Böcker?

[Bioast 0]

En kul grejj dock är att Jake Gyllenhaal låtsas att vara Holden då han spelar emot Jennifer Aniston i The Good Girl, en bra Gyllenhaal (som alltid) i en förövrigt rätt bedrövlig film.

 

Räddaren i nöden var ju John Lennons mördare Mark Chapmans favoritbok, och han hade den med sej när han sköt Lennon. Chapman kände igen sej i Holdens karaktär. Själv har jag inte läst boken, men den verkar ha likheter med PC Jersilds Barnens ö.

[Rakii 0]

Jo jag såg det ang. Chapman på Wiki och tror dom nämnde det i dokumentären som handlade om Chapman...

 

Tycker bara det är konstigt att eventuella psykfall både på film och i verkligheten identifierar sig med en rastlös snorunge som gör livet surt för alla.

[La Diva 0]

Spindeln (Spider) av Patrick McGrath (1990)

 

 

 

För dom som sett David Cronenberg filmatisering så är det mesta bekant.......

 

Jag är en av dom som sett filmen och en av de få som verkligen gillade Cronenbergs stämningsfulla psykologsiska drama om en man som plågas mera av sin psykiska ohälsa än sina demoner.

 

Ralph Fiennes som Spider

 

Se filmen och läs boken i nödfall om man inte förstod filmen.

 

 

Har inte haft mycket tid att läsa mycket på forumet då jag varit (och är) i Italien sen slutet på juni, men det är alltid kul att läsa dina bok-recensioner Rakii!

 

Snälla forsätt skriva , så slänger vi lite käft när jag kommer hem till Sverige igen i augusti.

 

Och väldigt intressant att läsa just detta du skrev ovan!

Jag har verkligen kommit att gilla en hel del Cronenberg filmer starkt efter att ha hört honom pa senaste Stockholms Filmfestivals Face 2 Face, samt att ha läst om honom och hans tankar och sätt att se på film och annat.

Högst intressant person!

Just denna film, Spider, har jag annu inte sett, just på grund av att jag hört folk nedvärdera den, men jag ska absolut ta och se den när jag kommer hem och dessutom är jag ett stort fan av Ralph Fiennes (i hans seriösa roller då)

[Jojje 0]

Just denna film, Spider, har jag annu inte sett, just på grund av att jag hört folk nedvärdera den, men jag ska absolut ta och se den när jag kommer hem och dessutom är jag ett stort fan av Ralph Fiennes (i hans seriösa roller då)

Filmen Spider är dålig. Jag lovar - att jag tycker det.

[KurosawaLeoneKubrick 0]

Fick boken Änglar och Demoner skriven av Dan Brown som jag tänker läsa. Gillade Da Vinci Koden så pass mycket att jag blivit intresserad av Dan Browns böcker. Läste ut Da Vinci Koden oväntat snabbt, typ 2 dagar är snabbt för mig.

[Rakii 0]

Som jag sa så krävs det att man är insatt i psykologi för att förstå Fiennes karaktär fullt ut i Spider, det framgår ju att han är schizofren men har hittat ännu mer symbolik i den som kanske inte framgått för alla. Får se om jag kan skriva en analys på den nästa gång jag ser filmen, vilket förhoppninsvis blir snart.

[Rakii 0]

Lunar Park av Bret Easton Ellis (2005)

 

 

Framgången har sitt pris är ett känt faktum i många avseenden i både kändisvärlden och författarvärlden. Se bara på alla författare som haft psykiska påfrestningar utifrån som fått nog, som Karin Boye. Eller som varit bipolära, som August Strindberg eller dom som tagit livet av sig i ung ålder, se Stig Dagerman.

 

För Bret Easton Ellis del kom det i och med framgångarna av sin första roman, Noll att förlora som han skrev på college i 20-års åldern. För mycket kokain, kvinnor och sprit fick författaren på fel plats i livet för tidigt och allt skulle komma att blossa upp ännu mera med romanen från 1991, vid namn American Psycho. Enligt Ellis själv beskrev han boken som en fiktionell biografi över sin egen far, av alla personer som var besatt av att synas, ha det så bra som möjligt samtidigt som han var en ensam och vilsen person. Ungefär som Patrick Bateman i boken.

 

Efter Angivarna (1995) och Glamorama (1999) försvann Ellis ur strålkastarljuset tills filmversionen av American Psycho kom och en ny skara läsare fick bekanta sig med Bateman. Fram till 2005 var det tyst från författaren tills Lunar Park kom ut i USA.

