Yojimbo Skriven 24 Januari, 2009 Report Share Skriven 24 Januari, 2009 Mammoth (2009) Leo (Gael García Bernal) och Ellen (Michelle Williams) bor i en lägenhet på Manhattan med deras 9-åriga dotter Jackie och den vänliga filippinska nannyn Gloria (Marife Necesito), som tar hand om Jackie medan hennes föräldrar spenderar tiden på deras karriärer. Ellen är borta hela nätterna på jourarbete som kirurg på intensivvården och Leo är ägare av en framgångsrik hemsida. På Filippinerna saknar 10-årige Salvador och hans lillebror sin mamma, och när Leo är på affärsresa i Thailand får han han ett infall om att förändra sitt liv och ställa saker till rätta. Detta är förutsättningarna för Lukas Moodyssons första engelskspråkiga film - och en återgång till bredare film efter de experimentiella filmerna Ett hål i mitt hjärta och Container. Mammoth har de välkända Moodysson-dragen av avståndstaganden mellan människor och så tunga, mänskliga problem. Däremot jonglerar han med flera historier på olika håll, vilket gör att den skiljer sig från hans tidigare filmer. Filmen kan också tolkas som en kamp mellan pengar och familj - hur försörjningen också blir en fiende som skadar mer än den gör nytta. Moodysson har verkligen lyckats skaka fram fina skådespelarprestationer, där de yngre barnskådisarna som Sophie Nyweide och Jan David G. Nicdao ger starka intryck på mig och tillhör den viktigaste delen i filmen. Lägg därtill en positiv överraskning i barnflickan Marife Necesito och en mycket trovärdig och superb Michelle Williams som den oroliga karriärmamman. Gael García Bernal glänser dock mest som den funderande Leo, och visar varför han räknas till de bästa manliga skådespelarna just nu. Vilsenheten och ångesten glänser i hans ögon och trovärdigheten går bara inte att klaga på. Bra musikval av Moodysson i det dels mysiga, dels pumpande soundtracket skapar också en fin känsla. Filmens intensitet är inte lika stegrande som i Lilja 4-ever, men river med jämna mellanrum upp känslor och jobbar lite mer komplext och genomgående tänkande, för att slutligen driva i land. Filmen planterar små, filosofiska detaljer som tilltalar mig väldigt mycket och det gör också filmen lite rikare än Moodyssons tidigare, kommersiella filmer. Mammoth är som en sliced Tillsammans med drag av Ett hål i mitt hjärta och lite större, globalare budskap och större storys. De 70 miljonerna som filmens budget ligger på har använts på helt rätt saker och känns helt rimligt - särskilt om man jämför med Arns 250 miljoners-rån. Jag kom till biosalongen med ganska försiktiga förhoppningar, efter att alla skriverier oklokt har handlat om hur Lukas Moodysson har fått alla förutsättningar för att göra en kanonfilm - själv tycker jag att budgeten och det internationella formatet snarare ökar chanserna för att tryckkraften blir mindre. Klart är att Moodysson har något att berätta och även om det inte kommer fram med maximal tyngd, som i Lilja 4-ever eller Ett hål i mitt hjärta, så väcker filmen mig ordentligt, lyckas beröra mig och jag lämnar biosalongen tillfredställd - inte tillfreds, och med en del att tänka på. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 25 Januari, 2009 Filmstar Report Share Skriven 25 Januari, 2009 Harry Potter och de vises sten (2001) Om jag hade varit typ 11-12 när Harry Potter-böckerna kommit är jag övertygad om att jag hade slukat dem hela (ungefär som när jag åt upp Narnia-böckerna). Nu är det istället så att jag håller mig lite passivt skeptisk till hela fenomenet och tänker att "ja, ja, låt dem hållas, och synd att de inte fattar att Stephen Kings The Dark Tower är bättre". Jag kommer förmodligen aldrig läsa HP-böckerna (fast man ska aldrig säga aldrig) men jag tyckte det kunde vara kul att se filmerna och själv avgöra om det är skräp eller sevärt. Harry får "antagningsbrevet" från Hogwarts