Ack ack ack....såg Daredevil för andra gången igår. Vilken skitfilm.
I rollerna: Ben Affleck, Jennifer Garner, Colin Farrell, Michael Clarke Duncan
Regi: Mark steven Johnson
Handling (Från baksidan):
I hans värld är det alltid natt - men mörkret är fullt av ljud och dofter, smaker och känslor som de flesta av oss inte kan uppfatta. För även om advokaten Matt Murdock är blind så fungerar hans övriga sinnen med övermänsklig tydlighet. På dagen representerar Murdock de förtryckta. På natten är han Daredevil, en maskerad hämnare som vandrar på gatorna i en skoningslös jakt efter rättvisa.
Omdöme:
Jag tycker det är näst intill en synd att förstöra en bra serietidning så här.
Patetiskt, Pinsamt....Skamligt?
Hela filmen går ut på att Matt Murdock trots att han inte kan se inte fruktar något och är en riktig VÅGHALS. Den riktige våghalsen här är Mark steven Johnson...Hur vågar man sätta Träbocken Affleck som superhjälte med röda lädertajts?
Bara tanken gör mig spyfärdig.
Kanske e jag får hård, men jag ser verkligen inga höjdpunkter i denna B-film.
Idéen är ju så bra! Hur kan man lyckas förstöra den så!?
Inte ens regnscenen på taket går hem.
Hela seriekänslan är som bortblåst. Mycke av detta beror förmodligen även på skådespelarnas skitinsats.
En del av dom vet jag har kapacitet. Både Collin Farrell och Michael Clarke Duncan har ju synts i många fina roller tidigare. Men ingen gör en bra insats här.
Till regissörens försvar får nog dock nämnas att hela konceptet är oerhört svårt att få fram på skärmen. Historien om Daredevil är och förblir en serietidning.
2 - Skådespelare
3 - Handling ( I alla fall som serietidning)
1 - Känsla
3 - Musik (Evanesence passa faktiskt in bra)
1- Foto