doubleo

Idag anlände lite nytt till filmsamlingen, blandad kompott kan man minst sagt säga. 300 - Special Edition Asian Vision: Azumi Cinema Paradiso - Director's cut + Original version Den skyddande himlen Dolt hot Babar - Samlingsbox Falling Down Love Actually Golden Classics: Marathonmannen En ängel vid mitt bord Slaget om Alger Hårfrisörskans make Forrest Gump (1 disc) Planet Earth - Hela serien (5 disc) The Departed - Special edition (2 disc) Kvarteret Skatan - Säsong 3 Några guldkorn finns det iallafall att beta av i vinterkylan.

Tyckte att deras forum var så lamt uppbyggt, därför hamnade jag här.

Titel: Felon Genre: Crime/Drama År: 2008 IMDB: Här Handling: Wade Porter är i sina dryga 30, han driver ett lyckat företag och har en alldeles underbar familj. Enda tills dagen då en inbrottstjuv bryter sig in i deras hus. Wade jagar efter tjuven som den familjefader han är, klubbar ner honom med ett baseballträ och döms senare för dråp. Han döms således till tre år på en säkerhetsanstalt där det inte existerar några vanliga lagar. Det är gängens och väktarnas regler som gäller. Omdöme: Oj, oj. Vilken film! En vän tipsade mig om den här guldbiten och jag tyckte det lät som en film exakt i min smak. Tänk vad rätt jag hade. Handlingen är lysande och det speglar säkerligen det amerikanska rättsväsendet på ett bra sätt. Hela ditt liv kan gå i spillror på mindre än en sekund, man vet aldrig vad som väntar runt hörnet och vad ödet vill dig. Man kan inte föreställa sig vilken mardröm det skulle vara att utstå det Wade Porter får göra. Bli satt tillsammans med djur, trots man är en hederlig man. Just den här känslan av förvirring och hopp speglar filmen så jäkla bra. Vi får följa honom från färsking till fullfjädrad fängelsekund, vi åker med honom på sin mentala berg-och-dalbana. Rollprestationerna är formidabla. Både Wade (Stephen Dorff) och hans cellkompis Smith (Val Kilmer) är två lysande karaktärer som utforskar varandra. Värd att nämna är även Wades kvinna som måste stå ut med allt elände och hon tacklar verkligen rollen lysande. Även manuset är bra, en blandning av gatuslang och en livstidsdömds poetiska tankar gör det hela ännu trovärdigare. Det hålls hela tiden på en jämn nivå så det blir aldrig för mycket eller för tamt vilket leder till att man rycks med av hopp och förtvivlan. Det enda som är lite tråkigt är alla sadistiska vakter men det ger filmen ytterligare en dimension. Att vi får följa alla inblandade och deras vardagsliv gör det hela ännu mer spännande. Ja. Det finns inte så mycket mer att säga. Jag vill att filmen aldrig skulle ta slut och det måste vara ett gott betyg. Filmen är otroligt stark och jag lever verkligen med i karaktärernas livsöden. Smith och Wade är helt underbara i sin lilla cell, de kriminella tingen gör så att det aldrig blir tråkigt och karaktärernas vardagsliv når enda in i hjärtat. Sammanfattningsvis så är det här bland det bästa jag sätt på år och dag. Man får sig verkligen en bild av fängelselivet och hur överjävligt det kan vara för vissa människor. En stark skildring! Jag kom till och med på mig själv att sitta och böla. 5/5

