Red Skriven 21 Mars, 2011 Report Share Skriven 21 Mars, 2011 Originaltitel Akibiyori Alternativ titel Late Autumn Sent om våren är den bästa film jag sett av Ozu, mycket mycket stark fyra och snudd på ett mästerverk. Vilken av dessa två är den bästa enligt dig? Ska ta och se den, har sett alldels för lite Ozu. Mizoguchi och Naruse har tilltalat mig mer. Sent om våren har jag faktiskt inte sett och detsamma gäller båda Floating Weeds - filmerna. Annars har jag sett alternativt äger samtliga Ozu-filmer som har fått en Criterion-release. Kommer tyvärr kosta lite mer att få tag i de två sista produkterna då de tycks ha gått och blivit OOP. Vilka filmer av Ozu har du sett då? Det är ju en stor skillnad i mellan hans färgfilmer och t.ex. hans stumfilmer. I början av hans karriär förekommer det t.ex. kamerarörelser vilket det inte alls gör (?) i hans färgfilmer. En film jag kan rekommendera är The Only Son som har alla ingredienser; bildkompositioner, manus, och ett högst levande kameraarbete. Trevliga recensioner av stumfilmer av dig förresten. Är lite insnöad på de japanska filmdrakarna nu, men får försöka köpa på mig lite stumfilm under andra hälften av året. Borzage är för mig ett rätt okänt namn, men han har lagts till i "Vill-se" listan nu. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
wst Skriven 22 Mars, 2011 Report Share Skriven 22 Mars, 2011 Sent om våren har jag faktiskt inte sett och detsamma gäller båda Floating Weeds - filmerna. Annars har jag sett alternativt äger samtliga Ozu-filmer som har fått en Criterion-release. Kommer tyvärr kosta lite mer att få tag i de två sista produkterna då de tycks ha gått och blivit OOP. Vilka filmer av Ozu har du sett då? Det är ju en stor skillnad i mellan hans färgfilmer och t.ex. hans stumfilmer. I början av hans karriär förekommer det t.ex. kamerarörelser vilket det inte alls gör (?) i hans färgfilmer. En film jag kan rekommendera är The Only Son som har alla ingredienser; bildkompositioner, manus, och ett högst levande kameraarbete. Trevliga recensioner av stumfilmer av dig förresten. Är lite insnöad på de japanska filmdrakarna nu, men får försöka köpa på mig lite stumfilm under andra hälften av året. Borzage är för mig ett rätt okänt namn, men han har lagts till i "Vill-se" listan nu. Jag har bara sett blygsamma tre filmer även om jag har tillgång till ett antal fler. Sent om våren (4+) Early Summer (4) Föräldrarna (3+) The Only Son verkar intressant och en förutspådd fyra för min del. Kanske man ska ta och se härnäst av honom. Någon fler du tror jag skulle tycka om? Tack ska du ha! Tyckte att det så sällan kommer recensioner av stumfilmer så kunde vara trevligt med lite därifrån också, även om det ibland är lite sparsam text Han gör som sagt väldigt sentimentala filmer där hans äldre filmer varit de bästa, dvs 20-talet. Mycket stiligt scenografi där och vackert foto, nästan i samma nivå som F.W Murnau. Börja med att se I sjunde himlen som jag tycker är den bästa av de som jag sett hittills. Är sugen på att se hans The River, bara man får tag på den på ett eller annat sätt. Blivit en hel del titlar från 20-talet och mer kommer det bli, ska se lite mer Victor Sjöström och Lon Chaney då jag har sett lite dåligt med filmer av/med dessa herrar. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Red Skriven 22 Mars, 2011 Report Share Skriven 22 Mars, 2011 Sent om våren har jag faktiskt inte sett och detsamma gäller båda Floating Weeds - filmerna. Annars har jag sett alternativt äger samtliga Ozu-filmer som har fått en Criterion-release. Kommer tyvärr kosta lite mer att få tag i de två sista produkterna då de tycks ha gått och blivit OOP. Vilka filmer av Ozu har du sett då? Det är ju en stor skillnad i mellan hans färgfilmer och t.ex. hans stumfilmer. I början av hans karriär förekommer det t.ex. kamerarörelser vilket det inte alls gör (?) i hans färgfilmer. En film jag kan rekommendera är The Only Son som