Allt om min mamma (1999) av den kände Pedro Almodóvar avverkades under helgen.
Titeln på filmen verkar anspela på den mycket äldre filmen "Allt om Eva", men i och med att jag inte sett den kan jag inte uttala mig om några likheter.
Allt om min mamma handlar om Manuela, som är mamma till Esteban. Han själv finns bara med i filmen en kort stund i början, han dödas i en trafikolycka tidigt i filmen. Ändå är det hans existens som gör att Manuela gör en resa tillbaka till Barcelona och sitt tidigare liv. Där konfronterar hon gamla bekanta, men genom olika tillfälligheter får hon också flera olika hjälpbehövande på halsen. Det känns som att hon använder kraften i sin egen sorg för att hjälpa andra att komma på fötter, istället för att vända sig in i sig själv och bli bitter. För bitter, det är det sista man kan kalla Manuela, hon har kraften att gå vidare och vända motgångarna till en drivkraft.
Egentligen är det inte så mycket handling i filmen, det är mest en kavalkad av udda existenser som passerar revy genom Manuelas liv. Skådespeleriet är alltigenom jämnt och bra, men förutom Cecilia Roth som Manuela själv är det Penelope Crúz naiva, förförda nunna Rosa och Antonia San Juans transsexuella Agrado som fastnat i mitt minne
Betyg: 4/5