rocky_get_heavy Skriven 30 Mars, 2005 Report Share Skriven 30 Mars, 2005 Titel Mean streets Genre Drama Land Usa År 1973 Regi Martin Scorsese I rollerna Harvey Kaitel, Robert De Niro, David Carradine Handling: "I New Yorks “Lilla Italien“ är det som bäddat för en kriminell karriär. Charlie vill å ena sidan vara en respekterad gangster liksom sin farbror, men å den andra sidan vill Charlie gärna leva ett normalt och laglydigt liv tillsammans med sin flickvän. Nu jobbar Charlie som indrivare hos sin farbror - ett jobb som han gör väldigt bra! Saken blir inte lättare av att hans flickvän inte bryr sig om vilket yrke han har. Vilket har lett till att hans farbror i gengäld inte bryr sig om Charlies flickvän... Charlie blir mer och mer involverad i den helgalne Johnny Boy, som konstant råkar ut för trubbel. Charlie har tagit på sig uppgiften att se till att hålla honom utanför bråk, en omöjlig uppgift som kommer att få oanade konsekvenser..." kopierat. Omdöme: Jag blir alldeles rörd av att se två av mina absoluta favoriter storspela såhär i en fantastisk film av Scrosese. Filmen rullar på i skön takt och man får värkligen lära känna alla karaktärer så bra. Handlingen i sig är så himla skön. Allt i den här filmen är skönt, musiken, fotot, regin och framför allt skådespelarinsatserna. De sköna med fotot i filmen är att dom har verkligen haft känsla för vinklar och inte tagit på sig några onödiga förflyttningar, och den skakiga kameran i närkamper mm. Musiken kännsväldigt passande och tidsenlig. Allt detta ger en enorm känsla och inblick. Jag vet inte vad jag mer ska säga? Betyg: 4+/5 Rekomenderas: Ohhhh ja! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2005 Titel: The Pawnbroker / Pantlånaren Genre: Drama Land: USA År: 1964 Regi: Sidney Lumet I rollerna: Rod Steiger, Geraldine Fitzgerald, Jaime Sánchez, Brock Peters Handling: En överlevande från ett nazistiskt koncentrationsläger arbetar som pantlånare mitt i New York. Nu 25 år efter upplevelsen börjar han få tillbakablickar som visar hur han blev behandlad i koncentrationslägret. Omdöme: Sidney Lumet-filmer är alltid intressanta på ett eller annat sätt (nåja, det finns ett riktigt bottennapp också). Han är lite av en mästare på starkt drama och det är precis vad man får här. Det är verkligen en mörk och deprimerande berättelse vi får se där den känslolösa Sol Nazerman (Rod Steiger) driver en pantbutik dit olika sorters människor kommer. De vill oftast berätta om föremålet de pantsätter och förväntar sig en konversation med pantlånaren, men han ger dem endast ett belopp på föremålet. Efter ett tag blir detta lite komiskt då han hela tiden ger dem en eller två dollar, det är omöjligt att få mer som det verkar. Berättelserna som kunderna berättar för honom får honom att vid denna känsliga tidpunkt få flashbacks till tiden då han och hans familj blev skickade till ett koncentrationsläger. Man får endast se korta klipp därifrån, men de blir intensivare och lite längre allt eftersom. Han blir allt mer känslosam och till slut måste han dela med sig av sina känslor med någon. Han väljer en kvinna som varit inne i butiken och som visat intresse för honom, just för att hon ser sig själv i honom (ensamheten). Rod Steiger är mycket bra i huvudrollen och presterar bäst i filmen. Samtidigt är de flesta birollsinnehavarna bra och vissa står ut från mängden. Filmen ger hur som helst inte mycket hopp åt tittarna då allt är väldigt mörkt. Det svartvita fotot bidrar till den deppiga stämningen och även om det är en intressant film så är den tyvärr lite för ointressant för att jag ska vara helt nöjd. Musiken av Quincy Jones är väldigt ojämn och är "i vägen" i många scener, vilket aldrig är bra. