Filmstar Czechflash Skriven 26 Oktober, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Oktober, 2010 Titel: Somewhere Genre: Drama Land: USA År: 2010 Regi: Sofia Coppola I rollerna: Stephen Dorff, Elle Fanning, Chris Pontius, Michelle Monaghan Handling: En hårt levande Hollywoodskådespelare omprövar sitt liv efter hans 11-åriga dotter överraskar honom med ett besök. Omdöme: När filmen sätter igång till Phoenix-låten "Love Like a Sunset" går tankarna med en gång till Lost in Translation (2003). Riktigt bra inledningslåt, men tyvärr slutar likheterna med Sofia Coppolas mästerverk där. Vi får med en gång prov på de lååååånga tagningarna som kommer prägla filmen när en svart Ferrari åker runt en bana under flertalet varv där kameran är still. Till slut stannar Ferrarin och Stephen Dorff kliver ut - filmen kan äntligen börja. Stephen Dorff spelar skådespelaren Johnny Marco som lever ett ganska så hårt liv med alkohol och cigaretter. Han ligger med många kvinnor, får striptease-underhållning av tvillingar och ofta på resande fot. Men han har även 11-åriga dottern Cleo (Elle Fanning) som han har vissa dagar. När mamman åker bort på obestämd tid får Johnny ta hand om sin dotter själv och måste se sig i spegeln och bestämma sig för vilket sorts liv han vill leva. Det är en långsamt berättad historia som är en inblick i ett tomt liv. Huvudrollen sköter Stephen Dorff bra och även om det inte är en direkt sympatisk person han spelar kan man inte tycka illa om honom. Han är en skön kille som bara är förvirrad. Elle Fanning funkar även hon bra som dottern och känns äkta i en roll som lätt kunnat bli jobbig och tillgjord. Det känns annars inte riktigt som Sofia Coppola bestämt sig för vad hon vill berätta med historien och det stannar vid en inblick i dessa människors liv som inte riktigt berör och historien hittar aldrig sin magi. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 alt. 7.0/10 IMDb: 7.2 Trailer - Somewhere Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 Oktober, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Oktober, 2010 Titel: MacGruber Genre: Action/Komedi Land: USA År: 2010 Regi: Jorma Taccone I rollerna: Will Forte, Ryan Phillippe, Kristen Wiig, Val Kilmer Handling: Ex-specialagenten MacGruber kallas tillbaka i tjänst för att ta fast sin ärkefiende Dieter Von Cunth, som hotar med att förstöra Washington, D.C. med en kärnvapenstridsspets. Omdöme: MacGruber (Will Forte) har i över tio år förmodats död efter det att Dieter Von Cunth (Val Kilmer) detonerat en bomb på MacGrubers bröllop där bruden omkom. Nu tyder allt på att Von Cunth stulit kärnvapen vilket gör att MacGrubers f.d. chef letar upp honom för ett till uppdrag. MacGruber går motvilligt med på att komma tillbaka från de döda. MacGruber lever fortfarande på 80-talet med sin portabla bilstereo, hockeyfrilla och lyssnandes på flera av 80-talets powerballader när han kör sin "sportbil". MacGruber är cool, han har replikerna och han kan - ingenting. Han vägrar använda vapen och vill hellre ta sig ur knipor genom att på "MacGyver"-vis fixa bomber och vapen från sopor, vilket inte alltid funkar som han vill. Det är en stundtals riktigt rolig film som ändå inte överdriver helheten utan försöker vara så seriös som den kan vara. En sån som Ryan Phillippe (i rollen som Dixon Piper) försöker verkligen spela seriöst vid sidan om MacGruber och det känns nästan som han ogillar skådespelaren som spelar MacGruber på riktigt. Filmens behållning är givetvis MacGruber och hans besatthet av 80-talet som bjuder på flera roliga ögonblick. Och rollen som Dieter Von Cunth spelar Val Kilmer på ett nästan Steven Seagal-aktigt sätt, och utseendemässigt med sin hästsvans. Men MacGruber visar sig faktiskt ha en egenskap som gör honom livsfarlig på fältet och det är hans specialitet att med handen rycka sönder halsen på fienden vilket ger några sköna scener mot slutet. Allt som allt underhållning för stunden och förväntar man sig inget kan den vara värd att se. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: -3/5 - 6.0/10 IMDb: 5.6 Trailer - MacGruber Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 Oktober, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Oktober, 2010 Titel: The Red House / Det röda husets hemlighet Genre: Mysterium/Thriller Land: USA År: 1947 Regi: Delmer Daves I rollerna: Edward G. Robinson, Lon McCallister, Allene Roberts, Rory Calhoun Handling: Meg övertalar Nath att ta jobb på familjens gård; hos hennes styvpappa Pete. Allt går bra tills Nath ska ta den kortare vägen hem genom skogen. Styvpappan varnar Nath för att ta den vägen. Nath och Meg börjar intressera sig för det mystiska röda huset som är beläget i den kusliga skogen. Omdöme: Meg blev adopterad när hon var två år gammal av Pete och Ellen Morgan. Allt hon vet om sina föräldrar är att de gav sig iväg och aldrig kom tillbaka. När så Meg skaffar hjälp på gården åt sin styvfar i form av skolkamraten Nath kommer skogen och det röda huset upp på tal. Pete Morgan (Edward G. Robinson) vill hålla folk borta från denna skog och har gått så långt som att betala en jägare vid namn Teller att se till att skrämma bort obehöriga från marken. En film som jag på förhand trodde skulle vara en film-noir visar sig ha väldigt lite med genren att göra. Istället är det en småkuslig film där Pete och Ellen Morgan sitter på en mörk hemlighet. Man anar tidigt hur saker och ting ligger till, men det är nästan mer skruvat än man först tror. Edward G. Robinson sköter sig som vanligt bra som den klasskådespelare han var, däremot sänks filmen gång på gång av musiken som verkligen vill spela huvudroll. Den må inte vara dålig, men spelas onödigt mycket. Filmens upplösning tycker jag är ganska bra, men vägen dit är allt för seg och kunde lätt ha blivit bättre med 20 minuters förkortning. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 2 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: +2/5 - 6.0/10 IMDb: 6.9 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 26 Oktober, 2010 Report Share Skriven 26 Oktober, 2010 Winter's Bone - årets Frozen River - bra säljknep där Czech. Nu måste jag ju faktiskt se den förstnämnda. The Social Network/Somewhere är ju utan tvekan två av de mer intressanta filmerna på dagens biorepertoar, dessutom två regissörer jag gillar skarpt, så jag ska definitivt se båda. TSN-biljetten är bokad till imorgon kväll. Woho! Hellraiser är en av de där gamla amerikanska "skräckklassikerna" jag ännu inte sett, så inte heller den recensionen kan jag läsa. Kul att du fått ihop bloggen Jojje, jag ska definitivt ta mig en titt där. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 Oktober, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Oktober, 2010 Winter's Bone - årets Frozen River - bra säljknep där Czech. Nu måste jag ju faktiskt se den förstnämnda. Japp, och eftersom du gillade Frozen River tror jag även du kommer uppskatta Winter's Bone. The Social Network/Somewhere är ju utan tvekan två av de mer intressanta filmerna på dagens biorepertoar, dessutom två regissörer jag gillar skarpt, så jag ska definitivt se båda. TSN-biljetten är bokad till imorgon kväll. Woho! Somewhere behöver man egentligen inte se på bio, men jag kände för att ha en heldag på bio igår och gick direkt efter The Social Network. Fast det är liiite skillnad på tempo i filmerna, haha. Hellraiser är en av de där gamla amerikanska "skräckklassikerna" jag ännu inte sett, så inte heller den recensionen kan jag läsa. Ja, samma här. Kändes som det var dags att ta och se den. Klart sevärd, ge den en chans. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 26 Oktober, 2010 Report Share Skriven 26 Oktober, 2010 Machete Tre års väntan är över nu när årets till förmodan coolaste film är här. Robert Rodriguez gjorde ett kanonjobb med Planet Terror som har allt man kan behöva i en film, alltså våld, explosioner och heta brudar. Rodriguez gjorde en frän mix av de tre när han högg av benet på Rose McGowan och ersatte det med ett stort maskingevär. Med nybörjaren Ethan Manuquis är han tillbaka, och denna gång är det mer blodsplatter och fler tuttar som gäller. Mexikanen som kallas Machete (Danny Trejo) är skicklig på att döda och blir lejd av affärsmannen Michael Booth (Jeff Fahey) till att lönnmörda senatorn John McLaughlin (Robert De Niro). Senatorn är en rasist som motarbetar illegal invandring. När Machete ska avfyra ett skott mot senatorn blir han beskjuten av en av Booths män och förs så småningom till sjukhus. Hård som han är överlever Machete och är redo att ta hämnd på sin arbetsgivare. Machete kunde inte ha kommit vid ett lägligare tillfälle, nu när det har varit så mycket tjafs i USA om illegala immigranter som kommer in från bland annat Mexiko. Lite samhällskritik har man tagit med bland alla våldsamheter och allt skoj. Jag hörde att filmen hade skapat något sorts kontrovers som hade att göra med att alla skurkar i filmen var vita. Löjligt om det nu är sant. En mycket intressant ensemble är en av anledningarna till att jag har sett fram emot filmen så oerhört mycket, jag trodde aldrig att jag skulle få se Robert De Niro och Steven Seagal i samma rulle. Trejo är den som strålar mest, det märks att han hade kul på inspelningen. Jessica Alba är godis för ögonen, ofta är hennes skådespeleri riktigt kasst i andra filmer, hon fungerar dock i både Sin City och Machete där hon står under Rodriguez regi. En annan Rodriguez, Michelle alltså, ser grymt cool ut i sin läderutstyrsel med lapp för ena ögat och tunga vapen i händerna. Hennes karaktär borde nästan få en egen film tycker jag. Det är svårt att säga om Machete är lika vass som Planet Terror, den är hursomhelst inte långt ifrån. Mina höga förväntningar blev i alla fall upplevda, filmen är ren njutning från början till slut och jag ser den gärna åtminstone en gång till i framtiden. 7/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Spög Skriven 26 Oktober, 2010 Report Share Skriven 26 Oktober, 2010 Kul att du uppskattade Machete, Krayzie. Jag tycker den var rent av dålig och långt ifrån Planet Terror underhållningsmässigt sett och även en bra klass under Desperado. Jag får en känsla av att Robert Rodriguez vill väldigt mycket, men på grund av att han vill mycket, blir det gärna halvhjärtat också av den anledningen att han inte koncentrerar sig på projekten. Predators = åt helvete, Machete = åt helvete, ungefär. Spy Kids har han dock tid för. Machete hade riktigt bra potential, men föll hårt för min del. Nu kan jag väl inte helt skylla på honom för Predators, men han var, såvitt jag förstått det, en stor del i att filmen ens blev av och jag blir besviken på att han själv inte tar över regin helt i båda fallen vad gällande Machete och Predators. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 26 Oktober, 2010 Report Share Skriven 26 Oktober, 2010 Har också sett Machete och tycker nog varken från eller till. Stundtals ganska skön underhållning och fyller väl därmed sitt syfte. Dock tyckte jag den var lite för lång med ett något för utdraget slut. Därav den ganska tunna trean i betyg. Men ja - skulle nog också kunna tänka mig att se den igen. Czech: Njä, blir nog inget biobesök på Somewhere. Eller ja får se hur tiden räcker till. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 27 Oktober, 2010 Report Share Skriven 27 Oktober, 2010 Czech: Kul med en recension av Social Network, väntar dock med att läsa den då jag ska se den imorron. Har höga förväntningar på den då Fincher måste räknas som min absoluta favorit regissör. Lite oroväckande att ditt betyg inte blev högre dock, då vi ofta sätter samma betyg Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 27 Oktober, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 27 Oktober, 2010 Machete (3/5) tycker jag också var ett kliv tillbaka efter Planet Terror (4/5), men den hade helt klart sina ögonblick. Somewhere (3/5) är som sagt inget måste på bio, men känner man för en lugn och småmysig film så ska man gå. Men den funkar lika bra hemma i soffan. The Social Network (+3/5) är inte en av Finchers bästa, men den mannen har svårt för att göra en dålig film, vilket ämne han än tar sig an. Ja, läs gärna vad jag skrev när ni sett den och vi kan ju diskutera mer i Filmklubben där jag själv tänkt skriva lite. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Boston77 Skriven 27 Oktober, 2010 Report Share Skriven 27 Oktober, 2010 Van Wilder Freshman Year är en komedi från 2009 som jag såg på dvd 27/10-10. Det var en rolig film och det är den tredje filmen i Van Wilder historien, det handlar om tiden före första Van Wilder filmen Van the man. Van anländer till Coolidge college och nu är det fest i tre år, det är i alla fall vad Van har förväntat sig. Tyvärr har alla tjejer på Coolidge college avget ett kyskhetslöfte, dessutom är det spritförbud på campus. Nu tvingas Van Wilder att böja på reglerna för att få Coolidge att bli det paradiset han förväntade sig, inget ölsejdel förblir full och ingen cheerleader förblir orörd. Det är mycket halvnakna scener som vanligt i Van Wilder filmerna men topp brudar. Längd på filmen 1h 38 min Mitt betyg 6/10 Imdb betyg 4.9/10 (2.879) röster 27/10-10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 27 Oktober, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 27 Oktober, 2010 Titel: Alice, Sweet Alice / Communion / Alice, söta Alice Genre: Skräck/Mysterium/Thriller Land: USA År: 1976 Regi: Alfred Sole I rollerna: Linda Miller, Niles MacMaster, Paula E. Sheppard, Brooke Shields Handling: Alice Spages är en tolvårig flicka som är väldigt avundsjuk på sin lillasyster Karen som är omtyckt utav alla. Men en dag mördas Karen brutalt av en okänd figur som bär en dock-mask framför ansiktet... Efter ett andra dåd är Alice den huvudmisstänkta. Omdöme: När filmen börjar tänker jag "orkar jag kolla på en sunkig film som denna". Jag vet ingenting om handlingen, det enda jag vet är att Brooke Shields gör sin filmdebut. Inledningsvis känns det lite sunkigt, det måste jag erkänna. Men det tar inte lång tid för filmen att övertyga mig om att det kan vara värt att ge den en chans. Karen (Brooke Shields) är den yngre systern som alla tycker är söt och som alltid springer till mamma när äldre systern Alice (Paula E. Sheppard) gör något dumt. Men på Karens konfirmationsdag hittas hon död och misstankarna riktas snart mot Alice. Efter den lovande inledningen är frågan om filmen kan bibehålla och utveckla det hela. Svaret är lite överraskande ja. Det visar sig vara en lite bortglömd pärla som må ha sina brister, men på det stora hela en riktigt trevlig överraskning. Paula E. Sheppard i rollen som Alice är riktigt övertygande och att hon lyckas spela en 12-åring när hon var 18-19 år är bara det en bedrift. Sen hjälper det givetvis att hon är äldre än sin karaktär, men att spela rollen på ett flickaktigt sätt kombinerat med den iskalla sidan hon visar upp är imponerande. Filmen har en kuslig stämning över sig och det har med flera faktorer att göra. Förutom den fina prestationen av Paula E. Sheppard bjuds man på riktigt passande musik som stundtals får en att tänka på Hitchcock och hans kompositör Bernard Herrmann. Den är både mystisk och ryslig när det behövs, mycket bra. Sen har filmen en ganska så rå ton som inte bryr sig om att vara politiskt korrekt och det gillar jag då det inte känns så