Titel: Wanted Genre: Action År: 2008 IMDB: Här Handling: Wesley Gibson är den typiska personen som har fastnat i vardagens slentrian, eller det så kallade ekorrhjulet. Han vantrivs på sitt jobb som ekonomichef, känner sig inte alls bekväm i sin relation och har grova existensiella problem. Vem är jag och varför finns jag? När han handlar hos sitt gamla vanliga "apotek" så kommer den ljuvliga Fox och ett spännande liv som lönnmördare tar fart .. Omdöme: Jag läste lite om filmens handling och den lät faktiskt rätt cool. Slängde sen ett getöga på rollistan och den såg ännu coolare ut. Sen börjar filmen och jag myser bokstavligen talat till effekterna i första scenen samt alla kommande diton. Tycker att tekniken som används i filmen är med i allt för få filmer, den ger en extra krydda till allt pangande. Det gamla vanliga pangandet har vi sett i överflöd därför kom den här förändringen som en nytändning. Jag finner det väldigt roande att få följa kulan in och ut ur en kropp, desto mer i den stilen, desto större leende hos mig. Ta mig för en psykopat men det är faktiskt fakta. När det gäller skådespelarna så tillåts ingen att briljera nämnvärt. Överlag känns prestationerna ganska slätstrukna och man kan inte förvänta sig så mycket mer i den här sortens film. Trots att det är stora namn så fokuserar man på andra saker så rollprestationerna kommer i andra hand. Angelina Jolie är som vanligt en fröjd att titta på och hennes tatueringar gör mig varm i hela kroppen. Morgan Freeman kommer inte upp i sin riktiga standard trots en del sköna oneliners. I övrigt är det också en hel del sköna repliker men även manuset blir lidande pg.a filmgenren. Om jag ska summera min upplevelse så är det ett bra tidsfördriv. Inget jag kommer minnas och rekommendera om tio år men jag är rätt nöjd. Handlingen drar dock ner betyget då den känns riktigt lam. Ett jäkla tjat om brödraskap, rättvisa och moral men sen följs det aldrig riktigt upp. Det hela kokas ihop till en enda stor soppa i slutet med en redan given utgång. Men som sagt. Ta filmen för vad den är så kommer du att digga den. 3+/5

Det är den 25:e idag och jag har inte handlat film på huuur länge som helst så idag tog suget överhand. En hel del som jag inte sett men även lite film som jag tappat bort och måste ha i hyllan. Kurosawa - Dodes'ka-den Ichi the Killer - Ultimate Collector's Edition Att Rida Ensam i Tusen Mil SWAT American Psycho Easy Rider Blade: The Daywalker The Wire - Säsong 1 (5 disc) Lost in Translation Asian Vision: Fulltime Killer Kurosawa - Stray Dog (Revolvern) Carlito's Way Asian Vision: When the last sword is drawn Natural Born Killers - Director's Cut The Bourne Identity Ska bli ruggigt kul att äntligen få se When the last sword is drawn..

Efter en tämligen lång frånvaro har det ännu en gång blivit höst och mitt filmintresse väcks återigen till liv. Så nu kommer min aktivitet öka och förmodligen mitt postandet här på forumet likaså. Titel: Miami Vice Genre: Action/crime År: 2006 IMDB: Här Handling: De kultförklarade jetsetsnutarna Crockett och Tubbs är tillbaka i ett modernare typsnitt och i en modernare uppsättning kostymer. Likt tv-serien blir uppdraget att infiltrera en tung pjäs i spelet om Floridas kokainmarknad, de båda ombeds att transportera både knark, vapen och dylikt åt firma Montoya/Yero. Allting flyter på fint enda tills privatliv blandas med affärer och det hela binds samman i en stor smet av fulspel, åtrå och tillit. Omdöme: Jag ska börja med att erkänna en sak, jag är torsk på tv-serien och kommer alltid förbli så. Den var ett stilbildande kapitel inom TV med trovärdiga karaktärer, ett vasst manus och begreppet 'jetset' i ett nötskal. Då är frågan om filmen lever upp till samma standard som serien? Svaret är givetvis nej. Det du kommer få bevittna om du lägger 1.40h på filmen är en enda stor orgie i dyra prylar, fräscha våningar och snabba bilar. Michael Mann har bara lyckats uppfylla ett kriterium för att lyckas med Miami Vice och det är ytan. Bilarna, båtarna, kläderna, festerna och alla vapen håller samma klass som i serien. Det kan jag ge Mann men mer än så blir det inte. Tubbs och Crocketts patenterade dialoger och samspel ser jag inte skymten av, den trovärdiga skurken lyser även han med sin frånvaro och sist men inte minst så är handlingen genomusel. Handlingen är skör som en Pete Doherty på avtändning. Allt som bjuds är diverse privata händelser som ska få mig att bli känslomässigt envolverad, själva jakten lyfter aldrig och det klassiska 'vi-mot-dom'-känslan infinner sig aldrig hos mig. Michael Mann har försökt så hårt att han bara lyckats bygga ett luftslott. Säkerligen har han haft en svindyr budget att leka med men det räcker inte, Jamie Foxx var tio gånger bättre i Collateral och Colin Ferrell känns helt malplacerad. I närheten av Heat? Snarare ljusår ifrån. 2/5 Tråkigt att man ska behöva vara så negativ i sin första "recension" på länge, men eftersom jag har emotionella kopplingar till serien blir jag nog lite väl svår mot filmen.