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 2 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 IMDb: 7.6 Rekommenderas: Nja, inte en av regissörens bättre Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2005 Titel: The Assassination of Richard Nixon Genre: Drama Land: USA År: 2004 Regi: Niels Mueller I rollerna: Sean Penn, Naomi Watts, Don Cheadle, Jack Thompson Handling: Året är 1974 - En desperat försäljare lägger skulden för sitt misslyckande på presidenten och planerar att kapa ett plan och krascha det in i Vita Huset. Han vill få ändring på systemet och bli ihågkommen för något. Omdöme: Jag hade förväntat mig en lite annorlunda typ av film, en spännande film med fokus på själva attentatet och planeringen inför densamma. Men det visade sig att jag var helt fel ute då filmen främst visade hur Samuel Bicke (Sean Penn) har problem med sin fru (Naomi Watts) som han inte bor med längre, hur han ständigt blir nedtryck av sin chef på sitt jobb och hur han tycker alla konstant är rasistiska. Han blir mer och mer besatt av tanken att ändra på allt detta, men hur ? Han vill bli ihågkommen för att ha åstadkommit något som människor kommer prata om för evigt. Sean Penn är som vanligt utmärkt och detta är HANS film, utan tvivel. Han skildrar denna förvirrade människa på ett Oscarsvärdigt sätt och varje scen har honom med på ett hörn, mest i centrum. Tyvärr utnyttjar man inte Naomi Watts och Don Cheadle lika väl då de endast får ett par scener i filmen, men de sköter sig givetvis mycket bra även dem. Kändes lite konstigt att se Naomi Watts med mörkt hår också. Filmen har ett långsamt tempo som använder sig av berättarröst då och då för att skildra Bickes åsikter och tankar. Det är främst hans karaktär som står i centrum och som man bygger på genom hela tiden. Mot slutet mynnar det ut i lite mer spänning som jag tycker kunde ha varit med även tidigare under filmens gång, kanske som korta inklipp eller liknande. Hur som helst kände jag att även om Sean Penn var utmärkt så kom filmen inte upp i den standard som jag hade hoppats på. Men på sättet filmen är upplagd blir det ett starkt drama som blir snäppet bättre av en strålande Penn. 5 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: +3/5 IMDb: 6.9 Rekommenderas: Ja, men förvänta er en karaktärsdriven film Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Greenleaf Skriven 31 Mars, 2005 Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2005 Rocky: Jag älskar Mean Streets och klassar den som en av Scorseses tre bästa filmer. En klar femma av mig i alla fall. Älskar det smutsiga lågbudget gatufotot samt mycket bra skådespeleri av en ung De Niro och en ung Keitel. En pärla. Titel: Pantlånaren År: 1964 Regi: Sidney Lumet I rollerna: Rod Steiger, Geraldine Fitzgerald, Brock Peters, Jaime Sánchez En överlevande från ett nazistiskt koncentrationsläger arbetar som pantlånare mitt i New York. Då och då upplever han tillbakablickar som visar hur han blev behandlad i koncentrationslägret. I denna svartvita film vill Lumet få fram den där känslan av obehag bland publiken, och jag tycker att han lyckats väldigt bra. Främst eftersom hans karaktär är en ganska invecklad man med många saker som tynger ner honom, och han spelar utomordentligt bra av Rod Steiger. Pantlånaren Sol Nazerman får höra desperata människor prata om deras minnen, men han har fått nog av minnen eftersom han har så obehagliga minnen själv, därför uppträder han väldigt sur och fåordig för att de ska sluta att prata. Väldigt intressant karaktär, vars tillbakablickar man får se fort i snabba klipp. Trodde att den skulle utspela sig mer i fånglägret, än vad den gjorde, men de korta klippen är bra och får verkligen fram den där känslan av obehag. Annars är det inte mycket mer som är intressant i denna film. Bara ett par ganska jobbiga sidokaraktärer, som aldrig gör filmen mer intressant, utan allt bra kretsar kring Steigers karaktär. Däremot räcker det inte för att det ska bli en mycket bra film, utan eftersom den ibland känns så oengagerad så kan den inte få mer än 3/5 Titel: Mannen från Mars Originaltitel: The day the earth stood still År: 1951 Regi: Robert Wise I rollerna: Michael Rennie, Patricia Neal, Hugh Marlowe Ett rymdskepp landar i Washington DC. Ombord finns utomjordingen Klaatu som kommit till jorden för att försöka skapa fred. Militären beskjuter Klaatu som måste föras till sjukhus. Han