Jump to content

Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)


Recommended Posts

The Chaser (Chugyeogja, 2008)

 

namnl_s.JPG

 

Den frodande och numera väldigt innovativa asienscenen med filmer och musik fortsätter att leva vidare i Asien, främst i Japan, Kina, Hong Kong såväl som Sydkorea som är det nya landet som givit sig in i leken efter succén med b.la Oldboy. Även om Sydkorea tidigare mest haft lite, men bra genomslagskraft med filmer så är det först på senare år som jag verkligen fått upp ögonen för detta blomstrande filmland. Främst är det väl hur unga och okända regissörer kommer in i leken, gör upp med det rådande filmetablissemanget och sätter käppar i hjulen för hur storbolagen vill att filmerna skall vara, vilket i sin tur leder till en mer stilren och suggsessiv marknad för den nymoderna asiatiska filmmarknaden att frodas i. Även om Japan tidigare varit störst på vad gäller nymodigheter inom filmbranschen så vågar jag ändå påstå att Korea är på framfart, filmer som The Host, Oldboy, The Game, Memories of Murder med flera har verkligen speglat ett filmland på uppgång och publiken är redan som galna, kommer vi se mer ifrån Seoul de närmaste åren?

 

Detta är dock ingen vanlig thriller i den bemärkelsen att den lever upp till förväntningar som ändå ingen tycks sig ha eller leva med, i stället är det en debutfilm för en för mig okänd regissör och blir som ett gediget startskott även för de oinvigda i den koreanska filmen. Hong-jin Nas film berättar om den f.d polismannen Joong-ho Eom som lever ett tillbakadraget och stillsamt liv, som numera agerar hallick åt en liten eskortfirma i utkanterna av Seoul. Nattlivet är berusande vackert medans biltrafiken flockar sig längst med småvägarna så skymtar man då och då till en enstaka människa på gatorna, men överlag är det tomt på folk. Det är även här i denna folktomheten i en enorm stad som en seriemördare specialiserad på prostituerade jagar ner sina offer och får de ibland hemskickade av en firma. Ett antal försvinnanden har skett och Joong-ho Eom är förövaren på spåren, men till vilket pris? Vet han om vilka faror som lurar och vart hans eskortflickor har tagit vägen? Vad som sedan följer är en sargad, nattsvart historia såväl en kamp mot klockan i ett perspektiv av nihilism och ond bråd död.

 

För min egen del är den levande trenden med just filmer ifrån Asien en markant fördel som filmfantast och såväl som cineast utav just säregna och filmer präglade av våldsamheter, snusk och tokigheter. Även om nu koreanerna i stor utsträckning inte gör likadana thrillers eller skräckfilmer som i Japan blir ändå detta resutat av The Chaser strålande och briljant, eggande och traumatiserande febrilt. Själva filmen följer den pågående stillhet som råder i nattlivet kring Seoul, alla barer och shoppingstråk som döljer sig där. I övrigt får den aldrig upp ett hafsigt tempo heller som mot all förmodan skulle sabba den inlevelse man läggs i som tittare, hade man fokuserat på mer action och fartfylldhet hade det säkerligen slutat kaputt. Nu är i stället filmen en fint sammansatt och spännande liten indiependent-pärla som gjorde att Sydkorea som filmland växte ännu mera, i alla fall i mina ögon.

 

Att filmen lever på ett och samma tempo utan några som helst växlingar till eskalering av våldsamt utbytande av skottsalvor och klipsk men ändå smart dialog såväl en jakt på den brutala seriemördaren gör ändå att jag inte kan göra annat än att tycka om filmen. Levererar gör den helt klart, och på ett brutalt, ärligt och positivt vis, har sällan sett en thriller som växt så mycket under själva filmens gång och inte efteråt. I stället för att vara våldsam i sin framtoning, mer än nödvändigt känns den ändå ordentligt smutsig och skitig, dock ingenting jag tar illa åt mig utav. Jag sitter i stället och frossar i mig alla de snygga kameraåkningar, växlingar i tempo och bild, musik såväl fotot då alla dessa instämande faktorer är enastående.