tillrättalagt som det annars kan bli. En annan bidragande orsak till att det blir kusligt är att katolska kyrkan är med på ett hörn och då kan liksom allt hända. Själva attackerna är väl genomförda och man märker att regissören kan sina grejer då fotot också bjuder på en hel del delikatesser. Med en liten budget på runt $340,000 kan det jämföras med Halloween (1978) som hade en budget på runt $320,000 och kom två år senare och har en del likheter med denna. En annan intressant sak jag satt och tänkte på under stora delar av filmen är hur likt detta är en italiensk giallo/thriller från denna tid. Det är nog första gången jag känner så med en amerikansk film. Synd att regissören Alfred Sole aldrig gjorde något mer av denna kvalité då detta visade sig vara minst sagt minnesvärt. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 4 - Musik 4 - Foto -------------- 18 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.0/10 alt. 7.5/10 IMDb: 6.2 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 28 Oktober, 2010 Report Share Skriven 28 Oktober, 2010 The Social Network När jag först hördes talas om The Social Network var jag ytterst tveksam till den. Skulle regissören bakom Se7en, Fight Club och Zodiac ta sig an en film om en hemsida, en väldigt speciell hemsida men fortfarande en hemsida? Det luktade både smygreklam för sidan och idétorka från regissörens sida. Hade han inget mer intressant projekt att jobba med? Dessutom blev det snabbt klart att Justin Timberlake skulle spela en av filmens huvudkaraktärer, någon som jag främst förknippar med lite tråkiga radiolåtar än storslagna skådespelarprestationer. Kunde detta verkligen bli något att ha? The Social Network berättar historien kring skapelsen av Facebook och tar avstamp från det rättsliga och infekterade efterspelet som följde. Filmen ska på inga sätt och vis ses som en dokumentärfilm om Facebooks tillkomst, utan som underhållning med verklighetsförankring. Den lyckas ändå ge en liten inblick i hur problematiken ligger till och vad som har hänt på vägen, sedan skapelsen på Harvad till dagens världsomfattande fenomen. Säga vad man vill om Facebook, men det är intressant att tänka på hur kolossalt stor sidan har blivit på en relativt kort tid. Min tveksamhet inför filmen visade sig grusas snabbt och ju mer jag tänker på hur väl Facebook fångar vår tidsera, desto mer rätt tycker jag det var att göra film kring detta. Våra liv blir mer och mer digitaliserade och Facebook är det klarast lysande exemplet på detta, där man egentligen inte behöver ha någon anledning för att hänga på sidan. Genom Finchers regi och Sorkins manus har man här lyckats kombinera den klassiska sagan med maktstrukturer, vänskap och svek, i en ny (digital) förpackning - för vår tid. Filmen är till sättet mer lik Zodiac än Fight Club och Se7en, där störst fokus läggs på dialogen och konversationen mellan individer. Sorkin är en högst kapabel manusförfattare och det märks. Dialogen är rapp, välskriven och framförallt för den historien framåt. Fincher lyckas också med bravur att förmedla kärnan i manuset, fast Fincher är inte Fincher om han inte stoppar in lite visuell flärd i sina filmer. Här symboliseras detta bäst i en viss roddscen där kameraarbetet och musiken, i en perfekt balans, skapar en tät atmosfär. Denna enskilda scen är bland det snyggaste jag under året har sett i filmväg. The Social Network visade sig inte vara en sådan dum idé ändå och i och med att man fokuserade på spelet bakom skapandet fanns där mycket att ta från. Fincher visar ännu en gång att han kan bemästra olika sorters filmgenrer och Sorkin att han kan skriva dialog. Kul förövrigt med en nutida amerikansk storfilm som hellre fokuserar på dialog än explosioner. Och hur Justin Timberlake skötte sig i filmen? Han skötte sig alldeles utmärkt! 