lyckas rymma och tvingas att försöka bevisa för världen att han kommit med fredliga avsikter. Det här är en Science Fiction-klassiker som verkligen räknas som en av de största och mest klassiska genom tiderna. Den har en ganska simpel handling, men med hjälp av att man behandlar viktiga frågor såsom rasism, samt andra filosofiska frågor, så blir den här filmen odödlig. Det som jag verkligen gillar är att den är bra från början till slut och har aldrig större svackor. Spänningen är alltid uppe och man vill veta vad som kommer att hända härnäst. Specialleffekterna är ganska bra, med tanke på att den gjordes på tidigt 50-tal, och musiken höjer spänningen och den "läskiga" känslan i vissa scener. Skådespeleriet är inte på topp, men det är inget jag bryr mig om särskilt mycket i den här filmen. Iofs är han som spelar utomjordingen Klaatu väldigt bra och trovärdig i sin roll, så han håller upp skådespeleriet ensam. Han är riktigt bra faktiskt. Kan tillägga att han var lik Burt Lancaster i några scener. Förstår inte riktigt varför den heter Mannen från Mars, med tanke på att man aldrig får reda på var han kommer ifrån, eller? Hur som helst så är det en bra film, med ett smart manus och bra rakt igenom. Kan avsluta med tre klasiska ord: Klaatu Barada Niktu. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
roadwarrior Skriven 31 Mars, 2005 Report Share Skriven 31 Mars, 2005 Gah! Mannen från mars vill jag se. Får ta mig i kragen och skaffa den. Klaatu Barada Niktu kom visserligen först i mannen från mars men jag kommer alltid förknippa frasen med den brutalt bra Army of darkness.... Har knappt sett någon film på sistone, har varit upptagen i påskfirande, flyttning, Star trek och dessutom spelet Knights of the old republic 2...tack och hej Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 31 Mars, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 31 Mars, 2005 Greenleaf: Kul att du gillade The Day the Earth Stood Still, en skön sci-fi klassiker. Orsaken till att den heter Mannen från Mars kan vara (och är nog) pga att det på framsidan av en tidning (tidigt i filmen) står "Man from Mars". Men detta är mer ett uttryck om att det är en utomjording än att han skulle vara från just Mars. Så tolkar jag det iaf. Men jag håller med, svenska titeln är ändå konstig. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 31 Mars, 2005 Report Share Skriven 31 Mars, 2005 (ändrad) Titel: Finding Neverland Genre: Drama Land: USA/England År: 2004 Regi: Marc Forster Skådespelare: Johnny Depp, Kate Winslet, Dustin Hoffman, Julie Christie Filmen utspelar sig i London år 1904ioch vi får följa Barrie under hela den kreativa resan när han skapar den klassiska sagan Peter Pan. Från det att han får den första idén till premiärkvällen på Duke of Yorks Theatre. En kväll som inte bara kommer att förändra hans eget liv utan också livet för dem som står honom nära. Det var mycket mycket länge sen jag hade så här höga förväntningar på en film som på Finding Neverland. Detta fastän jag inte tycker om regissören Marc Forsters förra film, Monsters Ball. Känslan och stämningen i filmen är helt fantastisk. Man dras verkligen med i handlingen och man kan bara njuta av den magi som spelas up i tv-rutan. I Finding Neverland fungerar verkligen allt, det finns inget att klaga på. Musiken är otroligt väl komponerad och förtjänade verkligen sin Oscar. Den är en bidragande orsak till att filmen kan ha en så magisk stämning. Men den största orsaken är skådespelarna. Finding Neverland måste vara en av de mest välspelade filmerna på mycket länge. Johnny Depp är fullkomligt lysande, och han visar återigen att han helt enkelt är den bästa skådespelaren som finns. Han är helt klart värd en Oscar och det är en skam att han inte vunnit en än. Kate Winslet som jag gillade skarpt i [Eternal Sunshine of the spotless mind[/b] gör även här en mycket bra rollprestation. Dustin Hoffman är som vanligt mycket bra, även om han inte har så många scener i filmen. Några skådespelare som däremot överraskade var barnen i filmen. De kändes