ÖL!

[Jojje]

Nej nu är det för mycket annat svammel här. Vi ska hålla oss till ÖL inte en massa annat skitsnack.

Om vi gör om den här tråden till allmän sprittråd så blir vårt skitsnack plötsligt spritsnack istället. Varför inte kalla den *Spritsnack*, helt enkelt!

[Rakii]

Väcker liv i tråden igen då jag fyller år nästa vecka och blir bolagetmyndig vilket innebär en del nya ölsorter kommer definitivt att smakas.

 

Men favoriterna för min egen del nu är bortsett ifrån den all-time-favoriterna Heineken och Guinness så är det Kilkenny, Bishopsfinger samt Newcastle brown ale. Irländsk ölkultur för hela slanten kommer det bli samt en del mexikansk sådan med den utsökta Coronan, mumma!

[Rakii]

Skaffade mig lite nya ölsorter idag och passade på att inhandla gamla favoriter sedan förr och ska ge mig i kast med små minirecensioner i form ett litet uttalande.

 

Corona Extra (nr 1598)

 

Jim Morrisons sades säga sig ha denna lilla mexikanska pärla tillsammans med en annan mexikansk ölsort som favorit då han inte drack bourbon. Som sagt är detta en frisk liten klassiker som är både uppfriskande i smaken om man blandar in en skiva lime eller citron, annars smakar den reguljärt med övriga drycker i samma klass. Men en kall Corona på stranden eller på festen med rätt stämning kan inte gå fel.

 

Guinness Draught (nr 1260)

 

Stoutsen konung i min mening och det nästa bästa som har kommit i pilsnerväg från den gröna ön Irland. På bryggeriet Guinness har man brygt denna nationaldryck i över 300 år och Kilkenny kommer även den från samma bryggeri. Med sin hårdhänta rökiga arom som är en smula besk som den skall vara i form av stouts och brödigheten infinner sig verkligen. Vissa kan inte dricka denna då den anses vara mättande men i min mening en ytterst fin ölsort och kung i klassen stouts, smakar som en havannacigarr, alltså gjuten med sin hårda yta och mjuka smak.

 

Kilkenny Draught (nr 1612)

 

Ah, vilken smakupplevelse jag fick mig första gången jag fick åtnjuta denna gudars näktar på en rökig Hemingway-uppkallad pub i Oulu i norra Finland. Den lena och gräddliknande kronan på verket är skummet som även det för en gångs skull är en ordentligt smaksättare. Den är liksom ölen i sig väldigt len och lite sötare i smaken med avsaknad på kolsyra jämnfört med andra ales jag druckit. Kungen i sin gengre helt klart som säkert tilltalar flera än vad Guinnessen gör.

 

Murphy´s red ale (finns inte på systemet)

 

Hade "turen" på min sida då jag i helgen under ett restaurangbesök kom över denna drycken. Tidigare hade jag bara druckit mellanölsvarianten av Murphys stout vilken inte riktigt tilltalade mig på samma sätt som Guinness och gillade inte riktigt den. Alen är på många sett den dålig i och med att den är alldeles för kolsyrad och förstör liksom smaken i dom förhållandena. Hade föredragit en lenare smak men med ändå bystig karaktär, blev väldigt besviken och tog i sin tur ett tag att få ner ölen till slut.

 

Newcastle brown ale (nr 1538)

 

Hm, en ale från brittiska öarna, vanligtvis kommer ju ale huvudsprungligen från Irland men på senare tid har även denna dryckesvana spridit sig ända till Falcons bryggerier. Denna var bortsett från Murphy´s bättre och starkare i smaken för att vara en kolsyrad ale. Var en kraftig bismak som satte sig i gomen medans drycken i sig smakade lite choklad och kola, inte len som Kilkenny och fungerar bra som variation men tar nog ett tag att komma in i smaken.

[Plox]

Mmm Corona är min favorit, San Miguel är även den mycket trevlig. Ganska lika i smak dessutom.

