Plox

Rejält sugen på Elysium och ska försöka att se den här i veckan. Av sommarens dystopihysteri har jag endast sett Oblivion, som jag tyckte var helt okej. Btw. Såg Drive Angry idag. Se inte den. Hepp.

Med tanke på att chatt-funktionen ligger permanent uppe i menyn så kan jag inte tänka mig annat än att det blir Oscarssurr även i år... Själv håller jag också på att "förbereda" mig inför årets gala. Känner mig dock ovanligt ointresserad av galan, många filmer som jag kommer att hoppa över och några jätteambitioner att se det mesta innan galan har jag inte i år. Men såhär ligger jag till för dagen: Sedda filmer: Drive 5/5 Paradise Lost 3: Purgatory 4/5 Moneyball 4/5 Warrior 4-/5 Niceville" 4-/5 Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 2 4-/5 The Artist" 3+/5 Midnatt i Paris 3+/5 Bridesmaids 3+/5 Margin Call 3+/5 Rango 3/5 The Tree of Life 3/5 The Ides of March 3/5 Rio 3/5 The Girl with the Dragon Tattoo 3-/5 Hell and Back Again 2/5 Apornas planet: ®Evolution 2-/5 Kommer att försöka att se (i priooriteringsordning): Tinker Tailor Soldier Spy My Week with Marilyn Nader och Simin: En separation The Descendants Järnladyn Hugo Cabret

... Och jag ska också försöka vara lite mer aktiv här efter något år i tystnad. Nu kör vi!

Japp, också ganska säker på att det är Thursday du eftersöker. Dock lite osäker då jag inte har något minne av att den skulle vara så otroligt våldsam/obehaglig/köttig. Utan mer en ren och skär actionrulle och känns precis som du säger som en lightversion av Pulp Fiction. Såg den för inte så jätte längesedan och skrev ett par rader om den här: http://www.plox.se/?p=978. Dvd:n är förövrigt otroligt Out Of Print och ganska svår/dyr att få tag på. Så är det någon som springer på dvd:n någonstans, klipp till utan att fundera.

Tjalan: Se i alla fall den första, som faktiskt är en riktigt bra skräckrulle, innan du går på fyran. För övrigt vet inte om jag orkar dubbelposta mina senaste recensioner från bloggen här, mer att bilder och grejer inte alls har samma "passform" här på forumet. Ett jäkla jobb att redigera om och greja. Hänvisar helt enkelt er till bloggen istället.

Är ju förvånansvärt sugen på den nya Scream faktiskt, gillar förvisso den första filmen riktigt mycket, medans uppföljarna kändes rätt trötta rakt igenom. Men vill ju gärna friska upp minnet innan jag tar mig an den nya, så ingen omöjlighet att det blir ett litet Scream-marathon här i veckan. Jag har ju haft den där Scanners-boxen på hyllan alldeles för länge utan att ens överväga att kolla på filmerna, hade faktiskt glömt bort att det är Cronenberg som ligger bakom - vilket gjorde att suget infann sig en smula - sen gillade jag ju också The Dead Zone - så det bådar gott.

Ingen omöjlighet, men vi låtsar att du har rätt oavsett, Nit89ram. Kör vidare!

Hmm, låter ju faktiskt intressant det där Nit89ram. Har ju dock inte tagit mig tid åt In the Loop än... Var ska man börja - filmen eller serien?

Hejsan hoppsan. Nu är jag också tillbaka efter diverse utflykter. Och nej Czech - inte sett några av de där. Blivit otroligt lite film de senaste veckorna även för min del, men klämde en gammal favorit här precis - recension kommer under morgonkvisten. Nu får vi jobba upp lite aktivitet här tycker jag, otroligt dött på senaste!

Ja riktigt tråkigt. En klar favorit och gigant till regissör. RIP Sidney. Får nog bli en stund tillsammans med Dog Day Afernoon här ikväll.

