Spicoli
-
Antal inlägg
1 362 -
Blev medlem
-
Senaste besök
Spicoli's Achievements
Newbie (1/14)
0
Rykte på forumet
-
Titel: The Proposition Produktionsland: Storbrittanien / Australien Genre: Drama / Western Utgiven: 2005 Regi: John Hillcoat I rollerna: Guy Pearce, Ray Winestone, Danny Huston, John Hurt, Emily Watson, Richard Wilson Imdb rating: 7,5 1880-talets Australien är en laglös tid. Efter en våldsan skottlossning lyckas sheriffen Stanley (Winestone) tillfångata bröderna Charlie (Pearce) och Mikey Burns (Wilson) som är efterlysta för ett fruktansvärt brott. Den tredje brodern Arthur (Huston) är fortfarande på fri fot och sheriffen Stanley kommer med ett förslag till Charlie: om Charlie mördar sin äldre bror Arthur så släpps han och sin yngre bror fria. Nu står Charlie inför valet om vilken bror han måste offra. Jag vet inte ifall det är rätt att kalla det här en western för det är ju annars synonymt med amerika och vildmarken där. Men jag tycker ändå att man kan kalla det då den har de mesta som den typiska western rullen har - en tuff sheriff i en småstad, ett gäng laglösa förbrytare och ett antal pistol sammandrabbningar samt den karga vildmarken och miljön i övrigt. Det var ganska intressant att se extra materialet där man fick veta att till en början när Australien upptäcktes av de vita (främst britter då) så var de just de oönskade, brottslingar och slavar som kom hit. Har även läst att man kunde bli dömd att bli deporterad till Australien som straff. Och under 1880-talet i Australien (då filmen utspelar sig) så var det en väldigt brutal tid, till och med värre än vad det kunde vara i den amerikanska western som man vanligtvis är så van att se på film. Den här filmen köpte jag endast för ynka trettio kronor och kan inget annat säga att det var ett kap. För det första tycker jag man har en besatt samtliga roller mycket bra. Samtliga större roller innehavs av britter och flera av dom (Huston, Winestone, Hurt) brukar oftast få göra bi-roller men här får de mer speltid än vad de vanligtvis brukar få. Guy Pearce är nog den som man kan säga har huvudrollen och som vanligt funkar han perfekt i sin roll. Lite tillbaka dragen roll har han och han säger egentligen inte mycket filmen igenom men det är ändå hans roll som är den viktigaste. I övrigt så har landskapet där allt utspelar sig en stor roll och man får verkligen se prov på hur stort och obebott Australien är. Det är verkligen ett fint landskap och man lyckas använda det flitigt i fotot. Man berättar handlingen långsamt och då och då får man endast se landskapet tillsammans med passande musik som verkligen är stämningshöjande. Jag gillade verkligen The Proposition, även om den påminner om den typiska western filmen så är den annorlunda ändå. Man har lagt in mycket av Australiens historia och det gjorde allt mer intressant. Handlingen då är kanske inget ovanligt, en rätt simpel historia egentligen men utförandet däremot var storslaget och samtliga skådespelare i de större rollerna gör en felfri insats. 4/5
-
Håller inte riktigt med dig där Spicoli, personligen är det Arizona Junior som fick mig att fastna för Coens filmer över huvud taget, sen förstår jag inte riktigt denna beska kritik som alla ger Lady Killers, har man inte lite för stora förväntningar bara på Coens? Om Lady Killers hade gjorts av någon annan tror jag inte att betygerna och kritiken varit lika dålig. Själv gillar jag de mer vrickade filmerna av dom iofs... Märkligt att läsa något negativt om Burn after... har inte sett den själv ännu men bara hört possitiva reaktioner om den. Tack för en bra recension! Egentligen har jag inget emot Coens skruvade filmer eller den typen av filmer överhuvudtaget, men det är inte alltid den typen funkar på mig. Har till exempel väldigt svårt för filmer som Eternal Sunshine..., Fear and loathing in Las Vegas , ja det var de jag kom på just nu men det finns flera. Arizona Junior gillade jag mest inte pga Nicolas Cage som jag även där har väldigt svårt för. The Lady Killers är jag tveksam på om jag givit högre betyg på om någon annan regisserat den. Däremot tycker jag lite omvänt mot ditt argument i din kommentar. Tycker att när många stora regissörer gör filmer nuförtiden så hyllar man dom påförhand nästan (det är den känslan jag får) pga att det just är en stor regissör som gjort filmen. Ett exempel där är bla. Scorsese vars filmer blir lite väl hypade tycker jag.