 

Här är författaren själv i huvudrollen, skrivandes en novell och tampas med sitt nya äktenskap och sina barn som inte ser honom som en far. Flörtandes med college-studenter och skåpsupande får Ellis psyke att börja spela spratt med honom. Barnens leksaker flyttas runt, slime upptäckts i huset, hunden skäller i intet och en student som var utklädd till Bateman på ett halloweenparty tycks dyka upp överallt, samtidigt som någon plagierar morden från Psycho.

 

Det känns mer än skönt att Ellis är tillbaka igen, efter en lång frånvaro och att han nu vidgar vyerna på mer än ett sätt. Att göra en biografisk bok med fiktionell historia i bakgrunden med anknytning till något av Stephen King eller Edgar Alan Poe får det svårt att lägga boken ifrån sig. Spänningen stiger och går ner, likt relationen till frun och barnen. Samtidigt som problemen kring jobbet och nu morden efter boken börjar Ellis far hemsöka honom, om det nu är han.

 

Allt detta, övernaturliga fenomen tillsammans med vardagliga familjeproblem i vilken villaförort som helst ger oss läsare en bra bild av författarens eget liv borta från litteraturen, och öppnar nya dörrar till oss frälsta fans av Ellis. En experimentell idé som seglar iväg i skymningen mot nya horisonter får mig att vänta på en filmversion om några år, så pass överraskad blev jag.

[Rakii 0]

Passa på att fynda böcker på CDON nu då det är fraktfritt, själv beställde jag Neil Gaimans Amerikanska gudar för 49:-, aldrig läst den på engelska tidigare så det ska bli spännande att se hur det blir.

[Pumbaa 0]

Rakii: Hur hinner du läsa så mycket? Jag har försökt ta mig genom Idioten av Dostotjevskij och en bok av Sven Delblanc i ett år nu, de skriver svårt. Tror jag får sälja dem och gå på lite enklare författare ett tag...

 

Är lite sugen på att läsa något av Bukowski eller Burrough eller kanske den svenska författaren Rakii tipsade om i ett ovanstående inlägg, var det sture han hette?

[Hartigan 0]

Puumba: Sture Dahlström

Jag har själv läst tre stycken av Bukowski som jag kan rekommendera.

 

Factotum

En mycket bra och gripande bok. Om hans alter ego Henry Chinaski som driver runt i USA och skaffar olika jobb, träffar kvinnor och dricker. Bukowski har ett litet eget sätt att skriva på, men jag tycker om det. Ibland är det grovt, men det behövs för att han ska få fram känslorna.

 

Badkarsmusik

En skön samling noveller där vissa, så klart, är bättre än andra.

 

Historier Från Ingenstans

Också en novellsamling, där vissa nästan är för grova i språket, men många är väldigt välskrivna. Noveller är ju det svåraste att skriva, sägs det.

 

Rakii har läst fler av honom än vad jag har, men här är några tips i alla fall

[Rakii 0]

Har man sommarlov och inget jobb ännu så har man all tid i världen att spendera på biblioteken eller hemma med en god bok i handen.

 

Och som Hartigan redan nämnt så kör på Postverket och Factotum framför novellerna och den humoristiska och hjärtskärande uppväxtberättelsen om Bukowski, Min oskuld och Pearl Harbor.

 

Av Burroughs så är Tjacket och Nakna Lunchen dom självklara, samt Där döda vägar möts, Den röda nattens städer och Länderna i väster som kompenserar hans andra trilogi bestående utav Den mjuka maskinen, Novaexpressen och Biljetten som exploderade.

 

Om du vill fortsätta läsa Dostojevskij på ett annat plan rekomenderas Dubbelgångaren, hans första (tror jag) roman som ligger på en 180 sidor och inte är alltför svår att ta sig igenom och är en riktigt bra psykologisk skildring.

 

Sture Dahlström är en riktigt skön författare och av dom jag läst rekomenderar jag Huggormens tid uppföljaren Kattens skratt, Tango för enbenta & Piruett för kannibaler.

 

Samtliga av dessa böcker borde vara rätt lätta att hitta på vilket bibliotek som helst.

