Jump to content

Stockholm Filmfestival - Recensioner


Peo

Rekommenderade inlägg

  • Svar 74
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Det jag har kollat so far:

 

Kill Bill: Volume I

 

Moraltanterna kommer att jämra sig utav ren bestörtning över de otal lämmar som separeras från både fiende och vän, men överallt, i alla världens biosalonger, kommer de resterande av oss att sitta exalterade i de blodröda plyschfåtöljerna, och för varje ben som lämnar kroppen på de chanslösa motståndarna kommer våra leenden successivt att öka i intensitet, och efter varje visning - världen över – kommer vi gå ut med samma kollektiva tanke;

 

Revenge is sweet.

 

Bright Future

 

Att arbeta i Tokyo som paketerare åt en chef mitt i sin medelålderskris är inte alltid den bästa situation man kan tänka sig. Att dessutom som enda hobby försöka anpassa en dödlig manet från saltvatten till urbant kranvatten kan te sig aningen svårt. Låter det som ett intressant liv? Inte? Jag tänkte väll det. Detta liv tillhör killarna Yuji och Mamuro från Tokyo, huvudpersonerna i Bright Future.

 

Nu låter det som att jag sågat filmen, eller hur? Låt mig – som filmen – ta en oväntad vändning och säga att det här är en oerhört underhållande film! Titeln är självironisk; ingen i hela filmen går en särskilt ljus framtid till mötes, men trots det lever de för att försöka göra någonting intressant ur sit liv. Man behöver inte alltid bli någonting stort och speciellt.

 

Innan filmens slut lyckas den packa in många snygga, och stundtals maffiga scener med maneter i huvudrollen, minst tre totala vändningar, en god dos subtil humor och tonvis med symbolik för den som är lite uppmärksam. Nämnde jag att den också har ett av filmhistoriens snyggaste slut?

 

Sen jag såg den här pärlan har jag hört mycket om att skulle vara tråkig och ointressant, men då jag törs säga att det här var bland festivalens mest underhållande filmer antar jag att det gamla ordspråket om smaken och baken träder i kraft.

 

Eraserhead

 

Vi vill i följande mening varna för en överanvänd kliché i Lynch sammanhang!

Becksvart surrealism i David Lynch långfilmsdebut från 1976.

Jag var bara tvungen att säga det.

 

Den är oförglömlig, originell och fullståndigt sinnessjuk. Jag saknar ord.

Jag ska dock bikta mig om en sak; jag låssas inte ens förstå vad hälften av filmen handlade om.

 

The Grudge I & II

 

Japansk skräck om mordiska japanska barn. Otroligt skrämmande, men inte mycket till story i den första filmen, mest en makaber dödslista. Den andra installationen drar ned på slakten och sätter sig i flumväxeln istället.

Det kan tyckas underligt, men när man ser Grudge filmerna utbrister en slags gruppmentalitet som gör det svårt att veta om man är menad att skratta eller skrika, då alla spöken och gastar ser otroligt fåniga ut vid andra anblicken, och de flesta scener slutar i ett högt skrik, vartefter det klipps till en svart ruta och total tystnad. En chock i sig.

 

Free Radicals

 

Som en Magnolia från Österrike. Aldeles för osammanhängande och fragmenterad, men trots det virriga helhetsintrycket är den helt klart sevärd.

Handlingen snurrar runt ödets nyck, fraktalmönster och om hur alla på något sätt påvärkar varandra. Ett koncept som snart är överanvänt i filmsammanhang.

Fantastisk ibland, och ibland riktigt dålig.

 

Come Drink With Me

 

Personligen hade jag nära till att somna under många av scenerna i den här klassiska Kung-Fu rullen. De karaktärer som höll mig intresserad var den brutale Abboten och den berusade mästaren med en förkärlek för musikaler, Drunken Cat.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Czechflash, nja, jag satt ganska bra, lite åt vänster, kanske inte helt centralt, men inte ute vid kanten eller nära nån högtalare. Just i den blodiga, till skillnad från resten av filmen :P, anime-sekvensen var det som värst med ljudnivån.

 

roadie, tackförettintressantinlägg... inte särskrivning i alla fall. Det tackar vi för. :PThe Alphapet visas på David Lynch-mötet på fredag.

