Anime

[Marcus Vägvisaren]

Är relativt nybekantad med Anime... men är det någon mer än jag som gillar den våldsamma serien "Hellsing" Överväger faktiskt att köpa den kompletta DVD-Boxen på "Movieline"

Är det någon mer än jag som står undrande när det står Sir. Integra Wingates Hellsing i översättningen. Jag menar eftersom hon är kvinna dock med synliga androgyna drag, så kallas man ändå inte för Sir? Några teorier?

[Puffie]

Har sett Grave of the Fireflies

[Ralle-San]

Jag har funnit fakta om den nya Studio Ghibli filmen som heter Tales from Earthsea och är Regisserad av Miyazakis son Gore Miyazaki.

 

Tales from Earthsea

 

Trailer

[Jojje]

 

Laputa: Castle in the Sky (Tenkû no shiro Rapyuta, 1986)

 

Anime-kväll var det häromkvällen. Det blev två filmer av Hayao Miyazaki. Först ut var alltså Laputa, som kändes som en förlaga till Miyazakis senaste, Det levande slottet. En pojke och en flicka med en magisk kristall letar efter en mystisk flygande ö. Även pirater och armén är på jakt efter kristallen och ön. Laputa var ett actionfyllt matinéäventyr späckat med Miyazakis fantasi när det gäller miljöer och figurer. Miyazaki verkar besatt av flygande farkoster av olika slag. Det kan vara ondskefulla krigsmaskiner eller vackra flygande öar. Allt är tecknat med en detaljrikedom och känsla vilket bara det gör filmen sevärd. Nu tyckte jag ändå filmen inte var nåt speciellt. Som sagt, den kändes som ett småmysigt matinéäventyr och var ganska enkelspårig och saknade det lilla extra, så betyget blir en vanlig trea.

 

3/5

 

PS. Återkommer med omdöme av den andra filmen, Nausicaä of the Valley of the Wind.

[Rakii]

Akira (1988)

 

 

Regi: Katsuhiro Otomo

Röster: Mitsuo Iwata, Nozomu Sasaki, Mami Koyama, Tesshô Genda

Gengre: Sci-fi / Anime

Land: Japan

Längd: 124 min

 

Filmen utspelar sig i Nya Tokyo efter det tredje världskriget. Ett gäng småligister på motorcyklar blir involverade i ett hemligt statligt forskningsprojekt.

 

 

Natten har sen länge legat som ett täcke över den annars så ljusfulla staden Neo-Tokyo där numera staden raserat och kollapsat samman i det dekadenta paradiset som det ängång var före det tredje världskriget förde människorna med döden samman. I denna värld, stad full av liv efter skuggan av kriget följs man åt med gänget på bågarna, Tetsuo och Kaneda. Två unga barndomsvänner som spenderar sin värdefulla tid med att slåss med andra gäng, förstöra för samhället bäst dom kan samt att umgås med tjejer, ungefär en lika betydelsefull generation ungdomar som i vårat samhälle där ingen tycks ha framtidsutsikter. Här i Neo-Tokyo har allt fallit samman då kriget förstörde den gamla delen av staden dit Tetsuo och Kaneda jagar in några andra gängmedlemar och efter att bråken stillat sig ned kommer armén och för bort den skadade Tetsuo som kollapsat efter en sammandrabbning med ett experiment, en lite ung pojke som tycks ha oanade krafter. Kaneda tar efter jakten på vart Tetsuo har förts och kommer i händerna på ett projekt kring något som kallar sig Akira, något så stort som kan förstöra hela världen.

 

 

På många sätt känns Akira som en av de mest betydelsefulla verken inom den österländska filmskapelsen, främst inom animen då men även inom den på 80-talets växande cyberpunkrörelse som tog fart med Blade Runner och litteratur skriven av William Gibson som även myntade begreppet cyberpunk. Jag själv som är ett stort fan, eller åtminstone varit av gengren och föredrar futuristiska samhällsskildringar blev inte besviken av denna första gången jag såg den, allt tilltalade mig på ett stort sett liksom förlagan som jag läst ett par gånger. Man har tagit stor del hänsyn till mangan som den bygger på utan att egentligen varken förstöra eller bidra med något nytt utan mest ger liv åt mangan på duken vilket i sin tur är ett bra begrepp för samtliga sidor att välja att antingen ha mangan i minne eller bara filmen om man inte föredrar serier.

