är bra, men inte tillräckligt bra. Däremot är den definitivt sevärd, mest på grund av att det är intressant att se hur Sofia Coppola hanterar regin i sin debutfilm.

 

3/5

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...