Triangle (2009) Den australiensiska skräckisen Triangle känns i sina bästa stunder som ett hyggligt avsnitt ur tv-serien Lost. Utan att avslöja för mycket om handling så kan jag i alla fall säga att du har en allt annat än fridfull segeltur framför dig! Jag fastnar redan från början, det är mystiskt, kusligt och klatschigt. Men sen händer det något. För när jag sitter där och är som mest inne i historien - är mysteriet plötsligt löst, allt är klart och korten ligger på bordet. Problemet är bara att två tredjedelar av filmen återstår. Resterande tid fungerar sen som ett enda långt klargörande av den så briljanta inledningen. Konstigt upplägg tycker jag, jag vill ju klura och lura på egna förklaringar och teorier, men här finns inte speciellt mycket utrymme för egna slutsatser. Det är pang på direkt och innan man vet ordet av det sitter man med facit upptryckt i ansiktet… Visst, nu tar filmen en och annan sväng till innan vi är i mål. Tack och lov för det. Och jag tänker definitivt inte sitta här och såga den här filmen, för idén är intressant, slutet perfekt och Melissa George inte alls så tokig i huvudrollen. Men kan ändå inte låta bli att tänka att det kunde blivit så mycket mer. 3-/5

Premiären avklarad, inte helt otippat blev det förlust (av våra 17 premiärer i den allsvenska historien har vi vunnit EN och det var 19 år sedan). Men men - hemmapremiär på bortaplan mot de svenskamästarna är ingen lätt match. Dessutom ordinarie målvakt + mittlås skadade. Så nästan att man är lite nöjd med bara -2 i målskillnad efter en match.

Czech: Ja såg att du var en av få vänner på filmtipset som sett den - inte helt otippat iofs - och knallade in på din blogg för att läsa recension. Och ja - tyckte om den minst lika mycket som du verkar ha gjort där för ett par år sedan. Tackar för de tipsen där också, inga filmer jag hört talas om tidigare, men fick ett ordentligt sug efter mer neo-noir. Blood Simple ska jag också passa på att se om och skriva ett par rader om här i veckan.

The Grifters (1990) Jag gillar fenomenet “modern film-noir” (eller Neo-noir om man så vill), jag tycker en bra berättad noir fungerar minst lika bra nu som under sina glansdagar där för ett antal årtionden sedan. Vilket Stephen Frears än en gång bekräftar för mig med den här högst underskattade lilla pärlan till film. I The Grifters får vi följa Roy Dillon (John Cusack), en småfifflare med huvudet på skaft som livnär sig på att lura och bedra människorna i sin närhet. Alla förutom den nyfunna flickvännen Myra (Annette Bening). Men när Roy återförenas med sin ömma moder (Anjelica Huston) försvåras situationen och svindlandet når nya höjder - för samtliga inblandande. En ganska okomplicerad historia egentligen, hyggligt rak om än ganska oförutsägbar. Definitivt tillräckligt spännande och engagerande för att jag ska sugas med redan från början. Sen gillar jag den där lite mörka och skumma känslan som Frears lyckas bygga upp, en perfekt noir-känsla. Mycket tack vara det ursnygga fotot, men också tack vare den mystik och ovisshet som vilar över filmens tre huvudkaraktärer. John Cusack har alltid varit lite av en favorit hos mig och under nittiotalet stod han för en handfull imponerande insatser - den här insatsen tillhör definitivt toppskiktet. Den då unga och ganska orutinerade Annette Bening exponeras friskt och hon står för en gedigen insats. Sen har vi den stora stjärnan i Anjelica Houston. Samspelet de tre sinsemellan fungerar riktigt bra - även om Houston är den som lyser absolut mest. Jag tycker slutresultat är bra, riktigt jäkla bra till och med. Den känns som en välfungerande modern noir rakt igenom, med sitt snygga foto, intressanta karaktärer och övertygande skådespel. Det enda jag kan anmärka på är att filmen stundtals tenderar att kännas något långsam, vilket antagligen kan avskräcka en del. Men man kan inte klaga när man i slutskedet verkligen får betalt för mödan. Jag är grymt imponerad och betyget landar på en stark fyra. 4+/5 Fotnot: Exakt tio år efter The Grifters samarbetade Stephen Frears och John Cusack återigen - vilket resulterade i tidernas bästa “Vinylrulle” High Fidelity. Imponerad igen.

Tyckte inte Hereafter var så jäkla dålig som många verkar tycka. Tyckte den fungerade ganska bra stundtals - även om den känns lite hafsig på sina ställen. Lätt en bättre film än Clintans senaste, Invictus och Gran Torino. Åh äntligen! En sådan funktion har jag också länge undrat över var den tagit vägen. Bud på att köpa filmen bara för den sakens skull.