Jump to content

Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)


Recommended Posts

  • Filmstar

post-462-1231614943.jpg

 

Titel: The Curious Case of Benjamin Button / Benjamin Buttons otroliga liv

Genre: Drama/Romantik/Fantasy

Land: USA

År: 2008

Regi: David Fincher

I rollerna: Brad Pitt, Cate Blanchett, Tilda Swinton, Julia Ormond

 

Handling: Benjamin Button föds som en svag äldre man och åldras baklänges, d.v.s att hans kropp blir yngre tills han slutar sitt liv som ett spädbarn. Den tragikomiska berättelsen om den välbärgade Button sägs ha inspirerats av Mark Twains kommentar om att det är synd att det bästa i livet kommer först och det sämsta sist.

 

Omdöme: David Fincher har stått för flera sevärda och mycket bra filmer. Man vet ofta att man får kvalité av honom, oftast i form av täta thrillers så som Se7en, The Game och Zodiac. Jag var ganska skeptisk till denna fantasyfilm då jag inte gillar genren nämnvärt och då Brad Pitt aldrig tillhört skådespelarna jag klassat bland favoriterna. Jag tog trots allt chansen att se filmen som berättar historien om Benjamin Button som åldras baklänges.

 

post-462-1231614946.jpg

 

Det första man måste säga om filmen är att man lyckats väldigt bra med makeupen. Till en början spelas Benjamin Button inte av Brad Pitt utan en mycket kortare skådespelare. När Benjamin blir "äldre" kliver också Brad Pitt in i bilden. Jag har som sagt aldrig sett honom som en favorit, men han sköter sig ofta bra i rätt roller, så även här. Men det är främst makeupen som gör jobbet då hans skådespeleri främst är tillbakadraget. Bäst i filmen tyckte jag nog ändå var Taraji P. Henson i rollen som Queenie som kändes trovärdig rakt igenom.

 

post-462-1231614949.jpg

 

Och trots att jag inte är särskilt förtjust i fantasy bjuds man först och främst på en välberättad historia som man fattar intresse för. Det är egentligen inte så mycket fantasy (överdrivet) i filmen förutom Benjamin Button. Så det fungerar helt klart bra och det är en regissör som lyckas skapa den rätta omgivningen för att man inte ska bli uttråkad av en film som är 2.40. Cate Blanchett spelar Benjamins livs stora kärlek Daisy och även hon sköter sig bra. Filmen är egentligen jämn på alla nivåer och tilltalar nog många, men det är bara inte min typ av film.

 

post-462-1231614952.jpg

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

4 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: -4/5 - 7.5/10

IMDb: 8.5 (#70)

Link to post
Share on other sites
  • Replies 18.1k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • Czechflash

    4860

  • Jojje

    1240

  • Plox

    1056

  • roadwarrior

    911

Top Posters In This Topic

Posted Images

  • Filmstar

White Heat (1949)

 

White Heat visade sig bli den första filmen med James Cagney som jag betygsätter på Filmtipset. Jag tror jag har sett några fler filmer med Cagney men det var alldeles för länge sen för att jag ska kunna säga nåt om dem. Det var tydligen Cagneys comeback hos Warner Brothers efter en tid med lite bråk. Cagney spelar med bravur gangstern Cody som, när han inte rånar tåg eller sitter inne, antingen slår sin fru eller har fruktansvärda migränanfall och sitter i sin mammas knä. Codys fru spelas av Virginia Mayo och gangstermamman av Margaret Wycherly.

 

post-22-1231615460.jpg post-22-1231615470.jpg

 

White Heat är enkel men ändå speciell. Hela filmen har en känsla av en sorts rättfram råhet, i form av en grym Cagney som är som en naturkraft. Han är hänsynslös som få, men är ändå helt beroende av sin mamma. Tempot i filmen är ganska högt. Tågrån, biljakter, fängelsescener avlöser varandra. Och Cagney dominerar hela tiden, tillsammans med mamman (Margaret Wycherly) som är helt underbar. Mayo som spelar Cagneys fru är en klassisk noir-kvinna, och försöker hela tiden utnyttja en situation till sin fördel. Sen har vi då det klassiska slutet som nog är ett av de bästa slut jag sett. Det var nästan så att slutet höjde filmen till en fyra, men inte riktigt.

 

3+/5

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar
White Heat (1949)

 

Sen har vi då det klassiska slutet som nog är ett av de bästa slut jag sett.

