Filmstar Czechflash Skriven 6 November, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 6 November, 2009 Titel: White Oleander / Vit oleander Genre: Drama Land: USA/Tyskland År: 2002 Regi: Peter Kosminsky I rollerna: Alison Lohman, Michelle Pfeiffer, Robin Wright Penn, Renée Zellweger Handling: I ett anfall av sjuklig svartsjuka förgiftar den kompromisslösa och förföriska konstnären Ingrid sin älskare. Hon döms till livstids fängelse och hennes 15-åriga dotter Astrid får därefter flytta runt mellan olika fosterfamiljer. Dottern försöker desperat att skapa sig en egen identitet, men även om Ingrid sitter bakom galler är hennes starka inflytande den enda fasta punkten i Astrids liv. Omdöme: Det första jag vill ta upp är filmens musik av Thomas Newman som bl.a. gjort musik till American Beauty och som känns igen från några av hans tidigare filmer. Den är oftast mycket stämningsfull och med rätt mängd dramatik över sig utan att gå över styr och bli översentimental. Filmen kretsar kring Astrid (Alison Lohman) som är en tonåring vars mor, Ingrid (Michelle Pfeiffer), är en duktig konstnär, men en väldigt egoistisk sådan. Hon vill att hennes dotter ska vara precis som hon själv och styr hennes val även från fängelset. Jag gillar historien, hur man får följa Astrid gå igenom olika fosterfamiljer och hela tiden få bygga på sin identitet, något som givetvis blir svårt. Hon blir lätt förvirrad och på ett eller annat sätt funkar det allt som oftast inte med fosterfamiljerna, trots att hon i många fall inte gör något fel. Vissa fosterfamiljer känns bättre än andra och vissa hade man velat vara utan i filmen. Vad jag känner är att regin saknar spets och när man tittar på vad regissören gjort inser man att det hade kunnat bli så mycket bättre med en gedigen regissör. För även om det är en tragisk historia som utspelas framför ögonen är det sällan man verkligen känner djupt som man önskar man kunde göra. Och första halvan känns bättre än andra. Man har liksom inte lyckats bygga vidare på det som byggts upp. Jag känner förvisso med Astrid som spelas bra av Alison Lohman som har den rätta blandningen av oskuldshet med egen vilja som byggs upp allt mer. Detta hade dock kunnat bli en Oscarsfilm med bättre regi. En sak jag störde mig på en del är när hon c:a halvvägs in klipper sitt hår och efter det ser ut som hon bär peruk - vilket jag läst var fallet. Hon lär ha haft peruk genom hela filmen, men det är endast uppenbart när hon alltså klipper sig och har kort hår under mittendelen. En liten detalj som iaf jag stör mig på även om det är en struntsak. Michelle Pfeiffer måste också nämnas då jag oftast sett henne i sympatiska roller, men som här får en lite bitchigare karaktär att spela med och gör det bra även hon. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.0 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 7 November, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 7 November, 2009 Titel: The Unbelievable Truth Genre: Drama/Komedi/Romantik Land: USA År: 1989 Regi: Hal Hartley I rollerna: Adrienne Shelly, Robert John Burke, Chris Cooke, Julia McNeal Handling: Josh är precis frigiven från fängelset där han avtjänade ett straff för mord. Han återvänder till staden där mordet begicks för att leva vidare, och får jobb som bilmekaniker hos fadern till bästa väninnan till kvinnan han påstås ha mördat. Omdöme: Regidebuten av Hal Hartley är likväl filmdebuten för Adrienne Shelly och flera andra. Det är en indiefilm som bryter mot många regler som finns för hur film ska göras, iaf som man är van vid. Och det tar helt klart ett tag att komma in i stilen där det första man oroas för är skådespeleriet som på de flesta håll är undermålig. Det är väl två-tre prestationer som är ok, resten känns och är amatörmässiga. Men allt eftersom blir det liksom en del av filmen, precis som dialogen och stämning som är annorlunda. Hur man ska förklara det annorlunda är svårt för filmen är en blandning av allvarligt drama om berättelsen kring en nyligen frigiven mördare i Josh (Robert John Burke), en av få som gör en ok prestation. Det hela utvecklas till både romantik och komedi, men bibehåller den dramatiska biten rakt igenom. Adrienne Shelly, som blev mördad i sitt hem 2006, känns så där emellanåt, men har ändå vad som krävs för huvudrollen. En sak jag gillar lite extra är musiken som många gånger fångar mysighetskänslan man ofta får i 80-tals filmer. Klart annorlunda upplevelse som är både positiv och negativ. 