Czechflash

Har inte sett den, men det borde vara Surviving the Game från 1994.

Ska fundera på saken, men så här på rak arm kan jag tipsa om några andra sevärda filmer regisserade av kvinnor med ungdomar i fokus. The Virgin Suicides (1999) Thirteen (2003) Speak (2004) We Need to Talk About Kevin (2011) Hoppas du hittar något du gillar!

Inte sett den själv, men kan det vara den australiensiska filmen Stone från 1974? Haft ögonen på den, så därför tycker jag det låter likt det du beskriver. Svenska titeln verkar vara "Snutjakten".

Kul att se att det hänt lite här. Var ett tag sen jag var inne sist då ingen annan var aktiv. Såg galan och det mesta var väntat. Tyckte dock Jennifer Lawrence var den mest överraskande då åtminstone tre av de andra nominerade nog var mer värda. Men å andra sidan var den kategorin nog den mest öppna på förhand. Bästa filmen? I mitt tycke var det utan tvekan Zero Dark Thirty. Kunde/borde även vunnit för bästa regi (ej nominerad) och kvinnlig huvudroll. Själv skriver jag inne hos mig och skrev bl.a. om mina Oscarstankar dagen efter, och även vad jag tyckte om de nominerade innan galan. Jag tippade inte officiellt, men det hade nog gått bra för mig i år med runt 20 eller 21 av 24. Men det visar även på hur många förhandsfavoriter som vann.

Årets festival håller på mellan den 7:e och 18:e november. Inne hos mig på Movies - Noir kan man läsa om alla filmer jag ser under festivalen. Jag kommer även lägga upp lite text om själva visningarna här under festivalen.

Här kommer mina tankar kring denna Bond-film. Här kan man läsa mer om Bond eller annan film. Titel: Skyfall Genre: Action/Äventyr/Kriminalare/Thriller Land: Storbritannien/USA År: 2012 Regi: Sam Mendes I rollerna: Daniel Craig, Javier Bardem, Ralph Fiennes, Judi Dench Handling: Bonds lojalitet till M sätts på prov när hennes förflutna plågsamt gör sig påmint. När MI6 utsätts för en attack måste agent 007 hitta och förgöra hotet, oavsett vad det personligen kommer kosta honom. Omdöme: Var ska man börja? Kanske bäst att börja med titellåten "Skyfall" som liksom drar igång det hela efter den inledande jaktsekvensen. Man känner direkt att den har Bondvibbar över sig och det känns helt rätt. Men den lyfter aldrig och blir efter ett tag lite för tråkig i ärlighetens namn. Mycket möjligt att man måste höra den och se filmen ett par gånger innan man kan fastslå exakt vad man tycker, men det här var första intrycket. Man märker att man lagt ner mer energi på storyn och dialogen än i många av de senare Bond-filmerna. Detta har givetvis mycket att göra med att regissören Sam Mendes inte är någon actionregissör. Med filmer som American Beauty (1999), Road to Perdition (2002) och Revolutionary Road (2008) så är det inte så svårt att förstå att det blir mer story och mindre effekter, något som på det stora hela är bra. När man har en Bondfilm som är på nästan två och en halv timme så behöver man ha lite underhållning här och där i form av bra actionscener och så klart, bra karaktärer. I mitt tycke är filmen för lång och kunde ha trimmats med upp emot en halvtimme. Alternativt borde man haft med några fler actionscener för att hålla uppe tempot. Men det man saknar absolut mest är åtminstone en till skurk vid sidan av huvudskurken. Javier Bardem spelar huvudskurken Silva. Att han är en mycket duktig skådespelare visste man på förhand, och det visar han prov på här också. Karaktären Silva har mycket potential, men man får inte ut allt från honom. Han är inte elak nog för min smak. Han kommer inte heller med de där oförglömliga replikerna som de bästa skurkarna gjort i de klassiska, och bästa, filmerna. Varför man inte låter Silva ha en hjälpreda som får fylla ut tiden när Silva inte är med, det förstår jag inte riktigt. Här hade man lätt kunnat ha någon som kunnat underhålla, precis som Jaws och Oddjob gjorde. Eftersom Silva inte dyker upp förrän sista timmen eller så så hade det varit ett perfekt sätt att få Bond på andra tankar ett tag. Nu kan man säga att utsände Patrice (Ola Rapace) gör detta, men han är bara en ordinär, tråkig mördare utan själ. När det kommer till Bondbrudarna så finns det inte så mycket att skryta med. Naomi Harris får mest utrymme som agenten Eve och hon gör förvisso inte bort sig, men är inte heller någon som lyser upp filmen med sin närvaro. Bérénice Marlohe som Sévérine är tänkt som mer ögongodis och typisk Bondbrud. Hennes karaktär känns dock lite trist och får inte det utrymme som hon nog borde ha fått. Att man tagit med Q i handlingen igen är kul. Här spelas han av Ben Whishaw och det funkar. Däremot känns han mer som dataexpert än fiffige Q som ju ska bistå med diverse trevliga redskap, bilar och annat smått och gott åt Bond. Riktigt lyckad är annars Ralph Fiennes som Gareth Mallory som används helt rätt och blir inte alls bortkastad. Gillar även hans betydelse på slutet vilket var det man hoppades på redan tidigt i filmen. Vid sidan av bra skurkar så är musiken och inspelningsplatserna alltid viktiga i en Bondfilm. Musiken får till det på sina håll, men det går inte att jämföra med John Barrys tidlösa toner i de klassiska filmerna. Inspelningsplatserna å andra sidan kunde visat upp mer. Motorcykeljakten på taken i Istanbul är fräck. Shanghai visas upp lite kort, men här ville man se mer. Macau var nog mest lyckat där bl.a. scenen när Bond anländer till kasinot är en av de bästa. I London var det mest inomhus medan Skottland kunde ha använts mer då det man fick se var väldigt passande (tänker på de fina miljöerna). Sammanfattningsvis var det här en helt ok film, men ingen wow-upplevelse. Storymässigt fanns egentligen inte allt för mycket att klaga på. Så länge man undviker att göra det hela korkat som under Brosnans tid som Bond så är man nöjd. Däremot kunde det hela ha varit mer genomtänkt med ytterligare en trevlig skurk, fler exotiska inspelningsplatser och gärna mer Bondkänsla. För just den riktiga Bondkänslan infann sig allt för sällan. Och då menar jag inte med referenser till gamla filmer. Och så slutuppgörelsen - det blir för mycket explosioner och ordinärt på något sätt. Dock lite känslomässigt och det är alltid välkommet. Bondskurk(ar): Silva (Javier Bardem) - 4 Patrice (Ola Rapace) - 3 Bondbrud(ar): Eve (Naomi Harris) - 3 Sévérine (Bérénice Marlohe) - 3 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: 3/5 alt. +3/5 IMDb: 8.4