[Rakii 0]

Stilla dagar på floden av Sture Dahlström (1996)

 

 

Ja, ännu en till bok skriven av Dahlström har blivit läst. Här är han likaså influerad av de amerikanska beatpoeterna men saknar sitt språkliga bruk han använt sig av i tidigare lästa böcker. Här är det vanlig skönlitterär prosa med en smula surrealism i hörnen ibland men överlag en rätt vanlig bok för att vara av Dahlström.

 

Här är Erik Svenningsson huvudpersonen som efter en incident med kylan som nästan dödade honom flydde han till Sydamerika där han driver omkring på sin båt han är kapten på. Angående scenariot med kylan då Erik blev ett mänskligt isblock var väl den enda delen som var riktigt Dahlströmsk och passade bra in som bakgrundshandling i den annars rätt långtråkiga och pådrivande historien som aldrig riktigt finner sig till rätta. På båten möter Erik en svensk proffesor och hans döttrar och en dödgrävare som delar med sig av historier från det kyrkliga livet.

 

Annars driver båten omkring på Amazonas (troligtvis) och här kommer det in lite På drift influenser då Erik åker omkring utan vidare mål och möter människor som han växlar ord och livsegenskaper med. Utöver det händer det inte mycket annat på den korta båtfärden som varar runt 120 sidor och tar slut allt för fort utan att man riktigt får klämm på någonting, tråkigt nog.

 

Det känns som Sture inte lagt ner hela sin själ i arbetet då han valt att använda vanligt skrivna meningar, inga anarkistiska rätt-fram-meningar här som i övriga jag läst och det tenderar som sagt att bli tråkigt i längden. Sture hade väl på känn att slutet var nära men hans själ krävde väl att han skulle ge ut en bok till före döden inträffar.

[Pumbaa 0]

Jag var på stadens antikvariat idag och kollade in lite böcker, och det slutade med att jag gick därifrån med två böcker så nu har jag att göra i någon vecka i alla fall. Böckerna det handlar om blev:

 

Dubliners av James Joyce

 

samt

 

Möss och människor av John Steinbeck

[Rakii 0]

Möss och människor har jag inte hunnit läsa själv ännu men det blir nog i samma veva som jag läser Pärlan som jag köpte billigt för några veckor sedan, blir nog en fin läsestund du har framför dig.

 

Ang. James Joyce vet jag inte så vidare mycket förutom att han skrivit Oddesyes (stavfel säkert), åtminstonde har jag för mig att han skrivit den som blivit rejält utskälld på andra forum av andra bokintresserade, hoppas den du köpte ger dig mera nöje än vad Oddesyes lär gjort.

[Rakii 0]

Dvärgen av Per Lagerkvist (1944)

 

 

Dvärgar porträtteras mer sällan varken i film eller bokform, senast som jag kan tänka mig är i David Lynch´s kultserie Twin Peaks men i litteraturen har jag dock aldrig stött på någon dvärg, så vad vore mer passande än att läsa Lagerkvists nobellprisvinnande roman med existensiella drag.

 

Boken utgår ifrån dvärgens perspektiv hela boken igenom med dagboksinlägg där han lägger ut hela sin livssituation som tjänare till en furste i Italien någon gång under 1300-talet (troligtvis då pesten härjar). Han vill varken veta av människan som skapelse och ser sig själv som varken människa eller något annat, han föraktar allt lika mycket, trots att han tjänar sin furste ändå. Cynisk som dvärgen är får man som läsare ta del av hans vardag, tankar, krigståg och slutligen hur han fängslas.

 

Det hela är avspeglat som en historia med drag från Sartre och Camus, alienationen är i centrum hela tiden hur dvärgen inte vill veta av sin egen sort och skulle kunna utrota den självt. Allt är lika eländigt, kärleken är bara vägen till olycka, livet i i hans mening saknar mening etc... mycket saker är sant som han får ur sig också i all ilska som Lagerkvist på ett bra sätt skrev ned. Han har god berättarglädje som får utlopp i mysiga beskrivningar av slottet dvärgen är bosatt i, fälttågen och mycket mera är bra skrivet med lust och fägring stor.

 

Jag gillar verkligen Sartre och Camus böcker och hur dom fokuserar på en människas kamp i tillvaron mot sig själv, utsattheten från den egna kroppen och främlingsskapet i samhället, här har Lagerkvist inspirerats en hel del känns det som vilket ändå gör boken till en svensk form av Främlingen, vilket inte annat kan resultera än i en bra bok som förtjänade nobellpriset.