2 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 7.3 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Yojimbo Skriven 7 November, 2009 Report Share Skriven 7 November, 2009 The Unbelievable Truth är en film jag haft på "att se"-listan sedan den gick på televisionen i somras och jag höll på att fastna mitt i filmen när jag slog på tv:n. Den hade en speciell stämning och känns som något att kolla närmare på oavsett om man i slutändan gillar den eller inte (påminde lite om Blue Velvet i atmosfär emellanåt). Adrienne Shelby har också en speciell slags utstrålning, som känns extra laddad efter hennes död på nåt sätt. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Cooper Skriven 7 November, 2009 Report Share Skriven 7 November, 2009 No Country for Old Men Detta är en av mina absoluta favoriter och den är rakt igenom fantastisk. Bröderna Coen, som både regisserat och skrivit manus, har filmatiserat Cormac McCarthys roman med samma namn på bästa möjliga sätt. Inledningen är perfekt. Inte bara skapas en otrolig känsla utan den ger en mycket bra introduktion till alla tre parter i filmen; den hänsynslöse mördaren, den något bristande polisstyrkan och mannen som utan någon intention finner en misslyckad affärsuppgörelse. En central fråga blir likt en tagline till filmen "How does a man decide in what order to abandon his life?" Skådespelet är en av filmens många styrkor, det är fenomenalt. Allt från huvudroll ner till de små birollerna är välspelade. Javier Bardem ger oss en av filmhistoriens mest minnesvärda skurkar i Anton Chigurh. Hans blick, ansiktuttryck och kroppsspråk skapar en känsla av ren ondska när han är i bild. Ta bara coin toss-scenen i början av filmen, jag ryser. Nämnas bör även Josh Brolin, som var okänd för mig innan jag såg filmen första gången, gör en stark insats som vietnamveteranen Llewellyn Moss. Bröderna Coen har gjort ett antal kanondrag i filmen. Bl.a. har de valt en i det närmaste total avsaknad av musik vilket gör att scenerna får tala för sig själv. Många av scenerna blir väldigt intensiva och det gillar jag mycket. De har valt att följa McCarthys förlaga väldigt hårt. Det är få skillnader mellan bok och film och många scener är direkta överföringar, det lämnar inget att önska från min sida. Det är sparsamt med dialog i filmen, istället berättas stora delar av filmen genom bilder. Att de vågat ta med bokens något öppna slut tycker jag är underbart, det är annars säkert något filmen fått kritik för. För en gångs skull får man inte allting upplagt för sig, och inte det förutsägbara att skurken åker fast/dör, utan här får vi tänka lite själva. Slutet lönar sig verkligen att se om, jag har uppskattat det mer och mer för varje gång jag sett det. Nu kändes varje scen var mer eller mindre nödvändig, de tillför något till historian. Gillar även atmosfären i filmen, det är rått,hårt och intensivt. Dessutom är det stundtals extremt spännande, jag skulle vilja gå så långt och säga att filmen innehåller de mest spännande scenerna jag sett. Jag är helt inne i filmen och timmarna flyger förbi fort. Speltiden är perfekt, skulle varken velat se den en minut längre eller kortare. Jag har tänkt på vad som skulle kunna vara negativt i filmen men jag kan inte komma på något. Om det inte är en perfekt film är det iallafall en perfekt filmupplevelse för mig. Bröderna Coen har gjort ett mästerverk som håller för att ses om många gånger. Femman har sällan varit lika säker. 