I.D är en tung rulle om fyra poliser som går undercover i en fotbollsfirma. Snart kommer även Awaydays som kommer bli ett stilbildande filmkapitel och även den handlar om fotbollsvåld samt kulturen däromkring. Slutligen tänkte jag tipsa om Chok-Dee där man får god inblick i ett thaiboxningsgym och får följa thaiboxaren Dida i hans träning. Riktigt sevärd om man gillar fighting!

Jag har inte heller varit speciellt aktiv den här våren och idag gick jag in för första gången på väldigt länge. Orkade inte ta igen allt jag missat i Film-delen utan jag hoppades på den mer lättsamma Mingel-delen. Vad möts man av? Denna fruktansvärt tunga nyhet. Även om jag inte varit medlem på forumet allt för länge så hann jag få en relation till Ingoman/Anton som alla andra här på forumet. Han skrev alltid kvicka men korta inlägg och ibland innehöll ett inlägg omdömen om kanske tio-tolv filmer! Man visste alltid vad som väntade när han hade skrivit ett nytt inlägg, alltid en lättsam tom och ett inlägg fullmatat med roliga filmtips. Vi drog inte alltid jämnt när det kom till filmsmak men det gör man inte med någon. En oerhört tragisk nyhet, som kom likt ett slag i ansiktet. Blev faktiskt lite tårögd när jag läste alla inläggen och jag klarar inte av att tänka på hur snabbt allting kan gå. Då hade jag nog börjat stortjuta. Det som gör saken ännu tråkigare är att han stod som nummer ett på donationslistan för lungor? Vafan? Jag skickar en hälsning till nära och kära. Var starka. Vi kan bara hoppas på att han lever väl, på andra sidan stjärnorna, i Körsbärsdalen. Där han kan göra allting som han inte kunde under hans sjukdom. VILA I FRID.

Såg precis klart The Orphanage (El Orfanato) och mina skyhöga förväntningar blev tyvärr inte uppfyllda. Visst är det snyggt, välspelat och lite drömskt men det känns långrandigt. Slutet föll mig dock helt i smaken men vägen dit var tyvärr allt för lång..

Kan bara instämma! Det är i exakt den här situationen jag befinner mig, vet inte hur många filmer jag påbörjat men inte sett klart. Mår nästan lite dåligt över all film som måste ses men som jag inte orkat se än. Dagens i-landsproblem.

Samtidigt som de har domarna mot sig i Champions League så har Inter något enormt flyt med domsluten i ligan. Har fått med sig åtskilliga straffar och offsidemål som varit mer än tveksamma. Saker och ting jämnar ut sig, vilket är riktigt skön. Personligen så sitter jag och småmyser lite då Spurs har 0-1 borta mot PSV, dags att hänga en till eller fixa avancemanget på förlängning. Berba är mer eller mindre gud här hemma. GO COYS.

Rambo (2008) Handling: Vietnamveteranen John Rambo, numera bosatt i Thailand har en mer eller mindre bitter syn på livet. Med all rätt kan man tycka. I hans vardag sysslar han numera med att fånga ormar och köra båt på floden, en flod som leder till ett krigshärjat Burma. Militärjuntan gör lite vad de vill i landet och ett gäng volontärer från Colorado vill ta sig dit för att hjälpa lokalbefolkningen. Efter mycket om och men lyckas Sarah övertyga den ärrade veteranen att skjutsa volontärerna till Burma. Något som kommer kräva en sann hjältes mod. Omdöme: Det känns som att det var hundra år sedan jag såg de tidigare Rambo-filmerna, därav minns jag i princip ingenting. Jag har bara vaga minnen av att det nästan blev blött i mina pyjamasbyxor av allt våld och Rambos känsla för vildmarken. Det är med blandade känslor jag sätter på filmen och möts av min största ungdomshjälte efter Robocop. Stallone har blivit några år äldre men han har dock åldrats med heder, lite botox och desto mer steroider har gjort honom gott. Filmen känns piggare än Stallone, där det läckra fotot överraskar mig. Asiens vackra miljö spelar givetvis roll men jag gillar även actionscenerna. Hur konstigt det än kan låta så är allt mördande jävligt snyggt. Allting känns verklighetstroget, knivhuggen som levereras med rent hat, kroppar som slits i stycken och ben som flyger all världens väg. Det känns mer eller mindre som jag står i Burma, med kulor vinandes vid sidan om mitt huvud, tillsammans med en av världens hårdaste filmkaraktärer. Det stilistiska övervåldet och Rambos finesser gör så att jag reser tio år tillbaka i livet och det känns mer än bra. Som vanligt finns det ett stort MEN när det kommer till actionfilmer, så även i det här fallet. Slutscenerna gör mig riktigt irriterad och det blir bara för mycket. Fram tills dess har det byggts upp en solid känsla som raseras på endast några riktigt usla filmrutor. Trots detta tycker jag det är en helt klart godkänd film. film. Ni där ute som känner er sugna på en nostalgitripp ska absolut se filmen. 3+/5

