Jump to content

Stockholm Filmfestival - Recensioner


Peo

Rekommenderade inlägg

Kill Bill 4-

USA

Som jag redan nämnt i Kill Bill tråden gillade jag Tarantinos nya. Uma Thurman är väldigt bra, animesekvensen vass och flera av fightscenerna imponerar. Svårt att bedöma hur bra berättelsen egentligen är, då Vol 2 fattas. Något saknas helt klart och filmen är lite svårbedömd när man ser den så här abrupt avbruten. Det som jag tycker är svagare i filmen är dialogen och att humorn ibland är lite för lättviktig, men som helhet är det här en klart sevärd film.

 

Ong Bak hade jag tänkt se under festivalen men pga lätt förkylning har jag bantat mitt festivalschema något...

Link to comment
Share on other sites

  • Svar 74
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Free Radicals [barbara Albert, Österrike, 2003]

 

Vi får följa ett antal österrikare med skilda levnadsöden som delvis flätas samman. En mycket bra första timme. Sedan segar filmen ut lite, den känns aningen för lång [120 min]. Några sexscener för mycket i min smak... Välspelat med några undantag, bäst är några av tonåringarna, Ursula Strauss som Andrea och han som spelar Manus bror. Ett genomarbetat soundtrack bidrar till den lite mystiska stämningen. Ödet och slumpen spelar stor roll i filmen utan att för den skull vara lika suveränt hanterade som i Anyway the wind blows. Regissören kunde tagit ut svängarna lite till. 3+/5

 

Visas även 16 nov 11.00 och 17 nov 13.00

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Ju-on: The Grudge 2

 

Fristående uppföljare där filmen om händelserna i den första filmen är under inspelning. Tillsammans med filmteamet återvänder vi till det övergivna huset där Toshio, den vitsminkade pojken hittades förra filmen och helvetet bryter åter lös. Verklighet och fiktion blandas när förbannelsen terroriserar de inblandade i och utanför filmen i filmen. Bättre än föregångaren och måste ses om man gillade den första. Första 15 minuterna händer inte mycker, men sen finns inte mycket att klaga på. Betyget blir -4/5.

 

Visas även 16/11 kl. 16.00 och 18/11 kl. 21.00

 

Läs hela recensionen HÄR

Link to comment
Share on other sites

Ju-on: The Grudge 2

 

Fristående uppföljare där filmen om händelserna i den första filmen är under inspelning. Tillsammans med filmteamet återvänder vi till det övergivna huset där Toshio, den vitsminkade pojken hittades förra filmen och helvetet bryter åter lös. Verklighet och fiktion blandas när förbannelsen terroriserar de inblandade i och utanför filmen i filmen. Bättre än föregångaren och måste ses om man gillade den första. Första 15 minuterna händer inte mycker, men sen finns inte mycket att klaga på. Betyget blir -4/5.

 

Visas även 16/11 kl. 16.00 och 18/11 kl. 21.00

 

Läs hela recensionen HÄR

Mmmm....tror jag ska kolla in de där Ju-on filmerna Czechflash, tack för tipset :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

ahh så halvt sönderstressad.

varit på seminarium om thailändsk film, film audition, filminspelning och sedan festivalfilm och nu måste jag sitta och gräva fakta inför min intervju med Ong Baks regissör för morgondagen. Men det kommer bli grymt :P

 

Jag har hört mkt bra om de thailändska filmerna som visas nu också.

Fake skulle vara riktigt bra enligt några.

Själv har jag besämt mig för att se de flesta thailändska och de två koreanska.

Link to comment
Share on other sites

ahh så halvt sönderstressad.

varit på seminarium om thailändsk film, film audition, filminspelning och sedan festivalfilm och nu måste jag sitta och gräva fakta inför min intervju med Ong Baks regissör för morgondagen. Men det kommer bli grymt  :P

 

Jag har hört mkt bra om de thailändska filmerna som visas nu också.

Fake skulle vara riktigt bra enligt några.

Själv har jag besämt mig för att se de flesta thailändska och de två koreanska.