5/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 7 November, 2009 Report Share Skriven 7 November, 2009 Ja White Oleander var en helt okej drama, spännande rollista om inte annat med Michelle Pfeiffer, Alison Lohman och min personliga favorit Patrick Fugit (från Almost Famous). Sevärd helt klart. Har fortfarande inte sett om No Country for Old Men, gillade den skarpt första gången jag såg den. Riktigt sköna karaktärer och helt klart en av Coen-brödernas bästa på senare år. En film jag förövrigt införskaffat på Bluray och tror den kommer att göra sig riktigt fint. This Is It är jag inte sådär jätte sugen på, men blir nog att jag ser den ändå. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 7 November, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 7 November, 2009 Yojimbo: Ja, The Unbelievable Truth är speciell och för mig tog det ett tag att komma in i den. Men mot slutet gillade jag stilen och vissa scener var klart annorlunda mot vad man förväntar sig, vilket inte alltid behöver betyder bra, men trots allt kul och intressant. Plox: Ja, White Oleander hade definitivt en spännande rollista där jag tycker Alison Lohman är klockren i huvudrollen. Likaså Michelle Pfeiffer som mamman. Tycker också scenerna med Patrick Fugit var bland de mest laddade och hade gärna sett mer av dem. Det var väl här filmen kanske var som bäst. Klart sevärt om inte annat. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 7 November, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 7 November, 2009 Titel: The Magnificent Ambersons / De magnifika Ambersons Genre: Drama Land: USA År: 1942 Regi: Orson Welles I rollerna: Joseph Cotten, Tim Holt, Dolores Costello, Anne Baxter Handling: En film som bygger på Booth Tarkingtons roman om en förmögen familj i sekelskiftets amerikanska Mellanvästern som inte vill ändra sin livsstil trots att tiderna förändras. Omdöme: Orson Welles var både en stor regissör som skådespelare, även om jag föredrar honom som skådespelare. I denna storfilm, som kom året efter hans Citizen Kane, får vi följa rika familjen Amberson som umgås med far och dotter Morgan. Orson Welles bidrar med berättarröst och hans vän Joseph Cotten spelar Eugene Morgan som är en uppfinnare som börjar tillverka bilar. Hans dotter Lucy (Anne Baxter) faller George Amberson (Tim Holt) i smaken medan herr Morgan är intresserad av Georges mamma Isabel (Dolores Costello). Men både George och hans moster Fanny (Agnes Moorehead) försöker förhindra en romans mellan de två. Filmen är tyvärr ganska så tråkig och det faktum att det vissa gånger är svårt att hänga med i svängarna gör inte saken bättre. Det är trots allt fullt med smaskiga intriger, men eftersom produktionsbolaget, utan Orson Welles vetskap, klippte bort och förstörde över 50 minuter, tappar man helheten. Produktionsbolaget skickade iväg Welles till Brasilien för att filma en ny film (som aldrig gjordes) för att kunna göra om filmen. Förutom att man klippte bort en stor portion av filmen filmade man även ett nytt slut. Framtida regissören Robert Wise, som var filmens klippare, fick filma de extra scenerna samt klippa ihop filmen. Samtidigt ville inte filmens kompositör, den legendariske Bernard Herrmann, ha sitt namn på filmen pga vad produktionsbolaget gjorde. Filmens höjdpunkt är annars kanske filmens "eftertexter" där Orson Welles introducerar de olika skådespelarna och filmens team med sin berättarröst, vilket var första gången man gjorde så i en storfilm. Men filmen kändes som en besvikelse tyvärr. En ljusglimt var för övrigt Agnes Moorehead som faster Fanny som också blev Oscarsnominerad. Filmen blev, trots allt tumult, Oscarsnominerad för bästa film... 