Disintegrator

Du dissar min favorit (Tree of Life) och hyllar den överskattade Midnight in Paris. Med andra ord bör War Horse, som jag snart ska se, vara ett mästerverk. Har tyvärr inte sett Hugo eller The Artist, men däremot The Help, Moneyball och Ides of March. Tre ok filmer som kommer vara bortglömda inom några år. Vad var det Mel Brooks sa om Raging Bulls förlust? "Ingen minns Ordinary People, men däremot är Raging Bull en film som folk fortfarande ser." Hail Malick!

Gick aldrig under hösten p.g.a diverse skäl. Fast jag har ännu suget efter att några visningar etsat satt fast i minnet. Att t.ex se I Fjol i Marienbad på en bioduk rankar jag numera som min bästa filmupplevelse någonsin. Har lyckats pricka in Tales of Hoffmann och Ivan den Förskräcklige II. Till våren har jag bl.a önskat Långt från Vietnam (1967), Sans Soleil (1983) och Rosa Luxemburg (1986). Får se vad dem gör med mina önskningar, kanske blir ett VIP-kort i vår.

SVT2 visar Bressons Pickpocket på torsdag kl 22:45.

Breaking the Waves bör väl också nämnas. Mina tankar gick direkt till Tarkovskijs Offret när jag såg trailern till Melancholia. Von Trier är en erkänd beundrare och det ska bli kul att se vilka likheter det finns förutom premissen om planetens undergång.

Jag vet. Har lyssnat på lite annan musik sen torsdags men det är Kanye jag måste höra. Det konstiga är att jag har nynnat på de tre låtarna han inte spelade: Gorgeous, Amazing, och Welcome to Heartbreak. Dock är storfavoriten just nu Runaway. Alltså, när han stod på sitt podium och kickade igång en version som måste ha varit 20 min lång. Magi. En sak till, jag förstår inte vissa kritiker som dissat konserterna på sistone som svulstiga och att Kanye har ett stort ego. Det går inte att år 2011, efter Bush, Taylor Swift etc etc, gå till en Kanye West-konsert och förvänta sig något annat. Inte när uppträdandet och setlisten var så jävla mördande att jag vill gråta. "Real fans don't give a fuck what they say – 'cause every day they try to fuck with Kanye. I'm a mother-fucking monster!"

Läser just nu Movie Mutations: The Changing Face of World Cinephilia av Jonathan Rosenbaum och Adrian Martin. Den handlar delvis om såna som oss: cineaster de sista 10-15 åren. Texterna går på djupet men det är lättläst (nåja). Dem delar ut kängor till de gamla relikerna som proklamerar filmen död (Godard) men även den "antiintellektuella fan-kulturen." Intressant läsning.

QFT I mina ögon är han på samma nivå som Michael Jackson. Antar att han körde samma set (Dark Fantasy - Hey Mama)?

Jag hittade också detta: http://www.onlygoodmovies.com/blog/thoughts-on-film/the-100-best-movie-blogs/, säg till om du hittar något läsvärt där. Jag ögnade bara igenom lite snabbt. Uhm, GreenCine är nice. Något helt annat, jag fick idag veta var Kubrick hittade inspirationen till Cruises namn i Eyes Wide Shut, "Bill Harford". Harford = Harrison Ford.

Bah, jag har varit alldeles för inaktiv här sen en lång tid tillbaka. Ska försöka komma igång igen (tror jag har sagt detta förut hehe). + Min dator är paj, det är sommar etc etc. Sitter just nu och tittar på The Big Four på tv (SLAAAAYYEERR!) samtidigt som jag surfar på svenska filmbloggar. Verkar som det har exploderat i antal bloggar, riktigt kul. Nästan så man själv vill prova på igen. Jag undrar då om det finns några sidor, i stil med Bloggtoppen, som har samlat "alla" eller de flesta av dessa? Jag är verkligen out of the loop. Vilka bloggar skulle ni själv rekommendera?