 

Uppbyggnadsvis är det en skickligt berättad science-fiction historia med psykologiska drag mot Blade Runner-hållet med dylika ämnen om mänsklighet och samhällets kollaps efter att ekonomin har kraschat och hur revolutionen tar sig nya former. Även att man har fokuserat mera på samhällsproblematiken och politiska aspekter får filmen att ta nya vändningar och perspektiv då man gott och väl får en bra inblick i staden och hur den i sig bidragit med att karaktärerna alla är som dom är, att kriminallitet är den enda sortens sätt man kan leva på i framtiden.

 

 

Ju längre sen filmen spinner på byggs den suggsesivt upp med huruvida Tetsuo sakta men säkert förvandlas efter sin kidnappning och experiment, man följer hur han drogas och blir hel annorlunda och slutligen blir han en sortens karikatyr av Nietschezs ”övermänniska”. Det är även här i det hela filmen har sina brister, främst i handlinsaccelererandet mot övergången från renodlad sci-fi historia med actioninslag till ett psykologiskt drama med filosofiska aspekter känns lite för mycket för att bibehålla det intresse man hade i början. Visst förstår jag även att man kräver förklaringar för ”experimentet” i början av filmen tycker det hela blir för djupt för filmens eget bästa och dom som förväntade sig en renodlad anime utan krusiduller blir nog smått besvikna då man måste tänka till emellan åt.

 

Däremot med dom små brister som finns är det ändå en väldigt skickligt berättad historia även om man nu läst mangan så finns det mycket nya detaljer här som inte fanns med och det är en skön och bitvis spännande historia som man bör ta del av som sci-fi nörd eller animefreak.

 

-4/5

[Plox]

Måste snart ta tag i Anime känner jag. Har sett Spirited Away, men var alldeles för trött när jag såg den. Så det blir väl först och främst att se om den och sen ge mig på Eldflugornas Grav.

[Jojje]

Nausicaä of the Valley of the Wind (Kaze no tani no Naushika, 1984)

 

En tidig Miyazaki med många likheter med den underbara Princess Mononoke var detta. Filmen handlar om prinsessan med det fina namnet Nausicaäa som bor i Vindens dal, en av människans sista utposter då Jorden för länge sen har förstörts av krig och miljöförstöring. En förgiftad skog med muterade djur och insekter breder ut sig och samtidigt attackeras Vindens dal av en krigisk granne som vill förstöra den förgiftade skogen med ett sorts domedagsvapen från en svunnen tid. Nausicaä undersöker istället den förgiftade skogen för att på så sätt finna svaret på dess gåta.

 

 

Känslan i filmen är underbar. Just tecknarstilen och det dystopiska temat är nåt som tilltalar mig. Nausicaä är en stark tjej som inte är rädd för något, varken muterade insekter eller flygande krigsmaskiner (he, låter kanske corny men det var som en blandning av "Tjejen som kunde tala med insekter" och Sergeant Ripley). Som jag skrev, så kan man verkligen dra paralleller till Princess Mononoke. Miljötemat, mer aktuellt än nånsin, är tydligt men ändå tvångsmatas vi som tittare inte med det. Precis som i Mononoke så är allt inte heller svart och vitt när det gäller vem som är god respektive ond. Det handlar mer om hur personerna i filmen ser olika på saker och ting. Sammantaget en bra, mysig men ändå fartfylld film.

 

4-/5

 

PS. Just det, det var riktigt skön 80-talssyntfunk också.

[Bond26]

Självklart älskar man japansk anime!

 

och under vårt kära 80-tal kom massor av anime filmer och tv-serier

 

många av dem blev dubbade bla av vår älskade Tomas Bolme!

 

Kända anime filmer

 

# Svanssjön

# Mästerkatten i vilda västern

# Mästerkatten i stövlar

# Robotech

# Bell och sebastian

# Sandybell

# Candy Candy

# Ballatack

# Leda

# Capten Harlock

# Dagger of Kumaii

# Rai - Grottpojken

# Grand Prix

# Dancougar

# Starzinger

# Silver Fang

# Cobra

m.m.