8/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 28 Oktober, 2010 Report Share Skriven 28 Oktober, 2010 The Social Network (2010) Yaj! En film om facebook, den kommer jag nog aldrig att se - var min första tanke när jag hörde talas om att det skulle göras en film om ansiktsboken. Men sen knöts husguden David Fincher till projektet och allt ändrade sig på en natt. När sen Aaron Sorkin (kungen av dialog, med tv-serier som Vita huset och Studio 60 on the Sunset Strip på meritlistan) fick manusuppdraget visste jag att det här skulle bli en av årets höjdpunkter och absoluta måsten. Och ja, så blev det nog också. För även om jag personligen inte klaffade hundraprocentigt med den här filmen storymässigt så var detta en film som verkligen föll mig i smaken och som jag verkligen tycker fungerar. Inte minst om man ser till filmens upplägg, med sin hastiga korsklippning mellan rättsprocesser och tillbakablickar, en dialog som går i ett och allt i ett ruskigt högt tempo. Så man hinner nästan inte ens reflektera över vad det är man sitter och ser. Konstigt nog gillar jag den typen av hjärntvätteri. Sen kan ju Fincher verkligen det här med att få ihop dialogtung film, det visade han ju inte minst med Zodiac. Det känns på något sätt som att firma Sorkic/Fincher verkligen kramar ur max, klär och vackert lindar in den här något tunna historien utan att spara på något som helst krut. Det är kort och gott späckat. Sen hur sanningshalten ser ut vet jag inte och bryr mig egentligen väldigt lite om när jag sitter där i biomörkret. Så på det stora hela är jag mer än nöjd hur Fincher och Company ror i land det här projektet, The Social Network är en välgjord och välfungerande film på alla plan. Mest ros skickar jag utan tvekan i Trent Reznors riktning, killen bakom filmens fantastiska musik, stämningsfullt så det står härliga till och som verkligen ger den här filmen ytterligare en dimension. 4-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 28 Oktober, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 28 Oktober, 2010 Titel: The Hospital / Kliniken Genre: Drama/Komedi Land: USA År: 1971 Regi: Arthur Hiller I rollerna: George C. Scott, Diana Rigg, Richard Dysart, Stephen Elliott Handling: På ett modernt storstadssjukhus får dess desillusionerade chef kämpa med den ena galna situationen efter den andra. En tokig tjej och hennes beräknande far bär ansvaret för en stor del av kaoset. Omdöme: Regissören Arthur Hiller gjorde under 70-talet en rad uppskattade filmer, främst komedier, men även en film som Love Story (1970). Filmen blev belönad med en Oscar för bästa manus samt nominerad till bästa manliga huvudroll (George C. Scott). Med tanke på regissören och det faktum att den klassas som mörk komedi förväntade jag mig en viss sorts film. Den visar sig vara allvarligare än förväntat, men även att den har en del partier som bara är crazy och det tilltalar inte mig. Att låta en indiansk medicinman få utföra ritualdans och sång på ett sjukhus känns inte direkt trovärdigt. George C. Scott är mycket bra som den självmordsbenägne och destruktive läkaren som är avdelningschef på ett stort sjukhus. Det enda han egentligen har att leva för är just sjukhuset och att rädda folk. Men när han ser hur personalen missköter sig och det leder till det ena dödsfallet efter det andra börjar han sakta men säkert förlora hoppet. Det är inte förrän han träffar Barbara (Diana Rigg) som är på sjukhuset för att ta hand om sin far som blivit felaktigt opererad som han får lite hopp. Hon visar sig falla för äldre män och från ungefär denna punkt går filmen utför. Den är aldrig direkt intressant, men George C. Scott gör iaf filmen delvis sevärd. 4 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 2 - Musik 3 - Foto -------------- 14 - Totalt Betyg: 2/5 - 5.5/10 IMDb: 7.2 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.