Jaså hur kommer det sig att du ska intervjua honom? Fränt är det iallafall. Asiatisk film är underskattad :D

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

36th Chamber of Shaolin

 

Humoristiskt stenhård är nyckelorden till denna klassiska Shaw Brothers-rulle, i vilken en ung man förändras från naiv spoling till fullfjädrad slagskämpe med ädel filosofi. En underhållande och ofta rolig kung-fu film som är skön att se på och även intressant ur flera perspektiv. Betyget blir -4/5.

 

Visas även 18/11 kl. 21.15

 

Läs hela recensionen HÄR

Link to comment
Share on other sites

Casa de los Babys [John Sayles, USA/Mexico, 2003]

 

Filmer med - nästan - bara kvinnor i rollerna hör inte till vanligheterna. Detta gör Casa de los Babys än mer intressant, det skapas en speciell stämning som är väldigt sympatisk. Filmen handlar om sex amerikanska, per definition välbärgade, kvinnor som reser till Mexiko för att adoptera barn, mötet med den skilda kulturen och det som utspelas mellan dem under den långa väntan på ett barn. En lågmäld, dialogtät berättelse som fascinerar. Att sedan alla de ledande rollerna är utmärkt gestaltade gör inte saken sämre. Det gäller inte bara de amerikanska skådespelerskorna utan också de mexikanska.

 

Maggie Gyllenhaal som är storasyster till Jake både på riktigt och i den inte helt obekanta Donnie Darko är riktigt bra här. Men allra mest övertygande är kanske Mary Steenburgen i rollen som den neurotiska mytomanen Gayle. För att inte tala om Daryl Hannah... kort sagt: skådespelarna är lysande.

 

Helt genial är scenen där den mexikanska hotellstäderskan och en av kvinnorna berättar varsin gripande historia för varandra, på varsitt språk, utan att den ene begriper ett ord av vad den andre säger. Svårt att beskriva utan spoilers dock.

 

En film som definitivt borde nå en bredare publik - jag hoppas verkligen den går upp i Sverige. 4/5.

 

Visas även 19 nov 21:30 - för närvarande tyvärr fullbokat

Link to comment
Share on other sites

El Patio [kortfilm, Milagros Mumenthaler, Argentina, 2003]

 

Om man är 14 år och gillar att kolla på jämnåriga tjejer i solstolar är det här nog en bra film. I kanske 3-4 minuter. Problemet är att filmen håller på i sexton l-å-å-nga minuter. Då lär även 14-åringen ha tröttnat för länge sedan.

 

För oss andra: en meningslös historia om skolkande två syskon på en bakgård som gör ingenting. Absolut ingenting. "Psykologiskt drama om pubertetsångest"... my ass! 1/5.

 

:down:

Link to comment
Share on other sites

Jaså hur kommer det sig att du ska intervjua honom? Fränt är det iallafall. Asiatisk film är underskattad  :D

För att jag jobbar på den ultimata svenska sidan för asiatisk film(och populär kultur). Och jag prata med honom efter att jag hade sett Ong Bak, sedan träffade jag honom på ett seminarium någon dag senare och frågade om en intervju.

Det var väldigt intressant och extremt roligt.

Lyckades även senare på dagen prata med regissören till 15 - the feature.

Som också var mycket intressant och förbannat trevligt.

 

jag säger till när det kommer upp på nätet.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Gozu

 

Minami, en medlem i yakuzan, har stor respekt för sin yakuzabror Ozaki, som har räddat hans liv långt bak i tiden. Nu har Ozaki börjat betett sig konstigt, och deras boss beslutar sig för att göra sig av med Ozaki. Det blir Minamis uppgift...En bisarr, rolig, sjuk och konstig film i Lynch-stil, fast sämre. Tilltalar nog vissa och hade en del uppskattade ögonblick. Betyget blir +2/5.

 

Bright Future

 

Yuji och Mamuro jobbar av tiden genom att tillverka våtservetter och gör sitt bästa för att hålla tillbaka sina värsta aggressioner gentemot chefen. Mamuro har en giftig manet som husdjur. Yuji får ärva den och får i uppdrag att ta hand om den. En tyvärr väldigt tråkig historia som var svår att klara sig igenom. Betyget blir +1/5.