Harry Potter (Daniel Radcliffe) vars föräldrar dödats av den ondskefulle trollkarlen Voldemort växer upp hos sina elaka släktingar. När han fyller 11 får han reda på att han är trollkarl och han blir dessutom antagen på magikerskolan Hogwarts. Voldemort som misslyckades med att döda baby-Harry och nästan förintades som en följd av det bidar samtidigt sin tid för att hitta ny styrka. Äventyret kan börja... Till höger min favoritkaraktär i filmen, spelad av Alan Rickman Första filmen om Harry var inte helt oväntat en mysig eftermiddagsmatiné. Det är en klassisk historia med många likheter med andra klassiker, kanske främst Star Wars. Det är den muhahamörka sidan och den goda sidan. Det är en ung föräldrarlös pojke som växer upp med släktingar och visar sig ha stora krafter som han inte vet om. Pojken får utbildning för att lära sig hantera krafterna. Nästan lite väl mycket kopierat därifrån kanske. Det finns även likheter i upplägg med Sagan om ringen men det tar jag i en senare recension. Oj, nu när jag sett tre filmer till i serien så ser de väldigt små ut i den första filmen Likheterna med Star Wars hindrar inte att det är en ganska skön historia och bra stämning. Inledningen när Harry får reda på sin bakgrund och första gången kommer till Hogwarts är underhållande och intressant. Voldemort är en riktigt bra skurkfigur (inte helt olik kejsaren i SW). Det mesta blir bättre när en skurk inte är med så mycket utan enbart antyds. Rent tekniskt är filmen ok, men vissa specialeffekter är inte helt vassa och kändes lite tv-mässiga. Men som helhet en underhållande klassisk saga. Perfekt att sjunka ner i söndagssoffan till med kaffe och en kanelsnäcka. 3/5 PS. Som tillägg kan jag säga att den första Star Wars-filmen från '77 är snäppet bättre än den första Harry Potter-filmen, men båda får treor i betyg. De spelar i samma liga. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tjalan Skriven 25 Januari, 2009 Report Share Skriven 25 Januari, 2009 PS. Som tillägg kan jag säga att den första Star Wars-filmen från '77 är snäppet bättre än den första Harry Potter-filmen, men båda får treor i betyg. De spelar i samma liga.Hahaha... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 Januari, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Januari, 2009 Titel: Seung sing / Confession of Pain Genre: Kriminaldrama/Thriller Land: Hong Kong År: 2006 Regi: Lau Wai-keung & Siu Fai Mak I rollerna: Tony Leung, Takeshi Kaneshiro, Qi Shu, Jinglei Xu Handling: Kriminalpolisen Lau Ching Hei mördar sin rike svärfar Chow och hans fru Susan anlitar Hei's ex-kollega, alkoholiserade privatdeckaren Bong till att luska i fallet, men där Hei naturligt nog hela tiden ligger ett steg före och söker röja undan spåren. Omdöme: Hong Kong thrillers brukar för det mesta inte hålla samma standard som sydkoreanska enligt mig. Så är även fallet här där manuset känns hafsigt och virrigt. Vad som ska vara en twist mot slutet har jag redan misstänkt tidigt i filmen och då blir det inte särskilt överraskande. Vad filmen lyckas bra med är de flashbacks som man använder sig av ett par gånger under filmens gång. De är i svartvitt samtidigt som utredarna som befinner sig på platsen är i färg. Filmen är även för lång för sitt eget bästa med upp emot två timmar utan att det egentligen behövs. Man har relativt få karaktärer att jobba med och det är sällan filmen blixtrar till. Den lyckades inte hålla intresset uppe, även om jag erkänner att jag var ganska trött när jag såg den. Efter att man sett den har man i princip redan glömt vad som hände under stora delar. Känns som det finns en mängd koreanska filmer i genren som åtminstone är sevärda. Ett plus till fotot som försökte med lite färgklickar och några fina vyer av Hong Kong. Att en amerikansk remake är på gång känns lite konstigt, men kanske kan de få ut mer av detta. 