Slutat köpa film helt. Mitt studiebidrag och lån har prioriterats helt annorlunda det senaste året. För bara ett år sedan gick nästan hälften av samma pengar till film. Nu börjar det dock att rycka i köp-nerven så det kanske är dags att prioritera om lite när det gäller utgifterna. Nackdelen är att det finns för mycket bra film där ute.

Ett av de bättre köpen i tråden! Grattis till en hel del bra underhållning, Violent Cop genererar kåtslag då den är sjukt grym. Fan att jag skulle in i den här tråden igen. Får alltid sådan ångest över att jag slutat köpa filmer.

The Darjeeling Limited (2007) Handling: Tre amerikanska bröder åker på en själslig resa för att ta igen lite förlorad tid efter deras pappas bortgång. Det är väldigt olika karaktärer och deras resa visar sig innehålla en hel del överraskningar. Omdöme: Öppningsscenen kommer som en smärre chock där man får bevittna en uppklädd Bill Murray bli omsprungen av en lika välklädd Brody. Efter den här indledningen kan det bara bli en succé, var min första tanke. Tyvärr så kan jag inte säga att det höll sig filmen rakt genom. Själva handlingen känns även den väldigt lovande, tre bröder på en resa utan något egentligt mål. Det genererar en skön känsla av frihet över hela filmen och jag rycks verkligen med i deras äventyr. Trion med bröder spelas på ett mycket övertygande sätt och deras olika världssyn bidrar med en del humoristiska inslag. Wilson spelar mamman i gänget, Brody den frånvarande men bäst är utan tvekan minstingen Schwartzman. Olyckligtvis tar mina lovord slut här. Stundtals känns det verkligen som att Anderson inte haft en aning om vart filmen ska sluta eller vad den ska fylla för syfte. Hela historien blir lidande av hans schizofreni och istället för att dyka på djupet i brödernas relation så skrapas det knappt på ytan. Jag har svårt att se någon kontinuitet i filmen och ibland känns det som att titta på diabilder. Visserligen ett par riktigt välkomponerande och estetiskt tilltalande diabilder. Slutet faller mig helt i smaken och jag gillar verkligen hur de sluter cirkeln. Men i övrigt räcker det inte långt, det hela slutar med en kvasifilosofisk road movie kryddat med en orientalisk touch. Bra? Mjae, men godkänt. 3/5

Kan inte säga att hon slitit ut sig på filmduken, men en film räcker väl? Fin är hon iallafall.

Haze (2005) Handling: En man vaknar upp inlåst i ett betongrum modell mindre. Han vet inte varför han är där, varför det ser ut som det gör eller vad som ska hända honom .. Omdöme: Det här är min första film av Tsukamoto och jag hade inga som helst förväntningar. Det ända jag läst om filmen var att den skulle kännas skapligt obehaglig. Till viss del instämmer jag men samtidigt känns det hela väldigt utstuderat. Du tar en förvirrad japan, sätter honom i ett scenario där han har noll koll och laborerar med alla tittares största skräck. Ett ända stort främlingsskap kryddat med klaustrofobiska scener. På grund av de mörka utrymmen som filmen utspelar sig i så blir ljudet ännu mer påtagligt. Vilket Tsukamoto har lyckats riktigt bra med, jag sitter ofta på helspänn och som ett stort frågetecken. Men det är även det ända som han har fått att stämma riktigt bra. Överlag är det ett halvdant skådespel, även om det inte finns särskilt mycket utrymme att briljera som skådis. Fotot bidrar till viss del till stämningen i filmen, kameran hålls väldigt nära huvudperson vilket skapar en stark närhet och känsla för hans misär. Det närgångna och lite långsamma fotot blandas upp med epileptiska scener ackompanjerad av lite tyngre musik. Vill nog hävda att det skapar en bra blandning mellan "upptempo" och lite långsammare berättarstil. Utan de epileptiska scenerna hade jag tappat intresset ganska snabbt. Avslutningsvis kan jag säga att det är obehagligt, men inte så obehagligt som jag hade hoppats på. Det kan även vara på sin plats att poängtera att jag såg 49 minuters versionen, vilken blev något långdragen för min smak. Klart är att jag hade lämnats med lika många frågetecken då som nu. Min jungfruresa med Tsukamoto blir en godkänd upplevelse men den gav inte mersmak.... 3/5 Tanken är att jag ska spana in Tsukamotos Nightmare Detective i helgen, så det kommer väl en dom över den också så småningom.

