Marcus Vägvisaren

Heat med Pacino och De niro?

Hmm....Mitt namn anspelar ju just på "Vägvisaren", så jag känner mig tvungen att säga några väl valda ord om den. Filmen utspelar sig i Ryssland och naturen har en stor roll i filmen, då det handlar om en grupp utsända, som skall kartlägga floran och faunan i en särskild skog (Har jag för mig? någon, som misstycker?) I skogen möter dom "Dersu" dvs. Vägvisaren, som sedan följer med dem på färden. Det som jag tycker är bäst med filmen, är helt klart det vackra fotot på naturen och hur förhållandet mellan "Kaptenen" och"Dersu" skildras. Jag vet att detta inte var mycket till recension, känns som om det vore åratal sedan jag såg den. Någon får gärna komplettera! Ps. "Ragin bull = I like!! "

Julmust knäcker!, kan typ inte få nog av det. Brukar vanligtvis köpa Apotekarens, har också druckit någon 33 cl. Flaska (tror det var spendrups) men smaken var mest fadd, så den dricker jag inte mer.

Jag tror det är svårt att jämföra filmerna med böckerna överhuvudtaget, tro det eller ej! Som jag skrivit tidigare nånstans, så spelar dom i olika dimensioner (Böckerna i den högre ligan, självklart) En kopia, kan inte bli bättre än orginalet. Det som gav mig mest av filmerna var varken budskap, handling eller karaktärsporträtt. Dom har jag redan i min fantasi från böckerna och dom kan ingen ta ifrån mig. Det som gör sig bra i filmerna är det visuella, som böckerna saknar, en bild säger mer än tusen ord, borde inte en rörlig bild då säga...? Vem skulle inte vilja äta middag på en av Hobsalas tavernor eller ta sig en välförtjänt tupplur i Vattnadals skogar. Kort sagt: Boken gav mig en sak och filmerna gav mig något annat och båda var av godo, alltså gillar jag båda fast på olika sätt

Det intressanta som nämndes i "Brunnen" var också att han var en man fullproppad med motsägelser. Ett exempel på detta kan tex. vara att han både var väldigt macho till sättet och sina intressen, jag menar tjurfäktning, mat och vin, cigarrer. Hur mer "manligt" kan det bli? Men på samma gång var han också en känslig och vidskeplig man, som uppskattade att stanna upp i tillvaron för att se på nymånen.

Bänkade mig framför teven och såg "Brunnen" en film om Orson Welles tid i Spanien. Måste säga att jag blev synnerligen intresserad av denne märklige man. Därför känns det lägligt att diskutera lite Orson. Det kan sträcka sig allt från "Rosebud" till varför han var så infantilt förtjust i tjurfäktning. Christian Petri som gjort filmen har utan tvekan gjort ett gediget hantverk, det är mystiskt och mäkta stämmningsfullt. Petris lugna och metodiska stämma guidar oss genom Welles liv i Spanien. Vi får veta mer om mannen bakom skådespelaren, som visar en känslig konstnärssjäl, som aldrig blir nöjd med sina verk. Vi får ett hum om hur hans liv tedde sig efter blockbustern och mästerverket "Citizen Kane" "Efter den filmen, var hans kärriär" över menar en av dom som intervjuas av Petri. Vi får också ta del av hans oortodoxa matvanor. En gång åt han exempelvis tre portioner Paella och till det flera glas vin, som det anstår en gentleman ville han ha dessert med kaffe och cognac efter måltiden. En spanjor, som arbetar på en frukostservering berättar att Welles brukade komma in på morgonkvisten och dricka ett stort glas vin akompanjerat med en lokal spansk rätt bestående enbart av grisspäck, och en stor portion till råga på allt. Nu har vi åtminstone fått en förklaring till den stora kroppshyddan, men så många mer svar får vi inte om hans gåtfulla liv. Petri låter nästan hans barndom och ungdom vara orörd och låter publiken spekulera i, varför Welles var så exentrisk. Lyckades någon ratta in tvåan och se K-special om Orson Welles, vad tycker ni i sådana fall om filmen? Och finns det något mer att säga om Orson Welles?

Precis min tanke, den borde väl finnas att ladda ner på DC++ eller dylikt program.

Finns en scen i en Fellini film, jag dessvärre glömt namnet på ( Kan mycket väl vara La strada ) En utomhus scen på en resturang, minns att den var genuint gjord och med känsla för det typiskt italienska. Alla pratade med alla och mat var ett viktigt tema likaså. Minns inte särskilt mycket från den, är det någon som vet vilken scen jag menar?

Jag gillar den typen av humor, så jag skulle rekommendera den. Men om du uppskattar den humorn är svårt att veta. Vilken humor brukar du ha tycke för?

Du måste vara synsk! eller ha en otroligt bra deduktions förmåga!. Köade nämligen både till "De två tornen" och "Konungens återkomst" Var dock bara utklädd som hobbit till den senare film premiären. Ser dock köandet mest som en "rolig grej" och det är alltid givande att prata med likasinnade även om majoriteten bara var där för att supa. När man sedan ser filmen på premiären kl: 00:01 är det något magiskt i atmosfären. Då inser man att det var värt att ha köat i nån vecka eller två. Det magiska ligger i att alla är koncentrerade precis hela tiden, varje ny filmruta är en ny upplevelse, som man slukar med hull och hår. Ingen för oväsen, och de som mot all förmodan gjorde det ändå fick genast arga blickar och glåpord kastade efter sig. När en känslosam scen kommer, tänker man inte längre i världsliga termer, det är som om bion inte fanns utan att man befinner sig i Arda och är en utomstående spektator för vad som sker. Kalla det för eskapism eller vad ni vill, men det är underbart för stunden. Två bioupplevelser jag sent eller snarare aldrig kommer att glömma. Som den "Sagan Om ringen-fundamentalist" jag ändå är, Myers var det en fröjd att få se Hobbitar, trollkarlar och orcher på vita duken och när den störste kultfiguren av alla saknades (Bombadill) blev jag en aning besviken, för att underdriva.

