Jag blev positivt överraskad av Troja. Trots enormt storslagen pampmusik, smetig kladdromantik och svettfuktiga Brad Pitt-muskler, så klarar filmen av att hålla en viss spänning uppe samtidigt som den ger en intressant skildring av de gamla legenderna om trojanska kriget.
Jag reagerade bland annat på att man för ovanlighetens skull valt att framställa båda sidor av konflikten ungefär likvärdigt. Båda har sina hjältar och filmen tar inte tydligt ställning för någon (även om den är lite mer centrerad kring Akilles, så framställs exempelvis Hektor som den "gode").
För att jämföra såg jag Robert Wises "Sköna Helana av Troja" från 1955 samt John Kent Harrisons "Helen of Troy" (med Stellan Skarsgård!) från 2003.
Det finns förstås både likheter och olikheter mellan dessa två och den nu aktuella Troja. I båda de äldre filmerna är Akilles långt ifrån en frontfigur. Istället kretsar de betydligt mer Helenas karaktär, vilket lämnar också plats åt en djupare skildring av kärleken mellan Helena och Paris (där den senare är en feg, oerfaren yngling i "Troja", medan han i de andra filmerna är i princip i samma klass som sin bror Hektor).
Vidare tar Sköna Helena av Troja ett betydligt större historiskt grepp och sträcker sig över tiotals år (själva kriget mot Troja är egentligen kring tio år bara det, vilket inte alls framkommer i "Troja"). Det gör den också väldigt mycket mer invecklad. Framförallt intressant är bakgrunden till att Greklands alla kungar tillsammans ger sig ut i krig för att återta Helena. Helena var Greklands vackraste kvinna. När hennes far överlåter åt de samlade kungarna att besluta vem som ska få henne, så bestämmer de sig för två saker: (1) Var och en ska svära att skydda Helena till varje pris och (2) De ska kasta lott om vem som gifter sig med henne. Genom denna överenskommelse undviker de att komma i konflikt med varandra om henne.
Någon skrev i samband med Troja att effekterna under vissa ögonblick är väldigt lika ett datorspel som WarCraft. Oavsett vad man tycker om det, så måste man nästan säga det om "Sköna Helena...". När den grekiska flottan tonar upp sig över havet är det nära på exakt som inledningssekvensen i "WarCraft II: Tides of Darkness".
Helen of Troy från 1955 har naturligt nog inga datoreffekter alls. Istället är det här över 30.000 statister i de storslagna stridsscenerna. Även om kriget i den här filmen är relativt nedtonat, så kan man inte annat än imponeras av vissa masscener.