har alla ingredienser; bildkompositioner, manus, och ett högst levande kameraarbete. Trevliga recensioner av stumfilmer av dig förresten. Är lite insnöad på de japanska filmdrakarna nu, men får försöka köpa på mig lite stumfilm under andra hälften av året. Borzage är för mig ett rätt okänt namn, men han har lagts till i "Vill-se" listan nu. Jag har bara sett blygsamma tre filmer även om jag har tillgång till ett antal fler. Sent om våren (4+) Early Summer (4) Föräldrarna (3+) The Only Son verkar intressant och en förutspådd fyra för min del. Kanske man ska ta och se härnäst av honom. Någon fler du tror jag skulle tycka om? Tack ska du ha! Tyckte att det så sällan kommer recensioner av stumfilmer så kunde vara trevligt med lite därifrån också, även om det ibland är lite sparsam text Han gör som sagt väldigt sentimentala filmer där hans äldre filmer varit de bästa, dvs 20-talet. Mycket stiligt scenografi där och vackert foto, nästan i samma nivå som F.W Murnau. Börja med att se I sjunde himlen som jag tycker är den bästa av de som jag sett hittills. Är sugen på att se hans The River, bara man får tag på den på ett eller annat sätt. Blivit en hel del titlar från 20-talet och mer kommer det bli, ska se lite mer Victor Sjöström och Lon Chaney då jag har sett lite dåligt med filmer av/med dessa herrar. There Was a Father är en annan trevlig rulle i från samma period i hans karriär. Att den gjordes under andra världskriget återspeglas tyvärr rätt tydligt i manuset. Men det finns en hel del trevliga detaljer i scenografin och tecken till kritik i mot den japanska regimen går att finna. Han har även gjort en del trevliga barndomskildringar; så som I Was Born But.. & Ohayo. Tokyo Twillight är en annan bra film som tar upp lite mer allvarliga ämnen så som självmord. Han låter intressant. Sentimentala filmer är ofta något som jag brukar ogilla, men det finns givetvis undantag (t.ex. Douglas Sirk). Sjöström är en intressant regissör som jag har sett alldeles för lite av. Men de två jag har sett, Körkarlen & Terje Vige, har jag gillat starkt. Hans filmer verkar tyvärr inte vara allt för lättillgängliga. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 24 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 24 Mars, 2011 Titel: Hereafter / Livet efter detta Genre: Drama/Fantasy Land: USA År: 2010 Regi: Clint Eastwood I rollerna: Matt Damon, Cécile De France, Bryce Dallas Howard, Jay Mohr Handling: Historien om tre personer som på olika sätt blir påminda om sin dödlighet. George är en arbetarkille som har en särskild förmåga att komma i kontakt med livet efter detta. I en helt annan världsdel genomlever den franska journalisten Marie, en nära-döden-upplevelse som gör att hon får ett helt annat perspektiv på tillvaron. Och när Marcus, en skolpojke från London, förlorar den person som står honom närmast, söker han desperat efter svar och en mening. Var och en på jakt efter sanningen kommer deras vägar att korsas, och för alltid förändras genom vad de tror kan, eller måste, existera i livet efter detta. Omdöme: Clint Eastwood gör allt som oftast intressant och bra film, men i det här fallet har han gett sig in på lite outforskad mark. Vi följer tre historier som på något vis kommer att sammanlänkas, det förstår man ganska tidigt. Vi slängs genast in i en tragedi som inträffar i ett sol-och-bad paradis. Efter det hoppar man mellan de tre historierna utan att egentligen ha låtit tittaren få lära känna de inblandade karaktärerna. För egen del fungerar det här inte då jag aldrig känner mig engagerad eller särskilt intresserad av karaktärerna. Det är egentligen Matt Damons karaktär/historia som fungerar någorlunda då man efter ett tag får en bakgrund samtidigt som han träffar sin potentiellt stora kärlek. Men de två andra historierna, som får ungefär lika stort utrymme, känns mer tagna från en TV-serie där man inte hunnit bygga upp karaktärerna. Själva ämnet är inte heller särskilt intressant och filmen går mest på en slags tomgång som aldrig tar slut. Personligen hade jag velat se en bättre uppbyggnad av historierna och karaktärerna innan den slår till med full kraft. Man får någorlunda till historien mot slutet, men för egen del är det definitivt inte en minnesvärd film av Clintan. 