3 - Skådespelare 2 - Handling 2 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 13 - Totalt Betyg: +2/5 - 6.0/10 IMDb: 6.7 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 26 Januari, 2009 Report Share Skriven 26 Januari, 2009 Ska försöka se de flesta Oscarnominerade filmerna innan galan i Februari. Här är några jag sett på senaste tiden: The Curious Case of Benjamin Button Måste tyvärr meddela att filmen inte levde upp till mina skyhöga förväntningar. Det hela börjar riktigt bra, man får stifta bekantskap med en liten pojke i en gammal mans kropp. Det är minst sagt fascinerande hur de lyckats få Pitt att se ut som en gammal gubbe, samtidigt som man ser en viss ungdomlighet i honom. Jag vågar inte påstå att det är Pitts bästa roll, en Oscarvinst för honom tror jag inte på. Huvudkaraktären Benjamin blir så småningom yngre och jag tycker att filmen börjar brista mer och mer. Jag tappade intresset en del. Filmen är en aning för lång och innehåller för många sega partier mot mitten. Cate Blanchett måste man berömma, hon är fantastisk som vanligt. Även henne har man lyckats få att se ut som både 20 och 80 år ibland. Sminköserna har sannerligen gjort ett bra jobb. Efter att man passerat den ganska sega mittdelen så börjar allt bli riktigt intressant igen. Benjamin börjar närma sig 20-års åldern och Pitt ser till slut lika ung ut som han gör i sin debutfilm Thelma & Louise. Avslutet på filmen är mycket fint och en aning gåtfullt. Jag önskar verkligen att jag tyckte bättre om filmen. Kanske gör jag det andra gången jag ser den. 3.5/5 Revolutionary Road DiCaprio och Winslet återförenas för första gången sedan Titanic. Deras kemi är verkligen underbar, skådespeleriet de visar upp är av Oscarklass. DiCaprio tycks bara bli bättre för varje film han gör. Snart dröjer det inte länge innan han får hålla en guldgubbe i handen. Winslet fick som vi alla vet en Golden Globe för sin insats, hon är verkligen en av världens bästa skådespelerskor. Skådespeleriet hör alltså till det bästa med filmen, men nog om det nu. Mendes har gjort sin bästa film sedan hans debut med American Beauty kom. Intrigen är fängslande, tragisk och ganska sorglig precis som jag väntat mig. Man kan inte låta bli att tycka synd om karaktärerna. Jag var först orolig för att det mesta skulle vara förutsägbart, men så är inte fallet. Det är ingen ordinär kärlekshistoria det rör sig om. Det är svårt att veta vad karaktärerna tänker vid många tillfällen, på så sätt blir det mer spännande. Slutet kom inte som en chock, men det var inte heller ett slut jag hade väntat mig. Revolutionary Road förtjänar ett mycket högt betyg. 4.5/5 The Reader Jag struntade i att läsa om filmens handling innan jag såg den, jag körde bara igång och lät mig överraskas. Historien började på ett sätt som mest fick mig att tänka "blä". En kvinna i 30-års åldern har sexuellt umgänge med en ca 16-årig pojke som hon just träffat. Jag trodde att filmen i princip skulle handla om att dessa två blir kära och att de inte kan vara tillsammans på grund av åldersskillnaden, en kärlekshistoria som man inte skulle kunna ta på allvar. Men jag hade fel. Efter en halvtimme med nästan bara sex och naket så börjar saker hända och spänningen växer. Kate Winslet är filmens överlägset starkaste kort. Jag har svårt att säga om hon är bäst i The Reader eller i Revolutionary Road. Hon i varje fall makalöst bra, vinner hon inte en Oscar nu så blir jag besviken. The Reader är en intressant och välspelad film som aldrig blir seg eller tröttsam. Mycket mer än så är den faktiskt inte. Jag kan inte påstå att den är fantastisk eller jättegripande. Slutet hade kunnat vara en aning bättre. Det är Kate Winslets förtjänst att jag ändå ger filmen en fyra i betyg. 