 

Blir sugen på att se om den då det endast är det klassiska slutet jag minns klart från filmen, och den underbara James Cagney då. Håller med om att han plöjer fram som en naturkraft rakt igenom filmen, underbart.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

The Set-Up (1949)

 

För ett tag sen såg jag boxningsnoiren Body and Soul som en del av mitt pågående noir-tema. Nu var dags för ytterligare en boxningsrulle då The Set-Up stod på tur. Vi möter här veteranboxaren Stoker Thompson (Robert Ryan) som har sett sina bästa dagar men som ändå knegar på i ringen. Stokers slusk till manager gör upp med en lokal maffiahöjdare om att Stoker ska lägga sig i den kommande matchen. Men för att slippa dela vinsten väljer managern att inte säga något till Stoker själv utan räknar med att hans motståndare ska slå ut honom ändå. Samtidigt vill Stokers fru Julie (Audrey Totter) att han ska sluta med boxningen; kan han aldrig fatta att den där chansen att få en toppmatch aldrig kommer, tycker hon.

 

post-22-1231619512.jpg

 

Oj oj, det var faktiskt en liten överraskning det här. Det är vad jag skulle kalla en mänsklig noir, och såna brukar jag gilla (ett annat exempel på en sån typ av noir är t ex Scarlet Street med Edward G. Robinson). Hur ska Stoker göra? Hur ska Julie göra? Julie vill inte längre gå och se Stokers matcher då han senast blev ordentligt knockad, och hon tvekar nu. Stoker själv tror - "I can feel it!" - att nu kommer hans chans, och han letar efter Julie på läktarn under matchen. Boxas är det enda han kan, tror han i alla fall själv. Och det är liksom för Julie som han gör det.

 

post-22-1231619522.jpg

 

The Set-Up har ett intensivt tempo, eller snarare, den har intensitet. Den är filmad i "realtid", dvs filmens längd är lika med den längd som förflyter i filmen. Vi får helt enkelt följa de inblandade under en matchkväll, från ca 30 minuter innan match till en stund efter matchen. Det fanns många små detaljer som var roliga. T ex olika personer i publiken som återkom hela tiden, bl a en fet man som alltid hade nåt nytt snacks att tugga på. Om man ska jämföra med Body and Soul så var The Set-Up betydligt bättre, och jag jämför den hellre med den nu aktuella The Wrestler faktiskt!

 

4/5

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-22-1231620269.jpg

 

I Am Legend (2007)

 

Det här var bättre än väntat (men det brukar ju vara så när förväntningarna är låga från början). Jag tycker filmen har en riktigt bra stämning och Will Smith håller filmen uppe helt själv (ja, han är ju ganska ensam som (mänsklig) skådis till en början, haha). Han är en riktigt bra skådis, det är bara att inse, och det här är tusen gånger bättre än Independence Day. Men visst, de datoranimerade människomonstrena passar inte in alls. Ett misstag helt klart. Den realistiska känslan som man skapat i det ödsliga New York försvinner när cgi-freaksen börjar vråla i närbild, och det blir Van Helsing istället. Men jag kan ändå inte låta bli att ge filmen en fyra. Den ödsliga dystopikänslan tillsammans med Smiths insats räcker faktiskt till en väldigt svag fyra.

 

4-/5

 

PS. Nu återstår bara för mig att se The Last Man on Earth med Vincent Price så har jag sett de tre filmatiseringarna av Richard Mathesons roman I Am Legend. Sen tidigare har jag sett The Omega Man med en skön Charlton Heston.

Link to post
Share on other sites
, men de övriga sköter sig också fint med Josh Peck i en passande roll (man känner inte igen honom efter att han gått ner en massa kilon från rollen han gjorde som mobbad i Mean Creek 2004).

Ja, han är verkligen olik sig såg jag nu när du gjorde den kopplingen. Visste inte att det var samma person förens nu och visste knappt att det gick att gå ner så mycket i vikt ens. Duktigt i alla fall.

 

Nu när det snackas om Danny Boyle och Slumdog Millionaire (som jag ju självklart ska se när som helst) så är det konstigt att ingen nämner The Beach i sammanhanget. Det är Boyle's bästa film enligt mig och har även den ett extremt bra soundtrack - ett av de bästa jag vet tillsammans med Lost in translation, Lynch's filmer och Morricones verk. Den filmen ger en sån unik känsla när jag ser den!

Link to post
Share on other sites

I Am Legend var fantastisk under sina första 45 minuter tror jag det är, ungefär tills monstrena får för mycket tid i rutan och

han träffar på de andra människorna

. Tiden då han är ensam och alla hans dagliga rutiner är fantastisk.