 

Läs hela recensionerna HÄR

Ändrad av Czechflash
Link to comment
Share on other sites

A Changed Man [Jens Jonsson, Storbritannien, 2003]

 

Äntligen! En sevärd kortfilm på denna festival. Välspelat och snitsigt filmat och berättat. Med en stor äkthetskänsla skildras en klassåterträff. Om hur lite saker och ting egentligen förändras genom åren. Mycket mindre än man tror, visar det sig. Riktigt bra kortfilm som träffar i mellangärdet. Aningen förutsägbar handling och visst överspel [kan diskuteras] av huvudrollsinnehavaren drar ner till en fyra. Brädar iallafall Klassfesten på samma tema som gick för några år sedan. Det visar sig att det räcker med en kvart för att förvalta konceptet.... Kul att en svensk kan göra nåt så här bra! 4/5.

 

Visades som förfilm till Tretton men ingår också i Kortfilmspaket 2, lördag 22 nov 18.30

Link to comment
Share on other sites

Tretton [Catherine Hardwick, USA, 2003]

 

Den här filmen är bra! Åtminstone om man själv har varit tretton eller råkar vara det. Börjar stenhårt med en rätt otäck scen där de två unga tjejerna sniffar sig smärtbefriade och turas om att slå varandra på käften under våldsamma skrattanfall... Det ger inramningen åt hela filmen. Storyn berättas därefter rätt upp och ner utan krusiduller. Effektivt och i MTV-klippning. Handlar mer om eviga teman som vänskap, svek och manipulation än om droger, tonårssex, smink och kläder - vilket iofs också förekommer rikligt - och om frånvarande pappor och välmenande men otillräckliga mammor.

 

Man rycks med av tjejernas smittande entusiasm, åtminstone i början, och det är otäckt. Med tanke på vad de faktiskt håller på med.

 

Bra skådisar, den ena har även skrivit manus tillsammans med regissören som gör en grymt bra debut. Hon har tidigare jobbat med bl a Vanilla Sky. Respekt!

:up:

 

Filmens absoluta slutscen är för övrigt en av de allra bästa jag sett.

 

Tretton visades för två utsålda salonger och kommer att gå upp på svenska biografer. Den kommer bli en megahit, kanske i klass med Fucking Åmål, med vilken den annars inte har så stora likheter som man först kan tro. Succén är inte så svår att förutspå, men kom ihåg var ni läste det först! 4/5.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Nu har jag äntligen lite tid att skriva om filmerna jag sett hittills. Har varit lite busy, med filmfestival och jobbintervjuer om vartannat. Typiskt att hela hösten går utan en enda intervju och sen så dyker plötsligt tre intervjuer upp på en vecka, just under filmfestivalen. Gaaah. :blink:

 

Nåja, skriver kort om filmerna jag sett hittills i alla fall.

 

Good Bye, Dragon Inn (Bu san, 2003)

Taiwanesisk och väldigt långsam skildring om en biografs sista föreställning. Filmen påminner i berättarstilen lite om Roy Anderssons Sånger från andra våningen, dvs långa tagningar med stillastående kamera. Kameran rör sig bara ett fåtal gånger. Replikerna i filmen kan räknas på handens båda fingrar. I scenerna händer oftast, till synes, ingenting, men ibland är det kul på ett underligt sätt. Lite lustigt är att man då och då får se filmen som biografen visar. Det är Dragon Inn, en gammal Kung Fu-film från '66, regisserad av Hu Chuan som även samma år gjorde Shaw Brothers-filmen Come Drink With Me som visas nu på festivalen. 2/5.

__________________________________________

 

Kill Bill: Vol. 1 (2003)

Mmm, jag kan inte låta bli att ge filmen en fyra. Några sekvenser är så ruggigt coola att det måste bli så. Men, som helhet finns det brister. Blir inte helt engagerad. Lite för spretigt på nåt sätt. Uma Thurman är bra, men tyvärr ingen kvinnlig Jet Li, vilket är synd eftersom man nån gång tydligt ser att det är en stuntkvinna, med helt annorlunda kroppsbyggnad än långbenta Uma, som gör lite Kung Fu-konster. Fajten med skolflickan med metallkulan var bäst tror jag. Nåt som störde en del var att ljudet var för högt och öronproppar hade nästan varit på sin plats. Ibland blev det smärtsamt eftersom högtalarsystem inte klarade av volymen heller. Sekvensen när Uma anländer till Tokyo och vi får se Lucy Liu & Co gå i samlad trupp ser jag gärna igen. Ruggigt snygga bilder och bra musik. 4-/5.