4/5 Milk Tyvärr är det inte riktigt min typ av film. Jag upplevde den som något tröttsam, och storyn lyckades aldrig riktigt engagera mig. Sean Penn är som vanligt mycket bra, han är värd sin Oscarnominering. Mickey Rourkes insats i The Wrestler är dock bättre, så en vinst för Penn tror jag inte på. Josh Brolin kommer inte i närheten av Ledger, ingen vinst för honom heller skulle jag tro. 3/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 26 Januari, 2009 Report Share Skriven 26 Januari, 2009 The Reader (2008) Stephen Daldrys Oscarsnominerade film om den unga pojken Michael (David Kross/Ralph Fiennes) som förälskar sig i den betydligt äldre kvinnan Hanna (Kate Winslet) – som dock har en och annan hemlighet. Känner mig väldigt kluven till denna film – inte så konstigt kanske då filmen är väldigt tydligt uppdelad i två halvor. En lite segare men ändå ganska laddad inledning och sen den lite mer intensiva och lite mer gripande avslutningen. Det som förstörde denna filmupplevelse för mig va att det talades engelska filmen igenom. Utspelar sig historien i Tyskland med tyska karaktärer tycker jag man kan kräva att de då ska göra filmen på genomgående tyska och inget annat. Njä en stundtals ganska välspelad film och med en hyggligt engagerande andra hälft – men på det stora hela tycker jag absolut inte detta är en av årets bästa filmer (vilket Oscarsjuryn tycker). Betyg 3/5 Transsiberian (2008) Filmen handlar om det amerikanskt paret, Roy och Jessie – som bestämmer sig för att ta den långa vägen hem på den legendariska transsibiriska järnvägen från Peking till Moskva. Jag har hört delade meningar om denna film – en film med rutinerade skådisar som bl.a. Woody Harrelson, Ben Kingsley och Emily Mortimer i rollistan. Trodde jag skulle gilla den och visst börjar det riktigt bra, stämningsfullt och mystiskt. Men tyvärr spårar filmen bokstavligen ur och tappar all trovärdighet efter dryga timmen och jag var faktiskt nära på att stänga av (vilket inte händer särskilt ofta). Regissören Brad Andersson (som bl.a. gjort The Machinist) lyckas helt enkelt inte hålla ihop trådarna och sista tredjedelen av filmen är skrattretande dåligt. Men den mystiska första halvtimmen och de vackra miljöerna/fotot räddar denna film från absolut bottenbetyg. Betyg 2/5 Pride and Glory (2008) Handlar om en New York-familj där polisyrket gått i arv och som lever efter mottot ”ta hand om de dina”. En film med en gedigen skådespelarlista med bl.a. giganterna Colin Farrell, Edward Norton och Jon Voight. Med en sådan ensemble stiger givetvis förväntningarna rejält. Det finns ju en hel del filmer om korrupta poliser och vanligtvis brukar dessa passa mig som handen i handsken. Men Pride and Glory kändes redan från början väldigt förutsägbar och intetsägande – en tunn historia som bara kändes tråkig. Men visst på det stora hela en godkänd film – men inget jag direkt rekommenderar eller för den delen kommer att försöka genomlida igen. Betyg 3-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Yojimbo Skriven 26 Januari, 2009 Report Share Skriven 26 Januari, 2009 The Curious Case of Benjamin ButtonMåste tyvärr meddela att filmen inte levde upp till mina skyhöga förväntningar. Det hela börjar riktigt bra, man får stifta bekantskap med en liten pojke i en gammal mans kropp. Det är minst sagt fascinerande hur de lyckats få Pitt att se ut som en gammal gubbe, samtidigt som man ser en viss ungdomlighet i honom. Jag vågar inte påstå att det är Pitts bästa roll, en Oscarvinst för honom tror jag inte på. Huvudkaraktären Benjamin blir så småningom yngre och jag tycker att filmen börjar brista mer och mer. Jag tappade intresset en del. Filmen är en aning för lång och innehåller för många sega partier mot mitten. Cate Blanchett måste man berömma, hon är fantastisk som vanligt. Även henne har man lyckats få att se ut som både 20 och 80 år ibland. Sminköserna har sannerligen gjort ett bra jobb. Efter att