-
Har inte tänkt efter så mycket nu, men när jag väl kommer på några filmsoundtracks så är de filmer som innehåller mycket pop/rock musik från 70 - 80 - tal. Några Soundtracks som jag gillar lite extra: Fast Times At Ridgemont High (1982) - musik av bla. Tom Petty, Jackson Browne, Led Zeppelin. Dazed and Confused (1993) - musik av bla. Lynyrd Skynyrd, The Edgar Winter Group, Dylan, Head East Almost Famous (2000) - musik av bla. Simon and Garfunkel, The Who, Neil Young, Elton John Annars det soundtrack som ligger bäst närmast i minnet är det underbara man får uppleva i Into the Wild.
-
Titel: Burn After Reading Produktionsland: USA Genre: Komedi Utgiven: 2008 Regi: Joel Coen & Ethan Coen I rollerna: John Malkovich, Frances McDormand, Brad Pitt, George Clooney, Tilda Swinton, Richard Jenkins Imdb rating: 7,4 När CIA-agenten Osbourne Cox (Malkovich) får sparken bestämmer han sig för att skriva sina memoarer. Samtidigt har hans fru (Swinton) en affär med Harry Pfarrer (Clooney), en man som jobbar på finansdepartementet, är olyckligt gift, och har ett hemligt projekt i källaren. Av en olyckshändelse hamnar Osbournes memoarer i händerna på gymtränaren Chad (Pitt), som tillsammans med sin kompanjon Linda (McDormand), planerar att sälja informationen till ryssarna för att kunna betala Lindas planerade skönhetsoperationer. Linda nätdejtar, vilket också Harry Pfarrer gör, vid sidan av sitt förhållande, och självklart träffas dem. Snart är allt en enda röra och ingen vet vad som händer. Frågan alla ställer sig är, vad vet, och vad gör CIA med allt detta? Vilken sörja till historia detta var, ibland kändes alla konstiga situationer på något sätt underhållande fast för de mesta var det nog faktiskt bara en rad bisarra och udda situationer som uppstod. Jag ville verkligen gilla bröderna Coens nya verk tillsammans, jag hoppades på något åt Fargo hållet och på vissa sätt kan den påminna om den annars spårar den rakt åt ett annat skruvat håll. Det största felet här tycker jag faktiskt är handlingen som fram åt slut ändan blir alldeles för rörig och det verkar nästan som att det är det bröderna vill. Läs handlingen en gång och sen lägg till ytterliggare några vändningar och ytterliggare en 3-4 karaktärer. Man kan nog dela upp Coen's filmer i två grupper först den lite mer skruvade typen som de gör oftast till exempel O Brother, Where Art Thou?, Barton Fink, The Big Lebowski osv. Sen den mörka och brutala typen där No Country For Old Men, Millers Crossing och Blood Simple lyser starkast. Skillnaden på de båda är när de gör den andra typen så blir det enligt mig riktigt riktigt bra medans den första typen har de visserligen lyckats ofta med men även misslyckas ganska rejält till exempel The Lady Killers och Arizona Junior. Sen tycker jag nog även att Coen's gör lite väl mycket filmer på sistone. De senaste tio åren har de klämt ur sig hela sju stycken, det är mer än en varannat år. En annan sak som jag tycker man misslyckades med var valet av rollerna. Flera av dom tycker jag inte passar in i en sådan här komedi. George Clooney och Brad Pitt's karaktärer känns mest fel, och när det gäller Pitt som spelar den spåndumma gyminströktören så kunde man lika gärna slängt in en Keanu Reeves. Vet att många gillar honom i den här rollen, men jag tyckte han mest var tråkigt löjlig. Och på tal om tråkig som måste det nämnas de kvinnliga rollerna varav Tilda Swinton i sin kanske var den mest fel placerade i rollbesättningen. Jag menar Tilda Swinton i en sån här typ av komedi, det går inte. Betygmässigt nu kommer Burn After Reading knappt upp på en godkänd nivå, tvåan är inte långt borta. Till tjänst för det tycker jag är Malkovich i sin urflippade roll och de scener han har tillsammans med Pitt som var jäkligt sköna samt inlednings scenen "I have a drinking problem!!!" 3-/5
-
Czech: Har hört att det finns en version från 1946, med bla. Burt Lancaster eller har jag fel? När det gäller Bron (Die Brücke) så köpte jag min utgåva med svensk text på discshop för dryga hundra lappen, vet inte ifall det är ett resonligt pris för dig men jag tyckte den var värd pengarna. Om du inte kan tyska så blir det nog lite svårt annars att förstå allt som sägs i filmen.