__________________________________________

 

The Man of the Year (O Homem do Ano, 2003)

Brasiliansk svart action-drama-komedi om Maiquel i Rio som skjuter en lokal smågangster för att han kritiserar Maiquels nya frisyr. I stället för att Maiquel blir åtalad för mord, etc, så hyllas han av både grannar och polis för att han gjorde så att alla fick ett rötägg mindre att oroa sig för. Förvånad blir Maiquel hjälte och kan till slut starta ett litet företag som tar bort fler oroande element bland Rios kriminella. Samtidigt gifter han sig och får barn. Men nån gång börjar det förstås gå utför i denna, Scarface-liknande historia, även om Maiquel till skillnad från Tony Montana kom in på den kriminella banan på ett bananskal.

 

Bitvis bisarrt rolig, men som helhet en besvikelse. En sorts svart humor som inte riktigt gick hem hos mig. Huvudpersonen vinner aldrig min sympati vilket gör att intresset minskar efter hand. Maiquels fru är riktigt vacker och ger pluset, men inte godkänt för filmen ändå alltså. 2+/5.

__________________________________________

 

Any Way the Wind Blows (2003)

Belgisk debutfilm som jag, precis som Jonas, tyckte var riktigt skön. Jag är svag för vissa typer av filmer. Jag kan nämna två typer. Jag gillar filmer med flera parallella och ibland sammanlänkade historier, som t ex Short Cuts eller Lantana. Sen gillar jag även filmer som innehåller partysekvenser, som t ex Spike Lees 25th Hour eller Open Yours Eyes. Den här filmen innehåller både och, faktiskt. De olika människorna vi får följa sammanstrålar nämligen på en galen fest hemma hos en av huvudpersonerna. Vindmannen är skön. I sekvensen när en kvinna (Jonas, du vet förläggarens blonda assistent), är ute och går på stan, händer det egentligen ingenting men den är helt enkelt skön bara. Precis som resten av filmen. 4-/5.

__________________________________________

 

Good bye, Lenin! (2003)

Tysk dramakomedi om DDR:s fall och återföreningen med Västtyskland. Vi får följa den östtyska familjen Kerner. Mamman, som är trogen DDR, ser sin son i demonstrationståg mot regimen i oktober '89, får hjärtattack, hamnar i koma och vaknar efter flera månader då regimen fallit. Mamman får komma hem men inte utsättas för sinnesrörelse, och sonen med vänner gör allt för att mamman fortfarande ska tro att DDR finns kvar trots att Väst tränger på. Genom fejkade nyhetssändningar, populära gamla östtyska gurkor och annat, får de mamman att, till en början, tro att allt är som vanligt. Men Väst tränger, som sagt, på.

 

Ganska skön film som är klart sevärd. Innehåller både komedi och drama. Roligast är att se hur sonen fixar med de fejkade nyhetssändningarna mm., som t ex förklarar varför en stor Coca Cola-affisch plötsligt täcker hyreshuset bredvid. Blir kanske lite väl sentimental på slutet. 3+/5.

__________________________________________

 

Kortfilmer:

 

A Ninja Pays Half My Rent (2003)

Klart bästa kortfilmen av dem jag har sett. En liten pärla om snubbe som letar efter nån att dela lägenhet och hyra med. Hittar till slut en mystisk ninja. Mycket rolig. 4-/5.

 

All Over Brazil

Skönt 70-tal men ganska meningslös. Skottska är dessutom inte helt lätt att förstå. 2/5.

 

Meeting Che Guevera and the Man from Maybury Hill

Skumt, med en del referenser till sci fi-filmer och -böcker. John Hurt mycket bra som berättare. Han har en tung röst. 3-/5.

 

Har sett fler, men nu lägger jag ner för den här gången. Återkommer med mer omdömen snart.

 

EDIT: Om man, som Jonas tex, gillade Any Way the Wind Blows, så vill jag tipsa om en fransk debutfilm från förra årets festival som jag gillade. Nämligen, Carnages av Delphine Gleize som vann manuspriset det året här i Stocktown. Inte lika intensiv och hetsig som sin belgiska genrekollega (flera parallella historier-genren alltså) men mycket bra tycker jag.

Ändrad av Jojje
Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...