 

4/5

Link to post
Share on other sites
  • Replies 18.1k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • Czechflash

    4860

  • Jojje

    1240

  • Plox

    1056

  • roadwarrior

    911

Top Posters In This Topic

Posted Images

  • Filmstar

post-462-1229294740.jpg

 

Titel: Thunderball / Åskbollen

Genre: Action/Äventyr/Thriller

Land: Storbritannien

År: 1965

Regi: Terence Young

I rollerna: Sean Connery, Claudine Auger, Adolfo Celi, Luciana Paluzzi

 

Handling: Världsfreden hotas när ett brittiskt militärplan med två atombomber ombord kapas. NATO måste betala 100 miljoner pund i lösensumma för bomberna, annars kommer de att detonera över England och USA. Alla 00-agenter samlas till krismöte där 007 redan har ett spår.

 

Omdöme: Thunderball var egentligen den första Bond-filmen som producenterna ville göra. Men då det var strul med rättigheterna (Ian Fleming, som skrivit böckerna om Bond, hade i det här fallet inte fullständiga rättigheter) valde man att göra Dr. No till första Bond. Denna klassiska Bond har det mesta man kan kräva av en Bond-film. Runt 25% av filmen utspelas under vatten med bl.a. ett storartat slag mellan Spectre och 007 och hans vänner från CIA. Bond-låten, framförd av Tom Jones, ger perfekt känsla och måste klassas bland de bättre.

 

post-462-1229295780.jpg

 

För regin står åter igen Terence Young, "skaparen" av Bond, som stod för de två första filmerna innan Guy Hamilton tog över Goldfinger. Han blev tillfrågan om han även ville göra denna, men tackade nej då han kände sig utmattad efter Goldfinger. En sak som jag störde mig på, vilket iofs förekommer i flera av de första Bond-filmerna, är att man i några scener speedar upp filmen. Detta bl.a. i några slagsmål, bil- och båtjakter som förstör lite av helheten. Men jag gillar den här Bond-filmen och tycker även man har en bra Bond-brud i Claudine Auger som Domino samt en bra skurk i Emilio Largo, spelad av Adolfo Celi.

 

post-462-1229295783.jpg

 

3 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: -4/5 - 7.5/10

IMDb: 7.0

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1229296393.jpg

 

Titel: The McKenzie Break / Fångläger McKenzie

Genre: Drama/Krig

Land: Storbritannien

År: 1970

Regi: Lamont Johnson

I rollerna: Brian Keith, Helmut Griem, Ian Hendry, Jack Watson

 

Handling: Kapten Jack Connor är en snabbpratande irländare som får i uppdrag att undersöka tillståndet på fånglägret McKenzie där tyska krigsfångar hålls fångna. Han misstänker snart att de planerar en rymning ledda av den hänsynslöse kaptenlöjtnanten Willi Schlüter.

 

Omdöme: I stil med mer kända fångläger-filmer så som The Great Escape och Bron över floden Kwai får man här följa med ett gäng mindre kända skådespelare i en film som utspelar sig under andra världskriget. Det är inte helt hundra om filmen baseras på några verkliga händelser, men det är troligt. Efter det att lägerchefen Major Perry tappat kontrollen allt mer över situationen på lägret, skickas kapten Jack Connor dit för att försöka reda ut problemet. Han tar med sig nya metoder som vänder upp och ner på lägret och ställer honom öga mot öga med Willi Schlüter - tyskarnas ledare på lägret.