3 - Skådespelare 2 - Handling 3 - Känsla 2 - Musik 3 - Foto -------------- 13 - Totalt Betyg: 2/5 - 6.0/10 IMDb: 6.9 Trailer - Hereafter Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 24 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 24 Mars, 2011 Titel: The Bad and the Beautiful / Illusionernas stad Genre: Drama Land: USA År: 1952 Regi: Vincente Minnelli I rollerna: Kirk Douglas, Lana Turner, Walter Pidgeon, Dick Powell, Gloria Grahame Handling: En regissör, en skådespelerska och en författare berättar hur de lärde känna och hur de blev osams med filmproducenten Jonathan Shields och varför de aldrig mer vill arbeta med honom. Omdöme: Ett klassiskt upplägg på en 50-tals klassiker som kammade hem fem Oscars, men som inte blev nominerad för bästa film. Kirk Douglas spelar filmproducenten Jonathan Shields vars far var en hyllad, men inte så omtyckt, filmproducent. Jonathan är fast besluten att återigen göra namnet Shields till det största i Hollywood. På vägen dit kommer han göra människor till stjärnor samtidigt som de kommer hata honom. Han är en utmärkt filmproducent, men allt som oftast en dålig människa. Med tre berättelser sedda från regissören Fred Amiel (Barry Sullivan), skådespelerskan Georgia Lorrison (Lana Turner) och författaren James Lee Bartlow (Dick Powell), får vi en bra bild av hur filmproducenten Jonathan Shields fungerar. Vi får följa med i skapandet av både mindre och större filmproduktioner i Hollywood och även om det är en klassisk film fångar den inte mitt intresse så som jag hade hoppats. Kirk Douglas är den lysande stjärnan, men det är flera gedigna skådespelarprestationer filmen igenom och jag vet inte riktigt vad det är som saknas. Kanske att den aldrig riktigt kommer igång förutom vid en stark scen mellan Douglas och Turner. 4 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 17 - Totalt Betyg: 3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.8 Trailer - The Bad and the Beautiful Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 25 Mars, 2011 Report Share Skriven 25 Mars, 2011 Czechflash Började titta på Hereafter och stängde av efter en halvtimme. Vad sysslade med Eastwood med här? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 25 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 25 Mars, 2011 Czechflash Började titta på Hereafter och stängde av efter en halvtimme. Vad sysslade med Eastwood med här? Jag har svårt att stänga av filmer (händer väl då och då om jag bara börjat titta och sen ångrar mig), men jag förstår till viss del att andra gör det. Hereafter var som sagt ingen höjdare, men har sett att vissa tycker den är riktigt bra så det är nog en smaksak. Men det är inte den typiska kvalitetsfilmen av Clintan som man är van vid... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 25 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 25 Mars, 2011 Titel: Un condé / The Cop / Blood on My Hands / Snuten Genre: Kriminaldrama/Thriller Land: Frankrike/Italien År: 1970 Regi: Yves Boisset I rollerna: Michel Bouquet, Gianni Garko, Michel Constantin, Adolfo Celi Handling: När polisen lägger ner allt mindre tid på knarkhandeln, leder det till att en utbränd polis tar lagen i egna händer och är ute efter att hämnas på knarklangarna. Våldsamma strider utbryter när den ensamme polisen måste kämpa både mot sina egna kollegor så väl som de kriminella han är ute efter. Omdöme: Franske regissören Yves Boisset må inte vara lika känd som flera av hans kollegor som hade sin storhetsperiod under 70-talet, men gjorde ett par polis- och politiska filmer värda att kolla upp. Denna kom precis i