Link to post
Share on other sites

Håller med - första halvan av I Am Legend var suverän på alla sätt och vis. Men de sjabblade ju bort det ganska hårt med usla animationer och ett minst sagt dåligt slut. Trots allt en helt okej film, 3/5 fick den av mig.

 

Yojimbo: Jo jag gillade faktisk också The Beach - kommer inte ihåg särskilt mycket av soundtracket dock - men ska nog kolla upp det nu. Men jag håller nog fortsatt Trainspotting som Boyles bästa film - där efter Slumdog och The Beach får nöja sig med en tredjeplats. :)

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

Jojje: Kul med The Set-Up, definitivt en film-noir på övre halvan som jag också gillade lite mer andra gången jag såg den. Håller med om att den kan jämföras med The Wrestler faktiskt, klart mer än Body and Soul iaf.

 

I Am Legend håller jag med om var bra under första halvan eller så, bra stämning och allt. Men när dataeffekterna tog över blev det kalkonvarning, tyvärr. Och slutet gjorde inte heller saken bättre. Blev till slut en stark tvåa har jag för mig, men första halvan var definitivt bra.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

Såg precis om Gran Torino (som jag gav +3/5 förra gången). Såg den med helt andra ögon nu och den var klart bättre. Uppskattade det mesta ett snäpp mer och nu förväntade jag mig inte en dramatiskt gripande film utan en humoristisk med en del drama. Clint Eastwood är verkligen klockren och han är min favorit tillsammans med Mickey Rourke för Oscarn nu. Betyget höjs till -4/5, men kan mycket väl vara 4/5 när jag smält den lite till.

Link to post
Share on other sites

Som jag minns det när jag betygsatte så tänkte jag att första halvan var en 5/5 (alt. 4.5/5) och andra halvan en 2/5. Därför kom jag fram till att den fick 3.5. Enkel matematik i det fallet. Dock så borde ni se Director's Cut (eller vad den nu heter, kanske extended edition eller alternate edition), där andra halvan är snäppet bättre och så även slutet. Theatrical cut får nog bara en vanlig trea.

Link to post
Share on other sites

Gran Torino gillade jag inte alls, tyckte hela filmen kändes hafsig och med mer eller mindre genomgående uselt skådespel. Gillade i så fall Changeling bättre, även om jag inte heller tycker den hör till Clintas bättre.

 

Min kväll/natt bestod av en omtitt av en gammal favorit Stand by me. Lika fantastisk som alltid. Sen avrundade jag snörvel-kalaset med Paris, Texas, som verkligen var en film att bita i. Intensiv och lågmäld på samma gång med fantastiskt skådespel av Harry Dean Stanton. Dessutom med ett av de snyggaste sluten jag sett på mycket länge. Stabil fyra ger jag nog den så här i skrivande stund. Möcke bra film.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1231647993.jpg

 

Titel: Frost/Nixon

Genre: Drama

Land: USA/Storbritannien/Frankrike

År: 2008

Regi: Ron Howard

I rollerna: Michael Sheen, Frank Langella, Kevin Bacon, Sam Rockwell

 

Handling: Filmen, och pjäsen, är baserade på en omtalad TV-intervju i fyra delar från 1977, där den berömde engelske talk show-personligheten David Frost intervjuade Richard Nixon, som några år tidigare fått avgå efter Watergate-skandalen.

 

Omdöme: Misstänkte att detta skulle bli ett ointressant och pratigt drama som inte skulle falla mig i smaken. Filmen behandlar den omtalade TV-intervjun som gjordes i fyra delar där britten David Frost (Michael Sheen) intervjuvar den f.d. amerikanska presidenten Richard Nixon (Frank Langella). Man får ta del av förberedelserna inför intervjun och arbetet med att få fram alla fakta för att kunna få fram sanningen av Richard Nixon.

 

post-462-1231649211.jpg

 

Frost och Nixon spelas av samma skådespelare som i pjäsen och det var ett av villkoren regissören Ron Howard hade för att göra filmen. Och det är klockrent, även om jag inte vet så mycket om hur David Frost och Richard Nixon var. Speciellt Frank Langella ger en minnesvärd prestation som den pressade ex-presidenten. Och vad jag vet lyckas han även bra med rösten och den framåtlutade hållningen (som var lite av hans kännetecken). Men även om man inte jämför med den riktiga mannen är det en riktigt bra prestation. Och på något sätt finner jag honom ganska charmig och gillar hans pondus.