 

post-462-1229297228.jpg

 

Med en genomtänkt flyktplan är det tänkt att man ska lyckas få ut 28 män från en U-båtsbesättning som behövs i kriget. Allt mer framgår det vad planen går ut på och Schlüter har inga problem med att offra några av sina egna för att få som han vill. Utan att vara jättespännande eller annorlunda lyckas den ändå med att öka intensiteten efter en lite trevande inledning. När själva flyktförsöket sätts igång får man se detaljerna bakom planeringen och då höjs även intresset. Avslutningen är också lite annorlunda och oväntad och fungerar bra i sammanhanget.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

15 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 7.0/10

IMDb: 6.4

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1229298081.jpg

 

Titel: Planes, Trains and Automobiles / Raka spåret till Chicago

Genre: Komedi

Land: USA

År: 1987

Regi: John Hughes

I rollerna: Steve Martin, John Candy, Kevin Bacon, Dylan Baker

 

Handling: Neal Page är en man som jobbar inom reklambranschen, och det enda han vill är att flyga hem till Chicago för att fira Thanksgiving med familjen. Men det enda som händer är att han drabbas av en massa elände. Elände som personifieras i Del Griffith, en högljudd, men ändå sympatisk säljare, som drar med sig Neal på en vansinnesresa tvärs över landet. Det lär dröja innan Neal får hugga in på kalkonen.

 

Omdöme: Det finns en del filmer som man kan se om hur många gånger som helst. Ja, åtminstone så där en gång om året. Och Raka spåret till Chicago tillhör för min del den kategorin. Oftast är det filmer från 80-talet som jag kan se om och om igen utan att de blir det minsta tråkiga.

 

post-462-1229298085.jpg

 

Under filmens gång råkar Steve Martin tillsammans med John Candy ut för allt man kan tänka sig. Främst sånt som händer eller kan hända när man är ute och reser. Flyget blir inställt, tjuvar tar dina pengar, du träffar en jobbig person och inte minst - du tänker tillbaka på det inträffade med ett leende. Ok, det kanske inte alltid slutar lika lyckligt som i filmen, men man känner igen sig i en hel del och det är det som gör att det funkar. Sen är det ingen nackdel att filmen känns mysig (passande musik och själva historien om den ensamme försäljaren Del Griffith).

 

post-462-1229298140.jpg

 

Detta är definitivt en av mina favoritkomedier som jag uppskattar mer och mer. Kanske är det det faktum att efter alla komiska scener man bjuds på, finner filmen tid åt att skapa några rörande och gripande scener mot slutet. Jag uppskattar 80-tals komedier mycket pga känslan de har, något jag inte hittar någon annanstans. Och den här filmen har den känslan som regissören John Hughes oftast hade i sina 80-tals filmer.

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

5 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

20 - Totalt

 

Betyg: 4/5 - 8.0/10

IMDb: 7.5

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1229306303.jpg

 

Titel: Junimond

Genre: Drama/Romantik

Land: Tyskland

År: 2002

Regi: Hanno Hackfort

I rollerna: Oliver Mommsen, Laura Tonke, Teresa Harder, Stephan Kampwirth

 

Handling: Junimond berättar en historia mellan Paul och Nele, två ensamvargar som återfinner en förlorad längtan efter kärlek. De båda har inget att förlora och kan riskera allt...

 

Omdöme: Filmer man inte vet något om kan ofta överraska, speciellt europeiska sådana. Detta tyska romantiska drama berättar historien om Paul och Nele. Paul flyttar från Berlin till den lilla staden Paderborn. Han gillar ensamheten och har ett jobb som gör att han kan jobba hemifrån. En dag får han syn på en tjej, Nele, som visar sig bo i grannhuset på samma våning. Han börjar titta till henne allt oftare och ser att hon många gånger ser ledsen ut. Så en dag får hon syn på honom och de börjar kommunicera med varandra från sina fönster.