 

någon som vill byta film säg till

[Rakii]

Perfect Blue (1998)

 

Cham med Mima i mitten

 

Med andra ord en hyffsat känd och hyllad anime i dom kretsarna som jag inte riktigt umgås i men har ändå stor koll om. Däremot har mitt intresse för filmmediet som just anime är tämnligen svalt, sträckt sig till Studio Ghiblis verk som emellanåt kändes för barnsliga medans tv-serier som Bible Black och La Blue Girl på hentai-nivå var inte min kopp te. Denna däremot symboliserade med den lilla beksrivning jag hade en film som stred emot min bild av hur anime kan vara medans den betonar mycket på verkligheten. Något som just andra filmer saknat är relationen till verkligheten, andra går raka spåret fullt ös medvetslös medan Perfect Blue väljer att bygga upp en riktig stämning med kusliga moment som hör hemma i spelfilm, vilket gjorde mig förvånad att tecknad film kan ge sådana känslor.

 

På ett liknande sätt som fallstudien Britney Spears relation till kändisskapet porträtterar filmen J-popsångerskan Mimas historia då hon beslutar sig för att hoppa av bandet Cham för att skådespela. Något hennes fans är skeptiska till men som sen visar sig vara ett dumt beslut då folk i omgivningen dör medans Mima får mystiska samtal. Inte nog med det börjar verklighetens gränser suddas ut något och Mima hamnar i en schizofren mardröm. Så ligger det alltså till med handlingen vilken förklarar filmens utförande på ett väldigt bra och kortfattat sätt. Psykologiska teman blandas ihop till en jordnära historia om idoldyrkan medans Mimas verklighet försvinner tack vare omgivningen. Mycket kan säkert kännas igen om man är i branschen med stressen, fansens och det som nu fick Spears att smälla av. Filmen ändrade ändå på sätt och vis min inriktning om anime och önskar flera filmer i samma anda framöver.

 

-4/5

[Jojje]

Min granne Totoro (Tonari no Totoro, 1988)

 

Ghibli slår till och gör årets barnfilm på bio. I alla fall enligt svenska kritiker som går i brygga över denna Miyazaki-skapelse från 80-talet. Det är Triangelfilm som visar den på bio som en del av sin satsning på gamla Miyazaki-filmer (jag tror det är den första de visar?). Filmen handlar om de två systrarna Satsuki och Mei (Mei är minstingen) som flyttar till ett nytt hus med sin pappa samtidigt som deras mamma ligger på sjukhus. I det nya huset och framförallt i skogen runt omkring upptäcker Mei och Satsuki sällsamma varelser, bl a den lurviga barbapappagrävlingen Totoro.

 

 

Mycket av stämningen och temat i Min granne Totoro känns igen från andra Miyazaki-filmer. Miyazaki är fascinerad av naturen och de hemligheter som kan döljas där. Ofta handlar det om att om man inte visar respekt inför naturen så går det illa. Redan Nausicaä (1984) är en sorts klimatfilm. Min granne Totoro är lite mer personlig, men naturmystik förekommer. De två systrarna bearbetar sin rädsla inför mammans sjukhusvistelse genom att fantisera och leka, tillsammans med fluffbollen Totoro. Nån egentlig historia finns liksom inte, istället är det, som vanligt i anime, karaktärerna som styr.

 

 

Jag såg filmen på bio och nåt som störde mig nåt enormt var de två systrarnas gälla röster som skar genom luften och in till mina känsliga öron som den värsta rundgång man kan tänka sig. Hemma hade man ju kunnat sänka volymen till en mer lämplig nivå men det gick ju inte här. Det här störde upplevelsen en hel del. Nåja. Filmen har några magiska scener. Bäst gillade jag sekvensen när Satsuki och Mei står vid busshållplatsen i regnet i väntan på sin pappa då Totoro och även den omtalade Kattbussen dyker upp. Miyazaki i sitt esse. Men som helhet kan jag bara ge en normal trea. Det är en vacker varm film men jag föredrar de mer vuxna Princess Mononoke och Nausicaä.

 

3/5

 

PS. Jag tycka det är lite märkligt att filmen inte går upp på bio även med svensk dubbning utan enbart med japanskt tal och svensk text. Det är ju trots allt främst en barnfilm. Men i och för sig, jag tror att man som femåring på nåt sätt ändå uppskattar och tar in filmen trots att man inte kan läsa den svenska texten. Totoro går liksom inte att ogilla.