Link to comment
Share on other sites

Czechflash, nja, jag satt ganska bra, lite åt vänster, kanske inte helt centralt, men inte ute vid kanten eller nära nån högtalare. Just i den blodiga, till skillnad från resten av filmen :P, anime-sekvensen var det som värst med ljudnivån.

 

roadie, tackförettintressantinlägg... inte särskrivning i alla fall. Det tackar vi för. :PThe Alphapet visas på David Lynch-mötet på fredag.

Alltså jag hatar datorerna i skolan, mellanslag fungerar inte så jag hade ett fasligt sjå med att få till mellanslag. Jaja särskrivning nlev det ju som sagt inte

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Hrafn: Välkommen till forumet ! Jag gillade The Grudge-filmerna där tvåan kändes bättre. Man skrattade inte lika mycket åt barnen och andra saker i den andra eftersom det var bättre gjort där. Och precis som du skrev, drog de ner på tempot lite i andra, vilket jag tyckte blev bättre. I första hände det något hela tiden och då blev man till slut inte överraskad längre.

 

roadwarrior: Jag har bokat till Undead ikväll, ska försöka dra med en kompis som är sugen på att se den. Först ska jag på American Splendor precis innan på samma bio...Blir en riktig filmkväll.

Link to comment
Share on other sites

roadwarrior: Jag har bokat till Undead ikväll, ska försöka dra med en kompis som är sugen på att se den. Först ska jag på American Splendor precis innan på samma bio...Blir en riktig filmkväll.

Hahahah Czechflash, nu kan jag ju bara hoppas att du gillar den. Den är ju faktiskt lite speciell och svårgillad av många antagligen, men de i min vänskapskrets som sett den har tyckt den var kul. Lägg inte allt för stor vikt vid slutet bara...eller ja..skit i det, jag vill ju inte avslöja något :D

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
Hahahah Czechflash, nu kan jag ju bara hoppas att du gillar den. Den är ju faktiskt lite speciell och svårgillad av många antagligen, men de i min vänskapskrets som sett den har tyckt den var kul. Lägg inte allt för stor vikt vid slutet bara...eller ja..skit i det, jag vill ju inte avslöja något :D

Nej, jag tycker bara det är kul med lite annorlunda filmer. Lite tråkigt att bara se drama eller action...Vi får väl se...

Link to comment
Share on other sites

Hahahah Czechflash, nu kan jag ju bara hoppas att du gillar den. Den är ju faktiskt lite speciell och svårgillad av många antagligen, men de i min vänskapskrets som sett den har tyckt den var kul. Lägg inte allt för stor vikt vid slutet bara...eller ja..skit i det, jag vill ju inte avslöja något :D

Nej, jag tycker bara det är kul med lite annorlunda filmer. Lite tråkigt att bara se drama eller action...Vi får väl se...

Heheh vad har jag lurat in dig på :lol:

Link to comment
Share on other sites

Hrafn: Välkommen till forumet ! Jag gillade The Grudge-filmerna där tvåan kändes bättre. Man skrattade inte lika mycket åt barnen och andra saker i den andra eftersom det var bättre gjort där. Och precis som du skrev, drog de ner på tempot lite i andra, vilket jag tyckte blev bättre. I första hände det något hela tiden och då blev man till slut inte överraskad längre.

 

roadwarrior: Jag har bokat till Undead ikväll, ska försöka dra med en kompis som är sugen på att se den. Först ska jag på American Splendor precis innan på samma bio...Blir en riktig filmkväll.

Jo, jag tycker nog tvåan var bättre, men det fanns några riktigt fåniga scener i den också. Om jag säger hår, hängning och peruker borde du nog förstå vad jag syftar på.

 

Men då kan vi ha setts ikväll då :) , jag var också på Skandia och såg American Splendor tidigare. Funderade på att se Undead, men jag bangade i sista sekunden då jag insåg att jag var för trött. Var den bra?

Link to comment
Share on other sites

American Splendor [shari Springer Bergman & Robert Pulcini, USA, 2003]

 

En originell film som blandar serietidningsformat, dokumentär och spelfilm. Berättar om Harvey Pekar som är en anti-hjälte av stora mått. Han vantrivs med det ensamma livet som arkivarie och börjar skildra sitt liv i serieform, dvs han skriver manus och andra tecknar, i serietidningen American Splendor. Vilket leder till ett udda kändisskap där han hamnar i TV-soffan hos Letterman och mycket annat. Både den verkligen Harvey och några av hans vänner förekommer i filmen, samtidigt som de spelas - mycket bra - av bland andra Paul Giamatti som Harvey själv och Hope Davis som hans fru Joyce. Det funkar förvånansvärt väl och resultatet blir en både rolig och empatisk film.