 

post-462-1229307086.jpg

 

Filmen har egentligen ett ganska simpelt upplägg, och genomförande för den delen, men med små medel lyckas man trots allt få till det då och då. Jag kan tycka att man borde ha känt mer för historien, samtidigt är den småmysig utan att vara särskilt minnesvärd. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som saknas. Kanske är det för att de inte visar de vanliga kärlekskänslorna utan istället är mer som vänner som gillar att umgås med varandra. Självklart kommer det en vändning i filmen men utan att vara tillräckligt slagkraftig. En småtrevlig liten film, men inget speciellt.

 

post-462-1229307242.jpg

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

17 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 7.7

Link to post
Share on other sites
Rakii: Du skriver i ditt inlägg om The Game. Kan du skriva lite mer om den då jag inte finner så mycket information om den.

 

Visst det gör jag gärna, slänger upp en recension av den såväl på lite andra filmer som jag sett under de gågna dagarna.

Link to post
Share on other sites

Lite skrivkramp för stunden - men ett par snabba kommentarer om de senaste filmerna jag sett i alla fall;

 

elegy.jpg

Elegy (2008)

Jag hade ganska höga förväntningar på kanadensiskan Isabel Coixet senaste tillskott till filmvärlden. Detta efter två riktigt tunga och gripande filmer i ”The Secret Life of Words” och inte minst ”Mitt liv utan mig”. Och visst känns både stilen och innehållet igen - ett laddat drama med komplicerade relationer i centrum. Tyvärr trollbinder inte ”Elegy” mig lika starkt som Coixet tidigare filmer, men med en mycket stark finish och utomordentligt bra skådespel från både Ben Kingsley och Penélope Cruz så känner jag mig ändå tillfreds med slutresultatet. ”Elegy” må inte komma upp i samma nivå som Coixet tidigare filmer – men är ändå en både sevärd och bra film. Betyg 3+/5

 

wackness.jpg

The Wackness (2008)

En film där vi får följa den unga haschlangaren Luke Shapiro under en varm sommar i mitten av 90-talet. En genomhärlig film med bra skådespelarinsatser, ett härligt nostalgiskt soundtrack och en medrykande story. Ben Kingsley gör en härligt flummig karaktär och är utan tvekan filmens stora behållning. Men både Josh Peck och Olivia Thirlby övertygar även de. En film med bra mix av humor och seriositet och med ett slut som gör att betyget inte kan bli annat än högt. Får väl också passa på att tacka Galvatron för tipset, tackar! Betyg 4/5

 

sistaoffret.jpg

Det sista offret (2007)

Svårt att förklara såhär kort om vad den här filmen egentligen handlar om, men att det rör sig om en skolmassaker och samvetskval kan jag i alla fall avslöja. Får nog också erkänna att jag hade ganska svårt att hänga med i svängarna - mycket hopp i både tid och rum och det krävs koncentration för att hänga med fullt ut. “Det sista offret” når inte upp till Vadim Perelmans debutfilm “Ett hus av sand och dimma” men med hjälp av bra skådespeleri av bl.a. Uma Thurman och Evan Rachel Wood kommer den ändå upp i en fullt godkänd nivå. Betyg 3-/5

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1229359758.jpg

 

Titel: Feux rouges / Red Lights

Genre: Drama/Thriller

Land: Frankrike

År: 2004

Regi: Cédric Kahn

I rollerna: Jean-Pierre Darroussin, Carole Bouquet, Vincent Deniard, Alain Dion

 

Handling: Antoine och Hélène kör från Paris mot Bordeaux i södra Frankrike för att hämta deras barn från ett sommarläger. Trafiken är tät och stämningen dem emellan blir allt mer ohållbar då han tagit ett glas för mycket.

 

Omdöme: Antoine och Hélène är i 40-års åldern och har två barn tillsammans som de tänker hämta upp från ett sommarläger. Han ska plocka upp henne efter jobbet och tar sig en öl under tiden han väntar. Tiden går och han hinner dricka upp tre innan hon till slut dyker upp. Under tiden som hon gör sig klar hemma går han ut och tar sig en stor whisky. Nu är han redo att ge sig iväg, men det innebär även att hans temperament blir allt mer olidligt för henne. Inte gör det saken bättre att trafiken är tät och han vill köra fort och tar landsvägar för att komma bort. Det hela blir till en riktig road-movie.