man passerat den ganska sega mittdelen så börjar allt bli riktigt intressant igen. Benjamin börjar närma sig 20-års åldern och Pitt ser till slut lika ung ut som han gör i sin debutfilm Thelma & Louise. Avslutet på filmen är mycket fint och en aning gåtfullt. Jag önskar verkligen att jag tyckte bättre om filmen. Kanske gör jag det andra gången jag ser den. 3.5/5 Jag kommer också med en recension på Benjamin Buttons otroliga liv när som helst, då jag såg den på bio igår. Jag såg att du tyckte gasnka mycket tvärtom mot mig med en del saker, men på det stora hela så tycker vi ganska lika. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lorenzo Lamas Skriven 27 Januari, 2009 Report Share Skriven 27 Januari, 2009 Helgen som gick var en riktig filmhelg för mig med blandat resultat. Kör några korta omdömen om dom: The Air I breathe: Jupp, vi har sett det förut. Olika människors öden som är helt ovetande om varandra vävs ihop. Gillar iofs sådana här filmer och en till gjorde inget. Känner dock att det får nog gå några år nu innan nästa film på samma tema kommer... Mycket bra insattser i skådespeleriet dock! Kevin Bacon gör en bra roll bland annat. The Strangers: Äntligen fick jag se den, skräckisen som jag längtat efter att få se. Blev dock lite besviken då den inte var så läskig som jag förväntat mig. Ska visst bygga på verkliga händelser. Vilket som så är två personer i ett hus och blir utsatt för tre personers meningslösa våld... Då jag ville se en läskig film så var jag tvungen att sätta på en gammal favorit: Stir of Echoes (eller som den heter på svenska: The secret sence ): Kevin Bacon igen, även här gör han en bra roll som en som blivit smått besatt efter att en hypnos gått lite fel. Letar lik i sitt hyrda hus med en liten twist på slutet. Bra som sjutton, hade sett den innan dock men det gjorde inget. Vanilla Sky: Den bästa filmen av de fyra. Är helt övertygad om att jag inte hade sett den förut men känner ändå igen den! Konstigt... undrar om jag har drömt något liknande. OCH jag har inte sett originalet ännu (ska snart göra dock). Tom Cruise gör nog en av sina bästa roller här (och jag måste erkänna, jag tycker faktiskt att han är en riktigt bra skådis. Till och med i Top Gun). Tror inte att jag behöver skriva om vad Vanilla sky handlar om för det är ju en av filmerna som diskuterats mycket här på forumet redan... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Pumbaa Skriven 27 Januari, 2009 Report Share Skriven 27 Januari, 2009 Nu har jag lyckats se fyra av filmerna, nominerade till en Oscar för bästa film. Benjamin Button, Slumdog Millionaire, Milk och Frost/Nixon. Det kommer bli ett hårt race i år alltså! Milk var ingenting för mig, men Frost/Nixon var riktigt kickass! Benjamin Button vinner säkert många av de mindre priserna och Slumdog Millionaire kommer ta några större priser. What do you think so far? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lorenzo Lamas Skriven 28 Januari, 2009 Report Share Skriven 28 Januari, 2009 Igår satte jag tänderna i Lasse Hallströms Sjöfartsnytt. Handlar om en man som har ett totalt misslyckat äktenskap, frugan omkomer, han flyttar tillsammans med sin dotter ut till släkthuset på Orust (förlåt, Newfoundland) med en faster och får reda på mer och mer om sina rötter. Gör en omstart och lever livet lyckligt. Ungefär så är det. Hade inte skådespelarna med Kevin Spacey i täten gjort sina roller så bra så vetisjutton hur detta hade slutat. Bra film men för snabbt slut. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 28 Januari, 2009 Report Share Skriven 28 Januari, 2009 Det tycks en hel del om de nominerade filmerna i oscarstråden. Svarar på ditt inlägg där. