Sharade

Låter som Monster in the Closet (1986) eller Alien Trespass (2009). Monstret i den första filmen ser ut som en Alien och har långa klor, så min gissning är att det är den du menar. Alien Trespassing kom ju förra året, men ligger hyfsat nära din beskrivning. Monster in the closet: http://www.badmovies.org/othermovies/monstercloset/ http://www.imdb.com/title/tt0091544/ Alien Trespass: http://www.imdb.com/title/tt1122836/

Hmm, Badalamenti hade dub redan nämnt. Har soundtracket till Lost Highway. Annars är det till Thelma och Louise jävligt bra. Faktumed att det till Dum & Dummare faktiskt är rätt hyfsat det med. Annars är Blade Runner en klassiker liksom musiken till 1492, vilket var det enda bra med den filmen. Spana också in Philip Glass som gjort musik till bl.a. The Truman Show och The Illusionist. Han är en av de absolut främsta tonsättarna just nu, alla kategorier.

Intressant, och tack för länken. Vet du (eller nån annan) om filmen finns utgiven/bevarad enligt Bergmans ursprungsversion?

Long time no see. Har varit lite väl busy på sistone och inte hunnit med så mycket av snacket tyvärr... Nu är ju Wes Craven officiellt ansluten till Scream 4 och det är ju kul. Jag gjorde en liten fan poster, lade ihop några bilder snabbt i photoshop. Vad tycks? Jag undrar bara om man kan bli stämd för sånt här och om jag bör ta ned den illa kvickt... /D

Högoktanig artikel idag i SVD om Alfred Hitchcock och om en film som aldrig blev av: Spökhistorien som Hitchcock aldrig filmade

Ingen Batman 3. Michael Caine förnekar uppföljare ... Sorry

Visst förändras både smaken och vårt sätt att förhålla oss till olika filmer. Sen handlar väl frågan om på vilket sätt de förändras. Idag visas gamla Kung-Fu filmer från Hong Kong på svensk TV (TV 1000 Classic) och en del av dom har börjat få klassiker status bland vanliga filmentusiaster. Och filmforskare skriver och analyserar filmerna åp samma villkor som all annan film. Tiderna förändras. Framförallt tror jag att man generellt sätt har större tolerans och förståelse för mer "annorlunda" film, och filmer från andra länder. Begrepp som "avant garde" och "auteur" används tack och lov inte lika frenetiskt ofta som på exempelvis 80-talet.

Såg om Buster Keaton's "Spite Marriage" häromdan. Förvånar mig ibland att gamla stumfilmskomedier framförallt är mer välskrivna än idag. Bättre berätttelser, bättre manus än det mesta som visas idag. Humorn då? Tja, man skrattar nog inte lika frenetiskt som för bara typ 30 år sedan. Men stumfilmsstjärnans timing är lika exceptionell idag som år 1929. Betyg? Klart mer än sevärd. Okej då, om jag absolut måste ge den en siffra = 9/10

Det var ung. 2 veckor sen jag var inne på IMDB top 250. Jösses vilka förändringar. Kul att återse Barry Lyndon och Infernal Affairs där igen.

Storfilmer är trots allt det som säljer bäst. Så har det nog alltid varit, enda sedan Cecil B. Demille. Det som jag inte ser framemot är alla tjatiga superhjältefilmer med övertro på, och ofta illa använd, CGI och som ältar samma bakgrundshandling om och om igen. DET är avtrubbande. Men jag är nog å andra sidan en av de få som verkligen avskydde Spiderman och inte alls tyckte om Batman Begins, så jag ska nog inte uttala mig så mycket mer om superhjältar...

Det var en intressant vinkling. "Att relatera till huvudpersonen" Och så har vi "igenkänningshumor" i "Lost in Translation". Hmm, är det så att trovärdighet också kan vara en faktor som är avgörande för filmens "känsla"?

Okej, vad är det i filmerna som ger "mysighetskänsla"? Helhetsintryck inkl. musik, foto, klippning, skådespeleristil m.m. Ok. Det låter som en vettig definition som vi kan enas om så länge. Om filmen är från en annan kultur, eller det finns inslag från andra kulturer, låt oss säga musik, scenografi eller annat som kan kännas ovant eller obekant, hur påverkar detta "känslan"? Kan helhetsintrycket "dras ned" och bedömning av "känslan" påverkas? Helt enkelt, hur mycket påverkas "känslan", och därigenom betyget eller omdömet, av att något är bekant eller främmande?

Hmm, flera har sagt det, att det inte ser så bra ut. Tycker dom har lyckats bevara känslan bra från spelen. Oroar mig dock smått för handlingen. Jämför med första Tombraider-filmen som ju var en minst sagt rörig dynghög. Blir säkert mycket häftig action och inte så mycket mer än så.

Nu tänker jag mest på när man recenserar eller gör omdömen om film, eller kanske beskriver en film för en vän: "Den där filmen hade en jävligt häftig känsla", Ofta, säkert i brist på bättre ord, talar man om filmens "känsla". Hur definierar du "känsla" och hur bedömer du enligt "filmkänsla"?

Hmm, den här tråden har jag missat helt. Satt dock och funderade för ett tag sen på att skriva nåt om just "film om film". Attans. The Purple Rose of Cairo, en av Woody Allens bättre. Om nån filmhjälte som hoppar ut ur filmduken. Minns inte jättemycket av handlingen. Länge sen jag såg den :http://www.imdb.com/title/tt0089853/ The Front. En verkligt skitbra film. Woody Allen spelar huvudroll, men är en av få spelfilmer han ej själv regisserat. Handlar om svartlistningen under Kommunismhysterin. http://www.imdb.com/title/tt0074554/ The Cameraman, EN av Buster Keatons absolut bästa! Keaton försöker försörja sig som nyhetsfotograf. Han skojar här också med "mannen med filmkameran" i en meta-experimentfilm. http://www.imdb.com/title/tt0018742/ Irma Vep - Vackra Maggie Cheung spelar sig själv i denna franska metafilm. Rekommenderas skarpt! http://www.imdb.com/title/tt0116650/ Forgotten Silver, Peter Jacksons mockumentär: http://www.imdb.com/title/tt0116344/ Återkommer om jag kommer på flera... Lite trött i skallen nu, men vet att det finns ytterligare flera intressanta och nämnvärda.