 

post-462-1229360754.jpg

 

Man vet inte riktigt vart filmen skall ta vägen då det börjar som ett rent relationsdrama för att sedan bli något mycket mer. Men i grund och botten är det ett relationsdrama där Antoines alkoholproblem kommer att stå i fokus. Det första man tänker på när han tar sin första öl är "ok, och han ska köra efter det ?" Ja, det tänker han göra och han är inte klar på långa vägar. Eftersom filmen utspelar sig mestadels under kvällen/natten, blir det en ganska bra stämning i filmen tack vare musiken och att man inte vet om det kommer hända något eller inte.

 

post-462-1229360758.jpg

 

Nu tycker jag kanske att slutet inte var direkt tillfredsställande då det hade passat med något lite mer gripande. Själva tanken är iofs bra och det hade nog räckt med lite finjusteringar för att den verkligen skulle bli tät och gripande. Jean-Pierre Darroussin, som spelar Antoine, känns till en början väldigt butter och elak utan anledning, men efter ett tag förstår man allt mer varför och han passar faktiskt bra. Sen var det lite kul att se gamla Bond-bruden Carole Bouquet i rollen som hans fru. Inte lika vacker som i Ur dödlig synvinkel (1981), men ändå klart igenkännbar.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 6.9

Link to post
Share on other sites

JCVD (2008)

 

jcvd.JPG

 

Med en stel förundran kollar jag i min filmhylla där det ligger mestadels utspridda samlingar utav film, som jag samlat på mig under årens lopp. Där i VHS-hyllan skiner de mest och bästa filmerna igenom, Cannibal Holocaust, Re-Animator (holländsk utgåva) medans de trängs där ihop med respektive skräp och lågbudgetfilmer. Främst om man kollar på en specifik rad märker man några utomstående filmer, som inte riktigt passar in i det annars så fina etablissemanget av angenäm finkultur. Titlar som Bloodsport, Kickboxer, Cyborg och Sudden Death skiner med sin närvaro! Och inte tala om Universal Soldier där Dolph Lundgren biljerar… men det är ändå någonting med min samling av filmer som utmärker dagens recension. Om någon redan listat ut vem det är på bilden, vad bokstäverna i rubriken signalerar och vem som medverkar i filmerna jag rablade upp är ni på god väg att bli bra vän med mig.

 

Okej, det är Jean-Claude Van Damme som skiner igenom i min filmhylla, med ett par angenäma gamla svenska VHS:er som sticker ut ur mängden. Faktum är att jag inte alls hade några som helst planer på att köpa dessa om det inte varit för prisets skull, 200:- ynka spänn för ett tiotal Van Damme-filmer. Klart att man slår till då! Är ju en ren självklarhet i mitt fall, samtidigt som jag sponsrar den där fina lilla butiken med de gula skyltarna på Sveavägen här i Stockholm. Men skall jag vara ärlig hade jag hellre ägt de sex stycken Lone Wolf and Cub-VHS:er som jag egentligen var där i butiken för att köpa på mig.

 

För de flesta människor, inkompetenta inom film eller ej så är just Van Damme en stor symbol, en statussymbol. Men för vad? Inte i ärlighetens namn är han en gud för andra cineaster som han är för mig, självfallet tycker alla olika men att på lösa grunder indikera att han enbart sysslar och sysselsätter sig åt B-film är fel. Har man inte sett JCVD som fungerar som en sorglig men ändå komisk meta-film har man inte sett the real deal, the real Jean Claude Van Damme. Men vad är det med JCVD som utmärker Jean-Claude som en angelägen och ödmjuk skådespelare och inte en symbios med skräpfilm?