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 4 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: -3/5 - 6.0/10 IMDb: 8.0 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 8 November, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 8 November, 2009 Titel: Braveheart Genre: Drama/Action/Krig/Romantik Land: USA År: 1995 Regi: Mel Gibson I rollerna: Mel Gibson, Sophie Marceau, Patrick McGoohan, Brendan Gleeson Handling: Skottland, slutet av 1200-talet. Som ung tvingas William Wallace lämna sitt hemland Skottland efter att hans far blivit dödad och följa med sin farbror Argyle. När han flera år senare återvänder till sitt hemland har den grymme, brittiske kungen Edward I, även kallad "Longshanks", styrt Skottland med järnhand. När William Wallace får anledning att hämnas sin älskade, leder han sina landsmän i revolt mot den brittiske kungen som styr över Skottland för att göra landet fritt. Omdöme: Säga vad man vill om Mel Gibson, men här har han skapat en episk film värd namnet. Det är en film gjord med mycket hjärta och man märker att han lagt ner hela sin själ i filmen, framförallt som regissör, men även som skådespelare. Det är tveklöst en riktigt bra film från allra första början rakt igenom till slutet. William Wallace (Mel Gibson) var en verklig person och en av Skottlands största hjältar som kämpade för att göra landet fritt från brittiskt styre. Filmens inledande halvtimme är oerhört vackert och Catherine McCormack, som kvinnan som William Wallace förälskar sig i, passar utomordentligt. Hon är både vacker och har något i blicken som gör att jag tror på det jag ser. Något som förhöjer den otroligt vackra inledningen är musiken av James Horner som är sagolik gång på gång genom hela filmen, men främst under de vackra delarna som just inledningen. Den ger mig rysningar vid flera tillfällen och höjer definitivt stämningen och känslan om och om igen. Att filmen sedan blir minst sagt brutal och i detalj visar de stora slagen ger filmen den tyngd som krävs för att det här ska bli till en klassiker. Det är sällan en film av den här kalibern lyckas bibehålla spänningen, tempot och intresset så som den gör här. Lägg därtill ett flertal intressanta karaktärer som spelas utomordentligt väl i de allra flesta fall så har man en i princip komplett film. Ta t.ex. rollen som Edward I "Longshanks" som inte kunde spelats bättre än vad Patrick McGoohan gör. Han är dominant och elak, även mot sin son, och känns helt rätt i allt han gör. Söta Sophie Marceau tar över rollen som filmens centrala kvinna under andra halvan och gör det bra även hon. Men filmens storhet ligger i regin av Mel Gibson som aldrig släpper taget och hela tiden känns inspirerande. Han vann välförtjänt Oscarn för bästa film och regi och det är så här en storfilm av det här slaget ska göras. Många gånger tappar filmerna fokus och har sega partier, karaktärer som inte passar in eller kända skådespelare som är med för deras namn och inte för att de passar i sina roller. Att scenografin många gånger gör att man nästan tappar andan är inte heller helt fel, men jag kan inte låta bli att tycka att det är den sagolika musiken som gör det mesta. Helt ofattbart bara att den inte belönades med en Oscar... 4 - Skådespelare 4 - Handling 5 - Känsla 5 - Musik 4 - Foto -------------- 22 - Totalt Betyg: +4/5 - 9.0/10 IMDb: 8.4 (#91) Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 8 November, 2009 Report Share Skriven 8 November, 2009 Brotherhood of War (Taegukgi hwinalrimyeo) Jag tror bestämt att detta var första gången jag såg en film som behandlade Koreakriget. Åtminstone i sådan stor skala, jag har fått en liten glimt i Tim Burtons Big Fish tidigare, annars har det varit ganska tomt. Till min glädje visade sig denna film vara kolossalt bra. Intensiva stridsscener blandas med starka emotionella ögonblick och en uppvisning i hur krig och död kan påverka människors psyke. Jin-tae är familjens storebror som hoppas att den yngre brodern Jin-seok ska få komma in på universitet och således slippa leva ett mindre hårt liv än vad den annars ganska fattiga familjen gör. En dag får dem nyheter om att Sydkorea har råkat i krig med Nordkorea och alla unga män blir tvungna att ge sig ut i kriget. Jin-tae försöker desperat att få sin bror att slippa gå med, men det är förgäves. De båda bröderna befinner sig snart på slagfältet där liv tas varenda sekund. Brödernas mål blir att försöka överleva och ta sig hem helskinnade till sin familj. Man skulle kunna dra en del paralleller till Saving Private Ryan. I filmernas