början av hans karriär och fått influenser från storregissören Jean-Pierre Melville och hans filmer. Det kanske mest intressanta med filmen är hur man överraskar tittaren vid flera tillfällen med att karaktärer man tror ska ha stor betydelse för filmen plötsligt blir dödade. Och sättet de dödas på kommer snabbt och plötsligt. Det är en intressant stil som får en att vilja ha mer. Tyvärr saknas väl något för att det ska komma upp i samma klass som sin kollega Melville, men trots allt finns här något värt att se och något att bygga på. Jag gillar också att man följer flera karaktärer utan att någon egentligen har huvudrollen. Ingen är genomgod och hur det ska sluta kan man aldrig vara säker på. Något som hade hjälpt filmen hade varit bättre musik då det mest kom oljud i form av trumpetljud som inte fyllde någon funktion. Kul att se Gianni Garko i en av huvudrollerna då han mest var känd för sina roller i spaghettivästerns. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 1 - Musik 3 - Foto -------------- 13 - Totalt Betyg: 3/5 - 7.0/10 IMDb: 6.8 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 26 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 26 Mars, 2011 Titel: The Prisoner of Second Avenue / Snacka om trubbel Genre: Komedi/Drama Land: USA År: 1975 Regi: Melvin Frank I rollerna: Jack Lemmon, Anne Bancroft, Gene Saks, M. Emmet Walsh Handling: Mel Edison får sparken från jobbet och eftersom han inte står ut med att bli försörjd får han trassel med nerverna. Hans band till släkten och hustrun Edna sätts på prov. Omdöme: Jack Lemmon gjorde genom åren en hög med komedier och det är väl de han blev mest känd för. Men det var en otroligt skicklig skådespelare som anpassade sig till sina roller och fick ut det mesta från sina karaktärer. Jag har alltid gillat hans stil och det är en fröjd att se honom i den här typen av film där hans kvicka mun funkar perfekt. När man lägger till ett nervsammanbrott så har man en bra karaktär för Lemmon att spela. Man har lyckats väldigt bra med valet av motspelerska i Anne Bancroft som matchar Lemmon filmen igenom istället för att bli en bifigur som bara låter Lemmon prestera. Tillsammans har de underbar kemi och känns som ett äkta gift par så som de håller på. Filmens första timme är riktigt bra och ger en många skratt. När han sen börjar tappa förståndet tappar den en aning, men rätar ändå upp sig till slutet. En kul detalj är att man slänger in ett par korta mellanpartier där man får höra en nyhetsuppläsare läsa upp dagens konstiga händelser. Även dessa är roliga och välskrivna som visar hur galen storstaden New York är att leva i. Det är en skön känsla över filmen som kom i mitten av 70-talet och både lyckas vara rolig och samhällskritisk. Kul också med småroller av M. Emmet Walsh, Sylvester Stallone och F. Murray Abraham i tidiga roller. 5 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 19 - Totalt Betyg: -4/5 - 7.0/10 IMDb: 6.6 Trailer - The Prisoner of Second Avenue Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 27 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 27 Mars, 2011 Titel: Whirlpool / Damen bedyrar Genre: Drama/Mysterium/Film-Noir Land: USA År: 1949 Regi: Otto Preminger I rollerna: Gene Tierney, Richard Conte, José Ferrer, Charles Bickford Handling: En ung kvinna blir fasttagen för snatteri. När hon försöker dölja sin kleptomani och sina psykiska problem för sin make fastnar hon i ett nät av lögner, otrohet och ond, bråd död. Omdöme: Duktige regissören Otto Preminger och vackra skådespelerskan Gene Tierney kom att göra fyra filmer tillsammans. Den första var film-noir klassikern Laura (1944), detta kom att bli den andra filmen de gjorde tillsammans. Tierney spelar Ann Sutton, gift med den rike psykoanalytikern Dr. Bill Sutton (Richard Conte), och har lyckats dölja sina problem och kleptomani från sin make. Men när hon slutligen åker fast får hon hjälp av en mystisk man vid namn