 

I filmen som avhandlar Van Damme i någon fiktionell men ändå högst vardagligt leverne så kan han inte kontrollera sina begär, känslorna för hustrun som vill skiljas är fortfarande alltför stora och dottern vill inte veta av honom. Skådespelarkarriären tycks gå käpprätt nedåt medans trångsynta och oambitiösa kinesiska regissörer enbart lattjar med Jean-Claudes kompetens som seriös skådespelare. Precis som i verkligheten tycks ingen ta mannen på allvar, utan vill enbart håva in snabba pengar på hans taekwondo-talanger och mycket annat. Högst besynnerligt blir det då Van Damme hamnar i en gisslansituation under ett postkontorsrån som går också det, liksom allt annat helt åt skogen.

 

Vad filmen anbelangar är den i stort sett så pass bra som jag hade trott och förväntat mig, och det märks att Jean-Claude redan i inledningen av filmen besitter en stor kärna av potential att utveckla hela sin karaktär, som egentligen bara bygger på hans egna anlag. Första scenen är utstuderad och genomgående av hela den stilen som filmerna besitter, mestadels Van Dammes actionfyllda raffel, och jag gillar det! Skarpt! Hela upplägget däremot ändras drastiskt och följer i god grad och kvalité utifrån upplägget av skilsmässan och hur Damme skall få vårdnad över sin dotter. Visst, filmen bygger på lite väl mycket om just vårdnadstvisten och känns mest som resten av filmen går på slentrian.

 

Dock, om man väljer att bortse ifrån dessa faktorer som drar ner filmen systematiskt är den både underhållande på gemensamma punkter där humorn överensstämmer med min egen, medans allvaret hela tiden eskalerar och finns där. I och med JCVD bevisar Damme att han är kapabel till mycket, såväl som att spräcka eventuella fördomar såväl som spräcka käkar, inget går till överdrift och filmen ger en bra marginal att bygga på Dammes vidare karriär, trots sina fyrtiosju år fyllda.

 

4/5

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1229401154.jpg

 

Titel: The Breaking Point / Illdåd ombord

Genre: Kriminaldrama/Film-Noir

Land: USA

År: 1950

Regi: Michael Curtiz

I rollerna: John Garfield, Patricia Neal, Phyllis Thaxter, Wallace Ford

 

Handling: Fiskebåtskaptenen Harry Morgan hyr ut sin båt. Pga ekonomiska problem blir han slarvig med vem han gör affärer med. Stora problem uppstår när han hyr ut båten för transport av fyra män som visar sig vara på rymmen efter en stor stöt.

 

Omdöme: Det visar sig att detta är en remake/nyversion av klassikern To Have and Have Not (1944) med Humphrey Bogart och Lauren Bacall. Harry Morgan lever ett stillsamt liv med fru och två döttrar - och sin fiskebåt. Han har svårt att få ekonomin att gå runt då han fortfarande har en hel del kvar att betala av på båten. Och efter att en av hans klienter, som han kört från San Diego till Mexiko, struntat i att betala och försvunnit, måste han ta hjälp av den skumme Duncan som erbjuder stora pengar för att smuggla människor.

 

post-462-1229399905.jpg

 

Harry Morgan spelas av John Garfield som ger en fin prestation som familjefadern som älskar sin fru, men som ständigt har ett orosmoln efter sig i form av Lucy, en riktig femme fatale. Filmen bjuder på några fina platser runt San Diego och spänningen ökar konstant, speciellt som han tar sig an ett skumt jobb där han inte får så många detaljer mer än att hans ska transportera fyra män långt ut till havs. Jag kan tycka att slutet kunde kommit lite tidigare för att ge det rätta film-noir slutet, men man får trots allt ett slut som passar in med resterande filmen.

 

post-462-1229399909.jpg

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

17 - Totalt

 

Betyg: -4/5 - 7.5/10

IMDb: 7.4

Link to post
Share on other sites

Kul att se att du är tillbaka Rakii, du försvinner helt och hållet periodvis - alltid kul när du återkommer som sagt!