Mycket bra förslag där! Asiatisk film har en tendens att hamna i skymundan, trots att de för mig levererat starkast filmupplevelser.

Satan i gatan vad bra No Country for Old Men var, utan tvekan bland det bästa jag sett på länge!

We Own the Night (2007) Handling: En familj och två bröder med helt olika världsbild och tankar om moral. Joe är faderns lilla ädelsten då han besegrat sin dyslexi och klättrat högt i den polisiära hierarkin. Bobby å andra sidan är en sann entrepenör och styr över en nattklubb med rysk ägare. Knarket, ilskan och dispyterna flödar .. Omdöme: Jag kan inte undvika att ha Eastern Promises i baktanke när jag slår på den här filmen. Kommer den att leverera till skillnad från den ovan nämnda? Om vi börjar med själva handlingen så är den ganska klassisk, två bröder som vandrar helt olika vägar i livet och de båda har en väldigt beskyddande fader. Av handlingen att dömma skulle man kunna tro att det här slutar med en lam och ganska intetsägande film. Helt fel. Filmen levererar på alla tänkbara plan och här ligger verkligen Eastern Promises i lä. De två filmerna visade båda sidorna av den organiserade brottslighet men We Own the Night gör det på ett sanslöst mycket bättre sätt. Sorgen och den terror som ryssarna förmedlar går rakt genom rutan och det finns hela tiden en nervkittlande känsla som aldrig ger sig. Till stor del beror det på ett lysande skådespel av särskilt Phoenix men mest ryggdunk ska Duvall få, i rollen som pappa till de två bröderna. Han genomför det hela på ett genuint och omtänksamt sätt, jag tror att de flesta tittarna ser sin egen pappa i hans agerande. När man gör filmer om ryssar och annan maffia är det lätt att förmedla en stereotyp, ett tonat vrålåk, blaffiga guldsmycken och ett gäng synliga fängelsetatueringar. I We Own the Night lyckas de förmedla känslan av dessa svin på ett perfekt sätt, de känns närvarande och väldigt äkta. Trots den bristfälliga tidsskildringen så måste jag medge att den här filmen är ljusår bättre än Eastern Promises. Säga vad man vill om slutet men även amerikanarna måste väl bli nöjda. Jag vet inte varför jag har blivit så snäll, kanske sett för lite film på senaste tiden för att kunna såga något. 4/5 EDIT: Nu såg jag att min recension var ruskigt lik Czechflashs ..

The Shining ............ kanske.

Jäääääkligt långdragen film men ack så estetiskt tilltalande och bra.