Jag tittar in här ofta, i princip en gång om dagen för att kolla om det hänt något. Men det känns inte så motiverande att skriva när ingen annan verkar vara här. Och många har sina egna bloggar vilket gör att det inte blir någon större aktivitet här. Kanske att jag rapporterar från årets Stockholm Filmfestival som drar igång om lite drygt två veckor...

Ok, det var som jag trodde då. Dock vet jag inte svaret på din fråga, även om jag har för mig att just Mandomsprovet ofta nämns som filmen som skapade trenden med soundtracks.

Inte helt säker på vad du menar, men ett av de mest kända fallen där ett soundtrack använts är klassikern The Graduate / Mandomsprovet (1967). Många påstår att användningen av musiken i den filmen gjorde att det sen blev populärt att använda ett soundtrack av det här slaget istället för bara vanlig filmmusik.

Hej Mats, Tyvärr inget jag känner till, men om du kommer ihåg något mer så ska jag försöka hitta den. Vet du ungefärligt år på filmen? Den var amerikansk förmådar jag? Kommer du ihåg någon skådespelare? Någon karaktärs namn? Allt du kan komma på kan vara till hjälp.

Jo, de tiderna minns jag vagt Tyvärr har de flesta försvunnit och skapat sina egna bloggar. Jag tittar fortfarande in här, men eftersom få är aktiva så blir det sällan att man skriver. Kul att se dig igen!

Nit89ram: Jag håller med dig i det mesta och det är lite skönt att du är en av få som inte hyllar filmen. Själv gav jag den också 6/10 (och 3/5). Tyckte filmen funkade bra under 2/3 eller så, men sista biten gillar jag inte när man går ifrån Alien-mysteriet för att fokusera på mänskligheten, trist. Brister i manuset fanns utan tvekan och det faktum att man fokuserade på fel saker under sista tredjedelen. Fassbender tyckte jag var klart bäst förresten. Så här skrev jag om Prometheus som jag inte tycker man ska analysera med de övriga filmerna i serien i tankarna. Då blir det för mycket letande efter kopplingar och liknande och det höll jag mig undan. Sen går det inte att jämföra med original-Alien som är i en klass för sig.

Känner inte till det, men om du vet ungefär vilket år filmen är ifrån (80-tal, 90-tal t.ex.), land (amerikansk ?) och om du minns någon skådespelare eller liknande så ska jag försöka hitta den.

Inget kommer i närheten av den första filmen. Den andra är fortfarande bra, men då som actionfilm. Den tredje och fjärde filmen kan man egentligen vara utan i mitt tycke. Alien Aliens Alien³ Alien: Resurrection

Hmm, du kan ha rätt med Ryan Gosling, även om han har en bra bit kvar. Men vi får se när han blir äldre om han lyckas vara samma "mysfarbror" som James Stewart var. Två tips till dig är It's a Wonderful World (1939) samt Mr. Hobbs Takes a Vacation (1962). Kanske inte jätteromantiska, men komedier där han är lite töntig. Annars har du sett de flesta av de bra i den genren. Däremot har du några av hans bättre filmer kvar att se, som t.ex. Winchester '73 (1950), The Man from Laramie (1955), Anatomy of a Murder (1959) och The Man Who Shot Liberty Valance (1962).