JCVD måste jag snart ta och se - har väl fått genomgående fina omdömen här på forumet.

Link to post
Share on other sites

Milk (2008)

 

milk1.jpgmilk2.jpg

 

Milk handlar kort och gott om Harvey Milk (spelad av Sean Penn) – som blev den första öppet homosexuella folkvalda politikern i USA. Vi vår följa hans kamp och uppbyggnad av hela gayrörelsen i San Fransisco under 70-talet.

 

En överraskande enkelt berättad historia utan massa krusiduller, eller ja - kanske både svårt och för den delen lite vanskligt – att inte berätta en sådan här historia såsom den var och rakt upp. Och det märks verkligen att regissören Gus van Sant brunnit för uppgiften att berätta historien om Harvey Milk och känns utan tvekan helt rätt man för uppgiften. En intressant, sorglig och ibland så bra berättad historia att det känns som en ren och skär dokumentärfilm. Filmen kryllar av starkt skådespel, förutom en helt briljant Sean Penn (som nog ligger väldigt bra till för en oscarsgubbe) så övertygar också Josh Brolin och Emile Hirsch i sina roller. Allra bäst tyckte jag nog ändå James Franco var – detta i rollen som Harvey Milks pojkvän. Milk är utan tvekan en av årets stora höjdpunkter och som jag tror att de flesta kommer att gilla – en viktig och stark historia – berättad på bästa manér av Gus van Sant.

 

4/5

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1229419366.jpg

 

Titel: Die Welle

Genre: Drama

Land: Tyskland

År: 2008

Regi: Dennis Gansel

I rollerna: Jürgen Vogel, Max Riemelt, Jennifer Ulrich, Frederick Lau

 

Handling: En lärare genomför ett kontroversiellt experiment i sin gymnasieklass, med syfte att få eleverna att förstå de mörka mekanismerna bakom nazismen och andra totalitära krafter. Men det oskyldiga försöket förvandlas snabbt till en okontrollerbar rörelse och plötsligt tar våldet överhanden. Die Welle bygger vidare på en verklig och omtalad tragedi som ägde rum i en skolklass i Kalifornien, 1967.

 

Omdöme: Jag visste på förhand inte om att historien delvis baseras på verkliga händelser. Men det känns som en trolig historia, även om tidsramen känns lite väl kort. Filmen utspelas under en vecka och på kortare tid än så har läraren Rainer Wenger fått klassen att börja tänka helt annorlunda och känna gemenskap. Det är inget fel i det, men som sagt känns det allt för snabbt för en sådan omväxling. Nu är iofs ungdomar lättpåverkade och vissa är mer extrema än andra, men ändå.

 

post-462-1229420701.jpg

 

Filmen följer Marco och hans flickvän Karo som har vitt skilda uppfattningar om Die Welle. Han är en i gänget, ja en av ledarna, medan hon försöker stoppa det hela då hon tycker det går för långt. Intressant att tyskarna gör denna typ av film med tanke på sin historia, men det är också lite därför det blir trovärdigt och har en mening. Das Experiment var också i grund och botten baserat på en amerikansk händelse på en skola och blev till en lyckad film.

 

post-462-1229420689.jpg

 

Jag har dock lite svårt att sätta mig in i hela situationen och kanske behöver man relatera till någon karaktär för att verkligen känna tillräckligt mycket. Sen har jag oftast svårare att bli meddragen när det handlar om ungdomar, även om det i det här fallet måste vara det. På något sätt blir det lite lättsammare och jag vill se mer kraft från en sån här film. Det ska kännas i hela kroppen, ge rysningar och få en att tänka till. Nu känns det mer som man skrapar lite på ytan och även om det händer tragiska saker väcker det inte så mycket känslor hos mig som det borde.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 7.5

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...