David Korvo (José Ferrer) som tar henne under sina vingar och ger henne terapi. Men frågan är bara vad Korvo är ute efter då tidigare klienter talar illa om honom. Storyn är ganska osannolik då man tar upp hypnotisering av olika slag och det är svårt att bli övertygad om man inte tror på sånt. I det här fallet används det i ett mordfall som gör att Ann måste berätta om vad hon varit med om till polisen och sin make. Det är inte någon av de mer minnesvärda filmerna i noir-världen, men Preminger har ändå känsla för stämning med sin ljussättning och uppbyggnad. Tyvärr är musiken lite för dominerande även om den allt som oftast funkar. Gene Tierney är inte lika bedårande vacker som i Laura, men hanterar sin roll bra. Mest övertygad blir man av José Ferrer som är perfekt som lite sliskig och ond, men charmig. Han påminde mig starkt om någon annan skådespelare, och så slog det mig - Miguel Ferrer. Kanske inte så konstigt då det är hans son... 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 15 - Totalt Betyg: 3/5 - 6.5/10 IMDb: 6.9 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Voldo Skriven 27 Mars, 2011 Report Share Skriven 27 Mars, 2011 The Other Guys Adam McKay och Will Ferrell har samarbetat ihop flera gånger tidigare och gör oftast kul filmer ihop. Särskilt Step Brothers fick mina skrattmuskler att jobba på högvarv, den är tramsig och utflippad men ack så briljant. Buddy-filmen The Other Guys innehåller som väntat en hel del tokeri med skojiga moment. Highsmith och Danson (Samuel L. Jackson och Dwayne Johnson) är två av New Yorks tuffaste poliser. När de stupar under ett uppdrag ser ett par mindre framgångsrika snutar sin chans att träda fram i rampljuset. Allen Gamble (Will Ferrell) och Terry Hoitz (Mark Wahlberg) är partners som mest får ägna sig åt pappersarbete och blir ofta hånade av kollegorna på stationen. De hör om ett fall som inte andra poliser vill snoka i, ett fall som kan bli stort. Gamble är skeptisk men Hoitz tvingar med honom, tillsammans ska de håva in bovar och bli hjältar. The Other Guys är långt ifrån lika klockren som Step Brothers, men humorn är ungefär den samma. Jag bara älskar hur Will Ferrells karaktär chockartat men bestämt svarar; "That's horrible!" när han blir hotad att bli slagen tills han pissar blod ur arslet. Ferrell är sanslöst bra i rollen som mjäkig töntpolis, ingen på denna jord kunde ha gjort den bättre. Vid sin sida har han en någorlunda felplacerad och halvtråkig Mark Wahlberg. BD-utgåvan är helt fantastisk, den har en funktion som jag länge velat se i utgåvor av andra filmer. När man kollar på "The Extended Other Edition" kan man nämligen välja att få en ikon visad i hörnet när något som lagts till från bioversionen spelas upp. Jag upptäckte att bioversionen måste ha varit gravt censurerad, ikonen dök upp strax innan minsta lilla svär- eller snuskord yttrades. Tur att jag aldrig såg filmen på bio. Några få skämt (bland annat ett som har med hallicks att göra) är tyvärr på gränsen till att ligga åt Scary Movie-hållet. Synd, McKay har lyckats hålla sig till vanhettighet tidigare utan att urspåra, men denna gång gick det inte till fullo. Storyn är förutsägbar och fylld av klyschor, men poängarna är givetvis skämten som är många i antal. Jag satt och fnissade och log nästintill oupphörligt. The Other Guys är en skön rulle, inte mycket mer. Vill man betrakta en mästerlig actionkomedipolisfilm (är det ett ord?) så rekommenderar jag Hot Fuzz. 6/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 27 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 27 Mars, 2011 Titel: Incendies Genre: Drama Land: Kanada/Frankrike År: 2010 Regi: Denis Villeneuve I rollerna: Lubna Azabal, Mélissa Désormeaux-Poulin, Maxim Gaudette, Rémy Girard Handling: En mors sista önskan skickar sina tvillingbarn Jeanne och Simon på en resa till Mellanöstern för att söka efter sina rötter. En film om två unga vuxnas resa till kärnan av