 

Jag visste inget om Pekar innan och hade inga speciella förväntningar på filmen men blev glatt överraskad. 4/5.

Link to comment
Share on other sites

Good Bye, Lenin! (4-)

Tyskland

John Blund och kosmonautdrömmar förenas i denna bitterljuva komedi. Det är en sentimental och nostalgisk berättelse om en östtysk familj som splittras och en tysk nation som enas 1989. Handlar på ett plan om den östtyska nationens död och på ett annat om en sons omsorg om sin mor efter att hans far lämnat familjen. Många vassa filmreferenser till stora regissörers filmer som tex Kubrick och Fellini. Skön stämning och fantastisk musik av samma person som gjorde filmmusiken till Amelie från Montmartre. Humorn är mer av små igenkännande leenden än gapskratt. Berättelsen är smart men tappar lite fart halvvägs in i filmen och drar ut lite för länge, över 2 timmar totalt. En kvart kortare hade inte skadat. Tankeväckande. Fantastiska skådespelare. Wahnsinn. (Äntligen en biofilm att varmt rekommendera till min mamma som är tysk.)

Link to comment
Share on other sites

Bright Future

 

Att arbeta i Tokyo som paketerare åt en chef mitt i sin medelålderskris är inte alltid den bästa situation man kan tänka sig. Att dessutom som enda hobby försöka anpassa en dödlig manet från saltvatten till urbant kranvatten kan te sig aningen svårt. Låter det som ett intressant liv? Inte? Jag tänkte väll det. Detta liv tillhör killarna Yuji och Mamuro från Tokyo, huvudpersonerna i Bright Future.

 

Nu låter det som att jag sågat filmen, eller hur? Låt mig – som filmen – ta en oväntad vändning och säga att det här är en oerhört underhållande film! Titeln är självironisk; ingen i hela filmen går en särskilt ljus framtid till mötes, men trots det lever de för att försöka göra någonting intressant ur sit liv. Man behöver inte alltid bli någonting stort och speciellt.

 

Innan filmens slut lyckas den packa in många snygga, och stundtals maffiga scener med maneter i huvudrollen, minst tre totala vändningar, en god dos subtil humor och tonvis med symbolik för den som är lite uppmärksam. Nämnde jag att den också har ett av filmhistoriens snyggaste slut?

 

Sen jag såg den här pärlan har jag hört mycket om att skulle vara tråkig och ointressant, men då jag törs säga att det här var bland festivalens mest underhållande filmer antar jag att det gamla ordspråket om smaken och baken träder i kraft.

Såg den också förra söndagen, håller med den var riktigt bra...

 

SPOLIER:

 

 

Slutet är som du sa snyggt när alla hoppar omkring och sparkar på papperskartonger, och sen när den underbara låten började spela...stannade kvar som många andra i salen bara för att få lyssna färdigt på låten.. :up:

Link to comment
Share on other sites

Elle est des Nôtres (4)

Frankrike

Stark långfilmsdebut av Siegrid Alnoy och en lysande Sasha Andres i huvudrollen som sekreteraren Christine. Visuellt imponerande med stilrent foto. Krypande enformig ljudbild som förstärker detta psykologiska drama. Säkert aningen för händelsefattig och långsam för en del. Själv tycker jag att det är en av de bästa och absolut den märkligaste filmen jag sett hittills på festivalen.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
Jo, jag tycker nog tvåan var bättre, men det fanns några riktigt fåniga scener i den också. Om jag säger hår, hängning och peruker borde du nog förstå vad jag syftar på.

 

Men då kan vi ha setts ikväll då :) , jag var också på Skandia och såg American Splendor tidigare. Funderade på att se Undead, men jag bangade i sista sekunden då jag insåg att jag var för trött. Var den bra?

Jo, jag vet...Men jag tyckte ändå inte det gjorde så mycket. I första var det ju "smink" som skulle skrämma, i princip *ler*

 

Jag satt på övervåningen till höger. Ganska höftigt faktiskt med endast en stol per rad i en lång rad. Sen gick jag ut och tillbaka för att köpa en biljett till Undead. Var inte lika mycket folk på den direkt...Men jag tyckte den var underhållande. Skriver mer snart.

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...