 

post-462-1231649214.jpg

 

I birollerna hittas bl.a. skickliga Kevin Bacon (som Nixons högra hand) samt Sam Rockwell (Frosts viktigaste medhjälpare) som båda ger trovärdiga prestationer. Och man får inte glömma Michael Sheen, som man tidigare sett i politiska roller, här spela en slags playboy som njuter av att få visa upp sig på fester lika mycket som på TV. Filmen har en slags dragningskraft jag inte riktigt kan förklara, men den lyckas dra in mig i hela atmosfären. Kan bara hylla skådespeleriet, regin, musiken och manuset som gör detta till en förvånansvärt bra film. Räknar Frank Langella till en av kandidaterna till att vinna Oscarn.

 

post-462-1231649217.jpg

 

5 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

20 - Totalt

 

Betyg: 4/5 - 8.0/10

IMDb: 8.2

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1231856010.jpg

 

Titel: Defiance

Genre: Drama/Krig

Land: USA

År: 2008

Regi: Edward Zwick

I rollerna: Daniel Craig, Liev Schreiber, Jamie Bell, Alexa Davalos

 

Handling: Defiance är den sanna berättelsen om fyra bröder i Vitryssland och deras kamp mot Nazisterna under andra världskriget. Bröderna bygger upp flyktingläger i de djupa vitryska skogarna och räddar därmed livet på över 1000 judar.

 

Omdöme: Regissören Edward Zwick är inte ovan vid att behandla ämnet krig på film. Han ligger bl.a. bakom Glory, The Last Samurai och Blood Diamond som alla behandlar krig på ett eller annat sätt. Så när han tar sig an denna historia som utspelar sig under andra världskriget vet man att man har en regissör som klarar av genren. Att den till stora delar utspelar sig i den vitryska skogen gör att det ger den en lite annorlunda look och det är välkommet.

 

post-462-1231857144.jpg

 

Eftersom det är en amerikansk film har man skådespelare som talar engelska med brytning när judarna pratar. Men de talar ryska när det ska talas just ryska, även de engelskspråkiga skådespelarna. Det är ganska störande att lyssa på brytningen hela filmen igenom och det är inget man vänjer sig vid. Frågan är om det varit bättre om de pratade vanlig amerikansk engelska istället. För det är givetvis svårt att göra en sån här film på originalspråk om man har engelskspråkiga skådespelare.

 

post-462-1231857148.jpg

 

Filmen följer hur som helst de fyra bröderna, varav de två äldsta spelas av Daniel Craig som Tuvia och Liev Schreiber som Zus, som båda får ta mest ansvar. De har också olika syn på saker och ting och bestämmer sig för att gå skiljda vägar. Tuvia tar hand om lägret och Zus ansluter sig till en grupp som strider för röda armén. Kände att filmen spenderade lite för mycket tid i lägret då några av bästa scenerna var stridsscenerna utanför lägret. Men några av de avslutande scenerna runt lägret är också bra. En välgjord film på många sätt, men även med sina brister.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

--------------

17 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 7.6

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1231857461.jpg

 

Titel: Righteous Kill

Genre: Kriminaldrama/Mysterium

Land: USA

År: 2008

Regi: Jon Avnet

I rollerna: Robert De Niro, Al Pacino, Carla Gugino, Brian Dennehy

 

Handling: Ett par rutinerade poliser i New York är en seriemördare på spåret. Efter 30 år som partners borde de två dekorerade veteranerna vara redo för pension, men först får de ett sista fall att lösa.

 

Omdöme: När man har två av de bästa skådespelarna någonsin i en och samma film är det något man inte vill missa. För första gången spelar de verkligen tillsammans i en hel film och inte bara i någon enstaka scen. Men mina reservationer inför filmen var stora. Regissören Jon Avnet har inte direkt några tunga filmer på sin resumé och det kändes fel att han skulle få chansen att regissera dessa giganter. Och visst har filmen inte direkt en känsla av klass och stil.

 

post-462-1231858180.jpg

 

Men jag blev ändå positivt överraskad. Det är inte en strålande film, långt därifrån, men samtidigt håller den intresset uppe. Man önskar bara att man fått se de två legenderna ha mer att jobba med, en utmaning istället för en dag på jobbet som det blir här. Båda sköter sig bra, men man märker att de inte förtar sig utan mest kör på rutin. Med tanke på förutsättningarna tycker jag ändå filmen är sevärd och fungerar ganska bra fram till sista tio minuterna eller så. Man kunde haft en lite kraftfullare avslutning helt enkelt.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 6.5/10

IMDb: 6.2

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...