början och slut har vi gamla män med hemska minnen från krig. Vi har en kamerastil som blivit synonym med krigsaction och en känsla av realism som får oss att häpna. Filmen innehåller mitt i sitt kalla, blodiga krig en slags familjevärme och ett fängslande band mellan de båda bröderna. Det är på gränsen till att bli lite för sentimentalt vissa stunder, men det vägs upp av brutaliteten som omger filmen. Brotherhood of War innehåller även hård kritik mot Sydkoreas dåvarande makthavare. Filmen är ärlig, den framställer både gott och ont hos sitt eget land och pekar inte ut Nordkoreanerna som monster. Så jag kan väl bara säga att filmen är fruktansvärt bra och att den inte bör missas. Nästan som en arketyp för hur en bra krigsfilm ska se ut. 9/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Yojimbo Skriven 8 November, 2009 Report Share Skriven 8 November, 2009 Intressant historia med efterproduktionen av Orson Welles The Magnificent Ambersons. Det hade varit trevligt om några av dagens producenter och distributörer kunde skaka fram material från klipprummet och släppa versionen såsom Welles ville ha den - dock en ganska omöjlig uppgift med tanke på filmens ålder, att Welles är avliden och att materialet antagligen eldats upp för länge sedan... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 8 November, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 8 November, 2009 Intressant historia med efterproduktionen av Orson Welles The Magnificent Ambersons. Det hade varit trevligt om några av dagens producenter och distributörer kunde skaka fram material från klipprummet och släppa versionen såsom Welles ville ha den - dock en ganska omöjlig uppgift med tanke på filmens ålder, att Welles är avliden och att materialet antagligen eldats upp för länge sedan... Absolut. Jag läste dock att materialet, precis som du spekulerade i, förstördes innan Welles kom tillbaka från Brasilien. Riktigt svinigt om man frågar mig. Han kan inte ha haft det lätt. Ett rykte sa att de skickade den kompletta filmen till Welles i Brasilien, men ingen vet om detta material finns eller var det isf befinner sig. Det känns som han hade såna här problem lite titt som tätt med sina produktioner. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 9 November, 2009 Report Share Skriven 9 November, 2009 Har precis kollat på Zombieland, håller till viss del med om er kritik här på forumet, men på det stora hela tyckte jag det var en fantastiskt skön och avslappnad film. Dessutom topp5 snyggaste förtexterna genom alla tider. Grymt! Återkommer med en mer utförlig rapport imorgon - men kan ju redan nu säga att betyget blir rekordhögt om man ser till detta forum. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Yojimbo Skriven 9 November, 2009 Report Share Skriven 9 November, 2009 Har precis kollat på Zombieland, håller till viss del med om er kritik här på forumet, men på det stora hela tyckte jag det var en fantastiskt skön och avslappnad film. Dessutom topp5 snyggaste förtexterna genom alla tider. Grymt! Återkommer med en mer utförlig rapport imorgon - men kan ju redan nu säga att betyget blir rekordhögt om man ser till detta forum. Bra - sån kritik behövs också så att jag kan se fram emot att se den lite mer! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 10 November, 2009 Report Share Skriven 10 November, 2009 Zombieland (2009) I en post-apokalyptisk framtid har zombiesarna (korrekt böjning?) tagit över och människorna som klarat sig är lätträknade. Allting får vi förklarat för oss under de ruskigt snygga förtexterna (topp5 snyggaste någonsin om ni frågar mig). Columbus (Jesse Eisenberg) är en av få, smarta nog, att ha lyckats undkomma de blodtörstiga. Tallahassee (Woody Harrelson) en annan. Tillsammans utgör de ett oslagbart team, detta med hjälp av Columbus alla regler och Tallahassees aggressiva beteende. Många har ogillat upplägget i Zombieland, själv tycker jag det är en genomgående helskön rulle, även om jag till vis del håller med om att öppningen är det absolut starkaste