för en gångs skull som barn och inte som vuxna i barns kroppar. Utan naturliga och duktiga barnskådespelare så hade filmen inte fungerat eftersom de är en så pass stor del av filmen. Något annat som jag verkligen tyckte var snyggt i filmen, var hur de gled ut och in ur Barries fantasi, t ex när han och hans fru öppnar sina sovrums dörrar och frun går in i ett vanligt rum medan Barries rum är en trädgård med kvittrande fåglar. Fantasi sekvenserna är snyggt gjorda, man har använt precis rätt sorts specialeffekter. De är så pass bra så att filmens magi inte avbryts på grund av att effekterna ser dåliga ut. Men effekterna känns heller aldrig för snygga, man märker alltså aldrig att det är datorgjorda effekter vilket är mycket bra. Det förvånar mig att Finding Neverland inte vann fler Oscars. Jag har svårt att tänka mig att Tha Aviator eller Million Dollar Baby skulle vara bättre. I mina ögon så skulle Finding Neverland lätt kunnat vara Oscarsgalans storvinnare – en riktig kanon film helt enkelt. Ni som inte sett den borde sen den, och ni som sett den men inte gett den en 5:a i betyg borde se om den. Betyg: 5/5 IMDb: 8.1 top 250: #181 Rekommenderas: Absolut Ändrad 31 Mars, 2005 av Puffie Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 31 Mars, 2005 Report Share Skriven 31 Mars, 2005 Titel: The Girl Next Door Genre: Komedi/Romantik/Tonårsfilm Land: USA År: 2004 Regi: Luke Greenfield Skådespelare: Emile Hirsch, Elisha Cuthbert, Timothy , Timothy Bottoms Matthew, en vanlig kille som går sista året på gymnasiet, blir kär i den nyinflyttade grannen Danielle; en sexig och snygg tjej som tycks ha allt. Snart får han veta att hon är en mycket speciell tjej - Danielle är nämligen en före detta porrstjärna. Matthew riskerar allt och får uppleva saker han aldrig kunnat tänka sig... Jag hade blandade förväntningar när jag satte mig ner för att se The Girl Next Door, det kändes som om den kunde bli en ungdomsfilm i mängden, detta drog ner förväntningarna. Det som gjorde att jag köpte den var ett av regissörens tidigare verk, The Animal som jag fann hur kul som helst. Girl Next Door är inte alls lika rolig som The Animal, men den har ändå något som gör att jag tycker om den. Skådespelarna är av rätt blandad kvalité, men speciellt beröm ska Timothy Olyphant ha. Han gör Kelly till den skönaste karaktären i filmen och även bland till en av de skönast jag sett i en film på mycket länge. Elisha Cuthbert tycker jag om sen innan från tv serien 24. Hon gör även här en bra insats och man kan inte gärna tycka annat än att hon är snygg som fan i filmen. Resterande medlemmar av skådespelar ensemblen gör varierande insatser, men ingen är utmärkande dålig i alla fall. Filmen följer inte den typiska mallen som ungdomsfilmer brukar följa, utan den drar iväg lite åt sitt egna håll och bjuder på några riktigt roliga scener. Ett exempel på detta är när Matthew stöter på sin pappas arbetskompis på en strippklubb. Själva romantik delen är ganska så sockersöt, men på något sätt så fungerar det lite halvt ändå och i alla fall så störde jag mig inte på det. Detta kan bero på att regissören blandar romantiken med humorn på ett bra sett, plus att filmen tar några små vändningar som jag inte var riktigt förberedd på. Som sagt tycker jag att filmen fungerar, och jag blev på gott humör efter att ha sett den. Den var stundtals riktigt rolig och den bjöd på några skratt, trots att jag såg den själv. Förväntar man sig en typisk tonårskomedi så är chansen stor att man blir överraskad, på ett positivt sätt. Betyg: 4/5 IMDb: 6.8 Rekommenderas: Ja Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Ralle-San Skriven 31 Mars, 2005 Report Share Skriven 31 Mars, 2005 Gjort en liten lista mest för skoj med alla filmer jag har sett under mina två veckor ledighet. Nya som gamla filmer jag har sett om. Gamla filmer Gangs of New York 5/5 Rocky 5/5 The Green Mile 5/5 Pulp Fiction 5/5 Reservoir Dogs 5/5 Smala Sussie 4/5 Kapten blod 5/5 Bringin out the Dead 4/5 Desperado 4/5 Cubic (Equilibrium) 4/5 Ny filmer Dom Blodiga Sköldarna 3/5 