djuprotat hat, oändliga krig och kärlek. Omdöme: Efter en av de starkare upplevelserna 2009 med Polytechnique, följer regissören Denis Villeneuve upp med denna kanske ännu starkare film som kom att bli Oscarsnominerad för bästa utländska film. Efter att modern dött läses ett testamente upp där hon ber sina vuxna tvillingbarn Jeanne (Mélissa Désormeaux-Poulin) och Simon (Maxim Gaudette) söka sanningen och sina rötter i Mellanöstern där modern kom ifrån innan hon bosatte sig i Kanada. Vad de finner kommer förändra dem för alltid och berätta en historia om sin mor de inte kunnat ana. Det är med en långsam uppbyggnad vi får följa barnen på deras resa och få se vad deras mor gått igenom. Med bilderna från det kalla och gråa Montreal färskt i minnet befinner vi oss i varma och soliga Mellanöstern där historien sakta men säkert utvecklas. Vi får följa moderns resa från hemstaden till universitet och hennes öde under inbördeskriget. Det är en dyster bild som målas upp filmen igenom utan mycket hopp. Men barnen måste få reda på sanningen innan modern Nawal (Lubna Azabal) kan få ro. Med plötsligt starka scener skapas ett obehag som man ett tag inte tror ska leda någonvart, men här finns en röd tråd hela tiden och en nyfikenhet på att få veta sanningen precis som för karaktärerna i filmen. Det är inte förrän man når upplösningen som allt verkligen faller på plats och man känner sig nöjd, men ändå inte. För det är en dyster historia som är svårsmält. Men det är givetvis meningen att man ska känna starkt. Det är gjort med en känsla för att få ut det mesta av historien och låta tittaren bli lika påverkad som karaktärerna i filmen blir. 4 - Skådespelare 4 - Handling 4 - Känsla 4 - Musik 4 - Foto -------------- 20 - Totalt Betyg: 4/5 - 8.0/10 IMDb: 8.3 Trailer - Incendies Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 27 Mars, 2011 Report Share Skriven 27 Mars, 2011 Tyckte inte Hereafter var så jäkla dålig som många verkar tycka. Tyckte den fungerade ganska bra stundtals - även om den känns lite hafsig på sina ställen. Lätt en bättre film än Clintans senaste, Invictus och Gran Torino. BD-utgåvan är helt fantastisk, den har en funktion som jag länge velat se i utgåvor av andra filmer. När man kollar på "The Extended Other Edition" kan man nämligen välja att få en ikon visad i hörnet när något som lagts till från bioversionen spelas upp. Jag upptäckte att bioversionen måste ha varit gravt censurerad, ikonen dök upp strax innan minsta lilla svär- eller snuskord yttrades. Tur att jag aldrig såg filmen på bio. Åh äntligen! En sådan funktion har jag också länge undrat över var den tagit vägen. Bud på att köpa filmen bara för den sakens skull. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 27 Mars, 2011 Author Filmstar Report Share Skriven 27 Mars, 2011 Plox: Kan inte riktigt hålla med dig denna gång. Invictus må ha varit lite småtråkig, men det var en välgjord och ganska personlig film. Gran Torino gillade jag mer andra gången jag såg den och funkade bra. Nej, Hereafter är sämst av de tre tycker jag. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Omberg Skriven 28 Mars, 2011 Report Share Skriven 28 Mars, 2011 BD-utgåvan är helt fantastisk, den har en funktion som jag länge velat se i utgåvor av andra filmer. När man kollar på "The Extended Other Edition" kan man nämligen välja att få en ikon visad i hörnet när något som lagts till från bioversionen spelas upp. Jag upptäckte att bioversionen måste ha varit gravt censurerad, ikonen dök upp strax innan minsta lilla svär- eller snuskord yttrades. Tur att jag aldrig såg filmen på bio. Åh äntligen! En sådan funktion har jag också länge undrat över var den tagit vägen. Bud på att köpa filmen bara för den sakens skull. Det verkar vara nya grejen på BD-utgåvor. För jag har samma på min The Town, eller man får valet om det ska visas eller ej. Riktigt smidiga grejor. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.