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 28 Januari, 2009 Filmstar Report Share Skriven 28 Januari, 2009 Harry Potter och hemligheternas kammare (2002) I den andra filmen om Harry Potter tilltar Star Wars-likheterna alltmer. Den ljusa sidan och den mörka sidan blir allt mer uttalad. Som vanligt inleds filmen med Harry hemma hos sin fosterfamilj som i princip utnyttjar honom som en sorts hemhjälp. Det andra året på Hogwarts kommer att kretsa kring en hemlig kammare på Hogwarts som sägs dölja något som ska ta kål på icke-renblodiga trollkarlar, dvs trollkarlar med minst en förälder utan trollkarlsblod som t ex Harrys vän Hermione (Emma Watson). Det blir förstås upp till Harry, Ron (Rupert Grint) och Hermione att rädda skolan... och världen. Hmm, undrar vilka som är the bad guys här...? Det är samme regissör som i ettan, Chris Columbus, men tyvärr verkar han inte ha lärt sig så mycket om vad det är man ska fokusera på i Harry Potter-historien. Därför blir filmen för lättviktig och fånig. Rupert Grint (Ron) överspelar nåt enormt när han ska förställa rädd. Istället för rädd så ser han ut som nån i ett studentspex försöker se rädd ut för ett lakanspöke. Fånigt, störande och förstör mycket av filmens känsla. Sen är själva huvudhistorien med den hemliga kammaren och vad som finns där förvirrande. Dessutom snabbslarvas hela slutet igenom utan nån riktig tyngd. Och som lök på laxen förekommer även en ganska jobbig animerad karaktär som försöker vara Gollum-lik men som mer påminner om en viss Jar Jar Binks. Bluä. 2/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Yojimbo Skriven 29 Januari, 2009 Report Share Skriven 29 Januari, 2009 The Curious Case of Benjamin Button Regi: David Fincher Manus: Eric Roth & Robin Swicord Release: 2008 Handling: Benjamin Button (Brad Pitt) föds i början av 1900-talet som en gammal åldring med ett barns hjärna, och hans kropp åldras sedan baklänges och slutar i våran tid som en yngling med en gammal mans erfarenheter om livet. Genom detta liv får vi följa honom… Bakgrund: David Fincher har filmer som Se7en, Fight Club, Panic Room och Zodiac bakom sig och kännetecknas i och med det med skarpa, psykologiska chizothrillers. Därför var jag ganska ovisst förväntansfull när jag fick veta att han skulle göra ett sagobaserat drama - och dessutom med sin framgångrike vapendragare Brad Pitt i huvudrollen. Media offentliggjorde tidigt de fantastiska bilderna på en kraftigt sminkad Brad Pitt som gammal gubbe, och kompetenta skådisar som Cate Blanchett gjorde att filmen på förhand växte till någonting att verkligen räkna med. När dessutom Oscars-juryn nominerar David Finchers film till 13 Oscars - varav hälften är i tunga kategorier som Bästa film, Bästa regi och Bästa manliga huvudroll, då växte kravet på filmens kapacitet i mina ögon. På senare tid har jag känt att The Curious Case of Benjamin Button är mer av en rolig effektbaserad film där Pitt får leka med sitt utseende och att filmen nog är ganska överskattad, så för att ta reda på om så var fallet så bestämde jag mig för att se den på bio. Förutsättningarna var utmärkta; jag kom nyduschad och förfriskad till bion efter en dags slalom och kände mig verkligen peppad av att få luta mig ner i biostolen och få avnjuta närmare 2 timmar och 50 minuter film på bio. Omdöme: Filmens första hälft är ganska avslagen och jag fängslas aldrig av någon skådespelarprestation eller gripande händelser, utan får nöja mig med alldagligt historieberättande, några malplacerade humorförsök och imponerande sminkarbete (och även några mindre bra specialeffekter). Brad Pitt lunkar på med stabilt skådespel - inte på Oscars-nivå, men bra. Filmen börjar ta fart på allvar när Tilda Swinton bjuder på en minnesvärd biroll som blir tändvätska för Benjamin Button. När sedan Cate Blanchett kommer in i filmen och ser så ungdomlig ut så frågade jag mig vilken ung skådespelerska som var så lik henne - bra makeup! Skickligt spelar hon Benjamins ungdoms(!)flört, Daisy, och