-
Titel: Die Brücke Sv. titel: Bron Produtionsland: Tyskland Genre: Krig / Drama Utgiven: 1959 Regi: Bernhard Wicki I rollerna: Folker Bohnet, Günther Hoffmann, Karl Michael Balzer, Fritz Wepper, Volker Lechtenbrink Imdb rating: 8,0 Åtta ännu minderåriga ungdomar får under krigets sista dagar 1945 den fullständigt meningslösa ordern att försvara en bro vid en småstad i Bayerischer Wald mot de framryckande amerikanerna. Med patriotisk entusiasm och stor förtjusning tror de att de måste fullfölja sitt uppdrag. Först efter att en förlorar livet under försvarandet av bron, blir det meningslösa i uppgiften uppenbart. Bron sägs på många håll vara en klassisk krigsfilm som man även kan kategorisera som en anti-krigsfilm. När det gäller andra världskrigs-filmatiseringar så tycker jag att jag har sett mycket och åtminstone känner till det mesta men denna hade undgått mig. När det gäller den här genren så har jag märkt att ord som klassisk inte alltid säger så mycket, speciellt de lite äldre (60-talet och bakåt) kan vara rent komisk dåliga när det gäller krigs scenerna. Den här är från 1959 så jag var lite skeptisk, men det skulle visa sig att den var mycket välgjord för sin tid. Ingen av de åtta pojkarna (som man verkligen kan säga att dom är) har huvudrollen utan man får följa var och en och hur de har det i sin lilla ort. Vissa får man följa mer och vissa mindre, men man får en överblick hur de är som personer. Alla är mer eller mindre hjärntvättade av den nazistiska "blod och ära" ideologin och att försvara sitt land är en självklarhet. Första hälften eller kanske lite mer får vi se de glada pojkarnas spralliga upptåg och hur med glädje de väntar på sina inkallesebrev. Det är skrämmande att se hur hjärntvättade vissa av dom är och man förstår på förhand hur det kommer att gå. Skådespelar mässigt märker man att nog de flesta skulle jag tro är amatörer och ibland blir det lite överspel men flera är också duktiga och med tanke på vilka roller dom handskas med så gör de flesta det bra. När sen det blir dax att försvara bron så blir det en så oerhörd kontrast mot vad pojkarna har säkerligen väntat sig och så som filmen varit dittills och effekten av det tycker jag blir ovanligt stark. Man lyckas verkligen få fram det meningslösa med kriget på ett mycket starkt sätt. En annan sak som bara måste nämnas igen är krigs scenerna som för sin tid håller mycket hög klass och i stort sätt det mesta känns verklighetstroget. Jag blev verkligen positivt överraskad och det kommer nog definitivt bli en omtitt inom en snar framtid. 4/5
-
Titel: The Killers Sv. titel: Bödlarna Produktionsland: USA Genre: Thriller / Drama Utgiven: 1964 Regi: Don Siegel I rollerna: Lee Marvin, John Cassavetes, Angie Dickinson, Clu Gulager, Ronald Reagan Imdb rating: 7,0 Med slipsarna hårt åtdragna och ögonen dolda bakom Ray-Bans stiger de två lönnmördarna in i klassrummet, höjer sina ljuddämpande revolvrar mot magister North (Cassavetes) och sen ingenting! North bara står där. Varför låter han sig dödas utan minsta motstånd? Det är frågan som plågar Charlie (Marvin) när uppdraget är slutfört. Det som gjorde mig sugen att se den här var kombinationen Don Siegel och Lee Marvin. Siegel som gjort ett antal storfilmer genom åren vilka av de få jag sett har jag gillat mycket. Att sen se Lee Marvin i en roll som en lönnmördare lockas