 

En kall Corona med en skiva lime, ett varmt bad och en god bok - kan inte bli bättre!

[Ingoman]

Mmm Corona är min favorit, San Miguel är även den mycket trevlig. Ganska lika i smak dessutom.

 

En kall Corona med en skiva lime, ett varmt bad och en god bok - kan inte bli bättre!

 

San miguel ger mej minnen.

 

Jag och en polare var med mina föräldrar i spanien för en 13-14 år sedan. Jag och polarn åkte buss in till stan från flygpplatsen medan de andra åkte bil in. (vi fick inte plats) Det var varmt som fan och ännu varmare i bussen. Vid vår ändhållplats fick vi vänta en timme på att de andra skulle hämta oss. Men när vi väl kom fram till huset vi lånat så var kylen fylld med San miguel. Och aldrig har en öl varit så god eller runnit ner så fort. Sen vart det en och annan san miguel till. Plus en vecka med alkoholfria san francisco inann jag insåg att jag var tvungen att säga till att jag ville ha alkohol i den. Gick över till Gin och tonic istället. Man såg la för ung ut

[Pegguth]

Jag gillar Wahrsteiner, Spendrups, Staropramen, Sofiero och Pripps blå light

[Rakii]

 

Jag gillar verkligen vad danska Carlsberg har uppnått med både sin folköl såväl sin starköl i form av den kontunuerliga formen av den gröna glasflaskan med kännetecknelsen att vara världens bästa öl, något som inte gäller deras elefantöl. Tvär och för sur i smaken gör den till sig en A-lagar-öl som ger ifrån sig en för stark smak av sprit och vidrighet som gör så man inte klarar mer än dom första klunkarna före man börjar känna av att detta inte är bra. Smakar mera Kopparbergs 10% än vanlig Carlsberg varav smaken är totalt obefintlig ifrån och övergår enbart i ryckig surhet, nej tack!

[Rakii]

Mmm Corona är min favorit, San Miguel är även den mycket trevlig. Ganska lika i smak dessutom.

 

San Miguel tycker jag ändå hade mer besk karaktär och mer kolsyrad smak än vad Coronan hade och hade en mera strikt karaktär. Inte riktigt lik i smaken om du frågar mig då Coronan är mer mildare och lenare med en lam kolsyrad karaktär och en mer vanlig "alig" smak än Miguelen som smakade mera riktig öl med ordentlig beska, utifrån vad jag nu minns.

[Plox]

Haha härlig utläggning om smak-skillnaden Rakii, jag lägger mig utan att dividera...

[Rakii]

Trots att det framgått en smula så vore det ändå kul att se vad medlemarna gillar för öl och om dom skulle kunna ranka sina favoriter i en topp fem, jag börjar;

 

1. Kilkenny

2. Guinness

3. Heineken

4. Lapin Kulta

5. Karhu

 

Som sagt för min del är det antingen ale, stout eller finskt som gäller, trots att Lapin... så många gånger riktigt smakar Norrlands Guld så tycker jag ändå att smaken fastnar lättare och smakupplevelsen är annorlundare, kan ha med att göra att jag själv är finsk. Karhu (björn på finska) likaså tycker jag om mestadels för aromen samt den fylliga smaken och kraften den har i starkölsvariant, riktigt fin öl att ha till en bra filmupplevelse. Heineken är ändå den öl som följt mig med längst i mitt ölintresse och måste ändå säga att denna flygande holländare än en storfavorit då det gäller vardagsöl såväl som världens bästa lager, ingen protest. Kan inte göra annat än att hålla med Kyle Maclachlans karaktär Jeffrey i Blue Velvet om Heineken.

 

Gillar ju ändå en del annat som Carlsberg såväl som Staropramen men tycker dom fungerar bäst i kombination med måltider om något annat där den ändå relativt milda smaken som arom och karaktär kan framgå en smula med i samband med kött eller stark kryddig mat där mildheten blir en del av hela upplevelsen. Dessa andra drycker fungerar bättre som sällskapsdrycker eller i samband med en bra krogupplevlese eller hemmakväll framför en bra film.