Lite skamsen över min aktivitet den senaste tiden så droppar jag några korta omdömmen: Juno (2007) Juno råkar ut för en mer eller mindre oväntad graviditet och istället för att brusa upp tar hon allt med ro. Vilket är hennes och filmens återkommande känsla, allvarliga ämnen och vinklingar tas mer eller mindre med en klackspark. För mig fungerar det helt ypperligt då jag föredrar filmer med mer subtila budskap än de som slänger det rakt i ansiktet. Manuset är sylvasst och gör enligt mig halva filmen om inte mer därtill. Jag sitter och småskrattar gott åt Junos kommentarer och ungdomliga beteende. Ellen Page är som skapad för den här rollen och Jennifer Garner spelar den smått hysteriska adoptivmamman helt fantastiskt. Det ända negativa med filmen är dess strävan efter att vara så "indie" och feelgood som möjligt. I vissa scener blir det lätt krystat men i det stora hela är Juno en helt klart sevärd film. 4/5 Superbad (2007) Efter min brors lovord var jag tvungen att slå på den här filmen, dock något motvilligt. Filmen bygger på en trio av nördar som precis ska sluta high-school, trots deras lama uppsyn blir de faktiskt bjudna på en fest. De tre musketörerna tar även på sig att fixa sprit åt hela festen, vilket visar sig vara jobbigare än de kunde tro. Bara filmens handling gör mig nästintill spyfärdig och den saknar totalt finess. Seth formligen spottar ur sig ointressanta sexskämt, Evan lever på sin osäkra uppsyn och Fogell på sin wiggerattityd. I mitt tycke är Fogell (McLovin) den bästa karaktären med en hyfsad träffsäkerhet i sina repliker. Annars faller manuset på dess förutsägbarhet och de två poliserna finner jag lite väl löjliga och urspårade. Filmen kan sammanfattas som en film om vänskap men samtidigt som en stor amerikansk klyscha. Den får mig aldrig att skratta utan snarare att vrida mig i fåtöljen. 2-/5 Darling (2007) Johan Klings långfilmsdebut har blivit lovprisad över hela Sverige och jag blev nyfiken om det verkligen var så bra. Filmen fokuserar på två karaktärer, från helt olika världar där en kommer från överklasskretsar och den andra från ett precis avslutat äktenskap. De båda söker jobb och efter en beständig vänskap, som en skänk från ovan strålas deras vägar samman på McDonalds. Hela filmen känns väldigt osvensk och den överraskar verkligen mig. Meadows spelar den kalla Stureplanstjejen på ett bra sätt och Segerström spelar den något avskalade Bernard otroligt bra. Den innehåller många väldigt minnesvärda one-liners samtidigt som man stannar upp och tänker till ibland. Livet kan ta en helomvändning på bara några dagar och det förmedlar filmen väldigt bra. Till slut så känns vänskapen mellan det omaka paret väldigt genuin och äkta, mycket tack vare deras livsöden. För att sammanfatta det hela så känns det fräscht, oväntat och helt skapligt. Det jag avskydde med filmen var å andra sidan den totalt värdelösa och intetsägande musiken, samt det relativt röriga berättandet. Trots det så hoppas jag på att det är ett avstamp för svensk film, mot nya höjder. 3+/5 Ska försöka lägga upp lite mer fullständiga recensioner till helgen, om blandannat Karhozat och The Detective (C+ jing taam) ..

Jag tycker Ethan Hawke gör en genuint bra rollprestation, han lyckas verkligen gestalta en förvirrad och pressad själ. Däremot förväntade jag mig mer av Hoffman vilket givetvis hör ihop med hans tidigare filmer. Enligt mig borde han kunna göra en så stark och i sig ganska bisarr karaktär på ett perfekt sätt, då det passar hans stil. Han lyckas dock inte nå ända fram och till skillnad från Czechflash tycker jag att Hawke drar det längsta strået. I övrigt tycker jag att storyn kunde förvaltats på ett bättre sätt och trovärdighet bör ifrågasättas. Skulle personer i deras ekonomiska/personliga sits verkligen råna sina egna föräldrars juvelbutik? Låt gå att det är i USA men det känns ändå ytterst otroligt. Filmens så kallade "twists" känns också ganska uppenbara där slutet gör mig mest upprörd. Det går allt för segt i upplösningen .. Men filmen i sig är annars helt Godkänd. Jag gillar också de olika synvinklarna och det är en mycket intressant story, broder mot broder och det hela har kryddats med riktigt tunga namn! Förövrigt är det så man skäms, det här var den senaste filmen jag såg (21/12!!). Tycker nog att jag borde förvaltat julledigheten lite bättre med mitt filmtittande.

Czechflash har räknat upp en hel del sevärda, det tåls dock att poängtera hur jäkla bra The Killer är. En helt fulländad actionrulle med bra skådespel, intrig och oväntade twists. Chow Yun Fat är som vanligt riktigt karismatisk och det kan även vara värt att spana in Hard Boiled och A better tomorrow, även dessa regisserade av Woo. Du bör även spana in kortfilmen Shuffle som är gjord av Sogo Ishii, väldigt originell och skön smågangsterkänsla över hela filmen. Minns att jag blev väldigt positivt överraskad av den smutsiga och punkiga miljön, det skapar en väldigt rå och intim känsla hos tittaren. Sen några snabba tips men som är ack så bra: Internal affairs Election Branded to kill Aimless bullet Afraid to die Kul att du fått upp ögonen för världens bästa genre! Asiaterna sprang ifrån västvärlden för en herrans massa år sedan när det gäller action, kriminaldrama och gangsterfilm. Hoppas några av tipsen faller dig i smaken.