man ju även en del av främst då jag själv tycker Marvin är en filmhistoriens mest coola skådespelare. Märkte direkt att historian var lite annorlunda upplagd mot vad jag först trodde. Efter det att de två lönnmördarna (Marvin och Gulager) mördat magistern så börjar de luska i hans förflutna för att få reda på varför de blev anlitna att mörda honom. Det blir långa och tempofattiga tillbaka blickar som visserligen är viktiga för historian men känns för de mesta ointressanta då karaktärerna är direkt tråkiga. Tillslut sitter man och inväntar upplösningen där jag väntar mig lite spänning som man saknat ännu. Nu följer visserligen Siegel en bok skriven av Hemmingway och kan förstå att man vill göra det men tycker ändå man kunde fått till mer spänning om man ändrat i historian lite. Upplösningen tycker jag sen iaf var positiv och filmen kommer ändå upp på en godkänd nivå. När jag tänker efter så tror jag det mest beror på Marvin i sin roll 3/5
-
Javisst det är rätt Plox!
-
Tackar Plox för tipset på din blogg om Ginzas rea, brukar nästan aldrig kolla där annars men nu blev det en beställning därifrån. Mördande Konkurens 10:- The Ice Harvest 10:- Levande Måltavla 10:- The Proposition 29:- Joint Security Area 29:- A guide to recognizing your saint 29:- Stalag 17 49:- Alla för endast 166:-, mycket billigare kan man nog knappast hitta.
-
-
Drakarnas Rike tror jag det finns någon rulle som heter...?
-
Der Baader Meinhof Komplex kanske (?), är sugen att se den med om det är nu den du menar.
-
När det gäller ett filmland som Tyskland så har jag inte sett överdrivet mycket film därifrån. Men några kommer jag på som jag gillade ändå. Kaspar Hauser (1974) Den amerikanske vännen (1977) Ubåten (1981) Undergången (2004) Har nyligen köpt en tysk film som heter Bron (Die Brücke) från sent femtiotal som ska bli intressant att se.
-
Menace II society??
-
Titel: Gin gwai Alternativ titel: The Eye Produktionsland: Hong Kong / Singapore / Thailand Genre: Skräck / Thriller Utgiven: 2002 Regi: Danny Pang, Oxide Pang Chun I rollerna: Angelica Lee, Lawrence Chou, Candy Lo, Edmund Chen Imdb rating: 6,9 En ung kvinna som varit blind sedan två års ålder återfår sin syn genom en experimentell transplantation. Det har dock en oväntad och olycklig bieffekt. Hon får nämligen förmågan att se missnöjda andar. Ännu en gång har man lyckats se den amerikanske remaken före orginalet, och den skiljer sig inte direkt i mängden. Remaken som kom nu om året med bla. Jessica Alba i huvudrollen kändes medioker rakt igenom. Med det sagt så kan man kanske förstå att när jag nu såg orginalet så visste jag på förhand vilken typ av film jag väntade mig och hur och när vissa scener skulle utspela sig. Troligtvis hade jag uppskattat orginalet mer om jag inte sett remaken först. Men man får skylla sig själv när man inte har någon koll. Även fast jag visste hur filmen skulle utveckla sig så tycker jag fastnade mycket mer för storyn här och man lyckades även få de mer otäckare scener som jag visste om påförhand att kännas skrämmande. Tempot är långsammare här och man bygger upp stämningen bättre överlag. I det stora hela var jag mycket nöjd av det jag fick se, men tyvärr så tycker jag inte man lyckas riktigt med att få till en slutkläm. Det kändes som man inte riktigt visste hur man skulle sluta filmen och då blev det tyvärr lite halvdant. 3+/5