[Rakii]

Suomalaista sisua pojaat!

 

Två saker slår mig med häpnad på en gång, eller egentligen bara är det att Systembolaget valt bort denna från sitt finska sortiment för att i stället ge oss Lapin Kulta som det egentligen inte är alls något fel på i rätt procenthalt (7%) men annars smakar den som vanliga tråkiga Norrlands Guld. Björnen i fråga som pryder burkens framsida och namn är ursprungligen ett av de mer välkändare ölen ifrån grannlandet i öst tillsammans med Koff och Karjala, två goda öl som även dom inte finns i sortimentet. Skumkronan som väller över då jag häller över i ett lagom stort glas påminner mycket om just vad Kilkennyn har en tendens att göra sitt första uttryck på. Efter kronan lagt sig och mina första klunkar passerar strupen och fuktar min insida av halsen konstaterar jag ändå att denna ljuvliga ambrosia från Finland är något av det finaste som kommit i ölväg. Svagheten trots procenthalten (5.4%) är nästintill obefintlig i sin smak och beska utan som jag skrev om Coronan en intensiv men ändå len smaksättning utan onödiga kruseduller för att försöka framhäva en starkare atmosfär med platt yta. Björnen döljer såväl ingenting som den plockar fram det bästa ur ölkulturen från Finland som bjuder på så mycket mer än bara Lapin. Skål på er forumiter!

[Rakii]

Arton56 Amber

 

 

Man får ju det man betalar för något jag upplevt i många fall, speciellt i ölsammanhang då man ändå kan på något vis lyckas med att punga ut 35 riksdaler på en stor stark som visar sig vara Pripps Blå men ändå smakar gott medans starköl på 10% (Kopparbergs specialbrew) på 18 kr smakar apa. Nåväl, i Åbros fall, som jag är ny med att dricka så har man valt en något billigare variant på sin lageröl. Man har sammanställt två stycken sorter, en ljus och en bärnstensmörk vilket det sistnämnda namnet Amber tydligen skulle betyda bärnsten på gammalsvenska. Ölet smakar väldigt mycket just mörkt, på många sätt med sin kraftiga beska och kolsyrehalt påminner den starkt om just Newcastle Brown Ale mer än bara i färgen. Gillade inte NBA särskilt mycket heller, mycket beroende på att mörkt öl och ales skall vara kolsyrefattiga och milda men ändå med en strikt smak som skall tilltala den mest inbitna fantasten av denna ambrosia. Åbros brygg är ändå en lager så där får dom förlåtelse för att det inte är ale men ändå så smakar den så pass bra så den går att dricka, trots att jag mest köpte på måfå för att se vad nu billig öl kan smaka, och betydligt bättre än Svensk Starköl är den.

[Rakii]

Kopparbergs special brew

 

 

Såhär ligger det till, Kopparbergs som främst för mig är kända för sin rätt goda men ändå tråkiga och vardagssmakliga cider samt sina försök till göra någorlunda bra förfestmusik på skiva med totalt nederlag gör ytterliggare ett nederlag i och med sitt försök till ölbryggande som egentligen är en konst bara i sig. Ölet finns i vad jag vet nu 7% och 10% varav jag bara smakat sistnämnda som jag bokstavligt fick tvinga i mig för att kompensera för en vän som själv inte kunde dricka dessa. Nåväl, smaken är ju det viktigaste något Kopparbergs inte riktigt tycks ha förstått då man smaksatt med någon fruktig ciderblaskig eftersmak samtidigt den smakar starkt som bara den av alkoholen likt Elefantölen men bara nästintill värre. Ett öl man gör bäst i att undvika till varje pris i min mening oavsett procenthalten ska den smaka lika peck oavsett.