Ibland har jag varit på konserter där banden själva får be publiken komma närmare. Du är på konsert och inte på något museum ffs. Pinsamt. Jag ska också se Kanye i sommar (och även Robyn för den delen). http://www.youtube.com/watch?v=MA2jyRBgalM

12 spänn på CDON.

wst/ Ha, jag råkar ha The Man Who Laughs på datorn. Ser nu att det är Conrad Veidt som har huvudrollen och inte Lon Chaney. Jag brukar blanda ihop denna film med Skratta Pajazzo (också 1928, men med Chaney). Jaja, får bli en titt på Veidts film nästa vecka eller så. Czechflash/ To Live and Die in L.A (1985) har jag länge varit sugen på. Friedkin och "staden" brukar fungera ihop (jag får Michael Mann-vibbar). Förresten, häromdagen såg jag Abel Ferraras Ms.45 (1982), varför har du inte sett den? Det känns som din typ av film haha.

Åh! Tack! Får också tacka för den länken. Fanns en del intressanta titlar. Tova/ Rekommenderar också att du kollar upp dokumentärerna Fabulous! The Story of Queer Cinema (2006) och, framförallt, The Celluloid Closet (1995).

The Man Who Shot Liberty Valance (1962) The Man Who Shot Liberty Valance var John Fords sista mästerverk. Den kommenterade, likt hans andra filmer, det amerikanska samhället. Just western är så användbar för att den är uramerikansk och många filmer (alla?) inom den genren handlar om värderingar, lag, moral, politik etc. En väldigt tacksam genre för medvetna filmskapare m.a.o för att stora, viktiga, samtida ämnen kan diskuteras och kritiseras med hjälp av western-genrens ikonografi. En sak som är intressant med Liberty Valance är att den explicit handlar om politik och amerikansk historia. James Stewart är en senator i början av filmen och han berättar en historia, hans flashback är sedermera filmen. Själva storyn handlar om Ransom Stoddard (James Stewart), en östkustsadvokat som hamnar i en laglös by efter att blivit misshandlad av ett gäng banditer ledda av Liberty Valance (Lee Marvin). Han får ett jobb som diskare och lär känna Tom Doniphon (John Wayne) och dennes kärleksintresse Hallie (Vera Miles). Liberty Valance är fortfarande ett hot och Ransom får rådet av Doniphon att beväpna sig. Ransom är emot det p.g.a sina värderingar och övertygelsen att lagen är det enda sättet att rensa samhället från Valance och liknande. Vad som bör noteras är de olika yrkena Stoddard har igenom filmen. Han är Advokaten, Diskaren, Läraren, och slutligen Politikern. Som en samhällstjänst lär han några av byns invånare (barn o vuxina) att lära sig läsa och skriva. Vid ett tillfälle får Pompey (en "fri" svart man, men som är underordnad alla vita) förklara för klassen vad självständighetsförklaringen är för något: Är det verkligen minnet han har svårt med? Notera gärna Lincoln. Vid ett senare tillfälle hålls ett politiskt möte där samhällets invånare ska utöva demokrati och välja två representanter. Utanför lokalen (=samhället): I slutet deltar Stoddard i det möte han blev skickad till och där utnämns han till senator. Under mötet dyker Tom upp och detta sker: Ja, det sitter ett par kvinnor inne i rummet (längst bak) men det är ganska uppenbart vad Ford säger här. För att avsluta vill jag säga att det är heller ingen slump att Ford använder James "Mr Smith Goes to Washington" Stewart i denna roll. Vill inte avslöja mycket men ni som har sett filmen minns att En väldigt bra film på många olika vis. Den, och The Searchers, bör ses. 5/5

Shit, jag är helt efter. Eller, jag är inte så där jätteintresserad i Oscarsfilmer per se, men att jag ännu inte sett klassfilmer som The Social Network och The Fighter är dåligt. Black Swan har jag sett och det är en höjdare (stabil fyra). Dock tror jag inte att det är stensäkert att Portman vinner och att det kan mycket väl vara Benings "tur".