Dario Argento

[Czechflash]

Men de italienska skådespelarna är ju då dubbade till engelska å andra sidan. Men det brukar vara bättre än tvärtom iofs.

[Spög]

Ah, precis. Men hellre det än att de dubbar sönder huvudkaraktären.

 

Har nu avverkat Inferno. Måhända den inte starkaste storyn som skrivits, men estetiken: scenografin, fotot, färgerna, ljuset, skuggor och allt sådant är helt underbart att bara sitta och njuta av i nästan två timmar.

 

Härliga mord också, surrealistiskt och drömlikt.

 

Filmen gjorde sig mycket bra på bluray, förvisso ingen större skräll.

[Plox]

Fast de är väl dubbade hur man än ser på det? Eller dubbat och dubbat - ljudet är pålagt i efterhand - oavsett om man kör på engelska eller italienska. Så själv föredrar jag ju i så fall hellre att se de med engelsk dialog (dvs dubbad). Ha, blev luddigt det här.

[Spög]

Engelsk dialog är att föredra alla gånger – även om det är pålagt i efterhand känns det inte alls på samma sätt som när det är italiensk dialog med amerikanska skådespelare.

 

Tenebre avverkad! Välskriven story och många överraskningar mot slutet. Riktigt bra den här, men musiken tycker jag inte alls är lika bra som Phenomena. Trots allt en ganska skön rulle med några riktigt fräcka mord.

 

Goblins soundtrack till Phenomena – löjligt bra!

[Yojimbo]

Engelsk dialog är att föredra alla gånger – även om det är pålagt i efterhand känns det inte alls på samma sätt som när det är italiensk dialog med amerikanska skådespelare.

 

Tenebre avverkad! Välskriven story och många överraskningar mot slutet. Riktigt bra den här, men musiken tycker jag inte alls är lika bra som Phenomena. Trots allt en ganska skön rulle med några riktigt fräcka mord.

 

Goblins soundtrack till Phenomena – löjligt bra!

Tenebre-musiken tycker ju jag är den bästa, i hård konkurrens med Deep Red och Suspiria, med Phenomena strax därefter. Också min favoritfilm rent allmänt av Argento. Blir alltid sugen på att se den igen efter att den kommer på tal.

[SvartNoir]

Gamle Dario ja. Jag tycker att det bästa med hans filmer är det visuella och musiken. Handlingen är oftast ganska dålig samt skådespeleriet. Men filmerna är snygga och underhållande men inte så mycket mer. Därför har inte någon av de jag har sett fått något högre betyg.

 

Den första Argento filmen jag såg var Suspiria som satte tonen direkt med sin grymma inledningsscen i regnet. Dock tyckte jag att filmen blev ganska seg på sina ställen och inte nå vidare. Jag gav den en tvåa och höll mig undan från Argento ett tag. Jag såg senare om Suspiria och tyckte att den var bättre men den räcker fortfarande bara till en trea. Jag skulle dock vilja se den igen!

 

Jag såg senare L'uccello dalle piume di cristallo (Ljudet från kristallfågeln) och tyckte om den från första början. Den var underhållande hela vägen men den var fortfarande inte mer än en trea, dock en stark sådan. Profondo rosso (Deep Red) var den tredje Argento filmen jag såg och blev väldigt besviken då det var den enda som var en rekommenderad fyra på Filmtipset. Jag blev inte alls engagerad och jag håller den som hans näst sämsta av dem jag har sett. En väldigt svag trea.

 

Jag fick senare upp ögonen för Argento igen i.o.m. Phenomena som jag såg för att Jennifer Connelly var med. Filmen var en av de bättre Argento filmerna jag har sett och mycket underhållande och snygg för det mesta. En stark trea. Bara några dagar senare såg jag Tenebre som jag just nu håller som Argentos bästa film. Engagerande och bra var den och den når nästan fyran. Vid en omtitt kanske jag höjer den. Jag fick sedan tag på Il Gatto a nove code (De nio heta spåren) som jag hade förväntningar på. När jag läste om den verkade den spännande och att Karl Malden är med sänker ju inte direkt filmen. Dock var det en stor besvikelse då storyn inte alls var något att hänga i granen och jag blev snabbt uttråkad. Argento fick sin första tvåa.

 

Den enda som jag har kvar som jag är intresserad av att se är Opera. Vet dock inte om det är något att ha, men jag gillar Argento som underhållning när han väl är bra. Annars blir det mest tråkigt tycker jag.