i takt med att Benjamins kärleksliv utvecklas så griper också filmen tag i mig och kontrasten är stor mot filmens tidigare hälft. Tiderna förändras med större filmisk entusiasm och förlösningen kommer då 60-talet blomstar och James Dean - förlåt mig, Benjamin Buttons och Daisys ålder på alla sätt är matchande. Flera otroligt vackra scener avlöser varandra och det är också här som filmens absoluta topp och den stora behållningen finns. Cate Blanchett och Brad Pitt är briljanta tillsammans och medan Pitt blir snyggare och snyggare så tar Blanchett mer och mer över som filmens stora stjärna. Brad Pitts ungdomliga utseende är fenomenalt sminkat, liksom Cate Blanchett och övriga biroller i filmen. I slutändan är det en sevärd film just för detta och för filmens sista akt, men den är inte tillräckligt gripande för att engagera mig från början till slut. Den är hygglig, men ingen storfilm att snyfta till och tappa andan av efteråt. Dramat smäller aldrig riktigt högt och känslorna får stå i skuggan av effekterna. The Curious Case of Benjamin Button liknar mer Pearl Harbor än Titanic. 3/5 ------ Jag vill också passa på att gå igenom de tretton prestationerna som The Curious Case of Benjamin Button nominerats för, så att jag inte ligger sömnlös för att ha fått det osagt… Oscars-nomineringarna Bästa film Här har den ingen chans. Det skulle vara som att någon av Pirates of the Carribean-uppföljarna hade vunnit samma pris (inget ont om dem, men de är mer effektfilmer än starka dramer). Bästa manliga huvudroll - Brad Pitt Brad Pitt är som alltid bra, men berör mig inte i Oscars-klass. Precis som jag föranade så döljs Pitt för mycket bakom effekter och att han ens är nominerad är en skräll. Bästa kvinnliga biroll - Taraji P. Henson Det är nog rätt att hon är nominerad. Hon spelar Benjamin Buttons alltid lika kärleksfulla moder på ett varmt och upplyftande sätt, men hon får för lite utrymme för gripande känslor i filmen för att verkligen förtjäna Oscarn. Bästa regi - David Fincher Nej. Finchers insats är att hålla ihop ett stort projekt och eftersom varken filmen eller skådespelarna höjer sig till storartade nivåer så tycker jag att han gott och väl kunde bytas ut mot någon annan i den här kategorin. En dussinregissör kunde ha gjort samma jobb som honom i det här fallet. Bästa klippning - Kirk Baxter & Angus Wall Det finns absolut inget att klaga på här, då det är en lång historia med många tidsepoker att förflytta sig mellan. Filmens längd och val av scener är berättigade, och jag ser inget negativt i nomineringen. Bästa foto - Claudio Miranda Benjamin Buttons foto är fylld av den alltmer vanliga datakorrigeringen, vilket jag ser som ett minus. Men vissa bilder från filmens romantiska partier är gåshudsframkallande och väger upp för en nominering. Bästa grafiska formgivning (art direction) Har inget att tillägga som jag inte redan sagt på foto-delen. Nomineringen kan vara rätt här. Bästa musik (Original score) - Alexandre Desplat Filmens musik är inget mer än vad det vanliga, enkla Hollywood-dramat alltid har. Musiken var absolut inte i Oscars-klass - då måste musiken vara mer minnesvärd och ha lite högre ambitioner än alla andra Hollywood-filmer. Bästa ljud-mix I biosalongen märktes det att ljudeffekterna var finfördelade och filmen innehåller en del scener där ljudet får visa vad det går för, så nomineringen är rätt. Bästa specialeffekter Specialeffekterna var skickligt gjorda när Brad Pitts ansikte klistades in på en gammal mans kropp, men i övrigt är jag besviken. Fotot är på flera ställen tydligt målat med specialeffekter och Benjamin som nyfödd var tyvärr ingen höjdare och kunde gjort mycket bättre med latex och lera. Bästa makeup - Greg Cannom Filmens absoluta behållning! Det är häpnadsväckande att se hur Brad Pitt, Cate Blanchett och alla biroller kan träda in i en