Jepp! Rätt, körde vidare på det spanska

Huvudsaken är att budskapet gick fram och det gjorde det ju, fast för en som inte kan något om lotr filmerna kanske det såg lite underligt ut, men sådana finns ju ändå inte här. Hade det inte varit magiskt att få höra Toms roliga rim i filmerna...så säg!. Hade nästan kunnat kapa min vänsterhand för det, men bara nästan

Nej, men bra försök

Kan knappt bärga mig till filmen har premiär. "Cowabunga" leve 90-talet och trasiga "acid wash jeans" och skateboard för den delen. Om filmen visar sig vara ett dåligt försök att "Hotta upp" sköldpaddorna så tänker jag utan tvekan införskaffa en DVD-utgåva med de tecknade avsnitten. Och ha en nostalgi kväll dedikerad enbart åt sent 80-tal, tidigt 90-tal. Det kommer att ätas Pizza, pratas om tiden när man fortfarande var ung och gick på mellanstadiet. Alla de roliga godissorter man tryckte i sig, "Banana skids" och "Jenka tuggumin" för 50 öre styck kommer det nog också nämnas ett ord eller två om.

Såja, Leken fortsätter!

Well...Marcus för att jag heter så och "Vägvisaren" Efter Kurosawas "Dersu" som betyder just "Vägvisaren"

Min sågningen av 70-tals sci-fin "Zardoz" kan man hitta här

Titel:Zardoz År: 1974 Genre:Sci-fi / Fantasy Land: USA Regi: John Boorman Måste säga att detta var en av de löjligaste filmerna jag sett på länge. Hur hett är det att se Sean Connery springa omkring halvnaken i röda brottarbrallor och leka barbar/spion/allsmäktig "Liberator"? Svar, inte alls särskilt upphetsande. Det jag vill säga med ovantående är främst att filmen andas dåliga effekter och smaklösa kläder a` la 70-tal. Sedan hjälper det naturligtvis inte att vare sig Sean Connery eller övriga skådespelare knappt kan hålla sig för skratt när dom försöker agera till det usla manuset. Handlingen är skrattretande och det är ett ihopkok en mängd gamla kända sci-fi/Fantasy recept som " De två klanerna, som strider mot varandra" och " Den okunnige, som fick insikt och genomskådade lögnen" Hur som helst skall Zed (Connery) infiltrera ett högre samhälle, själv tillhör han "The brutes" som är av en lägre rang. Hans uppdrag är att skapa kaos och göra till ända deras ordnade samhällsstruktur. Sedan följer naturligtvis den obligatoriska kärleksaffären mellan Zed och en kvinna av den andra klanen, Consuella spelad av Charlotte Rampling. jag skulle kunna mala vidare i all oändlighet och berätta ytteligare stoff ur handlingen, men väljer att inte göra det eftersom den helt enkelt inte har gjort sig förtjänt uppmärksamheten. Nästa gång skall jag banne mig skriva om en bra film! IMDB: 5.5 / 10 Marcus: 3.5 / 10 Sean Connery i synnerligen bisarr outfit och med tidsenligt ansiktshår.

Nu har jag det! heureka! "Amores perros"

Utan tvekan Samwise Gamgee, utan honom hade inte Frodo klarat sig länge. Det sade han själv i någon av filmerna faktiskt. Han är helt enkelt überlojal + att han är en av få, som stod emot Ringens makt när han lämnade tillbaka den till Frodo. Dessutom är Samwise en person, som alla kan identifiera sig med. Han är inte lång, inte stark och inte särskilt bildskön men han lyckas ändå med det han företar sig. Hur då? Jo, genom att vara modig och lojal mot sin näste.

Jag ställer mig oförstående till varför denna serie inte har haft en egen plats på det här forumet. Är det verkligen bara jag som har en barnslig förkärlek till The Dynamic duo? Det jag tycker är allra bäst är dom pålagda moralkakorna och Batman och Robins tydliga homosexuella drag. Batman får alltid rädda stackars svaga Robin ur faror när det obligatoriska slagsmålet bryter ut. Man kan tydligt se vem som har den dominante respektive den underlägsna rollen. Sedan går kostymerna inte av för hackor, riktiga trikåer som det skall vara och inte några titanrustningar eller dylikt. Tjyvarna är sådär onda, som bara Batman-skurkar kan vara och dom har alltid någon sorts pervers böjelse. The riddler hittar jämnt på gåtor, Jokerna gillar att spela The caped crusaders dödliga spratt och Pingvinen har alltid någon dödlig manik i sitt paraply, för att inte tala om hans mordiska pingvin kompisar. Det gjorde också en långfilm (1966) samma år som serien ägde rum. En av de komiska höjdpunkterna i filmen anser jag vara när Batman hänger på ett rep från The batcopter och en haj biter tag i hans ben. Han tar då genast fram The Anti-shark Bat Spray och paralyserar hajen så att den helt sonika faller ned i havet igen. Sådan komik kryllar det av i serien, mera sådant om man får be! Batman Anno 1966 kan ses på teve 4+ på vardagar kl. 16.20

Lady och lufsen? Edit: Du var före om det stämmer, Rakii!

Återkomsten?

Aja, men det skulle ju vara lätt Skulle kunna välja nån tysk expressionistisk stumfilm från från 20-talet, men det skulle väl bli för svårt. Musiken är underbar, lyssnade på soundtracket innan jag såg filmen tom.

Nu kan ingen minnsann fuska och kolla URL:en på bilden