[Czechflash]

SvartNoir: Vi verkar tycka ganska lika, bara att jag kanske gett aningen högre betyg till vissa av filmerna du nämner (svaga fyror till vissa). Håller med om att Tenebre är en av hans bästa, och gillar du den tror jag du kommer gilla Opera. Jag blev iaf överraskad av den då den trots allt är från 1987 och jag trodde hans "storhetstid" var bakom honom. Men i den visar han upp mycket av det man gillar med hans filmer. Så mitt tips är att du ser den.

[NoName]

Bestämt mig för att se om Argento är nåt att ha. Suspiria blir första filmen jag kollar in.

[Nalled]

{date}}, Rakii sa:

The Mother of Tears (La Terza Madre, 2007)

 

 

Dario Argentos första långfilm sen den något mindre floppen med online-poker-seriemördar-giallon Card Player tar som vanligt avstamp i Rom. En gammal kista som sen visar sig vara en urna grävs upp på en gammal kyrkogård man gör utgrävningar på (?!) tycks väcka den sista av dom tre mödrarna i Argentos trilogi om häxor till liv. I en annan del av Rom, där Sarah Mandy (spelad av Darios dotter Asia Argento) jobbar på Roms moderna museum råkar bevittna sin kompanjons död i form av en rätt våldsam tolkning av Argentos i synnerhet vanliga former av våldsamt upplopp i sina filmer.

 

Efter denna något surrealistiska inledning som tar sig an i museeumet där tar former visar Argento att han återfunnit ambitionerna till att göra bra film, och skräckfilm i synnerhet då denna fortsätter att spinna vidare på häxtemat som varit centralt i mästerverken Suspiria och Inferno. Däremot besitter inte Argento längre samma förmåga att tilltala mig som gammal skräckfilmsräv, historien känns lite väl ihopslängd och krystad på sina ställen, sen att jag såg filmen på italienska säger väl sitt, men man förstår trots allt vad det handlar om. Häxorna som är den centrala rollen i dramat har en väldigt kort livslängd i filmen, dom dyker upp först en bra bit in i filmen och före det känns det mer som man laddar upp med groteska mordscener och annat ont otyg som häxorna drar till sig med sin närvaro.

 

Filmen lever dock mycket på Darios egna ambitioner till att skapa atmosfärisk och rakt igenom en väldigt våldsam liten historia, märks att han tagit lärdom av misstagen han hade i slutet av 80-talet efter att han hade gjort Phenomena och började producera väldigt mycket skräp. Livsgnistan för filmmediet tycks ha återkommit och han gör en ihållande film som tilltalar att se, dock utan att vare sig ha Goblin på soundtracket vilket inte är så konstigt då dom upplöstes 1979, men jag nöjer mig med Claudio Simonetti på soundtracket som jag lyssnat in mig på i förväg. Stämningen filmen får av Simonetti på synthar och diverse instrument är obeskrivligt livfullt och riktigt bra. Atmosfären höjs många steg enbart av att musiken lyckas bearbeta känslor som filmen beskriver medans dom tunga viskningarna som "Mother..." i musiken påminner starkt om då Simonetti och co i Goblin viskade fram "Suspiria" i filmen med samma namn från 1977.

 

Rakt igenom är jag väldigt positiv ändå till en film jag sett fram emot nästan mest av alla i nuläget att se, och det bådar eventuellt gott för andra Argentofreaks att se. Filmen lever som vanligt mestadels på dom ytliga faktorerna, dvs att inte skådespelet eller regin är den bästa, men kameraarbetet, musiken av Simonetti och i synnerhet fotot (även om man nu inte utgår ifrån färginslag) så är det en bra film rakt igenom, men hade hoppats på lite bättre dock. Svag fyra i betyg... 
Och för fans av poker och spel rekommenderar jag att läsa artikeln https://bellenmerken.com/casino-utan-licens-mot-med-svensk-licens/ efter att ha läst vilken du kommer att lära dig mycket om spelvärlden och dess regler.

 

 

Det låter som att Argento har återfunnit sin passion för skräckgenren, även om filmen kanske inte når upp till samma nivå som hans tidigare mästerverk som Suspiria och Inferno. Atmosfären och musiken verkar lyfta filmen, men historien och skådespelet lämnar en del att önska. En stark rekommendation för fans av Argento, men med viss reservation.