[Jojje]

Ta chansen att se/spela in lite anime-filmer då SVT kör anime-natt den 7 september. Mer info på Bio.nu. Här är filmerna som kommer att visas:

 

Spirited Away

Perfect Blue

Animation Runner Kuromi

Voices of a Distant Star

Kakurenbo

Grrl Power

Stormy Night

 

Själv kommer jag försöka se Perfect Blue (som Rakii gillade) och Voices of a Distant Star.

[Jojje]

Snyggt x 2

 

Voices of a Distant Star (Hoshi no koe, 2003)

 

Kortfilm om en tjej som blir pilot i rymdarmén och färdas allt längre och längre bort samtidigt som pojkvännen är kvar på Jorden och får vänta allt längre - flera år till slut - på hennes sms. En ganska vacker och sorglig historia som är snyggt tecknat. Eftersom den är ganska kort och inte så påkostad ger den dock ett litet blekt intryck. Men jag gillar tecknarstilen och själva historien är melankolisk och bra.

 

3-/5

[Jojje]

Snyggt x 1

 

Perfect Blue (1998)

 

Mima, den populära sångerskan i tjejgruppen CHAM, beslutar sig för att bli skådis. Det visar sig inte vara helt lätt när både fans och manager inte riktigt stöder beslutet att lämna flickpopen för att bli en lite mer vågad skådis. Mmm, en riktigt bra thriller med lite Lynch-vibbar. Verklighet och drömmar flyter ihop för Mima, när hon efter ett tag känner sig förföljd. Jag gillar verkligen animeringsstilen. Det är inte superdetaljerat men väldigt snyggt och med den där speciella anime-estetiken som jag gillar. Lite opolerat men därför snyggt. Historien är spännande och det är inte helt enkelt att hänga med hela tiden, men man får ihop det hela på slutet, tycker jag. Lite intressant var att Petra Wangler (efter visningen på SVT) nämnde att hon efter att ha sett filmen inte riktigt kopplade att det var en animerad film hon hade sett. Jag hade lite samma känsla; "Ja, just det, den var tecknad".

 

4-/5

 

PS. Jag ska definitivt försöka mer av regissören Satoshi Kons andra filmer (t ex hans senaste Paprika). Kanske till och med Czech skulle kunna gilla dessa då varken barn eller fantasy är några huvudteman. Eller inte.

[uCj]

Paprika är en häftig film. Men ännu häftigare, och minnesvärd, är Mind Game. Försök få tag på den!

[uCj]

The Cat Returns

 

Handling: Haru är en morgontrött och blyg 17-årig tjej. Skolans populäraste kille är med andra bortom räckhåll. En dag ser hon och en kompis en underlig katt gå förbi dem, och håller sånär på att bli överkörd om det inte vore för att Haru i sista stund räddade den. Det visar sig att denna katt är en prins, i ett katternas rike. Varpå denna händelse försöker dom visa på sin tacksamhet till henne, men det leder till implikationer.

 

Kommentar: Jag har ganska nyligen sett Whisper of the heart, som har en liten koppling till denna film. Båda är skrivna av en katt-älskande författare, Aoi Hiiragi, och båda har en viss katt i en stor roll Det är dock fristående filmer, med enbart samma stil. The Cat Returns kom 2002, sju år efter Whisper of the heart! Båda filmer har väntat på att ses i år! Så det var kul att få se dessa äntligen.

 

Det roliga med denna film, och även Whisper of the heart, är att man faktiskt får till en del väldigt roliga scener. Denna är dock något roligare enligt min mening. Men riktigt kul som i The Girl Who Leapt Through Time blir det inte. Man märker att det är en film för barn, och säkerligen är dom de stora vinnarna i det här sammanhanget. Men jag kände mig nästan som tio år när jag såg filmen. I filmen så finns det en jaktscen som faktiskt är rätt häftig! Såpass att jag blev överväldigad, och så förvånad över att jag blev det! Det kändes helt enkelt så simpelt, de idéer som man har förverkligat, men ändå genialt.

 

En annan kul grej med denna film, eller DVDn, var att man fick se röstskådisarna bl a. Tyvärr hade man inte besvärat sig med att texta på annat än kinesiska. Däremot kunde man se hur roliga ansiktsuttryck vissa har, och vilken inlevelse dom hade, när dom skulle spela in!