Chronicles of Riddic 2/5 Once Upon Time in Mexico 3/5 Elina - Som jag inte fanns 4/5 Sideways 4/5 Saw 3/5 Hannibal 3/5 Robotar 3/5 The Ring 2 1/5 Kagemusha 4/5 Pom Poko 3/5 Lock stock and two smoking barrels 5/5 Amelie från Montmarte 5/5 Orka inte göre större recensioner eftersom det var så många och jag har inte haft så mycket tid framför datorn Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Greenleaf Skriven 1 April, 2005 Filmstar Report Share Skriven 1 April, 2005 (ändrad) Titel: Mr. Smith i Washington År: 1939 Regi: Frank Capra I rollerna: James Stewart, Beulah Bondi, Claude Rains, Thomas Mitchell, Eugene Pallette, Jack Carson, Edward Arnold Handlar om en idealistisk senator från landet som far till Washington och plötsligt måste kämpa en hård och ensam kamp mot cyniska politiker som gör allt för att förstöra och ruinera hans karriär. En av de kändaste filmerna med Capra/Stewart-samarbetet, och jag håller verkligen med om att det är en stor klassiker. Det är en stark film om den politiska korruptionen i USA och den blev bannlyst bl.a. i Storbritannien under den tiden eftersom den kritiserade mycket i det politiska systemet i slutet av 30-talet. Den visar korruption och ensamma företag som försöker att styra politiker, massmedia och människors tankar, och man gör det på ett skickligt sätt med ett mycket bra manus. Skådespeleriet i filmen är verkligen lysande. Alla skådespelare gör ett bra jobb, även bland de mindre birollerna, men det är självklart James Stewart som är stjärnan i det hela. Han gör en mycket stark prestation, och en av de bästa som jag har sett med honom. De enda som jag stör mig på är de hemskt sliskiga barnskådespelare, men man kan inte få allt. Det är en mycket stark film, som växer ju längre in man kommer i handlingen, och Capra har regisserat den på ett utmärkt sätt. Även om den ibland tenderar till att bli lite för patriotisk så funkar det ändå. Tänker främst på scenen då man får se några monument i Washington med den amerikanska flaggan som vajjar lite i bakgrunden. Det kändes nästan lite komiskt. Allt som allt är det en mycket bra klassiker, som jag gärna ser om i framtiden. 4/5 Ändrad 1 April, 2005 av Greenleaf Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 1 April, 2005 Report Share Skriven 1 April, 2005 Greenleaf: Håller med dig i vad du säger om Mr. Smith i Washington men jag ger den -5/5 tyckte att den var fantastiskt bra. Den når dock inte riktigt upp i It´s a wonderfull lifes klass. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 1 April, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 1 April, 2005 Titel: Mr. Smith Goes to Washington / Mr Smith i Washington Genre: Drama/Komedi Land: USA År: 1939 Regi: Frank Capra I rollerna: James Stewart, Jean Arthur, Claude Rains, Eugene Pallette Handling: Handlar om om en idealistisk senator från landet som far till Washington och plötsligt måste kämpa en hård och ensam kamp mot cyniska politiker som gör allt för att förstöra och ruinera hans karriär. Omdöme: Detta är, precis som Greenleaf skriver, en riktig klassiker som man vill och bör se. Jag hade förväntat mig en film som lutade sig mer åt det komiska hållet än det dramatiska, kanske främst för att många av de tidigare Frank Capra filmerna jag sett haft den inriktningen. Men det visade sig vara en ganska allvarlig historia med en del humor på vägen. James Stewart gör än en gång en strålande rollprestation när han här spelar Jefferson Smith, en vanlig man som uppskattas av många, men som aldrig funderat på en politisk karriär. Men när han blir vald till senator tackar han och packar sina väskor. Väl i Washington är han som en liten unge och måste åka runt och titta på alla sevärdheter som finns. Någonstans på vägen inser han att han kan göra något vettigt som senator och bestämmer sig för att lägga fram ett förslag. Men detta visar sig vara svårare än han tror då han blir motarbetat av de som först valde in honom som senator. Övriga roller, främst Jean Arthur och Claude Rains, gör imponerande prestationer, men även Eugene