extremt naturtrogen skepnad av sig själva som skrympna gamlingar, ungdomar - och allt där i mellan. Även om det är hög klass på Dark Knight’s makeup så slår den knappast Benjamin Buttons. Bästa kostym-design - Jacqueline West Ett fint urval av kläder som sträcker sig över hela 1900-talet, vilket gör denna nominering högst värdig. Bästa manus efter förlaga - Eric Roth & Robin Swicord Filmen går i ett bok-till-film-tempo, men första delen är ganska trist och bjuder på lite felplacerad humor (tänker inte på gammelfarfar). Dialogen är inget speciellt, men filmen har några välskrivna scener som Eric Roth ska ha cred för. Eric Roth är förresten samme man som skrev Forrest Gump - vilket märks genom hela filmen, som går i precis samma mönster. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 29 Januari, 2009 Author Filmstar Report Share Skriven 29 Januari, 2009 Titel: Tiger Bay / Farligt ögonvittne Genre: Kriminaldrama/Thriller Land: Storbritannien År: 1959 Regi: J. Lee Thompson I rollerna: Hayley Mills, Horst Buchholz, John Mills, Yvonne Mitchell Handling: Elvaåriga Gillie bevittnar hur en polsk sjöman mördar sin flickvän. Hon lyckas få tag på vapnet, men när polisen frågar ut henne om det hittar hon på historier som bara sätter henne mer i smeten. Omdöme: Regissören J. Lee Thompson gjorde bl.a. klassikerna Kanonerna på Navarone (1961) och Cape Fear (1962) efter att ha gjort denna. Filmen följer pojkflickan Gillie (Hayley Mills) som hemskt gärna vill vara med och leka med de andra barnen som har knallpulverpistoler. En dag i trappuppgången hör hon hur ett par grälar i en lägenhet på ett främmande språk. Hon tittar in genom brevinkastet och ser mannen och kvinnan skrika på varandra och till slut hur mannen skjuter kvinnan med flera skott. Den nu desperata mannen gömmer vapnet i trappuppgången och Gillie är snabb med att plocka på sig det. Polisinspektören Graham (John Mills) har hand om fallet och frågar ut Gillie om vad hon sett. Men då Gillie gärna hittar på saker väljer hon att inte avslöja något om mannen hon såg eller om att hon hittat vapnet. Mannen, spelad av Horst Buchholz, letar sedan upp Gillie för att få tillbaka vapnet och ta reda på hur mycket hon vet. Hayley Mills, dotter till John Mills, gör här sin första rollprestation och gör det på ett imponerande sätt för en barnskådespelare. Hon är helt klart filmens behållning. Horst Buchholz, som här gjorde sin första engelskspråkiga roll, var en flickidol på sin tid och påminner stundtals om en ung Johnny Depp. Ett plus till fotot som många gånger ger en film-noir look, men filmen når tyvärr inga större höjder. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 7.6 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 30 Januari, 2009 Report Share Skriven 30 Januari, 2009 The General (1927) IMDB Topp 250 #130 En man (Buster Keaton) som jobbar som tågingenjör blir nekad att delta i kriget mot nordstaterna. När ett gäng nordstatare stjäl ett tåg av sydstaterna beslutar sig Keaton för att följa efter kaparna för att återta tåget. Är egentligen inte mycket för stumfilmer överhuvudtaget, dock så var den här filmen inte alls som jag hade förväntat mig. Jag var av det intrycket att Keaton sysslade mycket slapstick-humor men det var inte mycket av den varan i denna. Det är en väldigt underhållande film som har ett flertal bra scener som är väldigt skickligt utförda och speciellt med tanke på hur pass gammal den är. Keaton var bra och jag förstår varför han blev geniförklarad av vissa då hans filmer var originella och nyskapande för sin tid. Liksom det finns underhållande och roliga scener finns det även en del utdragna och ointressanta scener som faktiskt drar ner betyget en del, men alltjämt så är detta en underhållande film som var överraskande bra, iaf för mig. 3/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.