partiet och att det sen går lite upp och ner. Sen ligger filmen på gränsen där för att falla in i grundmallen ett tag, men jag tycker faktiskt den lyckas hålla sig på rätt sida. Så tillsammans med sköna karaktärer, snygga miljöer och ett gästspel som fick mig att ligga dubbelvikt av skratt - tycker jag helt klart filmen håller rakt igenom. Jesse Eisenberg och Woody Harrelson är klockrena i sina roller, Emma Stone likaså, kemin de tre i mellan är riktigt bra. I särklass bäst är dock den kända skådisen i sin cameoroll - skrattade så tårarna rann. Att Abigail Breslin inte alls passar in skriver jag under på alla dagar i veckan, men lyckligtvis är det nog Abigails karaktär vi får bekanta oss minst med, vilket är en liten tröst. Men i övrigt håller som sagt skådisarna bra klass. Zombieland är en helskön zombiekomedi, snyggt som tusan och grymt kul rakt igenom. En film som inte kräver det minsta när det kommer till hjärnkapacitet och även sådana filmer tycker jag har sin plats. Sen är jag nog hyfsat ensam om att tycka Zombieland är en roligare film än Shaun of the Dead - men det kan jag ta. En nobrainer av rang och en framtida klassiker - i alla fall i min bok. 4-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 10 November, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 10 November, 2009 Titel: Tomorrow Never Dies Genre: Action/Äventyr/Thriller Land: Storbritannien/USA År: 1997 Regi: Roger Spottiswoode I rollerna: Pierce Brosnan, Jonathan Pryce, Michelle Yeoh, Teri Hatcher Handling: Det förflutna är ett minne blott. Nutiden är historia. Framtiden ligger i en mans händer. Världen har bara en chans till fred - och bara en man för uppdraget. Mediemogulen Elliot Carver är ute efter att erövra världen. Nu är det bara sändningstillstånd i Kina som saknas för att hans globala imperium skall vara komplett. Men kineserna är motsträvliga och Carver sätter en hemlig och diabolisk plan i verket; Han skall starta ett krig mellan Kina och Storbritannien. Med hjälp av den kinesiska agenten Wai Lin infiltrerar Bond Carvers organisation. Omdöme: Efter att Pierce Brosnan tog över rollen som James Bond fick Bond-filmerna en ny karaktär - vilket var till det sämre. För även om han försöker och gör vad han kan känns det inte längre som Bond. Det har att göra med en rad olika faktorer och det är inte mycket man lyckats med. En grundläggande sak är att ha ett fungerande manus och även om Bond-filmerna över lag inte är kända för att ha de smartaste eller bästa manusen så fanns det allt som oftast något intressant i de gamla. Här försöker man skapa så mycket action som möjligt utan att använda sig av huvudet. Jonathan Pryce axlar rollen som Elliot Carver, en maktgalen man som försöker starta ett krig mellan Storbritannien och Kina. Vid sin sida har han lite ögongodis i Paris Carver (Teri Hatcher) som har ett förflutet med Bond, vilket givetvis leder till en spänd situation. Pryce spelar helt ok som mannen med storhetsvansinne, men karaktären är inte särskilt trovärdig och hela idén känns otroligt svag med en man som försöker starta ett tredje världskrig för sin egen vinning. Lägg där till hans högra hand, Stamper, som är en blonderad tysk utan någon som helst skrämselfaktor, så har man inte mycket att bjuda på. Bond-känslan är som bortblåst där man saknar de exotiska inspelningsplatserna som i mång och mycket måste tillskrivas filmernas producent och "gudfader" Albert "Cubby" Broccoli som var en stor anledning till att de tidigare filmerna hade en speciell känsla över sig, en Bond-känsla. Likaså är Bond-musiken inte vad den en gång var även om man stundtals får till det. Man överanvänder de gamla melodierna som saknar samma charm som de en gång gjorde. Titellåten är bland de tråkigaste i serien och det är överhuvudtaget en ganska så intetsägande Bond utan identitet som har en lika blek regissör i Roger Spottiswoode. 2 - Skådespelare 2 - Handling 2 - Känsla 2 - Musik 3 - Foto -------------- 11 - Totalt Betyg: 2/5 - 5.5/10 IMDb: 6.4 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.