Pallette (lite av en favorit med sin mörka röst) bidrar med bra skådespeleri. Men trots de fina rollprestationerna blev jag en aning besviken på filmen. Den är välgjord och har ett starkt budskap, precis som vanligt när det gäller Capra. Jag känner att det blev lite väl utdraget på vissa håll och den pojkaktiga attityd Stewart visar upp när han kommer till Washington hade jag hoppats på även i senaten. Hur som helst var jag ganska trött när jag såg den vilket kan ha påverkat en del, men jag känner fortfarande att den inte är i samma klass som It's a Wonderful Life. Dock ett måste om man gillar klassikers. 5 - Skådespelare 4 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 18 - Totalt Betyg: -4/5 IMDb: 8.4 (#63) Rekommenderas: Ja Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 1 April, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 1 April, 2005 Puffie: Jag håller med dig om The Girl Next Door. Jag hade inte heller några direkta förväntningar när jag skulle se filmen på bio i USA. Hade inte hört talas om den då och det verkade vara ytterligare en ungdomskomedi i mängden. Men den har helt klart tagit inspiration från 80-talets ungdomsfilmer och då främst Risky Business då man t.o.m. tagit viss musik därifrån. Just musiken i filmen är riktigt bra och höjer känslan ett snäpp. Känner för att se om filmen då det snart var ett år sen... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 1 April, 2005 Author Filmstar Report Share Skriven 1 April, 2005 Titel: Milano odia: la polizia non ouò sparare / Almost Human / The Kidnap of Mary Lou Genre: Action/Kriminaldrama Land: Italien År: 1974 Regi: Umberto Lenzi I rollerna: Tomas Milian, Henry Silva, Anita Strindberg, Ray Lovelock Handling: Ett gäng gangsters kidnappar dottern till en rik företagsledare för att kräva lösensumma, och lämnar en lång rad lik efter sig under arbetets gång. Omdöme: Filmen börjar lovande då fyra män sitter tysta i en bil som kör mot en bank. Stämningen byggs upp av Ennio Morricones passande musik och bankrånet tar sin början. Men något går fel, en trafikpolis dyker upp och blir skjuten av en av rånarna som måste fly. Snart har de polisbilar tätt efter sig, men de lyckas komma undan. Efter denna inledning känner man att detta kan vara något, ungefär som jag hade förväntat mig av en italiensk crimefilm från 70-talet. De bestämmer sig sen för att satsa på den stora vinsten när de kidnappar dottern till en rik man för att kräva lösensumma på flera miljoner. Men här avtar filmen i både intresse och tempo. Visst händer det en del, men inte tillräckligt för att man ska vara nöjd. Avslutningen på filmen har istället en del bra scener då överlämningen av pengarna ska ske och polisen är ligan på spåren. Tomas Milian i rollen som ligans ledare är både grym och iskall, speciellt då han har på sig sina stora solglasögon. Tyvärr såg jag filmen på italienska utan någon text, vilket inte är något plus då jag inte kan mycket italienska (lika med i princip noll). Men även om det funnits text hade jag nog inte uppskattat filmen mer då det inte fanns något i handlingen som hade blivit bättre. Som helhet är jag besviken, men ändå är jag medveten om att denna genre (italiensk crimefilm) innehåller en hel del bottennapp och att det gäller att hitta pärlorna. Det är bara att titta och leta vidare tills man hittat guldkornen helt enkelt. Man bör också poängtera att regissören Umberto Lenzi främst gjort sig ett namn inom skräckfilm och inte crime, vilket syns i en del blodiga scener som man lagt ner mer energi på än själva handlingen och fotot. 3 - Skådespelare 2 - Handling 2 - Känsla 2 - Musik 2 - Foto -------------- 11 - Totalt Betyg: 2/5 IMDb: 6.0 Rekommenderas: Nej Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
NewDay Skriven 2 April, 2005 Report Share Skriven 2 April, 2005 FINFING NEVERLAND är en otroligt bra film. En liten fråga till er som sett den: (oroa er inte, inget som måste spoilas) Är det, eller är det inte lösöron som Peter, en av pojkarna, har? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.